JiaLiang

Under natten småsnyftade Moa några gånger samt vaknade en gång. Då lyfte jag över henne till mig och hon somnade direkt. Den här morgonen var Moa inte lika ledsen när hon vaknade, vilket känns otroligt skönt. Hon tittade på mig och lade armen över ögonen, men var sedan lugn medan jag strök henne över ryggen och pratade försiktigt. Efter en stund gav vi henne en av Lovisas små böcker och då lade hon sig till rätta och började läsa.
Inte ens när vi sedan klev upp började hon gråta. Hon sprudlade kanske inte direkt av glädje, men ett leende var inte långt borta.

Vid frukosten sken hon upp som vanligt och idag hade jag full sjå vid matbordet. Hon kastar sig efter sitt glas och dunkar ner det hårt i bordet. Hon slänger sig efter maten på tallriken. Och nu har hon också fått smak på att följa med och hämta mat. Och då har man full sjå att hon inte ska riva ner något. En kvick ung dam kan man verkligen säga...
Men ett renligare barn får man leta efter. Hon torkar sig efter varje tugga och torkar upp allt som far på bordet. Hon torkar även mina och Lovisas fingrar...
Hon är en väldigt givmild tjej och delar gärna med sig av maten. Idag satt hon och matade mig både frukost, lunch och middag.  

Efter frukosten gick vi upp på rummet och borstade tänderna. Det älskar hon och gapar stort. Nu har hon lärt sig att säger jag "Aaaahhh" ska hon gapa. Säger jag "Iiiihhh" ska hon bita ihop.

Sedan packade vi ihop det vi behövde för att åka på en utflykt till Xians gamla stadsmur. Vår guide Sherry hämtade upp oss 09.30 med en minibuss. Vi hade trott att vi skulle gå eftersom hon sagt att det tog 20 minuter, men uppenbarligen tycker kineser att det är väldigt långt.
Stadsmuren byggdes av en kejsare för 600 år sedan och är den enda bevarade stadsmuren i Kina. Den är 13,7 km lång och är 15 meter bred hela vägen runt. Vi strosade omkring uppe på den i ca en timme och eftersom det var den soligaste och varmaste dagen under vår vistelse i Kina, så var det en jättehärlig stund.







Lovisa hade superkul och sprang omkring och klättrade i småtrappor på insidan av muren. Moa satt mest i vagnen, men var också jättenöjd. Roligt att guiden fått se henne glad åtminstone en gång innan vi åker:-)

På vägen hem bad vi om att bli avsläppta vid supermarketen, eftersom vi behövde fylla på förrådet med vatten och blöjor. Svärfar var sjuk även idag, så svärmor köpte med lite lunch till honom. Det är bättre än igår, men han har fortfarande lite feber.

Tillbaka på rummet tog vi det lugnt ett tag innan vi gick till farmor och farfars rum för att dricka lite kaffe. Då visade det sig att även farmor nu börjat känna sig febrig. Vi tog febern på henne (tur jag har med mig örontermometern) och hon hade 38,2 grader. Johan kände sig också varm och lite febrig, men hade bara 37,0. Men han har mest snuva av oss allihopa istället. Jag är hes, men känner mig för övrigt bra.
Det här börjar likna sjukstugan, men bara alla tar sig till Beijing så finns det ett par dagar för återhämtning innan avresan.

En bild på de två sjuklingarna:


Sedan gick vi tillbaka till vårt rum och Moa var på ett strålande humör. Men sedan ville hon ha en sak som hon inte fick och då började hon säga "Jag vill åka hem" igen. Hon ville ut ur rummet och jag följde med henne. Det brukar räcka med ett varv i korridoren och sedan är hon nöjd, men den här gången for hon till hissarna och skrek. Då insåg jag att det här är lite annorlunda och bar henne till hotellrummet vilt skrikande. Där fick hon värsta utbrottet och var jättearg. Hon ormade sig, skrek, grät, sparkade och skulle under nattduksbordet. Hon ville inte att man skulle röra henne, men ville ändå inte att man skulle dra sig bort. Det här pågick ca en kvart och sedan sprang hon till dörren och skrek.
Då bar jag henne till sängen och försökte hålla henne, men det var knappt det gick. Johan kom sedan på att han skulle försöka ta henne för att bryta hennes hysteri och det fungerade. Då blev Moa rädd, kom av sig lite och drog sig mot mig. Då kunde jag börja stryka henne över ryggen och sjunga vår nya speciella Moa-låt:

Mel: Lilla fröken fräken ifrån fryken...

Lilla söta Moa i från Kina
Hon är ganska go och glad
Men hon gråter ganska mycket
men det ska hon sluta med snart.

Då tog det bara fem minuter och sedan sov hon djupt. Vi lät henne sova i 30 minuter och sedan väckte vi henne. Då var hon först lite ledsen men sedan var det full fart igen.
Under tiden Moa hade sitt utbrott var Lovisa hos farmor och farfar, vilket nog var tur. Hon hade blivit väldigt förskräckt.
Både jag och Johan hade också varit helt hysteriska om vi inte hade upplevt exakt samma sak med Lovisa både i Kina och när vi kom hem. Alla som var med oss på den resan kommer nog ihåg Lovisas utbrott på flygplatsen i Changsha...
Nu visste vi hur vi skulle hanteras Moas ilska och frustration.

Det man kan säga redan nu är att Moa och Lovisa har helt två olika personligheter. Lovisa är försiktig och vill känna sig säker innnan hon börjar ta för sig. Moa däremot verkar vara van vid hårda tag på barnhemmet och är framåt. Lovisa kommer nog att få det lite jobbigt att hantera lillasyster ett tag framöver, innan hon inser hur hon måste agera gentemot Moa.
För jag och Johan blir det ett jobb att visa Moa vilka gränser som finns, iom hon verkar vara ganska hårdhänt när hon leker. Hon drämde till mig hårt i ansiktet flera gånger när vi skulle gå och lägga oss och petade mig också hårt i ögat. Fastän jag upprepade gånger sa "Bu ya", vilket betyder ungefär "Inte" på kinesiska, så skrattade hon bara och fortsatte. Hon vill leka och förstår inte vart gränsen går mellan lek och att vara för hårdhänt.

Efter middagen, som vi intog på hotellet, så gick vi upp på rummet och hade fredagsmys. I hotellkorridoren började tjejerna springa emot varandra och kramas:-)



Därefter fick tjejerna ta ett bad tillsammans. Moa gillar inte riktigt att bada, men kom igång hyfsat med att plaska med fötterna.



När vi gick och lade oss gav jag och Lovisa varandra en godnattpuss och då fick Moa fart och gav mig också en. Sedan fick tom Johan en när han frågade. I rena farten fortsatte hon sedan upprepade gånger att pussa mig på munnen, händerna, kinderna och pannan. Man blir glad:-)
Sedan satte hon igång att slå mig istället (som jag skrev om ovanför)... Men pussarna uppväger detta helt klart!

Angående Moa så har hon börjat lystra till det namnet istället för JiaLiang, fast vi säger Moa-Liang istället för bara Moa. Moa-Liang verkar för övrigt vara duktig på att lära sig ord. När vi ligger på kvällen och läser pekbok så härmar hon mig klockrent.

Imorgon åker vi till flygplatsen klockan 11.00 och det ska bli spännade hur Moa-Liang klarar av flygresan till Beijing. Vi stannar i Beijing till på onsdag och sedan bär det av hemåt. Det ska bli skönt att komma hem och få mer ytor att röra sig på, men istället blir det mer rutiner som ska arbetas in och man kan inte komma till dukat frukostbord och bara lägga ut tvättpåsen varje morgon. Men det får man ta för hemmets lugna och trygga vrå överväger det mesta.