En blivande doktor
Men det var faktiskt bra att de vaknade tidigt eftersom vi hade saker att göra på morgonen. Lovisa och pappa skulle till dagis klockan nio för att vara med på dagisets ljusfest. Innan dess skulle Lovisa få göra en lykta för att ta med sig till festen. Den blev jättefin med både klistermärken och bokmärken klistrade på glasburken.
Lovisa tyckte det var kul att vara på dagis några timmar och kom hem nöjd och belåten. Men även om hon var nöjd så är hon inte riktigt jättepositiv till att börja på dagis några timmar per dag nästa vecka...
Imorgon fredag ska vi följas till dagis och Lovisa ska få visa upp Moa för dagiskompisarna.
Under tiden Johan och Lovisa var på dagis så gick jag och Moa på en promenad med vagnen i det fina vädret. Det blev inte en så lång promenad eftersom jag har varit genomförkyld och med ont i ett öra sedan vi kom hem från Kina. Men vi gick lugnt och sakta och det var skönt att komma ut. Hemma på gården igen så gick vi runt på gräsmattan och Moa fick sparka på löven. Från början var hon väldigt tveksam och ville att jag skulle ta bort varenda löv som fastnade på skon, men efter ett tag blev hon mer och mer kavat. Hon fick även prova på att gunga och tyckte det var jättekul och fnittrade och skrattade hela tiden.
Men som jag skrev så har jag haft ont i örat sedan vi kom hem, har en förskräcklig rethosta och ögonen varar på natten. Det har varit påfrestande att känna sig sjuk eftersom dagarna har varit intensiva och man behöver mycket kraft när vi nu ska lära känna varandra. På eftermiddagen övertalade mormor mig att ringa vårdcentralen och de fixade en tid på Citymottagningen i Umeå. Vi åkte in till stan hela familjen och jag tog med Moa till doktorn medans Johan och Lovisa gjorde några ärenden. Moa trodde först det var hon som skulle undersökas och började gråta så fort vi kom in, men blev sedan nöjd och lugn när hon såg att det var jag (och sedan bidrog nog även knäckebrödbitarna jag hade med mig till lugnet...). Doktorn konstaterade vätska bakom örat och skrev ut både öronmedicin och hostmedicin. Skönt att veta vad det är och att det nu ska bli bättre. Johan blev väldigt glad över hostmedicinen, eftersom han tycker jag hostar för mycket...
Hemma igen började Moa leka med doktorsväskan och gav dockan sprutor på löpande band. Hela dagen idag har hon kånkat omkring på väskan och lekt jättebra på egen hand samt tillsammmans med Lovisa.
Idag torsdag sov tjejerna till efter sju vilket var skönt. Ett tag hade vi båda i sängen men efter att jag vaknat och legat med halva kroppen utanför sängen, så lyfte jag över Moa till spjälsängen igen. Efter lunch for vi in till Umeå (eller stan som vi säger här) och lämnade in lite prover till barnmottagningen samt visade upp TBC provet på Moas arm. Hon började storgråta när vi kom in i undersökningsrummet, men att visa upp armen gick på en minut och sedan kunde hon vinka och säga "Bye Bye".
Därefter for vi till farmor och farfar och fikade och Moa blev jätteglad att se dem. Mormor och morfar var också bjudna och när de kom sprang Moa fram och kramade dem.
Hemma på kvällen fortsatte Moa leka med doktorsväskan och gav både oss och dockan sprutor. Hon avbröt leken ibland och tog sig en cykeltur på trehjulingen. Sedan ramlade Lovisa när hon sprang omkring och busade och slog munnen så blodvite uppstod. Men det blev bättre efter lite isglass...
Några bilder:
Moa leker doktor.
Moa äter nyponsoppa och hårdbrödmacka. Efter vissa problem i början med skedtekniken så gick det till slut jättebra att äta soppan.
Storasyster har kommit in i en period där hon absolut inte vill bli fotad...
Hejsan!
Efter några intensiva veckor inklusive en resa till Houston har jag nu äntligen i lugn och ro läst igenom hela bloggen.
En sådan resa ni har haft! Och vilken underbar liten flicka ni har kommit hem med! Jag kan inte gratulera nog, så fantastiskt att äntligen vara hemma!
Jag tycker du har skrivit så fint, riktigt detaljerat och massor av foton. Det kommer att vara en riktigt skatt när Moa blir äldre att hon kan läsa om hur den första tiden med er var.
Jag kände hur jag riktigt kastades tillbaka till när vi hämtade Mei-Mei. Jag minns svartsjukan, utbrotten och vanmakten när man inte når fram till sitt sörjande barn - samtidigt som jag minns hur fantastiska de första pussarna var, det första leendet, de första orden. Att lilla Moa redan sover hela nätterna visar att hon är trygg med er, oavsett utbrott dagtid. Med Mei-Mei tog det ett halvår innan hon hade sin första natt med max en omgång nattskräck ... det var ett hemskt halvår. Som du skriver vet man inte vad de varit med om på barnhemmet och det gäller bara att uppbåda allt tålamod man kan, även om det är riktigt svårt ibland.
Tusen tack för att ni har delat med er av er resa. Vi önskar er all lycka framöver. Hoppas att vi ses till sommaren!
Kramar från Bea, Mats, Olivia och Mei-Mei
PS, Linns familj, kom de månne från Göteborg/Torslanda?
Hej,
Det stämmer att Linn kommer från Göteborg. Det jag vet är att de förut bodde på Hisingen, men nu har flyttat till en annan del av Göteborg.
Vi har också följt er resa till Houston och vi hoppas att ni och tjejerna kommer att trivas där. Lägenheten och dess omgivning ser fantastisk ut!
Kramar från Grahns
Då är det säkert den familjen som bodde en bit från oss ett tag, i Billericay! Jag har undrat så om de inte skulle få syskon snart! Minns inte deras efternamn ... men mamman heter Christina. Pappan jobbar på Volvo. Om det verkar stämma kan du väl hälsa dem så mycket från mig!
Vi hoppas också att vi kommer att trivas i Houston ... det känns mycket bättre nu, sedan vi fått lite mer saker organiserade.
Kram till er alla!
