JiaLiang

En resumé av söndag, måndag och tisdag:

Söndag:
Vi tog det lugnt förmiddag och var bara inne och "dolade". Tjejerna lekte med lite olika saker. Mer för sig själva än tillsammans. Moa såg Lovisas hårsnodd och ville prova, men har man bara 2 cm långt hår är det inte lätt att göra en tofs. Så vi tog fram ett hårspänne istället och hon blev mäkta stolt. Oftast när ett barn får en sak i håret går de och pillrar på det och tar lös det, men Moa hon strålade bara av lycka och lät det vara.




Sedan hittade hon några av Lovisas plastörhängen och ville ha på sig dem också. Och gissa om hon blev söt... Hon hade på sig dem flera timmar och efter lunch, när vi skulle gå och sova, tog hon av sig dem och la dem på nattduksbordet Och när hon vaknade tog hon snabbt på sig dem igen.



Nu går jag händelserna lite i förväg men jag kan berätta att på tisdagen fick hon tag på ett halsband och hade på sig det halva dagen.



Så vi har konstaterat att vi fått en fåfäng liten tjej. Lovisa är väldigt bestämd när det kläder och vi har en ständig kamp om vad hon ska ha på sig. Hon får välja bkläder själv på måndagar men resten av veckan väljer vi. Och hur ska då Moa bli med en sådan fåfänga redan nu?

Efter lunch tog vi en promenad till affären. Lovisa cyklade (pappa håller i en stång) och Moa satt i vagnen. Moa gillar inte riktigt att bli påklädd så mycket kläder men när man väl fått ner henne i vagnen sitter hon lugnt. Men vagnen får inte stå still allt för länge för då blir hon orolig och börjar gnöla. Detta händer speciellt vid momentet då man ska betala på affären. Det gäller att vara effektiv...

Tillbaka hemma så bakade Lovisa och pappa chokladbollar. De är experter på detta och enligt min mening så gör de världens godaste:-) Moa var med och stod på en pall brevid och blev mycket nöjd då hon fick smaka lite smet.

På eftermiddagen kom moster Lina och Hugo och Vide på besök. Lovisa och Hugo började direkt leka och stoja. Moa höll sig lite brevid men var väldigt road av allt som pågick. Lovisa och Hugo gjorde en picknick i vardagsrummet.



Därefter lekte de kurragömma med lillkusinerna, Moa och Vide. Moa var stormförtjust och skrek av glädje.



Moa och Lovisa fick presenter, varsin tröja och varsin väska. Moa har lekt jättemycket med sin väska och har gått runt med den över axeln. Ännu ett tecken på hennes fåfänga:-)

Måndag:
Måndag var en tuff dag. Moa skulle vara på barnmottagningen för sin tropikundersökning klockan 10:00 och innan dess skjutsade vi Lovisa till farmor. Moa fick börja med att väga och mäta sig samt få en kisspåse och emblaplåster. Inte roligt tyckte hon och grät med stora tårar. Därefter fick vi leka en stund i väntrummet innan det var dags att träffa doktorn. Doktorn tittade på vaccinationsinformationen vi fått med oss från Kina, kolla Moas hjärta och lungor samt kände på Moas mage. Vi pratade även om vad som ska hända här framöver med tanke på Moas handikapp och det kommer att starta inom kort med röntgen samt träff med barnortoped.

Därefter fick vi vänta ytterligare en halvtimme i väntrummet innan det var dags för provtagningarna. Moa var jätteduktig men blev vansinnigt olycklig av alla prover. Men så snart de slutat blev hon snabbt glad och sa med glädje "Bye Bye" till sköterskorna.

Vi skyndade oss till farmor för att hämta Lovisa och snabbäta lunch. Johan hade ett möte i stugan 13:30 och innan dess skulle han hinna skjutsa och lämna av oss övriga tre hos mormor och morfar. Hos mormor och morfar kom tjejerna igång och busade med morfar. Och Moa sträckte ut armarna och ville krama mormor vilket gladde mormor mycket.
Efter middagen fick barnen var sin glass och gissa om Moa blev glad. Hon höll pinnen jätteduktigt och satt blixtstilla i stolen. Till skillad från Lovisa och kusinerna som har "myror i baken". Men hon får nog också det snart...



Lovisa dummade sig framför kameran och gjorde världens grimas. Visst fick hon till en riktig Caroline af Ugglas min?



På vägen hem somnade båda flickorna som stockar i bilen 18:30 och när vi kom hem bar vi bara in dem, bytte om till pyjamas samt lade dem i sängen. Som tur var hade vi varit förutseende och borstat tänderna på dem hos mormor och morfar. Moa älskar för övrigt att borsta tänderna och springer till toaletten när hon hör mig säga orden "Aaaah" och "Iiiih". Det är de ljud vi gör när vi ska få henne att bförstå när hon ska gapa stort och när hon ska bita ihop.

Tisdag:
Med tanke på hur tidigt de somnade på kvällen så befarade vi att de skulle vakna typ 4 eller 5, men de sov faktiskt till 6:30.
Förmiddagen var vi inne och pappa och tjejerna kom igång och busade.



Observera Lovisa mellan pappa och Moa...

Moa fick även sin första tatuering, en sol, vilket var den present hon fick på barnmottagningen igår. Det ska börjas i tid... För övrigt kan jag berätta att Lovisa gillar att se Miami Ink med mig, men hon tror att de bara ritar med penna som man kan tvätta bort.



Till lunch åt vi blodpudding och Moa åt med god aptit. Hittills är det bara fil hon vägrat att äta. När hon provade det fick hon nästan kräkreflexer. Moa gillar även alla sorts grönsaker till skillnad från sin syster som endast gillar majs och Chicky Bits (det kom fram vid dagens middag att Lovisa tror det hör till grönsakssläktet:-)

Det jobbiga med Moa är att så fort hon ser att man börjar duka eller laga mat, så sitter hon och gnölar vid ens fötter och verkar tro att vi ska glömma bort och ge henne. Oavsett hur länge det är kvar till middagen. Det är nästan omöjligt att kollra bort henne och få henne på andra tankar. Det tär på ens tålamod men man får tänka på att hon inte kan vårt språk och att man inte vet hur hon haft det på barnhemmet.

Idag efter middagen fick hon ett utbrott och var jättearg och ledsen. Så här i efterhand tror vi det berodde på att jag och Johan tog varsin kaffekopp och hon blev upprörd att hon inte fick något. Hon skrek, grät och sparkade och ville inte att man skulle komma nära. Men gick jag bort blev hon ännu ledsnare. Till slut tog jag upp henne, trots att hon försökte slå bort mina händer, och bara höll henne hårt mot mig och vyssjade. Till slut slappnade hon av, slutade gråta och accepterade den vattenmugg jag hämtade. Sedan var hon glad igen. Det är svårt att förstå hur hon tänker, men man förstår iallafall att just det här med mat är något som är viktigt för henne just nu.

Sedan lekte tjejerna frisör på mig och kammade mig. De hittade även doktorsväskan och den älskade Moa. Hon gav sprutor på löpande band och skrek av skratt när Johan låtsades gråta. Och när han grät sa hon "Bu cu", vilket betyder "inte gråta" och som vi ofta sagt till henne i Kina.

Till sist en bild på tjejrna när de diggar loss till sin egen musik.