En blivande doktor
Men det var faktiskt bra att de vaknade tidigt eftersom vi hade saker att göra på morgonen. Lovisa och pappa skulle till dagis klockan nio för att vara med på dagisets ljusfest. Innan dess skulle Lovisa få göra en lykta för att ta med sig till festen. Den blev jättefin med både klistermärken och bokmärken klistrade på glasburken.
Lovisa tyckte det var kul att vara på dagis några timmar och kom hem nöjd och belåten. Men även om hon var nöjd så är hon inte riktigt jättepositiv till att börja på dagis några timmar per dag nästa vecka...
Imorgon fredag ska vi följas till dagis och Lovisa ska få visa upp Moa för dagiskompisarna.
Under tiden Johan och Lovisa var på dagis så gick jag och Moa på en promenad med vagnen i det fina vädret. Det blev inte en så lång promenad eftersom jag har varit genomförkyld och med ont i ett öra sedan vi kom hem från Kina. Men vi gick lugnt och sakta och det var skönt att komma ut. Hemma på gården igen så gick vi runt på gräsmattan och Moa fick sparka på löven. Från början var hon väldigt tveksam och ville att jag skulle ta bort varenda löv som fastnade på skon, men efter ett tag blev hon mer och mer kavat. Hon fick även prova på att gunga och tyckte det var jättekul och fnittrade och skrattade hela tiden.
Men som jag skrev så har jag haft ont i örat sedan vi kom hem, har en förskräcklig rethosta och ögonen varar på natten. Det har varit påfrestande att känna sig sjuk eftersom dagarna har varit intensiva och man behöver mycket kraft när vi nu ska lära känna varandra. På eftermiddagen övertalade mormor mig att ringa vårdcentralen och de fixade en tid på Citymottagningen i Umeå. Vi åkte in till stan hela familjen och jag tog med Moa till doktorn medans Johan och Lovisa gjorde några ärenden. Moa trodde först det var hon som skulle undersökas och började gråta så fort vi kom in, men blev sedan nöjd och lugn när hon såg att det var jag (och sedan bidrog nog även knäckebrödbitarna jag hade med mig till lugnet...). Doktorn konstaterade vätska bakom örat och skrev ut både öronmedicin och hostmedicin. Skönt att veta vad det är och att det nu ska bli bättre. Johan blev väldigt glad över hostmedicinen, eftersom han tycker jag hostar för mycket...
Hemma igen började Moa leka med doktorsväskan och gav dockan sprutor på löpande band. Hela dagen idag har hon kånkat omkring på väskan och lekt jättebra på egen hand samt tillsammmans med Lovisa.
Idag torsdag sov tjejerna till efter sju vilket var skönt. Ett tag hade vi båda i sängen men efter att jag vaknat och legat med halva kroppen utanför sängen, så lyfte jag över Moa till spjälsängen igen. Efter lunch for vi in till Umeå (eller stan som vi säger här) och lämnade in lite prover till barnmottagningen samt visade upp TBC provet på Moas arm. Hon började storgråta när vi kom in i undersökningsrummet, men att visa upp armen gick på en minut och sedan kunde hon vinka och säga "Bye Bye".
Därefter for vi till farmor och farfar och fikade och Moa blev jätteglad att se dem. Mormor och morfar var också bjudna och när de kom sprang Moa fram och kramade dem.
Hemma på kvällen fortsatte Moa leka med doktorsväskan och gav både oss och dockan sprutor. Hon avbröt leken ibland och tog sig en cykeltur på trehjulingen. Sedan ramlade Lovisa när hon sprang omkring och busade och slog munnen så blodvite uppstod. Men det blev bättre efter lite isglass...
Några bilder:
Moa leker doktor.
Moa äter nyponsoppa och hårdbrödmacka. Efter vissa problem i början med skedtekniken så gick det till slut jättebra att äta soppan.
Storasyster har kommit in i en period där hon absolut inte vill bli fotad...
En fåfäng tjej
Söndag:
Vi tog det lugnt förmiddag och var bara inne och "dolade". Tjejerna lekte med lite olika saker. Mer för sig själva än tillsammans. Moa såg Lovisas hårsnodd och ville prova, men har man bara 2 cm långt hår är det inte lätt att göra en tofs. Så vi tog fram ett hårspänne istället och hon blev mäkta stolt. Oftast när ett barn får en sak i håret går de och pillrar på det och tar lös det, men Moa hon strålade bara av lycka och lät det vara.
Sedan hittade hon några av Lovisas plastörhängen och ville ha på sig dem också. Och gissa om hon blev söt... Hon hade på sig dem flera timmar och efter lunch, när vi skulle gå och sova, tog hon av sig dem och la dem på nattduksbordet Och när hon vaknade tog hon snabbt på sig dem igen.
Nu går jag händelserna lite i förväg men jag kan berätta att på tisdagen fick hon tag på ett halsband och hade på sig det halva dagen.
Så vi har konstaterat att vi fått en fåfäng liten tjej. Lovisa är väldigt bestämd när det kläder och vi har en ständig kamp om vad hon ska ha på sig. Hon får välja bkläder själv på måndagar men resten av veckan väljer vi. Och hur ska då Moa bli med en sådan fåfänga redan nu?
Efter lunch tog vi en promenad till affären. Lovisa cyklade (pappa håller i en stång) och Moa satt i vagnen. Moa gillar inte riktigt att bli påklädd så mycket kläder men när man väl fått ner henne i vagnen sitter hon lugnt. Men vagnen får inte stå still allt för länge för då blir hon orolig och börjar gnöla. Detta händer speciellt vid momentet då man ska betala på affären. Det gäller att vara effektiv...
Tillbaka hemma så bakade Lovisa och pappa chokladbollar. De är experter på detta och enligt min mening så gör de världens godaste:-) Moa var med och stod på en pall brevid och blev mycket nöjd då hon fick smaka lite smet.
På eftermiddagen kom moster Lina och Hugo och Vide på besök. Lovisa och Hugo började direkt leka och stoja. Moa höll sig lite brevid men var väldigt road av allt som pågick. Lovisa och Hugo gjorde en picknick i vardagsrummet.
Därefter lekte de kurragömma med lillkusinerna, Moa och Vide. Moa var stormförtjust och skrek av glädje.
Moa och Lovisa fick presenter, varsin tröja och varsin väska. Moa har lekt jättemycket med sin väska och har gått runt med den över axeln. Ännu ett tecken på hennes fåfänga:-)
Måndag:
Måndag var en tuff dag. Moa skulle vara på barnmottagningen för sin tropikundersökning klockan 10:00 och innan dess skjutsade vi Lovisa till farmor. Moa fick börja med att väga och mäta sig samt få en kisspåse och emblaplåster. Inte roligt tyckte hon och grät med stora tårar. Därefter fick vi leka en stund i väntrummet innan det var dags att träffa doktorn. Doktorn tittade på vaccinationsinformationen vi fått med oss från Kina, kolla Moas hjärta och lungor samt kände på Moas mage. Vi pratade även om vad som ska hända här framöver med tanke på Moas handikapp och det kommer att starta inom kort med röntgen samt träff med barnortoped.
Därefter fick vi vänta ytterligare en halvtimme i väntrummet innan det var dags för provtagningarna. Moa var jätteduktig men blev vansinnigt olycklig av alla prover. Men så snart de slutat blev hon snabbt glad och sa med glädje "Bye Bye" till sköterskorna.
Vi skyndade oss till farmor för att hämta Lovisa och snabbäta lunch. Johan hade ett möte i stugan 13:30 och innan dess skulle han hinna skjutsa och lämna av oss övriga tre hos mormor och morfar. Hos mormor och morfar kom tjejerna igång och busade med morfar. Och Moa sträckte ut armarna och ville krama mormor vilket gladde mormor mycket.
Efter middagen fick barnen var sin glass och gissa om Moa blev glad. Hon höll pinnen jätteduktigt och satt blixtstilla i stolen. Till skillad från Lovisa och kusinerna som har "myror i baken". Men hon får nog också det snart...
Lovisa dummade sig framför kameran och gjorde världens grimas. Visst fick hon till en riktig Caroline af Ugglas min?
På vägen hem somnade båda flickorna som stockar i bilen 18:30 och när vi kom hem bar vi bara in dem, bytte om till pyjamas samt lade dem i sängen. Som tur var hade vi varit förutseende och borstat tänderna på dem hos mormor och morfar. Moa älskar för övrigt att borsta tänderna och springer till toaletten när hon hör mig säga orden "Aaaah" och "Iiiih". Det är de ljud vi gör när vi ska få henne att bförstå när hon ska gapa stort och när hon ska bita ihop.
Tisdag:
Med tanke på hur tidigt de somnade på kvällen så befarade vi att de skulle vakna typ 4 eller 5, men de sov faktiskt till 6:30.
Förmiddagen var vi inne och pappa och tjejerna kom igång och busade.
Observera Lovisa mellan pappa och Moa...
Moa fick även sin första tatuering, en sol, vilket var den present hon fick på barnmottagningen igår. Det ska börjas i tid... För övrigt kan jag berätta att Lovisa gillar att se Miami Ink med mig, men hon tror att de bara ritar med penna som man kan tvätta bort.
Till lunch åt vi blodpudding och Moa åt med god aptit. Hittills är det bara fil hon vägrat att äta. När hon provade det fick hon nästan kräkreflexer. Moa gillar även alla sorts grönsaker till skillnad från sin syster som endast gillar majs och Chicky Bits (det kom fram vid dagens middag att Lovisa tror det hör till grönsakssläktet:-)
Det jobbiga med Moa är att så fort hon ser att man börjar duka eller laga mat, så sitter hon och gnölar vid ens fötter och verkar tro att vi ska glömma bort och ge henne. Oavsett hur länge det är kvar till middagen. Det är nästan omöjligt att kollra bort henne och få henne på andra tankar. Det tär på ens tålamod men man får tänka på att hon inte kan vårt språk och att man inte vet hur hon haft det på barnhemmet.
Idag efter middagen fick hon ett utbrott och var jättearg och ledsen. Så här i efterhand tror vi det berodde på att jag och Johan tog varsin kaffekopp och hon blev upprörd att hon inte fick något. Hon skrek, grät och sparkade och ville inte att man skulle komma nära. Men gick jag bort blev hon ännu ledsnare. Till slut tog jag upp henne, trots att hon försökte slå bort mina händer, och bara höll henne hårt mot mig och vyssjade. Till slut slappnade hon av, slutade gråta och accepterade den vattenmugg jag hämtade. Sedan var hon glad igen. Det är svårt att förstå hur hon tänker, men man förstår iallafall att just det här med mat är något som är viktigt för henne just nu.
Sedan lekte tjejerna frisör på mig och kammade mig. De hittade även doktorsväskan och den älskade Moa. Hon gav sprutor på löpande band och skrek av skratt när Johan låtsades gråta. Och när han grät sa hon "Bu cu", vilket betyder "inte gråta" och som vi ofta sagt till henne i Kina.
Till sist en bild på tjejrna när de diggar loss till sin egen musik.
Två dagar hemma
Nu har vi varit hemma två fulla dagar, dvs fredag och lördag och det går jättebra. Vi har mest varit inne, eftersom det är himla kallt och grått här i Umeå just nu. Lovisa tom säger att hon längtar tillbaka till Kina för där kunde man bara gå i tröja. Moa undersöker sig fram i huset och det är som vi befarade, dvs vi måste barnsäkra mer än med Lovisa för att inte behöva gå på helspänn hela tiden. Moa har en viss förkärlek för kablar och eluttag samt att klättra upp på saker.
Hon och Lovisa leker sporadiskt bra med varandra men däremellan är de svartsjuka.
Moa söker sig allt mer till Johan och då får han lyfta och skioja med henne. Om det däremot är han som tar initiativet blir det gråt och stora tårar, så det känns som det måste få ske i Moa takt.
Vi har däremot tagit en liten strid med Moa om att Lovisa och hon ska kunna sitta på var sin sida av mig utan att hon blir arg, ledsen och börjar slå mot Lovisa. Det kändes som att hon var så pass trygg med oss att vi vågade göra det. Hon blev arg och grät ca fem minuter men sedan ville hon komma upp och sitta igen. Och efter den här lilla striden verkar Moa ha fattat att även om jag tar i Lovisa så finns jag till lika mycket för henne, för ikväll kunde jag ta upp och krama Lovisa utan att Moa sprang fram och skulle trycka undan Lovisa. Hon bara tittade på oss och fortsatte sedan greja på med leksaken.
Moa är en tjej som gillar kontakt. Hon kramas gärna och när jag ligger och låtsas sova när vi ska sova middag pussas och stryker hon på mig. Man känner sig verkligen priviligerad:-)
När det gäller vår Kina-förkylning så "lever" den fortfarande. Otroligt seg förkylning... Lovisa är fortfarande hostig och snorig. Hon har även problem med tidsomställningen och fredag morgon vaknade hon 04:00. Sedan är hon enormt trött på kvällen och skulle gärna lägga sig direkt efter middagen.
Jag hostar och snörvlar och har för första gången fått ont i örat. Inte kul, men jag pepprar med nässpray och alvedon och hoppas det snart släpper.
Kommande dagar blir nog också lugna. Eventuellt blir det några besök av familjen samt vi ska försöka vara ute och kratta löv i trädgården. På måndag ska vi på tropikundersökningen av Moa och då sätter även utredningen av Moas ben och fot igång.
Till sist några bilder.
Första cykelturen:
Lovisa sover lunch:
Tuff brud:
Skulle gärna vilja gå själv i trappan:
En trött tjej som ändå försöker äta lördagsgodis:
Moa kröp upp i pappas knä:
Äntligen hemma!
Onsdag morgon var både Johan och jag uppe tidigt. Tror vi hade lite resfeber... Vi väckte barnen strax före 08.00 och gick sedan ner och åt frukost. Lovisa både såg och verkade hängig av förkylningen, men hade ingen feber. Frukost var det dock svårt att få henne och äta, men lite bacon och banan gick ner till slut.
Sedan gick vi upp och packade det sista och hann precis bli klara innan hotellpersonalen kom och hämtade bagaget.
På bussen till flygplatsen somnade Moa som en stock och Lovisa var också på väg att göra det. Guiden Jenny höll ett fint tal till barnen och skickade med dem välgångsönskningar på kinesiska samt bad oss hälsa dem att när de kommer tillbaka till Kina ska de inte glömma att kontakta "Tant Jenny".
När vi flög från provinsen till Beijing var Moa mycket olycklig och orolig, men den här gången gick det jättebra. Hon var på bra humör redan från morgonen och det höll i sig hela dagen. Johan och jag kände oss också mycket tryggare och lugnare och det kanske också smittade av sig på henne.
Flygresan mellan Beijing och Köpenhamn gick också jättebra. Det klart att den var intensiv eftersom både Lovisa och Moa är så pass stora att de måste aktiveras för att inte ha tråkigt, men det var inga ledsamheter eller utbrott.
När vi åkte hem med Lovisa så skrek, grät och sparkade hon 4 timmar och sov sedan resten av vägen. Och det var en otroligt jobbig resa som nyblivna föräldrar.
Den här gången var de vakna 5 timmar och sov de sista 4 timmarna. Och då sov de som en stock skavfötters. Mycket söta systrar!
När vi kom till Köpenhamn var det egentligen mitt i natten kinesisk tid och vi trodde det skulle vara i princip omöjligt att väcka dem, men de vaknade till och var på ett strålande humör. Moa skrattade i princip hela tiden och charmade alla. När vi sedan efter en kort väntan hoppade på planet till Köpenhamn somnade Lovisa nästan på en gång igen, medans Moa var vaken hela tiden. Eftersom hon är över två år har vi varit tvungna att boka egen stol till henne, men de stolarna har vi inte behövt utnyttja. Hon vägrar lämna mitt knä för en sekund utan istället får vi spänna fast henne med bebisbälte. Jag tyckte resan till Stockholm var extremt kort så jag tror jag dåsade till ett par gånger...
I Stockholm gick allt smidigt igen. Vi fick allt bagage snabbt och utan problem. Appropå bagage så slog vi rekord bland familjerna som reste med oss. Jag och johan hade 5 väskor + resesulky. Lars och Gudrun hade 4 väskor så tillsammans hade vi en imponerande mängd väskor när vi kom ut genom tullen. Där mötte morbror Anders oss och det hade Lovisa verkligen längtat efter. Han gav Lovisa och Moa varsin present och följde oss sedan till hotellet (Fly & Rest på Sky City). Under promenaden dit fick han Moa att skratta genom att blåsa upp kinderna och sedan "prutta" ut luften. Det tycker hon är superkul. När jag gör det får man passa sig eftersom hon tar maximal sats med båda händerna och sedan slår jättehårt. Hon har inte riktigt förstått vad som gör ont...
Hotellet var ett fem kvadrat stort rum med en våningssäng. Nedre slafen var 140 cm bred och den övre 120. Rummet blev jättefullt med allt bagage och det fanns minimalt med utrymme för att röra oss. Men vi sov hyfsat skönt fram till klockan 06:00. Farfar kände av tidsskillnaden mer än barnen, för han var uppe resan klockan 03:00 och duschade (09:00 kinesisk tid).
Vi checkade ut och åt sedan en lång frukost på inrikesterminalen. Barnen satt och pysslade med saker de fått från SAS-personalen på flygningarna, medans vi äldre njöt av svenskt kaffe. Kinesiskt kaffe är det inget fel på egentligen men det har en väldigt bränd smak. Man vänjer sig efter ett tag, men som svenskt kaffe blir det aldrig.
11:25 gick flyget hem till Umeå och barnen sov hela tiden på flyget. Vi väckte dem strax innan landningen för att vara pigga inför välkomstkommitén. Men de var väldigt påverkade av tidsomställningen och hann ej riktigt vakan till. Så de som mötte upp fick inte se prov på Moas otroligt härliga leende. De som mötte oss var mormor & morfar, moster Lina och kusin Hugo, farbror Krister och kusin Frida samt farbror Fredrik. Moa uppvaktades med presenter och teckningar. Mycket uppskattat! Moa har sedan vi kom hem lekt med dockan och pussat henne många gånger.
Hemfärden från flygplatsen till Vännäsby blev faktiskt den jobbigaste på hela resan. Moa har i Kina vant sig vid att sitta i mitt knä under alla bilresor och nu skulle hon sitta i bilbarnstolen. Hon skrek i högan sky och hade verklig panik i blicken. Jag försökte hela tiden vyssja och lugna men hon var helt panikslagen. Kändes inte alls roligt, men samtidigt måste hon vänja sig. Till slut lugnade hon sig hyfsat när jag fick fram ett gott kinakex ur väskan (hon kan inte säga nej till sådant:-). Tror det framöver behövs mutor tills hon vant sig vid att sitta fastspänd. Man kan ju fråga sig varför det skapade sådan panik hos henne, men vi tror hon har dålig erfarenhet av att sitta fastspänd på barnhemmet:-(
Hemma hade mormor och morfar smyckat med ballonger och lämnat presenter till barnen. Våra grannar som skött vårt hus hade lämnat en blomma samt bakat bröd och bullar och stoppat in det i vår frys. Otroligt uppskattat!
Vi visade Moa runt och det kändes som att hon var harmonisk. Hon satte direkt igång med att undersöka lekrummet och tyckte leksakerna var jättekul. Sitt rum kollade hon lite på innan hon direkt gick över till Lovisas rum. Där blev hon jätteimponerad av Lovisas takgunga och ville direkt gunga. De skrek av skratt och hade jättekul.
I Kina har Lovisa pratat om maträtter hon saknat och de som låg högst upp listan var stuvade makaroner och korv samt pannkakor. Vi hade därför lovat att vi skulle äta dessa när vi kom hem, så till lunch blev det makaroner och korv. Lovisa slevade koncentrerat i sig sin portion och var hellycklig. Moa som i Kina vägrat lämna mitt knä vid måltiderna ville nu helt plötsligt sitta i barnstolen och äta själv. Även om det varit mysigt att sitta med henne, så var det otroligt skönt att äntligen få sitta själv. Och gissa om Moa gillade makaroner och korv. Hon skrattade lyckligt efter varje tugga:-)
Efter lunchen var det dags för en dansstund i Lovisas rum.
Därefter försökte jag och Johan packa upp lite, men det var svårt med två trötta flickor. Lovisa hade som sagt längtat efter pannkaka och skulle nu få det till middag. Men när pannkakorna var klara så hade vi en extremt trött flicka som bara satt och hängde vid matbordet. Hon som brukar äta minst tre pannkakor fick med lite matning nu endast i sig en pannkaka. Sedan fick det bli tandborstning och läggning och gissa om hon somnade fort... Moa åt en pannkaka och verkade tycke det var jättegott. Men även hon gäspade och fick gå och lägga sig direkt efter middagen. Och hon somnade också snabbt...
Om man sammanfattar den tid vi nu varit tillsammans kan man säga att de första tre dagarna var otroligt jobbiga och känlosamma, både för henne och oss. Att vara 2,5 år och helt plötsligt lämna sin trygghet kan inte vara roligt, så man förstår verkligen hennes reaktion med gråt, gråt och gråt. Vi trodde vi var förberedda på att att den reaktionen nog var den vi skulle mötas av, men oavsett hur förberedd man är så kan man ändå inte förbereda sig. Den maktlöshet man känner är otrolig och känslostormarna många. Men sedan kommer de korta stunderna av lite skratt som sedan blir fler och fler och längre och längre. Och helt plötsligt har man ett barn som visar sitt rätta jag och som är hur härlig som helst.
Då känner man att all förtvivlan har varit värd den glädje man nu känner.
Till sist en bra sammanfattning av Lovisa angående skillnaderna mellan Kina och Sverige:
Det som är bra med Kina:
- De har längre bacon.
- De har en bra lekpark.
Det som är konstigt med Kina:
- Man kan inte dricka vatten ur kranen utan måste köpa flaskor.
- Mjölken smakar konstigt.
- Man kan inte åka egen bil utan åker taxi.
Bättre beskrivning av Kina har jag aldrig hört förut:-)
Nu sover barnen och vi ska försöka packa upp lite mer innan vi stupar i säng. Vet inte om jag kommer att fortsätta blogga, men troligtvis blir det isåfall korta inlägg om Moas utveckling samt mer bilder.
Nu ska jag gå och prova min nya Peakjacka... Ha det gott alla ni som följt vår resa!
Pappa har fått bära!
Inne i den förbjudna staden var det otroligt med folk. Det kryllade av kineser överallt och kön ringlade sig fram i vissa passager. Jag och Moa tog handikappvägen med resesulkyn och hade det riktigt behagligt.
Efter att ha gått igenom staden i ganska rask takt stannade vi och fikade och åt lunch på ett café. Lovisa hade ingen feber idag men var fortfarande inte helt i slag, så hon tog en tupplur i Moas vagn. Moa gillar att gå kortare sträckor, så hon var nöjd med denna uppdelning. Igår fick Moa nya skor istället för de mjuka mockasiner hon hittills haft. Efter att ha varit lite tveksam till dem så gillar hon nu dem stenhårt. Och vi upplever att hon velat gå mer idag än förut, så de nya skornas bättre sulor gör nog att det blir skönare för fötterna.
Efter stoppet på cafét skulle vi gå den sista biten genom den förbjudna staden och sedan gå ut genom utgången. På denna korta sträcka lyckades vi tappa bort farmor i myllret av kinseser. Johan fick ge sig ut och leta medans jag stod kvar med barnen. Efter ca en kvart hittade Johan henne och då var vi alla mycket lättade...
Efter vi kommit ut tog vi en taxi till Pearl Market för att handla en till resväska. Vi gick till samma butik som jag och farmor var till igår och de blev helt till sig när vi kom igen. De är så förtjusta i barnen och barnen verkar vara det i dem också.
Det blev lite mer inköpt än en väska. Farmor köpte en jättesnygg kinesisk blus. Jag och Johan köpte varsin huvjacka och en jacka till Moa.
Efter marknaden tog vi en taxi till hotellet där vi fikade och sedan började packa. 16:30 gick vi ner till lobbyn och träffade guiden och fick tillbaka Moas pass och hennes visum till Sverige. Vi fick även veta att vi lämnar hotellet 11:00 imorgon och att flyget går vid 15:00 kinesisk tid.
Vi gick till en kinesrestaurang och åt en jättegod sista middag. Dumplings, svamp med grönsaker, biff och paprika, fläsk i sötsursås och till det lokal kinesisk öl. Jättegott och billigt!
Tillbaka på hotellet badade vi barnen i badkaret. Moa blev helt till sig av skummet och tyckte det var rätt okej att bada. Lovisa satt länge och lekte att hon gjorde en "farlig dryck". Lovisas kusin Hugo gör sådana hela tiden och nu har även Lovisa börjat.
Kvällen avslutades väldigt positivt. Under dagen har Johan fått allt mer kontakt med Moa och kunnat busa med henne. Efter badet räckte hon upp händerna mot Johan och sa "Bu", vilket verkar betyda "bära". Johan tog upp henne och vi skrattade tillsammans. Så nu verkar det ha släppt lite och säkert kommer det nu att gå snabbt.
Nu ska jag packa det sista och sedan gå och lägga mig. Nästa inlägg blir hemifrån på torsdag med en rapport om hur resan gick.
Lovisa - Pappas flicka
Vid frukosten stötte på Saras (6,5 år och som fått en lillasyster som heter Leia) mamma och hon berättade att Sara också var sjuk. Hon hade haft 40,5 i feber igår och ont i magen, så det var nära att de åkt till sjukhuset. Nu på morgonen hade hon 38,5 och var snorig och hostig.
Så det verkar vara en farsot som drar igenom hela adoptionsgruppen. Farfar känner sig fortfarande svag och dålig, men tycker att idag är det något bättre.
Vid frukosten stötte vi på en annan flicka som blivit storasyster, Linn som är 5,5 år. Lovisa och hon fann varandra och Linn följde med oss upp på rummet och lekte hela förmiddagen. De ritade, lekte affär samt hade full sjå att hålla lillasyster från deras saker. Lillasyster Moa verkar nämligen älska att vara med där det händer saker och är inte rädd för att ta för sig.
Vi hade först tänkt gå ut och äta lunch, men ångrade oss. Istället gick jag, Johan och Moa på supermarketen medans farmor skötte Lovisa. På vägen till affären träffade vi på två ungdomar som pratade ovanligt bra engelska. De frågade oss om vart vi kom ifrån, om vi hade adopterat Moa, om vi inte frös (vi var de enda utan jacka), etc. De skulle också mot samma håll och vi hade en trevlig konversation. De var två konststudenter från Beijings universitet som hade blivit utvalda att få vara med på en konstutställning. De bjöd in oss att titta och eftersom utställningen låg just brevid affären kändes det som att vi inte kunde neka. Det var jättefina tavlor i mest traditionell kinesisk tekník. Killen var specialiserad på att rita djur medans tjejen ritade porträtt. Jag och Johan blev förtjusta i ett porträtt av en ung kinesisk flicka och det slutade faktiskt med att vi köpte tavlan för en billig penning. Tjejen var mäkta stolt att hennes tavla skulle komma utomlands...
Det speciella var att tjejen kommer från samma stad som Moa, så det kan vara en rolig tavla för Moa att ha på hennes rum.
Det här stoppet gjorde dock att besöket på affären tog längre tid än beräknat. Vi skyndade oss att handla lite olika maträtter och skyndade oss hem. Efter lunchen tog vi det lugnt en stund på rummet (Lovisa hade då fortfarande 37,4 i temp) innan vi gick till lekparken med Linn och hennes föräldrar. Tjejrna provade allt som fanns i parken och hade jättekul. Moa ville åka rutschkana hela tiden.
Idag har Moa inte varit lika sugen på att gå själv. Tror hon gick för mycket igår och har lite känningar av foten och benet. Men hon är hur god och glad som helst.
Sedan var det tänkt att jag, Johan, Moa och Linns mamma skul egå vidare till Pearl Market för att handla det sista (väska och lite kläder). Farmor och Linns pappa skulle gå hem med tjejerna. Lovisa blev dock så ledsen när hon skulle säga hejdå till pappa att vi fick ändra planerna. Johan fick gå hem med tjejerna medans farmor följde med oss. De senaste dagarna har Lovisa blivit mer och mer pappig i takt med att hon känt att Moa tar mig i anspråk och idag visade hon tydligt att nu är det pappa som gäller.
Vi som for och handlade hade en mycket bra stund på marknaden. Förra gången jag var där handlade jag lite t-shirtar i ett stånd och när vi prutat klart fick jag följa med längre in i i rummet. Där förklarade hon at det var fasta priser och bra priser på en gång. Och det var bra priser så jag handlade lite till och lovade sedan komma tillbaka. Och idag när jag kom kände de igen mig och vi fick ett kungligt mottagande. Alla försäljare i ståndet (mer än liten affär i affären) kom fram och beundrade Moa och ville prata med henne. Moa var helt lugn fastän hon egentligen inte gillar att någon är närgången och satt bara och lät sig beundras. Utan att jag hann märka något hade en försäljare gett Moa en klubba, vilket hon nöjt sög på under tiden vi satte igång och handlade. Och allt utan att behöva pruta, vilket himmelrike!
Jag handlade 2 kortärmade Paul Smith tröjor, två kortärmade Ralph Lauren blusar, två Helly Hansen barntäckvästar, två t-shirtar och en jättesnygg Peakjacka och hela kalaset gick på 550 kronor. Hade vi handlat vd ett annat stånd hade de börjat med 5000 kronor och sedan hade man fått pruta 30 minuter innan man kommit ner till det här priset.
Johan och Lovisa var på hotellet under tiden och spelade datorspel med Linn. Linn och Lovisa verkar ha hittat varandra vilket är roligt inför den långa flygresan hem. Sedan ville tjejerna gå och bada, men när Johan kollade Lovisas temp hade den gått upp till 37,9. Istället för bad fick det bli middag på rummet (vi blev lata och beställe room service) och sedan lite alvedon. Bättre att ta det lugnt och bli frisk så att vi kan åka hem på onsdag.
Efter middagen lekte Lovisa och Moa med varandra och hade kul. Moa är som en papegoja och upprepar vad vi säger. Och hon är jätteduktig och härmar klockrent tonfall och uttal. Tror det kommer att gå snabbt för henne med språket.
Moa är mäkta stolt över täckvästen jag köpte och vill ha på sig den hela tiden.
Vid sängdags låg Moa och babblade på kinesiska och när jag började härma henne kikande hon av skratt och tyckte det var jättekul. Skulle bra gärna vilja veta vad hon säger...
Imorgon är tanken att vi ska ta den förbjudna staden på förmiddagen och att Johan ska åka till Pearl Market eftermiddag. Sedan är det dags att packa på kvällen för hemfärd onsdag. Ska bli skönt!
En glad dag!
Natten var jobbig eftersom vi alla tyckte det var enormt varmt på hotellrummet samt att vi är förkylda. Lovisa sprang emellan pappas och sin säng. Så fort det blev för varmt bytte hon säng. Moa-Liang låg och snurrade och det gick inte att lyfta över henne til spjälsängen. Första gången vi provade lyfte hon ögonlocken, fick syn på Johan och skrek och grät 15 minuter innan jag fick henne lugn. Andra gången jag prövade var mitt i natten, men då vaknade hon och gnydde, så det var bara att lyfta tillbaka henne igen. Hon snurrade i sängen hela natten och en gång vaknade jag av en duns och då hade hon fallit ner från sängen längst ner på kortsidan... Hur man lyckas förflytta sig dit är en gåta, men hon landade tack och lov mjukt på ett överkast och en kudde.
Tjejerna sov bättre på morgonkvisten och vaknade först vid 8.00. Moa-Liang vaknade utan att gråta och hålla för ögonen, istället var hon glad och charmig.
Lovisa äter ägg och bacon tillfrukost, något annat får vi inte i henne. Moa-Liang gillar ägg, nudlar, ris, kinesisk pannkaka och tomater. Just tomater verkar hon älska. Hon är ganska speciell för hon äter inte upp skalet utan det ska hon prompt spotta ut i en servett eller i min hand.
Vid 10.00 samlades alla för att ge barnens pass till vår guide, eftersom hon nu ska fixa visum hos den svenska ambassaden. Samtidigt hämtade vi ut den kalligrafi och stämpel som vi köpt åt Moa-Liang. På Lovisas kalligrafi valde vi pandor på en grön bakgrund. Åt Moa har vi valt ett kinesiskt landskap med en guldfärgad bekgrund. Man ska på dessa kalligrafier skicka med en välgångsönskan eller hälsning till sitt barn. På Lovisas står det "Vår solstråle". På Moa valde vi "Älskade lillasyster, Född i våra hjärtan".
Efter samlingen packade vi ihop och gick iväg till supermarketen. Farfar låg kvar på hotellrummet och vilade. Det är bättre med honom men han valde att vara hemma. Jag tror han har det ganska skönt i sängen medans han tittar på sport:-)
Idag var det mycket svalare ute, endast 19 grader och det kändes lite småkallt. Vi promenerade i maklig takt in till centrum, handlade och åt lunch. Vi passade på att köpa några barnfilmer och CD-skivor på kinesiska. Det kan vara kul för Moa-Linag att se och lyssna på när hon kommer hem. Är det ett barnprogram på TVn lyser hon upp och dansar och pratar. Så TV verkar de ha sett på barnhemmet.
På vägen tillbaka till hotellet hittade vi en park och gick in. Där fann vi vad vi sökt hela tiden, nämligen en lekpark. Det var egentligen en blandning av styrketräningsutrustning och leksaker, men det här räckte för att göra barnen glada (och jag, Johan och farmor).
Moa-Liang fick åka rutschkana för första gången vilket till en början var väldigt hemskt, men snart övervann hon rädslan och vågade åka. En mamma och en pojke lekte också i samma rutschkana och Moa-Liang och pojken turades om. Här i Kina har barnen en stor skåra i byxorna så när de behöver kissa eller bajsa hukar de sig bara ner. Kanske praktiskt, men inte just i det här läget. Efter tag var det nämligen en stor pöl i slutet på kanan. Mamman berättade på kinesiska för Moa-Liang vad som hänt och hon verkade fatta för hon slutade propsa på att åka. Jag och mamman hade också en djup konversation... Jag frågade "Nanja" och hon svarade ja och pekade på pojken. Jag har nämligen lärt mig av Moa-Liang att kissa heter nanja.
´
Nu börjde det blåsa allt mer och vi gick tillbaka till hotellet. Där drack vi kaffe hos farmor och farfar innan vi drog oss tillbaka till vårt egna rum. Lovisa och Moa lekte riktigt bra, men helt plötsligt blev det något med Moa. Hon började gnöa och ville ut ur hotellrummet. Jag tog henne och då fick hon ett utbrott. Jag höll om henne och vaggade och vyssjade 15 minuter innan hon lugnade sig och somnade. Antagligen var hon trött vilket gjorde att hon blev arg och ledsen. Hon fick sova 30 minuter innan vi väckte henne för att gå och äta. Nu blåste det fullorkan ute med sandkorn i luften, så vi sprang till närmaste restaurang. Det visade sig vara en mongolisk restaurang som var jättetrevlig och med god mat. Moa åt säkert fem stycken vegetariska "bollar" och Lovisa åt ris, kött och lammspett. Lovisa såg lite trött och röd ut runt ögonen på restaurangen och ville hem till hotellet. Tillbaka på rummet lekte och busade tjejerna jättemycket. När vi skulle borsta tänderna på dem kände jag på Lovisas panna och den var varm. Vi tog tempen på henne och den visade 38,0 grader så nu har även hon fått vår förkylning. Typiskt, men själv tycker hon det är jättekul. Jag tror Lovisa har varit sjuk två gånger sedan vi fick henne, så för henne är det jätteexotiskt att få vara sjuk.
Hoppas hon mår bättre imorgon!
Vi övriga har snuva och ont i halsen. Jag var inne på ett apotek idag och lyckades få dem att förstå att jag behövde halstabletter (verkar ej finnas på supermarketen), men uppenbarligen misslyckades jag. Istället för sugtabletter blev det kapslar som ska intas 3 gånger per dag. Vet inte om jag tror på detta, men jag får ge det en chans. Men nog hade det varit skönare med riktiga Vics Blå:-)
Sammanfattningsvis har det här varit en glad dag förutom hennes utbrott innan middagen, men ett tag till får man nog räkna med att längtan till barnhemmet dyker upp när hon är trött. Moa-Liang är en riktig charmknutt:a när hon kommer igång och skrattar och skämtar konstant. Hon har ett smittande leende och hon är så söt när hon skrattar för ögonen dras ihop och handen kommer upp framför munnen. För varje dag som går kommer hennes rätta jag fram mer och mer. Och hon går rakt in i hjärtat:-)
Första flygresan
Hittills har Moa gjort nummer 2 på toaletten, men idag fick jag en känsla av en konstig odör just när vi satt oss vid frukostbordet. Mycket riktigt var det bajs i blöjan och Moa och jag gick upp till rummet. Hon gillade inte att bli rengjord och kämpade emot hela tiden, men när vi var klara blev hon som ett solsken igen. Jag insåg dock att jag har glömt bort hur mycket barnbajs kan lukta...
Efter frukost gick vi upp på rummet och packade ihop det sista. Moa blev arg över att hon blev tillsagd (hon är ganska kvick) och grät och sparkade säkert 20minuter. Hon har ett sjujäkla humör... Men nu börjar man på att fatta hur det ska hanteras.
Sedan åkte vi ner och checkade ut och det var en himla cirkus. Hotellet hade blandat ihop våra hotellrum samt tagit fel betalt. Vår guide hade ett himla sjå att reda ut hela soppan och till slut gick det, men då var vi ca 15 minuter försenade. Sedan blev det inte bättre av att vi kom på att hotellet glömt lämna tillbaka en deponi på 500 yuan, för då fick vi be chauffören vända om och förlorade ytterligare 15 minuter. På flygplatsen blev det ont om tid och vi som hade tänkt ge barnen lunch fick istället tvärköpa en varmkorv med bröd och trycka i dem.
Vi var lite oroliga för flygresan men den gick fantastiskt bra. Det fanns ingen chans att Moa skulle sitta i eget säte, utan vi fick be flygvärdinnorna om ett barnbälte. Hon började gnöla vid starten men då fick hon ett helt äpple och det fick henne glad igen. Äpplet tuggade hon på ända tills vi landade. Oerhört skönt att det gick så bra...
Framme på flygplatsen träffade vi den andra gruppen från FFIA som samtidigt varit i Chongqin och hämtat sina barn. Vi skulle åka i samma buss tillbaka til hotellet, men det tog lång tid innan vi kom oss iväg. Ett par i deras grupp fick nämligen inte en av sina väskor och fick jobba på länge för att anmäla det. Oturligt för dem var att det var den väska som innehöll alla barnsaker. Till slut kom vi dock oss iväg till hotellet, men all försening gjorde att vi checkade in först vid 18:30. Då var barnen rejält hungriga efter endast frukost, varmkorv, äpple och kex. Vi gjorde det lätt för oss och beställde mat från room service. Lovisa var så hungrig att hon nästan åt upp en hel vuxenportion med spaghetti och köttfärssås. Moa åt av oss alla, dva både spaghetti, kycklingburgare och smörgås.
Moa närmade sig Johan under middagen och till slut fick Johan tom mata henne.
Idag vägde jag henne och hon väger 14 kilo. Vi har fått en riktig liten sötknubbis:-) Alla som ser henne tycker hon är så söt och många kineser kommer fram, pekar på hennes hull och gör tummen upp. I Kina anses det nämligen hälsosamt med ett riktigt babyhull.
Efter middagen började tjejerna busa hejvilt. Man såg riktigt hur de njöt av att komma till ett hotellrum där det fanns yta att leka på. De sprang, hoppade, rev i alla leksaker, sprang till farmor och farfars rum samt gjorde bus på toaletten. Kul att se hur roligt de har:-)
Sedan var det dags för lördagsgodis. Lovisa som är storasyster fick riktigt godis medans lillasyster fick nöja sig med russin och flingor. Det gick ganska bra förutom det att Moa slukade sitt medans Lovisa sparade, vilket gjorde att Moa var extremt intresserad av Lovisas skål. Lovisa hade fullt sjå att gömma den för Moa.
Moa fick smaka fyra stycken M&M godisar. Gissa om hon gillade det.
Nu sover tjejerna och vi får hoppas de sover gott. Lovisa hoppas att Moa ska sova i sin spjälsäng hela natten för då ska hon komma till mig när hon vaknar på natten. Igår frågade hon mig "Mamma, varför ligger du alltid med ryggen mot mig när vi ligger alla tre i sängen?". Det är svårt för henne att förstå att så länge som Moa är rädd, känner sig otrygg och bevakar mig, så måste jag ligga vänd mot Moa. Men förhoppningsvis är den här jobbiga perioden snart över och att Moa tillåter Johan att närma sig. Det släpper allt mer och att Johan fick mata henne vid middagen var ett stort framsteg. Han har även fått leka mer med henne idag, så inom kort får han säkert också ta upp henne i famnen.
Men det är jobbigt för mig när Lovisa känner så där, eftersom man som mamma vill kunna ge alla sina barn den närhet de behöver. Men det som är bra med det här är att hon upptäcker att det går faktiskt att ligga hos pappa på nätterna:-)
Lägesrapport på förkylningsfronten:
- Farfar lägre feber, men fortfarande risig. Var nog en pärs för honom att resa idag.
- Farmor endast lite feber idag. Är snorig.
- Johan är snorig men ingen feber.
- Jag har fått mer ont i halsen, lite hosta samt snor. Men ingen feber.
- Lovisa helt symptomfri.
- Moa rosslig och lite hostig.
Vi tror alla att Moa är den som smittat oss eftersom vi fick förkylningen exakt samma dag. Men detvar det värt!
Nu får vi hoppas att alla piggnar till och att vi kan njuta av de sista dagarna i Beijing. Inga planer ännu för imorgon förutom att Moa ska ta visumfoto klockan 10.00. Resten av dagen är fri.
Vi vill även tacka för all stöttning och uppmuntran vi fått i era kommentarer. De har värmt jättemycket!
Mycket skratt och ett kraftigt utbrott
Under natten småsnyftade Moa några gånger samt vaknade en gång. Då lyfte jag över henne till mig och hon somnade direkt. Den här morgonen var Moa inte lika ledsen när hon vaknade, vilket känns otroligt skönt. Hon tittade på mig och lade armen över ögonen, men var sedan lugn medan jag strök henne över ryggen och pratade försiktigt. Efter en stund gav vi henne en av Lovisas små böcker och då lade hon sig till rätta och började läsa.
Inte ens när vi sedan klev upp började hon gråta. Hon sprudlade kanske inte direkt av glädje, men ett leende var inte långt borta.
Vid frukosten sken hon upp som vanligt och idag hade jag full sjå vid matbordet. Hon kastar sig efter sitt glas och dunkar ner det hårt i bordet. Hon slänger sig efter maten på tallriken. Och nu har hon också fått smak på att följa med och hämta mat. Och då har man full sjå att hon inte ska riva ner något. En kvick ung dam kan man verkligen säga...
Men ett renligare barn får man leta efter. Hon torkar sig efter varje tugga och torkar upp allt som far på bordet. Hon torkar även mina och Lovisas fingrar...
Hon är en väldigt givmild tjej och delar gärna med sig av maten. Idag satt hon och matade mig både frukost, lunch och middag.
Efter frukosten gick vi upp på rummet och borstade tänderna. Det älskar hon och gapar stort. Nu har hon lärt sig att säger jag "Aaaahhh" ska hon gapa. Säger jag "Iiiihhh" ska hon bita ihop.
Sedan packade vi ihop det vi behövde för att åka på en utflykt till Xians gamla stadsmur. Vår guide Sherry hämtade upp oss 09.30 med en minibuss. Vi hade trott att vi skulle gå eftersom hon sagt att det tog 20 minuter, men uppenbarligen tycker kineser att det är väldigt långt.
Stadsmuren byggdes av en kejsare för 600 år sedan och är den enda bevarade stadsmuren i Kina. Den är 13,7 km lång och är 15 meter bred hela vägen runt. Vi strosade omkring uppe på den i ca en timme och eftersom det var den soligaste och varmaste dagen under vår vistelse i Kina, så var det en jättehärlig stund.
Lovisa hade superkul och sprang omkring och klättrade i småtrappor på insidan av muren. Moa satt mest i vagnen, men var också jättenöjd. Roligt att guiden fått se henne glad åtminstone en gång innan vi åker:-)
På vägen hem bad vi om att bli avsläppta vid supermarketen, eftersom vi behövde fylla på förrådet med vatten och blöjor. Svärfar var sjuk även idag, så svärmor köpte med lite lunch till honom. Det är bättre än igår, men han har fortfarande lite feber.
Tillbaka på rummet tog vi det lugnt ett tag innan vi gick till farmor och farfars rum för att dricka lite kaffe. Då visade det sig att även farmor nu börjat känna sig febrig. Vi tog febern på henne (tur jag har med mig örontermometern) och hon hade 38,2 grader. Johan kände sig också varm och lite febrig, men hade bara 37,0. Men han har mest snuva av oss allihopa istället. Jag är hes, men känner mig för övrigt bra.
Det här börjar likna sjukstugan, men bara alla tar sig till Beijing så finns det ett par dagar för återhämtning innan avresan.
En bild på de två sjuklingarna:
Sedan gick vi tillbaka till vårt rum och Moa var på ett strålande humör. Men sedan ville hon ha en sak som hon inte fick och då började hon säga "Jag vill åka hem" igen. Hon ville ut ur rummet och jag följde med henne. Det brukar räcka med ett varv i korridoren och sedan är hon nöjd, men den här gången for hon till hissarna och skrek. Då insåg jag att det här är lite annorlunda och bar henne till hotellrummet vilt skrikande. Där fick hon värsta utbrottet och var jättearg. Hon ormade sig, skrek, grät, sparkade och skulle under nattduksbordet. Hon ville inte att man skulle röra henne, men ville ändå inte att man skulle dra sig bort. Det här pågick ca en kvart och sedan sprang hon till dörren och skrek.
Då bar jag henne till sängen och försökte hålla henne, men det var knappt det gick. Johan kom sedan på att han skulle försöka ta henne för att bryta hennes hysteri och det fungerade. Då blev Moa rädd, kom av sig lite och drog sig mot mig. Då kunde jag börja stryka henne över ryggen och sjunga vår nya speciella Moa-låt:
Mel: Lilla fröken fräken ifrån fryken...
Lilla söta Moa i från Kina
Hon är ganska go och glad
Men hon gråter ganska mycket
men det ska hon sluta med snart.
Då tog det bara fem minuter och sedan sov hon djupt. Vi lät henne sova i 30 minuter och sedan väckte vi henne. Då var hon först lite ledsen men sedan var det full fart igen.
Under tiden Moa hade sitt utbrott var Lovisa hos farmor och farfar, vilket nog var tur. Hon hade blivit väldigt förskräckt.
Både jag och Johan hade också varit helt hysteriska om vi inte hade upplevt exakt samma sak med Lovisa både i Kina och när vi kom hem. Alla som var med oss på den resan kommer nog ihåg Lovisas utbrott på flygplatsen i Changsha...
Nu visste vi hur vi skulle hanteras Moas ilska och frustration.
Det man kan säga redan nu är att Moa och Lovisa har helt två olika personligheter. Lovisa är försiktig och vill känna sig säker innnan hon börjar ta för sig. Moa däremot verkar vara van vid hårda tag på barnhemmet och är framåt. Lovisa kommer nog att få det lite jobbigt att hantera lillasyster ett tag framöver, innan hon inser hur hon måste agera gentemot Moa.
För jag och Johan blir det ett jobb att visa Moa vilka gränser som finns, iom hon verkar vara ganska hårdhänt när hon leker. Hon drämde till mig hårt i ansiktet flera gånger när vi skulle gå och lägga oss och petade mig också hårt i ögat. Fastän jag upprepade gånger sa "Bu ya", vilket betyder ungefär "Inte" på kinesiska, så skrattade hon bara och fortsatte. Hon vill leka och förstår inte vart gränsen går mellan lek och att vara för hårdhänt.
Efter middagen, som vi intog på hotellet, så gick vi upp på rummet och hade fredagsmys. I hotellkorridoren började tjejerna springa emot varandra och kramas:-)
Därefter fick tjejerna ta ett bad tillsammans. Moa gillar inte riktigt att bada, men kom igång hyfsat med att plaska med fötterna.
När vi gick och lade oss gav jag och Lovisa varandra en godnattpuss och då fick Moa fart och gav mig också en. Sedan fick tom Johan en när han frågade. I rena farten fortsatte hon sedan upprepade gånger att pussa mig på munnen, händerna, kinderna och pannan. Man blir glad:-)
Sedan satte hon igång att slå mig istället (som jag skrev om ovanför)... Men pussarna uppväger detta helt klart!
Angående Moa så har hon börjat lystra till det namnet istället för JiaLiang, fast vi säger Moa-Liang istället för bara Moa. Moa-Liang verkar för övrigt vara duktig på att lära sig ord. När vi ligger på kvällen och läser pekbok så härmar hon mig klockrent.
Imorgon åker vi till flygplatsen klockan 11.00 och det ska bli spännade hur Moa-Liang klarar av flygresan till Beijing. Vi stannar i Beijing till på onsdag och sedan bär det av hemåt. Det ska bli skönt att komma hem och få mer ytor att röra sig på, men istället blir det mer rutiner som ska arbetas in och man kan inte komma till dukat frukostbord och bara lägga ut tvättpåsen varje morgon. Men det får man ta för hemmets lugna och trygga vrå överväger det mesta.
En riktig Kinadag
Vi får känna oss fram och hitta våra rutiner Det blir enklare när vi kommit hem och vi har en större yta att röra oss på. Att lägga två barn samtidigt i ett hotellrum är inte det lättaste har vi upptäckt.
Så här såg det ut medans barnen sov i morse och bara föräldrarna var vakna:
Jag söver Moa i min säng och när hon somnat lägger jag över henne i sin spjälsäng. Första natten sov vi tillsammans men eftersom hon är van att sova själv kändes det som att hon inte sov så bra. Så inatt fick hon sova själv och då sov hon hela natten. Hon ligger aldrig rakt i sängen utan verkar helst ligga snett och med ett eller två ben utan genom spjälorna.
När hon vaknade var det storgråt och "Jag vill åka hem". Nu har man på något konstigt sätt vant sig och man berörs inte lika mycket känslomässigt av gråten. Moa grät hela tiden fram till vi kommit ner i frukostrummet. Där tvärtystnade hon och makade sig till rätta i mitt knä. Hon skrattade och skämtade med oss alla samt började mata mig med nudlar. Hon är otroligt noga med att inte bli smutsig utan torkar sig på munnen efter varje tugga. Vi får se hur länge det håller i sig...
Efter frukost gick vi upp på hotellrummet och gjorde oss i ordning för en promenad i staden. Farfar kände sig krasslig och stannade hemma. Alla började känna av halsen igår, men det verkar ha drabbat farfar värst än så länge. Han har 38,4 grader i feber och kraxar. Hoppas han snart piggnar till. Nu på kvällen snörvlar pappa Johan och farmor medans jag har en himla retklåda i halsen.
Vi gick mot centrumkärnan där Xians två kända klocktorn skulle finnas. De är byggda i gammal kinesisk stil och än idag används klockorna. Lovisa och Johan betalade 10 yuan och fick slå tre gånger i klockan.
Sedan gick vi vidare mot de gamla kvarteren och där fick vi, som det kändes, uppleva det riktiga Kina för första gången. Ett Kina utan de stora gatorna, utan de stora byggnaderna, utan de stora matkedjorna, utan bilarna, utan engelskan, utan stressen,...
Vi strosade på längs gatorna och fick se lokala matställen och affärer. Vid lunch gick vi först in på en mindre restaurang men vände om. Egentligen är vi inte knussliga, men när det står hinkar med kött efter väggarna så blir iallafall jag lite rädd om våra magar ska klara detta. Just nu känns det som om vi har det nog jobbigt ändå och vill inte utöver detta ha en härlig magsjuka:-)
Vi gick vidare och hittade en större lunchrestaurang fylld med lunchande kineser. Vi pekade oss fram i menyns bilder (ingen kunde engelska) och det blev riktigt bra. Lovisa ville bara äta ris och Moa var intresserad av allt, men efter att ha tuggat en stund så spottade hon ut. Till slut åt även hon bara riset. Men vi övriga smaskade i oss biff med lök, en superstark nudelblandning och kinesisk sallad med vitlök. Eftersom Moa bara vill sitta i mitt knä och inte i barnstol samt även bli matad, så är det lite besvärligt att hinna med både sig själv och henne. Man får äta ganska snabbt de små stunder man hittar för att plocka något åt sig själv med pinnarna.
Sedan gick vi vidare och hittade lite träleksaker att köpa med oss hem samt jag och svärmor köpte oss varsin kinajacka. Moa fick även ett par t-shirtar med kinesiskt motiv.
På vägen tillbaka hittade vi en Häagen-Dazs affär och stannde för att köpa lite glass. Lovisa har fått smaka hotellets glass de har i sin midagsbuffe och det har hittills inte gett någon reaktion. Vi blev därför lite övermodiga och tänkte att då går nog även det här bra. Hon njöt verkligen av de tre kulorna hon fick och som alltid när hon tycker något är gott, så kommer tungan fram. Svårt att beskriva men hon blir så himla söt:-)
Men på kvällen när vi nästan ätit klart middagen kom reaktionen. Det blev en snabbtur upp med hissen till rummet och där fick hon sitta en stund på toan. Men jag tror hon tyckte det var värt det:-)
Hela förmiddagen och eftermiddagen var Moa väldigt nöjd och grät inget. Hon fick hoppa ur vagnen och gå och det tyckte hon var jättekul. Hon håller mig hårt i ett finger och sedan går hon i ganska så rask takt. När det blir något konstigt med underlaget så vill hon bli buren, men små trappsteg klarar hon galant. Man är bara rädd att någon ska trampa på henne, delks eftersom hon bara har mockasiner på sig och dels för att hennes högra fot nog är lite skörare.
Tillbaka på hotellet lekte flickorna med leksakerna, både tillsammans och var för sig själv. Me djämna mellanrum blir Moa orolig och börjar med "Jag vill åka hem", men då är det bara att vi går ut och går ett varv i korridoren och sedan är hon nöjd igen.
Där på eftermiddagen närmade hon sig tom Johan litegrann och de busade lite med lampknapparna. Men han får fortfarande inte ta i henne. Men nu accepterar hon iallafall om han ger henne tex ett kex eller en vindruva. Det gjorde hon inte förut. Det går långsamt framåt, men vi har sagt att vi tar det på hennes villkor.
Vid 16:00 kom guiden med de officiella papper som vi fått från kinesiska myndigheten. Det var Moas födelsebevis (där det tom står vart hon är hittad), hennes medicinska papper samt bevis på att vi nu är hennes föräldrar. Det var ganska så stökigt under tiden hon var här. Moa började gråta eftersom guiden var på vårt rum, Lovisa blev uppspelt, Moa ville ut ur rummet samt hotellpersonal kom för att byta en lampa (som vi inte ens visste var sönder). Så det var ganska skönt sedan när alla for och lugnet infann sig igen.
Till middagen klädde vi upp tjejerna. Moa blev supernöjd med sina kläder. Det märks att hon inte är van med att ha klänning eller tröjor med tryck. Och Lovisa som älskar allt som är randigt gillade också sin utstyrsel.
Idag så gick Moa själv in i hotellrestaurangen och sprudlade av glädje. Vilken skillnad jämfört med tidigare frukostar och middagar då jag fått bära henne gråtandes. Idag så kunde vi tom gå omkring tillsammans och kika på maten. Hon kom även på att det fanns cornflakes vid glassen, vilket hon ville vi skulle gå och hämta flera gånger. Glass däremot gillar hon inte. Det verkar vara alldeles för kallt.
Hittills har hon varit försiktig vid matbordet, men idag kom även en annan sida fram. En Moa som ska dricka själv och slå ner glaset hårt i bordet, en Moa som flamsar, en Moa som ska ha alla servetter, etc.
Nu har hon blivit ett mer normalt barn.
Det här märks även på hotellrummet där hon nu genomsöker allt. Lovisa har aldrig varit någon som varit i alla skåp hemma, vilket gjort att vi aldrig har behövt barnsäkra något. Men nu känner vi att det definitivt kommer att behövas med den här "donnan".
Moa fick bada innan läggdags och det gör hon med en blandning av förtjusning och förskräckelse. Förtjusning för att det är vatten. Förskräckelse tror jag för att det är varmt vatten (tror hon är van med kallare) samt för att det nog kan svida lite i hennes sår på kroppen.
Men efteråt är hon helnöjd och idag verkade hon tom njuta av att jag smörjde in hennes kropp med hudkräm.
Idag fick förresten min första puss av henne. Det var en sak hon ville ha och då sa jag "mamma puss" och plutade med munnen. Och då kom hon och gav mig en. Senare vid läggningen kom hon igång ordentligt och låg och pussade mina händer säkert hundra gånger.
Jag tror att Lovisa har haft en bra dag också (förutom toalettbesöket på kvällen förstås). Hon tycker det har varit roligare nu när lillasyster har varit gladare och när de kunnat leka lite mer tillsammans. Lovisa har även tagit sina första steg mot att bli professionell fotograf. Här är resultatet:
Imorgon har vi bett guiden visa oss den gamla stadsmuren som löper runt det gamla Xian. Efter det blir det en stilla eftermiddag som sedan ska avslutas med ett besök på en känd Dumplingrestaurang. Sedan ska det packas efter barnen gått och lagt sig för på lördag bär det av mot Beijing igen.
Hoppas svärfar kryar på sig och vi andra håller oss någorlunda friska.
En bättre dag!
Sedan gick vi upp på rummet igen och då var hon på ett strålande humör. Tjejerna borstade tänderna och Lovisa fick hjälpa Moa.
Johan och Lovisa gick sedan till poolen och badade. Vi andra tittade på och jag tror Moa också skulle ha velat hoppa i. En bild på en huttrande Lovisa:
När vi gick från poolen fick Moa ett gråtil igen och sa hela tiden samma kinesiska ord för "Jag vill åke hem". Det hela slutade när vi kom upp till hotellrummet igen. Där tog vi det lugnt ett tag innan vi alla klädde på oss och for ut och åt lunch. På vägen dit handlade vi även lite enkla leksaker att ha på hotellrummet och några bollar inför eftermiddagens parkbesök. Moa tycker det är okej att vara på promenad när vagnen rör sig och det inte är allt för mycket folk runt omkring henne, annars börjar direkt gnöla.
Vi hamnade på McDonalds igen till lunchen (vi försöker variera oss mellan kinesisk lunch och västerländsk varannnan dag) och Moa fick för första gången smaka Chicky Bits. Det var en hödare! De fyra bitarna åkte ner i magen i mycket snabb takt. Hon fick majs istället för pommes frites (någon måtta får det ju vara....). Mjölk verkar hon också gilla och sög med ljudliga smack och efterföljande "aahh" i sig den.
Hon var på ett ypperligt humör och charmade oss alla.
Men även på McDonalds kom senare ett gråtil, orolighet i kroppen samt "Jag vill gå hem" (låter som "vaj ni"). Hon lugnade dock ner sig ganska fort.
Överhuvudtaget kändes förmiddagen som en stor förbättring jämfört med tidigare dagar, vilket kändes otroligt skönt för oss alla.
Hemma på hotellrummet försökte jag få Moa att ta en sovstund, men då började hon gråta rejält. Enligt barnhemmet är hon van att sova en stund varje dag.
Vi gick istället ut till en närliggande park, som egentligen mest består av granitplattor och lite gräs (som man inte får gå på). Där somnade Moa som en stock i mitt knä, men Lovisa spelade fotboll med pappa, farmor och farfar.
Vädret har varit strålande idag med sol och ca 25 grader varmt.
I parken skapade vi stor sensation och flera stod bara ett par meter ifrån oss och tittade. En del kom även fram, tittade på Moa och gjorde tummen upp.
Vi skulle 15:30 till Civil Affairs igen för att få några papper. Moa fick ett utbrott i foajen och blev jättearg och sa igen att hon ville hem. Guiden har inte trott på mig förut när jag berättat att folk på hotellet översatt åt mig att Moa säger så, men nu fick även hon höra det. Eftersom bara en av oss behövde följa med henne stannde jag kvar med Moa. Och så fort hon kom upp till vårt rum blev hon glad. Idag har vi en känsla av att "vill gå hem" betyder hotellrummet och det känns otroligt skönt. På hotellrummet verkar hon känna sig trygg med oss och blir en helt annan person än hon varit förut. Lovisa var inne hos farmor och byggde Lego medan jag och Moa sprang emellan rummen. Det tyckte hon var superkul.
Kvällens middag intogs på hotellet,men egentligen hade vi tänkt gå till en restaurang som guiden rekommenderat. Men på väg till middagen fick Lovisa ett tjuril och tänkte inte ta på sig några skor eftersom Moa inte har några (mockasiner är det enda som funkar på henne). Trots vi förklarade att hon inte kan ha några skor just nu, så vägrade Lovisa. Saken är den att den här diskussionen har pågått sedan i tisdags och vi var nu ganska less på att argumentera. Efter ultimatum från oss blev det så att Johan bar Lovisa upp på rummet, medans vi andra gick på hotellet och åt. Efter ca 30 minuter kom Johan och Lovisa ner och då hade situationen löst sig och Lovisa har nu lovat att i fortsätningen ta på sig skor.
Lovisa har det tufft just nu med en gråtande syster som inte blivit riktigt så kul som hon tänkt sig. En syster som dessutom är så svartsjuk att Lovisa knappt får röra mig utan att hon börjar gallskrika. Då förstår man att just sådana här småsaker som skor kan förstoras upp och bli något jättestort för henne.
Men vi tycker Lovisa är otroligt duktig och hanterar hela den här nya situationen otroligt bra.
Efter middagen såg tjejerna en stund på Pingu och allt var harmonsikt förutom att Moa hela tiden ville trycka på datorn. Hon förstår att hon inte får göra det, men gör det ändå och skrattar gott. Vi börjar tro att hon är ett riktigt busfrö...
Imorgon är det en lugn dag. Det enda inplanerade är att guiden ska komma med massa papper någon gång mellan 16-17. Ska bli skönt att bara vara tillsammans utan att behöva passa tider.
Nu är klockan mycket och det är dags att lägga sig och sova. Ursäkta svenskan och stavfel, men jag orkar inte läsa igenom innan jag trycker på publicera-knappen.
Ännu en dag med tårar samt Terrakottaarmén
Vid 7.00 skulle jag smyga iväg på toan men då vaknade Moa och började gråta. Så starten på dagen blev inte bra och den här gråten fortsatte sedan hela dagen med endast korta stopp. Hur man kan gråta så mycket fattar vi inte, men uppenbarligen finns det så mycket tårar i ett barns kropp.
På väg till frukosten frågade jag en kille vid hissen om han förstod vad Moa sa och enligt honom så sa hon "Jag vill åka hem" medans hon grät. Hjärtskärande!
Förmidagens korta stopp var efter frukosten då vi bara skulle borsta tänderna och sedan åka iväg på utflykt till Terrakottaarmén, då fick Lovisa för sig att hon skulle börja byta kanal på TVn med fjärrkontrollen. Moa reagerade direkt och kunde inte hålla sig från att skratta och säga "Kekele". Måste kolla med guiden vad det betyder.
Sedan startade gråten igen när vi gick iväg till vår guide som väntade i foajén. När vi åker bilen så är hon ganska lugn och sitter tyst i mitt knä och tittar. Lovisa vill väldigt gärna sitta brevid mig och Moa i bilen och ofatst går det bra, men kommer Lovisa lite för nära så blir det gråt. Inte lätt attt vara storasyster och så gärna vilja leka med lillasyster.
Första stoppet på utflykten var vid en fabrik där man visade hur Terrakottaarmén tillverkades och vilka kopior man gör idag. Fabrikens guide var mycket fascinerad av att vi hade två kinesiska barn och gav Lovisa en present pga detta.
Farmor fick köra Moa en stund medans jag var på toan och det gick ganska bra. Så länge hon får sitta i vagnen och den rörs, så är det lugnare med gråten.
Sedan stannade vi till vid en restaurang och åt lunch. Moa avbröt då sitt gråtande och käkade riktigt bra. Men hon vill inte äta själv utan vill att jag matar henne. Ibland vågar hon sticka fram fingrarna och ta en böna eller majskorn, men då tittar hon först på mig för godkännande. Man märker hur uppfostrade de är på barnhemmet. Hon blir även väldigt förskräckt när hon tappar ner mat på golvet eller om något ligger fel på bordet. Till middagen kom vi iallafall så pass långt att Moa vågade äta spaghetti med fingrarna, men hon ville mellan varje tag få sina fingrar torkade:-)
Därefter åkte vi vidare till Terrakottaarméns museum. En otrolig upplevelse att få se detta och vilket jobb som måste lagts ned av de som tillverkade dessa minst 8000 figurer i naturlig storlek. Och kejsaren regerade bara i 15 år, så hur de hann är otroligt.
Moa gillade inte museét eftersom hon tyckte det var för mycket folk runt om henne. Alla vill även prata med henne, men då börjar hon gråta på en gång och ropar "mama" efter mig. Alla verkar tycka att hon ser hälsosam ut eftersom hon är så rund:-)
Lovisa har fattat tycke för vår trevliga guide Sherry och tog henne i handen ett par gånger. Kul att se Lovisa ta sådana här initiativ:-)
I slutet av museet fick Moa gå en stund i sockarna. Eftersom ena foten är så pass mycket mindre och felriktad är det svårt med skor att gå i. Det får nog bli mockasiner här i Kina och sedan får vi fråga om hjälp hemma. Hon går riktigt bra och fort trots sitt handikapp och man blir riktigt förvånad när hon sätter iväg. Hon har tränat upp en himla balans märker man. Men eftersom ena benet också är kortare ser det lite roligt ut, eftersom hon kompenserar kortheten i det ena benet med att böja det andra benet ganska mycket.
Sedan bar det av hemmet och resan tog ca en timme. Moa och Lovisa sov båda två mest hela tiden. Moa vaknade på slutet och var otröstlig. När vi kom fram hörde guiden vad hon sa och det var att hon var kissnödig ("Naja"). Vi sprang upp på rummet, men det hade redan kommit i blöjan. Det tog en stund innan hon lugnat ner sig. Sedan gick vi till middagen och Moa åt spaghetti på löpande band ända tills detta med separationen från barnhemmet kom över henne igen. Uppe på hotellrummet lyckades Lovisa skapa kontakt med henne genom att ge henne pistagenötter. Då sken hon upp och började konversera med Lovisa på kinesiska. Hon gav Lovisa order sittande från mitt knä i sängen.
"Na" verkar betyda "mera".
"Bu" betyder "nej".
Hon gör även en typ av pussljud för att meddela ett "Ja".
Lovisa fick ge henne nötter, men när pappa skulle försöka började hon storgråta. Inte lätt för Johan, men det kommer nog så snart hon blir tryggare. Nu har iallafall Lovisa kommit en bit på vägen.
Sedan busade tjejerna med fjärrkontrollen till TVn och lyckades turas om på ett ganska hyggligt sätt.
Att lägga Moa är intressant för då blir hon extremt aktiv. Kryper omkring i sängen och ställer sig upp. Vi hade en riktig kamp innan hon somnade. Man är lite rädd att säga till eftersom man vill inte att hon ska börja gråta igen. Men samtidigt måste hon förstå att det finns regler också, så det är en balansgång.
Nu sover bägge tjejerna och vi hoppas på en lugnare dag imorgon. Hoppas gråten kan avta något och att stunderna med skratt blir fler. Vi ska försöka ta oss till en park för att Moa och Lovisa ska få "springa" av sig lite. Sedan är det dags för ännu ett besök på Civil Affairs, men sedan ska allt pappersarbete var över.
Överlämningen och dagen efter
Vi steg upp igår 05:00 och reste fram till just före lunch. Vår guide, Sherry, stod och väntade på oss på Xians flygplats och är en jätterar tjej. Hon visade oss staden och därefter intog vi en sen lunch på McDonalds. Det är bara att inse, ska man få i Lovisa mat ibland så är det Pizza Hut och McDonalds som gäller...
Xian är en helt annan stad än Beijing, mycket mindra modern och man känner att stadskärnan just börjar få en modernisering. Inget i affärerna är på engelska eller Pin Yin, vilket gör allt mycket svårare.
Efter lunch skyndade vi oss handla det vi behövde inför överlämningen och for sedan till hotellet för att förbereda oss. 16:00 infann vi oss i lobbyn och tog en bil bort till Civil Affairs. När vi kom ut ur hissen fanns redan en grupp barn där, men inte Moa. Vi gick in på kontoret och efter ca 5 minuter kom hon in vilt gråtande tillsammans med två nannys och barnhemsdirektören. Jag tog henne, men fick efter en stund lämna tillbaka henne för att vi var tvungna att skriva på en massa papper.
Under tiden satt en nanny med henne och tröstade henne. Hela tiden grät Moa och sa mama till nannyn. Efter vi skrivit på papperen fick vi ta henne igen och hon grät och skrek och räckte armarna mot nannyn. De hade försökt förbereda henne för detta genom att visa vårt fotoalbum, men eftersom hon är 2,5 år och pratar kinesiska nästan flytande, så tror jag det bidrog till att hon förstod situationen bättre än de andra barnen.
Vi försökte trösta så gott vi kunde, men det var helt omöjligt. Lovisa blev jätteförskräckt fastän vi försökt förbereda även henne. Och sedan blev hon mammig och extremt svartsjuk när jag inte kunde ta henne. För Moa har från första stund klistrat sig fat vid mig och det är bara mig hon accepterar.
Efter överlämningen tog vi bilen till en fotograf som fotograferade familjen (men Lovisa fick inte vara med) samt var och en av oss. Då skrek Moa i högan sky när jag inte kunde hålla henne och skrek "Mama". Hon har fortsatt kalla mig mama hela tiden och det är iallafall positivt.
Sedan bar det av tillbaka till hotellet och vi kunde ta av henne kläderna och undersöka henne. Hon är en rund liten tjej med massor av sår på kroppen. Vi tror det är från vattkoppor, men doktorn tror det är något annat. Kommer till det senare... Benet är betydligt kortare än de 4 cm som de skrivit i rapporten, men de problemen får vi ta när vi kommer hem.
Doktorn skulle komma till rummet vid 18:30 så vi fick skynda oss till middagen. Där var Moa så upprörd att hon mitt i sitt ätande spydde i tallriken. Men hon lugnade sedan ner sig ett tag, men gråtandet började sedan om igen när doktorn kom. Doktorn var en ung tjej som gjorde en snabb undersökning (en större ska göras i Beijing). Hon tyckte Moa såg friskast ut av de barn hon undersökt under dagen, men att hon hade lite vatten i öronen. Hur hon nu kunde se det genom att lysa i ytterörat... Såren trodde hon inte var vattkoppor utan någon typ av överkänslighet. Tycker det låter jättekonstigt, men får fråga barnläkaren som vi ska träffa i Umeå.
Moa har även blåmärken efter för hårda blöjor och nu smörjer vi henne ordentligt för att mjuka upp områdena.
Lovisa har varit jätteduktig, men lider av svår svartsjuka så länge lillasyster gråter hela tiden. Och lillasyster lider av svår svartsjuka när Lovisa rör mig och slår bort Lovisas händer. Det stoppade en kort stund igår kväll när Moa helt plötsligt sken upp innan läggdags och kom in i ett riktigt charmhumör. Då busade de med varandra och hade jättekul. Det gick knappt att lägga dem.
Moa låg och kände på mig när hon skulle sova. Och ville prompt att jag skulle ligga under täcket. Guiden sa att hon ville sova ensam på barnhemmet men här vill hon ha närkontakt. Hela natten låg hon och hade fötterna mot mig.
Hon sov bra och vaknade när vi väckte barnen 7.30. Men då var hon extremt ledsen igen.
och den ledsamheten har fortsatt hela dagen idag och Lovisa har inte fått komma nära henne. Hon blir tyst ibland och ler när vi är själv, men så fort någon kommer för nära börjar hon gråta igen. Och ibland när hon är lugnare kom det över henne igen och hon börjar storgråta. Det som verkar funka är när jag sjunger för henne och stryker henne över ryggen.
Idag har vi varit på Civil Affairs både på morgonen och eftermiddagen. Det är mycket mer pappersarbete den här gången och det stör oss, eftersom vi inte får det lugn vi behöver. Vi har även hunnit med en tur till polisen för fotografering för Moas pass. Hela tiden stressas Moa upp igen och det påverkar även Lovisa. Johan har försökt ägna sig åt Lovisa och badat och ätit lunch med henne. Farmor och farfar hjälper också till, men det är mig eller Johan som Lovisa vill ha uppmärksamheten ifrån.
Jag frågade Lovisa idag om vad hon tyckte om att få en så gråtande lillasyster och då sa hon "jag trodde inte hon skulle skrika alls"...
Idag har Moa även hunnit med att visa ilska istället för förtvivlan. Hon fick åka resesulky idag och efter att först skrikit vill hon inte gå av den. Helst vill hon åka runt i den hela tiden på hotellet. När hon till slut inte fick det längre blev hon så arg att hon skrek ca 1,5 timme. Först när vi tog henne till middagen fick hon annat att tänka på, men kom på sig ibland och började gråta igen och säga något som liknar "mama, vagnen".
Efter middagen hände något igen och hon bytte helt sinnesstämning. Helt plötsligt började hon busa med Lovisa och skrek av skratt till barn TV-programmet. Hon och Lovisa dansade, jagade varandra och tryckte på alla knappar som fanns. Från att inte ha gått ett steg förut så sprang hon runt med en otrolig balans trots sitt korta ben. Och helt plötsligt var det okej att farfar, farmor och pappa tittade och pratade med henne.
Att förbereda sig inför något sånt här är helt omöjligt. Fastän vi förstått att det kunde bli tufft att ta en 2,5 åring, så är det här mycket jobbigare än vad vi kunnat föreställa oss. Jag är helt låst och kan knappt röra mig utan Moa i min famn, hon gråter i princip hela tiden och Lovisa är svartsjuk.
Även farmor och farfar är känslomässigt tagna både av att se överlämningen och vad som händer efteråt. Och pappa vill komma närmare Moa, men får inte.
Förhoppningsvis lättar det from med nu, men för säkerhetsskull förbereder vi oss för ett par tuffa dygn ytterligare.
En något osammanhängande berättelse, men det är svårt att samla tankarna just nu.
Moa är trots allt sitt gråtande en glad och sprallig tjej (den lilla tid hon visare det) och verkar vara en riktig tuffing. Och enormt utåtriktad tror vi också att hon egentligen är.
Till sist några bilder:
Kinesiska Muren och dagen för Moa
Dagen började med att jag och Johan delade upp oss och åt frukost i omgångar. Eftersom Lovisa somnat sent dagen före, pga att ha sovit på dagen, så kändes det bättre att hon fick sova så länge som möjligt. Och så äter hon ändå knappt någon frukost. Vi smugglade istället upp ägg, bacon, banan och päron till rummet vilket hon åt med god aptit strax innan och under bussfärden.
Vi hade kissat just innan vi for, men efter en timme blev hon istället "Nummer 2"-nödig. Ingen toalett på bussen så vi pratade med guiden som genast bad chauffören hitta ett ställe att stanna på. Guiden, Johan, Lovisa och jag sprang iväg och efter lite frågande så fann vi ett sjukhus i staden som hade en toalett.
Att besöka ett litet sjukhus i en mindre förort var intressant och beklämmande. Standarden var värre än jag kunnat tänka mig och det går inte att beskriva hur människorna såg ut.
Hur som helst fick Johan ta Lovisa in på herrarnas för att göra nummer 2 för första gången i ett hål i marken. Jag intog damernas för att utföra nummer 1. När jag kom ut så var Johan och Lovisa redan klara. Det visade sig ha varit ett falskt alarm eller så blev även hon tveksam till att göra det i ett hål i marken. Det skulle jag också ha varit...
När vi kom till muren var det ett fantastiskt väder, sol och ca 22 grader. Man kunde ha t-shirt på sig utan problem även uppe på muren. Man åker linabana upp och det är en hissnande färd, speciellt nerför. Men Lovisa är inte rädd utan sa bara "Jag vill åka mer":-)
Uppe på muren gick vi en bit. Det är ganska så jobbigt att gå eftersom vägen lutar och går kraftigt uppför och nerför. Trappstegen är inte jämt fördelade utan ibland är det myrsteg och iblan gigantiska steg. Lovisa travade på jättebra, men efter ett tag vände hon och jag tillbaka. På returvägen roade hon sig med att kika ut genom hål i muren.
Efter muren åkte vi och åt en god kinesisk lunch. Där chockade Lovisa oss med att ta upp pinnarna och äta ris med dem. Hon har samma teknik som när vi fick henne, dvs hon korsar på något sätt pinnarna i handen.
Kul i varje fall att takterna verkar sitta i. Ska förresten bli spännade att se hur Moa hanterar pinnar.
Sedan besökte vi en liten fabrik där man tillverkar Kinas national hantverk. Det tar ca 16 dagar att göra en mellanstor vas och de var väldigt vackra.
Tillbaka på hottelet vid 15:30 så for Johan och Lovisa iväg och badade i poolen igen, medans jag försökte bringa ordning i hur våra saker skulle packas (vi lämnar så mycket som möjligt här på hotellet eftersom man måste hålla ner vikten på inrikesflyget). Lovisa har blivit så modig under tiden hon badat här i Kina. Nu rider hon på pappas rygg och kan få vatten i ögon och mun utan att börja gråta. Kommer att bli en riktig badnymf:-)
I poolen hade de sällskap av en flicka som heter Sara och som är 6 år. Hennes familj ska hämta en lillasyster som är 10 månader gammal. Lovisa lärde känna henne på utflykten idag.
Efter badet gick vi och åt middag. EFtersom Lovisa ätit så bra på Pizza Hut i förrgår fick det bli en repris idag. Och hon åt lika bra idag:-)
Lovisa följde sedan farmor och farfar tillbaka till hotellet där de spelade spel och åt lördagsgodis. Jag och Johan sprang iväg och fixade lite presenter till barnhemmet. Det blev kläder och målarsaker.
Nu är det hög tid att gå och lägga oss för vi åker tidigt imorgon bitti, redan 05.45 går bussen till flygplatsen. Nu ska jag och Johan finslipa lite på frågorna till nannyn och öva lite på vad vi skrivit i vårt personliga brev till kinesiska myndigheten.
Även om vi hätat en gång tidigare så är det lite annorlunda den här gången, både med tanke på Moas högre ålder samt hennes handikapp. Nervositeten har börjat infinna sig tillsammans med en stor förväntan. Problem kommer säkert att uppstå, men vi får ta dem när de kommer.
Imorgon kommer kanske inget långt inlägg, men jag ska definitivt ladda upp några bilder på det nya tillskottet i vår familj!
Beijing Zoo och nu börjar det närma sig
Frukosten går till så att man lämnar en biljett till en person vid ingången (Lovisa har lärt sig säga Good Morning till henne), blir hänvisad till ett bord och sedan säger om man vill ha kaffe eller te. Därefter går man och plockar för sig. Det finns en härlig blandning mellan västerländsk och kinesisk frukost. Det står en person och tillagar omelett efter ens önskemål och det passar jag och Johan på att utnyttja varje morgon.
Efter frukost begav vi oss till Beijing Zoo med tunnelbana. Det kostar 2 yuan (ca 2 kronor) per enkelresa oavsett hur långt man ska. Lite förvirrande hur man köper biljetter i en automat med bara kinesisk text, men efter att en person visat första gången klarar vi det galant. Tunnelbanesystemet är mycket effektivt med modern vagn. Det är inte flera vagnar som sitter ihop utan bara en väldigt lång, ca 100 meter. I vagnen sitter det dörrar var 4:e meter så det går snabbt och effektivt för folk att ta sig in och ut. På perrongen är golvet skyltat med vart man ska stå för att gå in och vart de som kommer ut ska gå. Inne i vagnen finns det en digital display som hela tiden visar vart man befinner sig.
Det tog ca 30 minuter innan vi kom till djurparken och där var det vänliga människor som visade hur vi skulle gå för att hitta.
Inne i parken började vi med att kolla på pandorna. Först blev vi lite besvikna för vi gick in i ett pandahus, men där såg vi bara några som sov och hade en mycket torftig miljö. Sedan gick vi ut och där hittade vi en inhägnad med trevligare miljö och fler pandor. En panda hade stor uppvisning och det lockade mycket människor. Pandan sprang runt och klättrade i träd, snurrade runt på en trädgren precis som han utförde en akrobatkonst och klättrade ner. Han var jättefin och vi kunde ha stått där hur länge som helst.
Vilka härliga djur!
Därefter fortsatte vi till lejonen och tigrarna. Lovisa kom fram till att hon gillar de vita tigrarna bättre än de gul/röda och att de låter väldigt mycket. De hade väldigt högljudda morrningar och iom att de var inne så blev det en kraftig resonans.
Sedan var det dags för lunch och de hade bara små kinesiska "korvkiosker". Där kunde man köpa korvar uppträdda på pinnar, friterade kycklingvingar, stekta hönsben, etc....
Vi valde att köpa en korv var och vi tänkte alla att det här kommer Lovisa inte att äta. Men hon tog en pinne, smakade och fortsatte sedan att äta. Vi andra smakade och kände alla tre att det här inte var gott, men alla tuggade på utan att säga något. Korven hade en väldigt söt smak med inslag av kanel. Jag brukar äta det mesta, men det här var inte gott. Huvudsaken att Lovisa åt och hon verkade tycka det var väldigt gott.
Vi får nog fortsätta åka till Zoo för att få i henne mat:-)
Efter detta gick vi runt i parken och kollade på djur. I parken fanns en sjö som var väldigt vacker.
Observera Lovisa utsträckta tunga:-)
Vi fick se zebror, giraffer, noshärningar och flodhästar. Lovisa fick tom mata en zebra med några nötter.
På hemvägen var Lovisa så fylld av intryck att hon somnade som en stock. Hon sov hela tunnelbaneresan hem och missade hur trångt det var på tågen. Vi trodde inte vi skulle ta oss in, men det gick till slut även med barn sovandes i en resesulky.
När vi kom hem undrade hon om vi åkt taxi:-)
Sedan hann vi med en kort vila och lite uppfräschning innan det var dags att möta guiden och de andra familjerna. Det var ett informationsmöte där vi fick veta mer om resan till provinserna och de praktiska sakerna som ska ordnas. Vi är den enda familjen som ska till vår provins och ingen guide följer därför med från Beijing, utan vi har en lokal guide som väntar på oss i Xian. Guiden har ringt och frågat barnhemsföreståndaren om det fanns möjlighet att besöka barnhemmet, men han hade sagt troligast nej. Han berättade att vissa skolor i Xian var stängda pga svininfluensan och det var därför man inte ville släppa in besök på barnhemmet. Vet inte om det är hela sanningen, men vi ska be den lokala guiden att fråga en gång till.
Iom det här informationsmötet känner man att resan nu har intagit ett nytt skede och vi börjar nu allt mer att fokusera på överlämnandet och andra praktiska detaljer, tex vilka frågor vi ska ställa till nannyn och föreståndaren.
Men om ni tror att det för en gångs skull inte hanns med någon shopping idag så har ni fel. Efter informationsmötet tog jag och farmor en taxi till Yashow market där vi utförde vad vi numera kallar "power shopping". Extremt jobbig shoppingrunda med prutning som man håller på bli galen över. Faktiskt känns det skönt med fasta priser i Sverige... Men vi hann iallfall köpa lite smått och gott under den korta tid vi var där.
Under tiden vi shoppade for Johan, Lovisa och farfar och åt middag. Sedan blev det ett bad i poolen och även idag tyckte Lovisa det var jättekul.
Imorgon är det dags för en guidad tur till kinesiska muren och vi åker tidigt från hotellet. När vi kommer hem till hotellet igen så ska Johan och jag åka iväg och köpa leksaker till barnhemmet.
Jippie, Lovisa har ätit!
Idag gick vi upp tidigare för att komma till "Tempel of Heaven" hyfsat tidigt. Tempel of Heaven består av en enorm park och ett antal tempel. I parken sjuder det av aktivitet som är otroligt kul att se på för oss västerlänningar. Här träffas man för att spela en sorts fotboll men med en badmintonliknande boll, man utför någon typ av rörelser med svärd eller racket, man sjunger i kör och det roligast av allt: Man dansar:-)
Personer från ca 50 år och uppåt verkar träffas och dansa. Det är ingen vanlig foxtrott utan det är bestämda olika steg man tar och med inspiration från Slow Fox (säger jag som sett Let's Dance...). Någon har med sig bandspelare med högtalare och det spelas med ganska hög volym.
Lovisa blev enormt inspirerad och vi fick lov att dansa jättelänge med henne. 
Som ni ser av bilderna en otroligt vacker park med fina tempel. Och tänk vad konstigt det skulle vara om man gjorde liknande aktiviter i Rådhuparken i Umeå. Då skulle alla tro att man var galen, men här är det fullt naturligt. Vi hade iallafall jätteroligt när vi dansade och skulle gärna göra något liknande hemma.
Efter parken och en snabblunch (där Lovisa åt dåligt igen, vilket började göra oss oroliga med tanke på att hon äter så lite vid frukosten), så gick vi till Pearl Market igen för att handla en ny stor väska till farfar och farmor och en trunk till oss. Det var ingen lång promenad eftersom marknaden ligger bara rakt över gatan från parken.
När vi liks var i prutartagen så köpte jag och Johan var sin klocka, klocka till farfar, sjalar till farmor och ett skärp till mig. Man kan tro att vi bara shoppar, men vi gör faktiskt annat också...
Efter denna powershopping tog vi våra väskor och gick tillbaka till hotellet. Där gick Johan och Lovisa och badade i poolen. Lovisa tyckte det var jättekul och säger nu att hon kan simma:-) Och när hon är 70 ska hon kunna hoppa i vattnet:-)
För att variera oss något med maten och försöka få i Lovisa något mer är än friterade kycklingbitar, så tog vi tunnelbanan till en Pizza Hut restaurang. På vägen ner i tunnelbanan fick Lovisa åka en jättelång rulltrappa och tyckte det var jätteroligt.
Man verkar otroligt rädd för attentat just nu under nyårsledigheten och det står specialpoliser vid många korsningar samt man har röntgenkontroll av väskor vid turistställen och tunnelbana. Jag går just nu för Lovisas skull omkring med både gaffel och kniv i väskan, men eftersom jag är västerlänning verkar de inte bry sig om detta. De kör väskan lite sakta genom röntgen, tittar på mig och sedan får den fortsätta igenom.
På restaurangen fanns det Spaghetti Bolognese och vi beställde det till Lovisa inklusive en jättestor dricka. Efter en lite trög inledning med mest bara drickande kom hon igång ordentligt och åt upp i princip hela portionen. Pappa och farfar fick hjälpa till med broccolin, men sedan åt hon upp allt.
Man blev så glad och lättad av att hon äntligen fick i sig mat att man nästan jublade!
Imorgon tänker vi åka till Beijing Zoo på förmidagen för att se på Pandor. Lovisa ser fram emot det jättemycket.
Sedan börjar det ordinarie programmet imorgon eftermiddag med ett informationsmöte för alla i gruppen. Det börjar dra ihop sig...
Till alla på Blåbäret: Lovisa hälsar till er alla och tycker det är spännande att ni följer hennes resa på samlingarna. Hon hälsar att hon har det bra och att lillasyster kommer snart!
Andra dagen
Efter frukosten tog vi en taxi till den olympiska huvudarnenan, Fågelboet. Vi åkte dit på vinst och förlust eftersom vi inte visste om de hade några guidade turer. Det hade de inte, men däremot kunde man gå in och titta på arenan. En otrolig känsla att sitta inne i detta arkitektkonstverk och förstå vilken stämning det måste ha varit under OS.
En äldre kvinna kom fram till oss under lunchen och började prata med oss på engelska och frågade lite om adoptionen. När hon gick sa hon "She´s a lucky girl". Och just dessa ord speglar väldigt väl kinesernas positiva syn på adoption av dessa flickor som drabbats av enbarnspolitiken.
Efter Fågelboet blev det taxi tillbaka till hotellet och en kort vila. Sedan begav vi oss till Yashow Market där vi hade en stunds shopping. Man får vara effektiv när man har ett barn med sig, men eftersom vi varit här förut så vet vi ungefär vilka priser man ska betala och kan snabbt avsluta en prutning om priset inte är det rätta. Mest nöjd är vi med en Peak vinterjacka till Lovisa för 100 kronor. Är även nöjd med ett par Ralph Lauren blusar till mig för 40 kronor styck.
Lovisa är jätteduktig när vi shoppar och charmar försäljare på löpande band. Idag fick hon tom ett armband av en tjej som stod i ett stånd.
Efter en stunds powershopping tog vi taxin tillbaka till hotellet där vi spelade lite spel och sedan fick Lovisa ta ett bad. Hotellrummet har nämligen både duschkabin och badkar.
Istället för välling har det istället blivit en rutin att hon får varm majs från McDonalds. Vi har hittat lite soyadryck på affären men den tyckte hon inte om. Huvudsaken att hon äter något och då har majs blivit ett bra alternativ. För kinamaten har ännu inte blivit en favorit hos Lovisa och vi får truga henne för att hon ska äta. Om hon överhuvudtaget ska äta är det vanligt ris eller nudlar som gäller tillsammans med någon okryddad kyckling.
Hon längtar hem till pannkaka, makaroner och Maries mat på dagis...
Imorgon tänker vi komma upp tidigare och åka och titta på aktiviteterna vid Tempel of Heaven.
Första dagen
Igår kväll var vi alla trötta. Johan somnade samtidigt som Lovisa vid 8-tiden. Jag lyckades hålla mig vaken till 9, men sedan föll tidningen ner över ansiktet. Lovisa kände av tidsomställningen och vaknade strax före midnatt. Hon var vaken ca en timme innan hon somnade igen. Men sedan sov vi alla tre djupt tills jag tvärvaknade, såg på klockan och märkte att den nästan var 9. Vi klev upp, ringde farmor och farfars rum och väckte dem. Farfars klocka hade stannat så de trodde klockan var 4.30.
Efter en ganska snabb frukost bestämde vi oss för att åka till Pearl Market och köpa en resesulky. Både för Lovisas skull den här första veckan och sedan för Moas skull. Tanken var att Pearl Market skulle bli ett kort stopp och att vi sedan skulle ta taxi till Himmelska Fridens Torg och Den Förbjudna staden. Men när vi kom in på Leksaksmarknaden rycktes vi alla med i "prut och köp"-kommersen. För leksaksmarknaden som ligger just brevid Perl Market är ett himmelrike. Man kan köpa alla möjliga olika leksaker för mycket billiga priser. Man ska bara ha ett gott humör och tid för att pruta. Vi köpte till exempel en 360 bitars magnetbyggsats till Lovisa. Deras utgångspris var 270 Yuan, men efter intensiv prutning, tre gånger ryckts tillbaka, så hamnade priset på 120.
En bild från leksaksmarknaden:
Efter marknaden fortsatte vi till Pearl Market där vi köpte kinesiska prydnader (vi ångrade att vi inte köpte fler förra gången), skor till Lovisa och Johan, tröjor till mig och Lovisa, skärp och förstoringsglas till farfar, väska till farmor, .....
Och farfar och farmor köpte den största väskan en affär hade. Och det var tur för annars hade vi inte fått med oss allting hem till hotellet igen.
För när vi skulle ta taxi tillbaka var det ingen taxi som var intresserad av att köra oss (bara svarttaxi fanns vid marknaden), så vi knatade hela vägen tilllbaka till hotellet. Tog ca en timme, men då gjorde vi även ett kort stopp för kaffe.
Sedan vilade vi en stund på hotellet. Lovisa somnade en halvtimme och det var tur för annars hade hon nog inte orkat med middagen. Vi gick sedan mot Himmelska Fridens Torg och efter ett tag insåg vi varför guiden sagt att man inte skulle gå dit på ett par dagar. Kina firar just nu både nationaldag och minnet av revolutionen, vilket gör att alla kineser är lediga två veckor. Och alla var på väg mot Himmelska Fridens Torg...
Om ni tänker er att alla Umeåbor samtidigt skulle gå Kungsgatan och sedan mulitplicerar det med två, så får ni hur många människor som gick på gatan fram emot torget. Helt otroligt!
Men det som är fantastiskt här är att fast det var så många människor i rörelse, så går allt lugnt tillväga och man visar hänsyn. Under den timme vi gick kände jag aldrig jag "knuffades" med någon.
Framme på torget var det en otrolig upplevelse, både pga av allt folk men även pga all utsmyckning.
Vi stannade bara en kort stund eftersom klockan blivit sen och Lovisa var trött. På vägen tillbaka köpte vi ett diadem av en gatuförsäljare:
Visst blev hon söt!
Nu ligger Lovisa och sover i sin säng. Vi frågade henne vad som varit roligast idag och hon svarade:
"Att leka med farmor".
Lovisa springer som en jojo mellan våra rum och tar varje chans att spela kort med farmor.
Dagens reflektioner av Lovisa:
- De har godare Chicky Bits i Kina (vi åt på KFC till lunch och de är faktiskt godare där än på McDonalds).
- Att toaletten är konstig i Kina (Ovanligt med riktiga sittoaletter utan de har hål i golvet).
Mammas reflektioner:
- Man måste alltid ha med sig toapapper eftersom de offentliga toaletterna inte har något. Mycket irriterande tills man lärt sig.
- Att när man prutar gäller det att vara glad och trevlig. Och alla försäljare säger "You are killing me".
Innan vi for till Kina var vi för övrigt rädd att farfar skulle svälta, men han njuter verkligen av maten i Kina. Idag konstaterade han att de har "j-ligt god mat i Kina":-)
Imorgon ska vi besöka OS-stadium och på eftermidagen tänkte vi besöka nästa marknad.
För övrigt så räknar Lovisa ner till söndag...
Ps. Åsa: Hälsa Isak att kalsongerna är inköpta!
Framme i Beijing
Efter en lång resa är vi nu framme i Beijing. Allt flöt på bra hela vägen. I Stockholm mötte morbror Anders upp och tillbringade ett par timmar med oss. Lovisa är inte ett dugg rädd att flyga och sitter som en kung i sitt säte och tuggar tuggummi.
Lovisa vaknade 05:30 på avresemorgonen och höll sig tappert vaken ända tills vi satte oss på planet mellan Köpenhamn till Beijing. Då sa hon “Är det inte dags att sova snart?”, lutade sig mot mig och somnade sedan som en stock. Fem timmar sov hon hyfsat, sedan vaknade hon, låg vaken 2 timmar och snurrade håret och somnade sedan om en halvtimme. Därefter var det dags för frukost och lamporna tändes.
Framme I Beijing gick allt smidigt genom hälsokontroll, visumkontroll, passkontrol och tull. Vår guide Jenny (hennes engelska namn) mötte oss med en röd FFIA flagga och totalt var vi sju familjer som ankom idag.
Hotellet är jättefint och ligger bra till I staden. Vi har nära till “Himmelska Fridens Torg” och “Den förbjudna staden”. Vi tog det lugnt en timme när vi kom fram (alla utom Lovisa som pratade oavbrutet och sprang mellan farmor och farfars rum och vårt. Farfar klistrade ett klistermärke på våra dörrar så hon hittar emellan.
Efter ett försök till vila gjorde vi oss I ordning och promenerade ut. Det är mycket blomsterutsmyckat just nu med anledning av nationaldag samt 60-års jubileet av revolutionen. Jättevackert!
Och sedan blir det inte sämre av att det är 25 grader på dagen och 20 på kvällen:-)
Vi gick och handlade på en Supermarket och sedan gick vi och åt på en Sichuanrestaurang. Lovisa blev jättetrött när vi satt och väntade på maten och somnade I Johans famn. Hon sov ca 15 minuter väldigt djupt, sedan försökte vi väcka henne. Hon blev ordentligt sur, men när vi hade suttit en stund och pratat fick jag henne intresserad av de otroligt långa nudlarna.
Lovisas reflektioner över Kina idag:
- Mycket bilar.
- De har längre spaghetti än oss.
- De har godare majs i Kina än i Sverige (de har varm majs på McDonalds).
För övrigt är vi ganska så uttittade när vi är ute och går. Man är inte vana med att se västerlänningar med ett kinesiskt barn. Men känslan är att alla är positiva och glad att de här adopterade barnen får en chans.
Imorgon är det dags för shopping av en resesulky, sommarskor till Johan samt utflykt till Himmelska fridens torg.
Idag åker vi!
Storasyster brukar vanligtvis vakna mellan 7 och 7.30 på helgerna, men idag vaknade hon redan 5.30. Hon väckte oss och började fråga när vi ska åka. Det Lovisa tycker ska bli mest spännande idag är att:
- Åka flygplan.
- Få veta hur man fäller sätet på flygplanet så att man kan sova.
Förutom det så är det mycket funderingar kring Kina och hur man gör olika saker där. Hon är lite bekymrad över att hon glömt bort hur det var i Kina, men tycker det ska bli kul att lära sig igen.
Lördagen ägnade vi åt att packa, städa huset och ta fram saker till Moa. Lovisa hade en dagiskompis på besök och de lekte jättebra tillsammans ett par timmar. Det känns som att man har mer vana den här gången och att man definitivt packar mycket mindre. Nu vet man vad man behöver och inte behöver samt vad som går att köpa i Kina.
Vi har inga nya bilder på Moa, men här får ni några bilder på Lovisa (klicka på dem så blir de större).
Nästa inlägg blir från Beijing!
Vart vi ska
Moa kommer som sagt från provinsen Shaanxi, som är mest känd för terrakotta-armén. Här är en provinskarta över Kina:
Xian ligger vid "krysset".
Vid den blå"pluppen" ligger Changsha där vi hämtade Lovisa.
