JiaLiang

Dagen startade som vanligt, dvs Moa började gråta när hon vaknade. Hon låg i min säng och höll för ögonen och hulkade. I princip grät hon ända fram till att vi satte oss till bords vid frukosten för där blev hon hel tyst. Hon vill inte sitta i någonbarnstol utan sätter sig bara bekvämt till rätta i mitt knä och inväntar sedan att pappa ska komma med mat. Johan har hittills alltid börjat med att hämta "Kongee", en typ av blandning av risgrät och risvälling. Det har Moa ätit med god aptit men just idag höll hon bara ihop munnen. Vi blev lite bedrövade och tänkte att nu ska hon börja matvägra också, men det visade sig att nu hade hon fått smak på annat gott och ville ha annat. Ägg och nudlar åts nämligen med god aptit.

Sedan gick vi upp på rummet igen och då var hon på ett strålande humör. Tjejerna borstade tänderna och Lovisa fick hjälpa Moa.




Johan och Lovisa gick sedan till poolen och badade. Vi andra tittade på och jag tror Moa också skulle ha velat hoppa i. En bild på en huttrande Lovisa:



När vi gick från poolen fick Moa ett gråtil igen och sa hela tiden samma kinesiska ord för "Jag vill åke hem". Det hela slutade när vi kom upp till hotellrummet igen. Där tog vi det lugnt ett tag innan vi alla klädde på oss och for ut och åt lunch. På vägen dit handlade vi även lite enkla leksaker att ha på hotellrummet och några bollar inför eftermiddagens parkbesök. Moa tycker det är okej att vara på promenad när vagnen rör sig och det inte är allt för mycket folk runt omkring henne, annars börjar direkt gnöla.

Vi hamnade på McDonalds igen till lunchen (vi försöker variera oss mellan kinesisk lunch och västerländsk varannnan dag) och Moa fick för första gången smaka Chicky Bits. Det var en hödare! De fyra bitarna åkte ner i magen i mycket snabb takt. Hon fick majs istället för pommes frites (någon måtta får det ju vara....). Mjölk verkar hon också gilla och sög med ljudliga smack och efterföljande "aahh" i sig den.
Hon var på ett ypperligt humör och charmade oss alla.
Men även på McDonalds kom senare ett gråtil, orolighet i kroppen samt "Jag vill gå hem" (låter som "vaj ni"). Hon lugnade dock ner sig ganska fort.

Överhuvudtaget kändes förmiddagen som en stor förbättring jämfört med tidigare dagar, vilket kändes otroligt skönt för oss alla.

Hemma på hotellrummet försökte jag få Moa att ta en sovstund, men då började hon gråta rejält. Enligt barnhemmet är hon van att sova en stund varje dag. 
Vi gick istället ut till en närliggande park, som egentligen mest består av granitplattor och lite gräs (som man inte får gå på). Där somnade Moa som en stock i mitt knä, men Lovisa spelade fotboll med pappa, farmor och farfar.



Vädret har varit strålande idag med sol och ca 25 grader varmt.

I parken skapade vi stor sensation och flera stod bara ett par meter ifrån oss och tittade. En del kom även fram, tittade på Moa och gjorde tummen upp.

Vi skulle 15:30 till Civil Affairs igen för att få några papper. Moa fick ett utbrott i foajen och blev jättearg och sa igen att hon ville hem. Guiden har inte trott på mig förut när jag berättat att folk på hotellet översatt åt mig att Moa säger så, men nu fick även hon höra det. Eftersom bara en av oss behövde följa med henne stannde jag kvar med Moa. Och så fort hon kom upp till vårt rum blev hon glad. Idag har vi en känsla av att "vill gå hem" betyder hotellrummet och det känns otroligt skönt. På hotellrummet verkar hon känna sig trygg med oss och blir en helt annan person än hon varit förut. Lovisa var inne hos farmor och byggde Lego medan jag och Moa sprang emellan rummen. Det tyckte hon var superkul.

Kvällens middag intogs på hotellet,men egentligen hade vi tänkt gå till en restaurang som guiden rekommenderat. Men på väg till middagen fick Lovisa ett tjuril och tänkte inte ta på sig några skor eftersom Moa inte har några (mockasiner är det enda som funkar på henne). Trots vi förklarade att hon inte kan ha några skor just nu, så vägrade Lovisa. Saken är den att den här diskussionen har pågått sedan i tisdags och vi var nu ganska less på att argumentera. Efter ultimatum från oss blev det så att Johan bar Lovisa upp på rummet, medans vi andra gick på hotellet och åt. Efter ca 30 minuter kom Johan och Lovisa ner och då hade situationen löst sig och Lovisa har nu lovat att i fortsätningen ta på sig skor.
Lovisa har det tufft just nu med en gråtande syster som inte blivit riktigt så kul som hon tänkt sig. En syster som dessutom är så svartsjuk att Lovisa knappt får röra mig utan att hon börjar gallskrika. Då förstår man att just sådana här småsaker som skor kan förstoras upp och bli något jättestort för henne.
Men vi tycker Lovisa är otroligt duktig och hanterar hela den här nya situationen otroligt bra.

Efter middagen såg tjejerna en stund på Pingu och allt var harmonsikt förutom att Moa hela tiden ville trycka på datorn. Hon förstår att hon inte får göra det, men gör det ändå och skrattar gott. Vi börjar tro att hon är ett riktigt busfrö...



Imorgon är det en lugn dag. Det enda inplanerade är att guiden ska komma med massa papper någon gång mellan 16-17. Ska bli skönt att bara vara tillsammans utan att behöva passa tider.

Nu är klockan mycket och det är dags att lägga sig och sova. Ursäkta svenskan och stavfel, men jag orkar inte läsa igenom innan jag trycker på publicera-knappen.