JiaLiang

Natten var kanonbra, dvs Moa sov lugnt i sin spjälsäng och vaknade inte förrän vid 7.45. Då lyfte jag över henne till min säng och vi låg och pratade en stund innan storasyster vaknade. Lovisa hade sovit ganska hyfsat trots sin förkylning. Hon hade gått emellan pappas och sin säng ett par gånger men tyckte själv att hon sovit gott. Lovisas förkylning hade brutit ut under natten och nu var hon både tät och snorig, men bara 37.4 i temp.
Vid frukosten stötte på Saras (6,5 år och som fått en lillasyster som heter Leia) mamma och hon berättade att Sara också var sjuk. Hon hade haft 40,5 i feber igår och ont i magen, så det var nära att de åkt till sjukhuset. Nu på morgonen hade hon 38,5 och var snorig och hostig.
Så det verkar vara en farsot som drar igenom hela adoptionsgruppen. Farfar känner sig fortfarande svag och dålig, men tycker att idag är det något bättre.

Vid frukosten stötte vi på en annan flicka som blivit storasyster, Linn som är 5,5 år. Lovisa och hon fann varandra och Linn följde med oss upp på rummet och lekte hela förmiddagen. De ritade, lekte affär samt hade full sjå att hålla lillasyster från deras saker. Lillasyster Moa verkar nämligen älska att vara med där det händer saker och är inte rädd för att ta för sig.






Vi hade först tänkt gå ut och äta lunch, men ångrade oss. Istället gick jag, Johan och Moa på supermarketen medans farmor skötte Lovisa. På vägen till affären träffade vi på två ungdomar som pratade ovanligt bra engelska. De frågade oss om vart vi kom ifrån, om vi hade adopterat Moa, om vi inte frös (vi var de enda utan jacka), etc. De skulle också mot samma håll och vi hade en trevlig konversation. De var två konststudenter från Beijings universitet som hade blivit utvalda att få vara med på en konstutställning. De bjöd in oss att titta och eftersom utställningen låg just brevid affären kändes det som att vi inte kunde neka. Det var jättefina tavlor i mest traditionell kinesisk tekník. Killen var specialiserad på att rita djur medans tjejen ritade porträtt. Jag och Johan blev förtjusta i ett porträtt av en ung kinesisk flicka och det slutade faktiskt med att vi köpte tavlan för en billig penning. Tjejen var mäkta stolt att hennes tavla skulle komma utomlands...
Det speciella var att tjejen kommer från samma stad som Moa, så det kan vara en rolig tavla för Moa att ha på hennes rum.

Det här stoppet gjorde dock att besöket på affären tog längre tid än beräknat. Vi skyndade oss att handla lite olika maträtter och skyndade oss hem. Efter lunchen tog vi det lugnt en stund på rummet (Lovisa hade då fortfarande 37,4 i temp) innan vi gick till lekparken med Linn och hennes föräldrar. Tjejrna provade allt som fanns i parken och hade jättekul. Moa ville åka rutschkana hela tiden.
 


Idag har Moa inte varit lika sugen på att gå själv. Tror hon gick för mycket igår och har lite känningar av foten och benet. Men hon är hur god och glad som helst.

Sedan var det tänkt att jag, Johan, Moa och Linns mamma skul egå vidare till Pearl Market för att handla det sista (väska och lite kläder). Farmor och Linns pappa skulle gå hem med tjejerna. Lovisa blev dock så ledsen när hon skulle säga hejdå till pappa att vi fick ändra planerna. Johan fick gå hem med tjejerna medans farmor följde med oss. De senaste dagarna har Lovisa blivit mer och mer pappig i takt med att hon känt att Moa tar mig i anspråk och idag visade hon tydligt att nu är det pappa som gäller.

Vi som for och handlade hade en mycket bra stund på marknaden. Förra gången jag var där handlade jag lite t-shirtar i ett stånd och när vi prutat klart fick jag följa med längre in i i rummet. Där förklarade hon at det var fasta priser och bra priser på en gång. Och det var bra priser så jag handlade lite till och lovade sedan komma tillbaka. Och idag när jag kom kände de igen mig och vi fick ett kungligt mottagande. Alla försäljare i ståndet (mer än liten affär i affären) kom fram och beundrade Moa och ville prata med henne. Moa var helt lugn fastän hon egentligen inte gillar att någon är närgången och satt bara och lät sig beundras. Utan att jag hann märka något hade en försäljare gett Moa en klubba, vilket hon nöjt sög på under tiden vi satte igång och handlade. Och allt utan att behöva pruta, vilket himmelrike!
Jag handlade 2 kortärmade Paul Smith tröjor, två kortärmade Ralph Lauren blusar, två Helly Hansen barntäckvästar, två t-shirtar och en jättesnygg Peakjacka och hela kalaset gick på 550 kronor. Hade vi handlat vd ett annat stånd hade de börjat med 5000 kronor och sedan hade man fått pruta 30 minuter innan man kommit ner till det här priset.

Johan och Lovisa var på hotellet under tiden och spelade datorspel med Linn. Linn och Lovisa verkar ha hittat varandra vilket är roligt inför den långa flygresan hem. Sedan ville tjejerna gå och bada, men när Johan kollade Lovisas temp hade den gått upp till 37,9. Istället för bad fick det bli middag på rummet (vi blev lata och beställe room service) och sedan lite alvedon. Bättre att ta det lugnt och bli frisk så att vi kan åka hem på onsdag.

Efter middagen lekte Lovisa och Moa med varandra och hade kul. Moa är som en papegoja och upprepar vad vi säger. Och hon är jätteduktig och härmar klockrent tonfall och uttal. Tror det kommer att gå snabbt för henne med språket.

Moa är mäkta stolt över täckvästen jag köpte och vill ha på sig den hela tiden.



Vid sängdags låg Moa och babblade på kinesiska och när jag började härma henne kikande hon av skratt och tyckte det var jättekul. Skulle bra gärna vilja veta vad hon säger... 

Imorgon är tanken att vi ska ta den förbjudna staden på förmiddagen och att Johan ska åka till Pearl Market eftermiddag. Sedan är det dags att packa på kvällen för hemfärd onsdag. Ska bli skönt!