Lovisa 5 år
Idag har Lovisa fyllt 5 år. När man tänker efter så är det den fjärde födelsedagen vi har tillsammans och himmel vad tiden flyger iväg. Men det är väldigt innehållsrika och tänkvärda dagar jämfört med när det bara var jag och Johan.
Några exempel:
Exempel 1
En dag när vi jäktade för att hinna i tid till dagis och jag nog var lite småretlig pga att de gjorde allt annat än att klä på sig, så sa Lovisa helt plötsligt till mig:
"Mamma, varför har vi så många regler i vår familj?"
Jag hajade till och fick lite dåligt samvete för att hon tyckte så (för vi har ett antal regler...). Jag frågade om hon kunde ge ett exempel på en dålig regel och en bra regel. Då sa hon:
"Dålig är att jag och Moa inte får gegga på som vi vill ute. Bra är att vi måste äta mat".
Då blev jag lite förvånad för den uppenbart bra regeln är något jag trodde hon inte tyckte om, eftersom vi alltid måste tjata på att hon hon ska äta. Och den dåliga tycker jag inte är så dålig eftersom om geggandet inte begränsades skulle de bada i lera (vilket Lovisa faktiskt gjorde en dag...).
Jag sa det till henne, men då sa hon "Förresten gör vi det ändå":-)
Exempel 2
Att Moa är tjurig har ni nog förstått av mina föregående inlägg, men ni har nog inte förstått hur mycket. Nu har jag dock ett exempel som precis speglar hennes tjurighet.
En dag, när Lovisa var på dagis och vi två var själva hemma, sa Moa att hon var kall om armarna. Jag gick och hämtade en kofta och skulle hjälpa henne att ta på sig. Då säger hon "Kan själv".
Hon sätter igång att ta på sig men misslyckas ta på sig den andra ärmen. Hon börjar gnöla och jag frågar därför om jag får hjälpa. Men hon skakar på huvudet. Hon fortsätter prova och gnölandet fortsätter i en allt högre ton och efter ytterligare en stund börjar även skriket. Efter ett par minuter frågar jag återigen om mamma får hjälpa, men hon skakar bara på huvudet och motar bort mig.
Då kan jag berätta att Moa skrek och grät i 15 minuter innan hon till slut fick på sig koftan. Helt otroligt hur tjurig ett barn kan vara... Och efteråt när jag berömde henne över att hon fått på sig koftan är hon bara som ett åskmoln och det tog säkert 30 minuter innan hon var sitt vanliga glada jag igen.
Eftersom hon har en tjurig mamma (man kan nog luras att tro att jag är lugn som en filbunke och aldrig är arg, men det stämmer inte), så har vi riktiga viljeduster ibland.
För övrigt har Johan nu fått lägga Moa utan att hon grät. Det var i förrgår när jag ville baka bullar på kvällen och därför mutade Moa med att om hon gick och la sig med pappa, så skulle jag kunna baka och hon därmed smaka dagen därpå. Eftersom Moa är en stor älskare av bullar gick hon med på det arrangemanget och vi trodde inte våra ögon (och öron) när hon somnade utan gråt. Tänk vad bullar kan göra underverk:-)
Kvällen efter provade jag muta med en peng att lägga i hennes börs, men det funkade inte. Då fick Johan läsa för henne, men sedan var det bara för mig att komma. Det blev ingen peng, men det verkade inte bekomma henne.
Så nu vet vi att hon kan lägga sig med Johan utan att gråta en timme. Krävs bara lite bullar:-)
Idag har Lovisa fyllt fem år och ni må tro att hon längtat och räknat dagarna. Igår blev hon uppvaktad på dagis och fick bjuda på glass. Nu på morgonen hade vi uppvaktning och fika på sängen. Hon vaknade när vi klev upp men låg snällt kvar och väntade på att vi skulle komma med fika och presenter. Hon riktigt lyste när vi kom inmarscherande med fem tända ljus och ljuvlig stämsång. Jag hade just nästan satt eld på hela brickan med fika (lärdomen är att inte använda baguetter för att sticka ner tårtljusen i), så jag hade fortfarande hjärtat lite i halsgropen.
Hon fick många presenter: Kick board, vattenrutschkana, DVD film, hoppboll, pysselbok och två CD-skivor.
Lovisa var mycket snäll och lät Moa öppna två av paketen.
Efter uppvaktningen åkte Johan till jobbet och vi andra tre åkte till Leos Lekland. Där lekte vi i över fyra timmar med en kusin och två andra kompisar. Lovisa och Moa var helt slut när vi åkte hem, men de hade haft superkul!
Hemma igen tog de det lugnt en stund genom att se på den nya Barbie-filmen. Sedan var det full fart igen och de hoppade med hoppbollarna samt körde kick board inomhus.
Imorgon är det kalas för dagiskompisarna. Lovisa fick välja vilka hon skulle bjuda och det blev alla tjejer (13 stycken) samt en kille. En kille hon har lekt jättemycket med på slutet och som hon verkar gilla jättemycket.
Alltid när vi kommer på morgonen blir han glad och kommer och frågar "Lovisa, ska vi vara med varandra?". Han har varit en starkt bidragande orsak till att Lovisa inte gråtit vid lämningen de senaste två veckorna.
När jag frågade om hon inte skulle bjuda någon fler kille för att Mikael inte skulle känna sig ensam sa Lovisa:
"Men han leker ju med mig". Och det har hon ju faktiskt helt rätt i.
För säkerhetskull har vi dock bett Lovisas kusin Hugo komma på kalaset imorgon, eftersom han och den inbjudna pojken är jämngamla. Hugo får därför komma på kalas två dagar i rad, eftersom på söndag har vi kalas för den närmaste släkten. Men det hade Hugo inget emot:-)
Här framöver börjar vi ladda för Moas magnetröntgen där hon ska sövas för att ligga stilla. Sedan verkar det bli fotoperation direkt efter sommaren och det känns bra, eftersom då hinner hon läka till det att dagis börjar vid årsskiftet. Moa har förresten fått träffa Peters Forsbergs fotdoktor från Göteborg. Så hon har en celeber doktor:-)
Lite bilder från de senaste dagarna samt Lovisas födelsedag:
Moa har nu fått en egen sax och är faktiskt jätteduktig och försiktig.
Lovisa och Moa är ute och gör "kladdkaka".
Lovisa och Moa spelar boule för första gången. Det var kul att höra Lovisa lära Moa.
Pappa och Lovisa har bakat bakor. Non Stop kakor är alltid en succe bland barnen.
Lovisa öppnar paket.
Lovisa och Moa prövar sina nya hoppbollar (Moa fick också en eftersom vi annars misstänkte möjliga slagsmål...).
Moa på Leos Lekland med sin kompis Julia.
Lovisa, kusin Frida samt kompisen Hugo var svåra att fånga på bild. De sprang oupphörligen i fyra timmar.
Moa hoppar studsmatta. Gick jättebra trots "extra foten".
Några exempel:
Exempel 1
En dag när vi jäktade för att hinna i tid till dagis och jag nog var lite småretlig pga att de gjorde allt annat än att klä på sig, så sa Lovisa helt plötsligt till mig:
"Mamma, varför har vi så många regler i vår familj?"
Jag hajade till och fick lite dåligt samvete för att hon tyckte så (för vi har ett antal regler...). Jag frågade om hon kunde ge ett exempel på en dålig regel och en bra regel. Då sa hon:
"Dålig är att jag och Moa inte får gegga på som vi vill ute. Bra är att vi måste äta mat".
Då blev jag lite förvånad för den uppenbart bra regeln är något jag trodde hon inte tyckte om, eftersom vi alltid måste tjata på att hon hon ska äta. Och den dåliga tycker jag inte är så dålig eftersom om geggandet inte begränsades skulle de bada i lera (vilket Lovisa faktiskt gjorde en dag...).
Jag sa det till henne, men då sa hon "Förresten gör vi det ändå":-)
Exempel 2
Att Moa är tjurig har ni nog förstått av mina föregående inlägg, men ni har nog inte förstått hur mycket. Nu har jag dock ett exempel som precis speglar hennes tjurighet.
En dag, när Lovisa var på dagis och vi två var själva hemma, sa Moa att hon var kall om armarna. Jag gick och hämtade en kofta och skulle hjälpa henne att ta på sig. Då säger hon "Kan själv".
Hon sätter igång att ta på sig men misslyckas ta på sig den andra ärmen. Hon börjar gnöla och jag frågar därför om jag får hjälpa. Men hon skakar på huvudet. Hon fortsätter prova och gnölandet fortsätter i en allt högre ton och efter ytterligare en stund börjar även skriket. Efter ett par minuter frågar jag återigen om mamma får hjälpa, men hon skakar bara på huvudet och motar bort mig.
Då kan jag berätta att Moa skrek och grät i 15 minuter innan hon till slut fick på sig koftan. Helt otroligt hur tjurig ett barn kan vara... Och efteråt när jag berömde henne över att hon fått på sig koftan är hon bara som ett åskmoln och det tog säkert 30 minuter innan hon var sitt vanliga glada jag igen.
Eftersom hon har en tjurig mamma (man kan nog luras att tro att jag är lugn som en filbunke och aldrig är arg, men det stämmer inte), så har vi riktiga viljeduster ibland.
För övrigt har Johan nu fått lägga Moa utan att hon grät. Det var i förrgår när jag ville baka bullar på kvällen och därför mutade Moa med att om hon gick och la sig med pappa, så skulle jag kunna baka och hon därmed smaka dagen därpå. Eftersom Moa är en stor älskare av bullar gick hon med på det arrangemanget och vi trodde inte våra ögon (och öron) när hon somnade utan gråt. Tänk vad bullar kan göra underverk:-)
Kvällen efter provade jag muta med en peng att lägga i hennes börs, men det funkade inte. Då fick Johan läsa för henne, men sedan var det bara för mig att komma. Det blev ingen peng, men det verkade inte bekomma henne.
Så nu vet vi att hon kan lägga sig med Johan utan att gråta en timme. Krävs bara lite bullar:-)
Idag har Lovisa fyllt fem år och ni må tro att hon längtat och räknat dagarna. Igår blev hon uppvaktad på dagis och fick bjuda på glass. Nu på morgonen hade vi uppvaktning och fika på sängen. Hon vaknade när vi klev upp men låg snällt kvar och väntade på att vi skulle komma med fika och presenter. Hon riktigt lyste när vi kom inmarscherande med fem tända ljus och ljuvlig stämsång. Jag hade just nästan satt eld på hela brickan med fika (lärdomen är att inte använda baguetter för att sticka ner tårtljusen i), så jag hade fortfarande hjärtat lite i halsgropen.
Hon fick många presenter: Kick board, vattenrutschkana, DVD film, hoppboll, pysselbok och två CD-skivor.
Lovisa var mycket snäll och lät Moa öppna två av paketen.
Efter uppvaktningen åkte Johan till jobbet och vi andra tre åkte till Leos Lekland. Där lekte vi i över fyra timmar med en kusin och två andra kompisar. Lovisa och Moa var helt slut när vi åkte hem, men de hade haft superkul!
Hemma igen tog de det lugnt en stund genom att se på den nya Barbie-filmen. Sedan var det full fart igen och de hoppade med hoppbollarna samt körde kick board inomhus.
Imorgon är det kalas för dagiskompisarna. Lovisa fick välja vilka hon skulle bjuda och det blev alla tjejer (13 stycken) samt en kille. En kille hon har lekt jättemycket med på slutet och som hon verkar gilla jättemycket.
Alltid när vi kommer på morgonen blir han glad och kommer och frågar "Lovisa, ska vi vara med varandra?". Han har varit en starkt bidragande orsak till att Lovisa inte gråtit vid lämningen de senaste två veckorna.
När jag frågade om hon inte skulle bjuda någon fler kille för att Mikael inte skulle känna sig ensam sa Lovisa:
"Men han leker ju med mig". Och det har hon ju faktiskt helt rätt i.
För säkerhetskull har vi dock bett Lovisas kusin Hugo komma på kalaset imorgon, eftersom han och den inbjudna pojken är jämngamla. Hugo får därför komma på kalas två dagar i rad, eftersom på söndag har vi kalas för den närmaste släkten. Men det hade Hugo inget emot:-)
Här framöver börjar vi ladda för Moas magnetröntgen där hon ska sövas för att ligga stilla. Sedan verkar det bli fotoperation direkt efter sommaren och det känns bra, eftersom då hinner hon läka till det att dagis börjar vid årsskiftet. Moa har förresten fått träffa Peters Forsbergs fotdoktor från Göteborg. Så hon har en celeber doktor:-)
Lite bilder från de senaste dagarna samt Lovisas födelsedag:
Moa har nu fått en egen sax och är faktiskt jätteduktig och försiktig.
Lovisa och Moa är ute och gör "kladdkaka".
Lovisa och Moa spelar boule för första gången. Det var kul att höra Lovisa lära Moa.
Pappa och Lovisa har bakat bakor. Non Stop kakor är alltid en succe bland barnen.
Lovisa öppnar paket.
Lovisa och Moa prövar sina nya hoppbollar (Moa fick också en eftersom vi annars misstänkte möjliga slagsmål...).
Moa på Leos Lekland med sin kompis Julia.
Lovisa, kusin Frida samt kompisen Hugo var svåra att fånga på bild. De sprang oupphörligen i fyra timmar.
Moa hoppar studsmatta. Gick jättebra trots "extra foten".
Drömmar, Cyklar och "Stina på Saltkråkan"
Länge sedan den senaste blogginlägget och jag vet inte riktigt vad det beror på. Men nu är det dags att ta nya tag...
Mycket har hänt och här kommer det i korta drag.
När vi kom hem från stugan efter påsklovet hade all snö försvunnit från gatan och alla barnen tagit fram sin cyklar. Var bara för undertecknad att ta fram cyklarna och pumpa hjulen. Lovisa fick en 16 tummare i höstas och därför fanns 12 tummaren lediga för Moa.
Vi var inte säkra på att hon skulle kunna cykla, men där hade vi helt fel. Moa satte sig på cykeln (med viss hjälp) och sedan drog hon iväg efter gatan. Nu cyklar vi minst 4-5 varv per dag och hon njuter av det. Ibland bråkar vi om att hon inte ska släppa styret (för då trillar hon direkt) samt att hon måste bromsa när jag säger till (nu tittar hon bara bakåt på mig och säger "Va?"), men jag får inget större gehör för mina förmaningar.
Man kan säga att har Moa bestämt sig för att göra något så ändrar hon sig inte i första taget. Och nu har hon bestämt sig för att inte bromsa...
Förra helgen bestämde vi att vi skulle ta bort stödhjulen från Lovisas cykel och jag och Johan turades om att springa runt kvarteret med henne. Det gick dock inte trots att hon till och med åt lite gröt till frukost för att orka:-)
Lovisa vill inte sätta tillbaka stödhjulen eftersom många av hennes kompisar kan cykla, så vi får träna vidare.
Appropå drömmar så berättade Lovisa en dröm för mig för några veckor sedan. Det var faktiskt första gången hon kom ihåg och kunde berätta. Lovisa hade drömt att hon tyckte om gröt (vilket hon verkligen avskytt sedan vi fick henne). Efter hon berättat skyndade hon sig dock att tillägga:
"Men jag vill inte börja tidigare på dagis och äta grötfrukost där. För jag tycker inte om det på riktigt."
När Moa hörde att Lovisa berättade en dröm blev hon nog ganska inspirerad, eftersom hon fortfarande härmar Lovisa i allt hon gör. När jag morgonen efter frågade om hon drömt något la hon pannan i bekymrade veck och sa:
"Drömde jag glömma dricka nammis". (Nammis = Välling).
Och det var en riktig mardröm för Moa, som fortfarande är lika förtjust i mat... :-)
Moa älskar verkligen mat och skulle nog, om hon fick, kunna äta hur mycket som helst. Det är en ganska konstig situation eftersom Lovisa är smal som en pinne och "picklig" med maten och därmed behöver få i sig så mycket som möjligt, medans Moa är rund och god och inte behöver mer vikt pga hennes fot.
Moa kan 30 minuter efter frukost säga "Mat, eller?" och sedan håller hon på så resten av dagen. Och lördagsgodis börjar hon fråga efter redan på söndagen.
"Eller" är ett favoritord för Moa. Sedan har hon även börjat med:
"Alltså, ..."
"Okej, ..."
"Vet du vad, ...".
Med anledning av "Vet du vad", så har jag börjat kalla Moa vår lilla "Stina på Saltkråkan". För det fattas bara att hon även ska säga "Hemma på vår gata i stan, ...":-)
Moa sa även för ca en vecka sedan "Pappa lägga" och då blev vi jätteglada. Johan och hon gick glada uppför trappan till sovrummet, läste ett par böcker och sedan började hon gråta. Men mycket mindre än förut och hon vaknade sedan inte senare på kvällen och grät, så det var ett stort steg framåt. Idag hade vi ett bakslag med längre gråt men jag tror det beror på att hon varit förkyld och är lite mer mammig pga av det.
Det märks att Lovisa blivit en stor flicka och snart ska fylla 5 år. Hon är mycket mer framåt och våglig, men även mer obstinat och busig hemma. En sorts frigörelseprocess från oss som både känns jobbig och bra. Jobbig eftersom det blir mer diskussioner med henne än vad vi är vana vid, men bra eftersom Lovisa varit väldigt försiktig och bunden till oss och nu visar att hon vågar mer mot oss och även vågar göra mer utan oss.
Vi såg aldrig till någon 3-årstrots hos Lovisa, så det är nog på tiden att den kommar:-)
Moa är otroligt framåt och social, så antagligen har Moa gjort att Lovisa "pushas" att vara mer utåtriktad. Lovisa säger nu "Hej", "Tja" och "Tjena" till människor vi möter på gatan, vilket hon aldrig gjort förut.
Moa gör likadant och får hon ingen respons höjer hon rösten tills dess personen inte har något annat val än att svara. Man kan inte säga annat än att Moa är en väldigt bestämd ung dam:-)
Här framöver ska vi förbereda Lovisas födelsedag fredagen 7:e maj, med kalas de efterföljande två dagarna. Lovisa har varit på den största leksaksaffären i Umeå och spanat in vad hon vill ha. Det blev en lång lista...
Och som avslutades med dator och platt-TV. Undrar vem hon brås på när det gäller det? :-)
Rätt svar = Pappa.
Vi ska även fortsätta öva på att Lovisa ska kunna cykla utan stödhjul (samt att Moa bromsar när det behövs). Hoppas det snart lossnar för Lovisa!
Och sedan ska vi även börja planera in vår tripp mot Visingsö i början på juni, då vi ska återse Lovisas adoptionskompisar för tredje gången. Ska bli otroligt kul att se hur tjejerna utvecklats och hur de leker ihop i år. Men lite gruvar vi för hur det ska gå med Moa så länge i bilen. Nu kan hon bli less redan innan vi har kommit till Umeå... Blir att planera många stopp efter vägen.
Bilder från de veckor som gått:
Träff med vårt "Kinagäng". Vilka härliga tjejer och kille!
Lovisa i dagisets "Klockarspel".
Moa var mycket nöjd att få följa med till "Klockarspelen" för även hon fick blåbärssoppa och kex.
Två glada påskkärringar. Visst blir man glad av att se dem?
Skidtur på isen. Lovisa är jätteduktig och till hösten ska hon få ett par riktiga skidor med bra bindningar och skor.
Moa är redan en motorcyklist. Barnen kör som galningar på vår altan. Till sommaren måste räcken upp runt altanen så man slipper ha hjärtat i halsgropen. Men så länge det finns mycket snö kan vi låta dem härja fritt.
Säsongens första cykeltur.
Moas första cykeltur. Gissa om hon var stolt...
Johan lär sig cykla.
Lovisa lär sig cykla.
En fin bild på en fin tjej.
En fin bild på en fin tjej.
Lovisa gillar att ta bilder.
Mycket har hänt och här kommer det i korta drag.
När vi kom hem från stugan efter påsklovet hade all snö försvunnit från gatan och alla barnen tagit fram sin cyklar. Var bara för undertecknad att ta fram cyklarna och pumpa hjulen. Lovisa fick en 16 tummare i höstas och därför fanns 12 tummaren lediga för Moa.
Vi var inte säkra på att hon skulle kunna cykla, men där hade vi helt fel. Moa satte sig på cykeln (med viss hjälp) och sedan drog hon iväg efter gatan. Nu cyklar vi minst 4-5 varv per dag och hon njuter av det. Ibland bråkar vi om att hon inte ska släppa styret (för då trillar hon direkt) samt att hon måste bromsa när jag säger till (nu tittar hon bara bakåt på mig och säger "Va?"), men jag får inget större gehör för mina förmaningar.
Man kan säga att har Moa bestämt sig för att göra något så ändrar hon sig inte i första taget. Och nu har hon bestämt sig för att inte bromsa...
Förra helgen bestämde vi att vi skulle ta bort stödhjulen från Lovisas cykel och jag och Johan turades om att springa runt kvarteret med henne. Det gick dock inte trots att hon till och med åt lite gröt till frukost för att orka:-)
Lovisa vill inte sätta tillbaka stödhjulen eftersom många av hennes kompisar kan cykla, så vi får träna vidare.
Appropå drömmar så berättade Lovisa en dröm för mig för några veckor sedan. Det var faktiskt första gången hon kom ihåg och kunde berätta. Lovisa hade drömt att hon tyckte om gröt (vilket hon verkligen avskytt sedan vi fick henne). Efter hon berättat skyndade hon sig dock att tillägga:
"Men jag vill inte börja tidigare på dagis och äta grötfrukost där. För jag tycker inte om det på riktigt."
När Moa hörde att Lovisa berättade en dröm blev hon nog ganska inspirerad, eftersom hon fortfarande härmar Lovisa i allt hon gör. När jag morgonen efter frågade om hon drömt något la hon pannan i bekymrade veck och sa:
"Drömde jag glömma dricka nammis". (Nammis = Välling).
Och det var en riktig mardröm för Moa, som fortfarande är lika förtjust i mat... :-)
Moa älskar verkligen mat och skulle nog, om hon fick, kunna äta hur mycket som helst. Det är en ganska konstig situation eftersom Lovisa är smal som en pinne och "picklig" med maten och därmed behöver få i sig så mycket som möjligt, medans Moa är rund och god och inte behöver mer vikt pga hennes fot.
Moa kan 30 minuter efter frukost säga "Mat, eller?" och sedan håller hon på så resten av dagen. Och lördagsgodis börjar hon fråga efter redan på söndagen.
"Eller" är ett favoritord för Moa. Sedan har hon även börjat med:
"Alltså, ..."
"Okej, ..."
"Vet du vad, ...".
Med anledning av "Vet du vad", så har jag börjat kalla Moa vår lilla "Stina på Saltkråkan". För det fattas bara att hon även ska säga "Hemma på vår gata i stan, ...":-)
Moa sa även för ca en vecka sedan "Pappa lägga" och då blev vi jätteglada. Johan och hon gick glada uppför trappan till sovrummet, läste ett par böcker och sedan började hon gråta. Men mycket mindre än förut och hon vaknade sedan inte senare på kvällen och grät, så det var ett stort steg framåt. Idag hade vi ett bakslag med längre gråt men jag tror det beror på att hon varit förkyld och är lite mer mammig pga av det.
Det märks att Lovisa blivit en stor flicka och snart ska fylla 5 år. Hon är mycket mer framåt och våglig, men även mer obstinat och busig hemma. En sorts frigörelseprocess från oss som både känns jobbig och bra. Jobbig eftersom det blir mer diskussioner med henne än vad vi är vana vid, men bra eftersom Lovisa varit väldigt försiktig och bunden till oss och nu visar att hon vågar mer mot oss och även vågar göra mer utan oss.
Vi såg aldrig till någon 3-årstrots hos Lovisa, så det är nog på tiden att den kommar:-)
Moa är otroligt framåt och social, så antagligen har Moa gjort att Lovisa "pushas" att vara mer utåtriktad. Lovisa säger nu "Hej", "Tja" och "Tjena" till människor vi möter på gatan, vilket hon aldrig gjort förut.
Moa gör likadant och får hon ingen respons höjer hon rösten tills dess personen inte har något annat val än att svara. Man kan inte säga annat än att Moa är en väldigt bestämd ung dam:-)
Här framöver ska vi förbereda Lovisas födelsedag fredagen 7:e maj, med kalas de efterföljande två dagarna. Lovisa har varit på den största leksaksaffären i Umeå och spanat in vad hon vill ha. Det blev en lång lista...
Och som avslutades med dator och platt-TV. Undrar vem hon brås på när det gäller det? :-)
Rätt svar = Pappa.
Vi ska även fortsätta öva på att Lovisa ska kunna cykla utan stödhjul (samt att Moa bromsar när det behövs). Hoppas det snart lossnar för Lovisa!
Och sedan ska vi även börja planera in vår tripp mot Visingsö i början på juni, då vi ska återse Lovisas adoptionskompisar för tredje gången. Ska bli otroligt kul att se hur tjejerna utvecklats och hur de leker ihop i år. Men lite gruvar vi för hur det ska gå med Moa så länge i bilen. Nu kan hon bli less redan innan vi har kommit till Umeå... Blir att planera många stopp efter vägen.
Bilder från de veckor som gått:
Träff med vårt "Kinagäng". Vilka härliga tjejer och kille!
Lovisa i dagisets "Klockarspel".
Moa var mycket nöjd att få följa med till "Klockarspelen" för även hon fick blåbärssoppa och kex.
Två glada påskkärringar. Visst blir man glad av att se dem?
Skidtur på isen. Lovisa är jätteduktig och till hösten ska hon få ett par riktiga skidor med bra bindningar och skor.
Moa är redan en motorcyklist. Barnen kör som galningar på vår altan. Till sommaren måste räcken upp runt altanen så man slipper ha hjärtat i halsgropen. Men så länge det finns mycket snö kan vi låta dem härja fritt.
Säsongens första cykeltur.
Moas första cykeltur. Gissa om hon var stolt...
Johan lär sig cykla.
Lovisa lär sig cykla.
En fin bild på en fin tjej.
En fin bild på en fin tjej.
Lovisa gillar att ta bilder.
Sportlov och vår familjedag
De senaste veckorna har gått i blixtens hastighet. Vet inte om det är det soliga vädret som gör att tiden går snabbare eller om det är något annat. Men en sak är säker, man blir mycket alertare och piggare när solen tittar fram.
Nu för tiden är Lovisa ett "15-timmars" barn på dagis, vilket innebär att under vår föräldraledighet är hon på dagis 5 timmar per dag tisdag, onsdag och torsdag. Och att hon följer skolornas lov, dvs är ledig när skolan har lovdagar. Det här funkar bra och Lovisa är mycket nöjd att få vara hemma måndagar och fredagar.
Vecka 10 hade vi sportlov här uppe i Umeåtrakten och eftersom Lovisa var ledig passade vi att åka till stugan på ett minisportlov. Johan tog ledigt onsdag-fredag och vi hade några härliga och soliga dagar vid havet.
Vi hade just hunnit få husstommen uppsatt när vi hämtade Lovisa och nu har vi kommit så långt att undervåningen är färdig och har börjat få nya krafter för att starta med stugans övervåning.
Lovisa trivs otroligt bra i stugan och även Moa verkar ha funnit sig tillrätta. Så snart vi kommer till stugan är tjejerna i full gång med att leka och dra fram alla leksaker.
Vi fördrev dagarna med lek i snön, grillning ute på isen samt skoterturer. Moa har ju varit väldigt tveksam till skotern, men efter det att pappa (utan att fråga mamma...) lät henne tolka efter skotern med en bob, så har hennes rädsla varit som bortblåst. Istället står hon nu hela tiden vid skotern och gnäller om att få åka mera:-)
Fredagen 12 mars firade vi 3-årig familjedag med Lovisa. Då var det exakt 3 år sedan vi fick Lovisa i Kina. När man tänker tillbaka på den dagen och samtidigt ser bilder och film, så infinner sig många olika känslor. Man minns sin nervositet, glädje, ömhet, kärlek, funderingar, etc.
På morgonen vaknade jag och Lovisa lite tidigare än Moa och Johan, så vi låg och viskade med varandra. Jag berättade hur det gick till när vi fick henne, hur vi stod på kö och att vi var par nummer 4:a, att hon grät från början men slutade efter lite vatten och ett kex, hur hon tyckte om att bygga med saker, vilka vi ringde från hotellrummet, vilka andra barn som också samtidigt fick mammor och pappor, etc.
Jag fick berätta det flera gånger eftersom hon tycker det är så spännande att höra historien.
Lovisa frågar egentligen aldrig om sin egen tid i Kina, men har utifrån sina egna upplevelser vid hämtningen av Moa, börjat lägga ihop två och två. Nu vill hon ofta att hon och Moa ska leka "mamma som hämtar sitt barn på barnhem i Kina". Vi har redan från början pratat med Lovisa om "när vi hämtade dig i Kina", men har annars valt att bara berätta när hon själv frågat. Än så länge har det varit få frågor, men jag tror fler frågor snart kommer. Man märker att Lovisa blivit äldre och att hon funderar mer än tidigare.
Hur som helst hade vi alltså 3-årig familjedag. Vi firade den med en härlig utflykt ute på isen med kusinerna Hugo och Vide samt att Lovisa fick välja kvällens middag. Vi sade dock att pannkakor och stuvade makaroner ej fick väljas (äter vi nog ofta ändå...). Lovisa funderade en stund och sa sedan "McDonalds":-)
Nu har vi ju ingen sådan restaurang i stugan så jag och Johan fick använda vår uppfinningsrikedom. Vi inhandlade Chicky Bits på ICA och små presenter på KappAhl. På kvällen lagade vi till ett Happy Meal innehållande Chicky Bits, pommes frites, äppelklyftor i påse, present och Coca Cola. Allt snyggt inpackat i en glassbox.
Tjejerna var mycket nöjda och åt med stor glädje. Till efterrätt åt vi hemgjord kladdkaka, vilket är något som Lovisa älskar. Kvällen avslutades med att se den nya Laban-filmen "Bullar och Bång" på DVD.
En perfekt dag!
Lovisa och kusin Hugo har en Mora Träsk föreställning. Hugo är Leif och Lovisa gitrristen Daniel. Lovisa har lärt sig spela luftgitarr på dagis.
Lite övrigt:
Moa
En morgon i förra veckan vaknade Moa och satte sig genast upp och sa "Bllllööjjjja" (hon har ett konstigt sätt att säga det ordet) och fortsatte sedan genom att demonstrativt peka på den och säga "Moa vill ha trosa".
Oj då tänkte jag, är hon så bestämd måste det vara dags för att sluta med blöja. Så vi skippade blöjan och tog på en trosa när vi bytte om efter frukosten.
5 timmar och 6 ombyten senare tyckte både Moa och jag att det var dags att ta på blöjan igen. Hur kan man kissa så ofta? Inom loppet av 45 minuter lyckades hon kissa på sig tre gånger. I början tyckte hon det var mest kul, men de sista tre gångerna tyckte hon det var väldigt oskönt att bli så blöt. Hon gick väldigt bredbent till toan och var väldigt angelägen att jag skulle följa med...
Det är egentligen lite orättvist mot Moa, men man jämför ofrånkomligen med Lovisa. Hon kissade på sig tre gånger och efter det har hon varit klockren.
Nu vill Moa inte längre ha på sig trosa utan vi uppmuntrar istället henne att säga till när hon är, som hon själv säger, "kissanödig".
Bajsningen fungerar dock nu nästan klockrent och vi hinner för det mesta till toan för "pluppningen".
Varje morgon vi lämnar Lovisa på dagis och ska vinka till henne utanför fönstret har Moa tagit för vana att gå fram mot fönstret, ramla i snön och sedan tokskratta. Hon är en liten clown:-)
Från början kunde vi inte laga mat eller duka bordet utan att Moa skrek och gnölade efter mat. Långsamt har det blivit bättre, men fortfarande blir hon väldigt fokuserad på oss och maten och har svårt för att fortsätta leka. Nu har vi börjat lära henna att vi säger "varsågod" när maten är klar och först då är det dags att komma till bordet. Det här funkar ganska bra, men hon hon kommer ändå ganska ofta till oss, lägger huvudet sött på sned och säger:
"Är maten klar, eller?"
"Nu klar, eller?"
"Snart klar, eller?"
"Eller" har blivit ett ord som hon på senare tid ofta använder i sina frågor. Idag kom jag på mig själv att säga det, så jag börjar förstå vart det kommer ifrån:-)
Lovisa
Lovisa har också lärt sig ett antal nya ord, men där är inte jag skyldig. Istället tror vi det är dagiskompisarna som använder dem:
"Fub" => När något är fuskigt.
"Yes!" => Säger hon när något gått bra och sedan "Give me five".
Ända sedan jul har Lovisa i princip gråtit varje morgon vid lämningen på dagis. Det här hade känts jättejobbigt om inte dagisfröknarna rappporterat att så snart jag och Moa försvinner ur hennes åsyn blir Lovisa glad och börjar leka. Efter sportlovet har hon dock helt plötsligt slutat gråta och sitter istället och vinkar glatt tillsammans med fröken. Vi som trodde det skulle bli värre eftersom hon varit ledig så länge. Men vad skönt det är att ha fel ibland:-)
Tjejerna framför sin snögubbe:
På skotertur till Holmön. Två tuffa skoterbrudar:
Nu för tiden är Lovisa ett "15-timmars" barn på dagis, vilket innebär att under vår föräldraledighet är hon på dagis 5 timmar per dag tisdag, onsdag och torsdag. Och att hon följer skolornas lov, dvs är ledig när skolan har lovdagar. Det här funkar bra och Lovisa är mycket nöjd att få vara hemma måndagar och fredagar.
Vecka 10 hade vi sportlov här uppe i Umeåtrakten och eftersom Lovisa var ledig passade vi att åka till stugan på ett minisportlov. Johan tog ledigt onsdag-fredag och vi hade några härliga och soliga dagar vid havet.
Vi hade just hunnit få husstommen uppsatt när vi hämtade Lovisa och nu har vi kommit så långt att undervåningen är färdig och har börjat få nya krafter för att starta med stugans övervåning.
Lovisa trivs otroligt bra i stugan och även Moa verkar ha funnit sig tillrätta. Så snart vi kommer till stugan är tjejerna i full gång med att leka och dra fram alla leksaker.
Vi fördrev dagarna med lek i snön, grillning ute på isen samt skoterturer. Moa har ju varit väldigt tveksam till skotern, men efter det att pappa (utan att fråga mamma...) lät henne tolka efter skotern med en bob, så har hennes rädsla varit som bortblåst. Istället står hon nu hela tiden vid skotern och gnäller om att få åka mera:-)
Fredagen 12 mars firade vi 3-årig familjedag med Lovisa. Då var det exakt 3 år sedan vi fick Lovisa i Kina. När man tänker tillbaka på den dagen och samtidigt ser bilder och film, så infinner sig många olika känslor. Man minns sin nervositet, glädje, ömhet, kärlek, funderingar, etc.
På morgonen vaknade jag och Lovisa lite tidigare än Moa och Johan, så vi låg och viskade med varandra. Jag berättade hur det gick till när vi fick henne, hur vi stod på kö och att vi var par nummer 4:a, att hon grät från början men slutade efter lite vatten och ett kex, hur hon tyckte om att bygga med saker, vilka vi ringde från hotellrummet, vilka andra barn som också samtidigt fick mammor och pappor, etc.
Jag fick berätta det flera gånger eftersom hon tycker det är så spännande att höra historien.
Lovisa frågar egentligen aldrig om sin egen tid i Kina, men har utifrån sina egna upplevelser vid hämtningen av Moa, börjat lägga ihop två och två. Nu vill hon ofta att hon och Moa ska leka "mamma som hämtar sitt barn på barnhem i Kina". Vi har redan från början pratat med Lovisa om "när vi hämtade dig i Kina", men har annars valt att bara berätta när hon själv frågat. Än så länge har det varit få frågor, men jag tror fler frågor snart kommer. Man märker att Lovisa blivit äldre och att hon funderar mer än tidigare.
Hur som helst hade vi alltså 3-årig familjedag. Vi firade den med en härlig utflykt ute på isen med kusinerna Hugo och Vide samt att Lovisa fick välja kvällens middag. Vi sade dock att pannkakor och stuvade makaroner ej fick väljas (äter vi nog ofta ändå...). Lovisa funderade en stund och sa sedan "McDonalds":-)
Nu har vi ju ingen sådan restaurang i stugan så jag och Johan fick använda vår uppfinningsrikedom. Vi inhandlade Chicky Bits på ICA och små presenter på KappAhl. På kvällen lagade vi till ett Happy Meal innehållande Chicky Bits, pommes frites, äppelklyftor i påse, present och Coca Cola. Allt snyggt inpackat i en glassbox.
Tjejerna var mycket nöjda och åt med stor glädje. Till efterrätt åt vi hemgjord kladdkaka, vilket är något som Lovisa älskar. Kvällen avslutades med att se den nya Laban-filmen "Bullar och Bång" på DVD.
En perfekt dag!
Lovisa och kusin Hugo har en Mora Träsk föreställning. Hugo är Leif och Lovisa gitrristen Daniel. Lovisa har lärt sig spela luftgitarr på dagis.
Lite övrigt:
Moa
En morgon i förra veckan vaknade Moa och satte sig genast upp och sa "Bllllööjjjja" (hon har ett konstigt sätt att säga det ordet) och fortsatte sedan genom att demonstrativt peka på den och säga "Moa vill ha trosa".
Oj då tänkte jag, är hon så bestämd måste det vara dags för att sluta med blöja. Så vi skippade blöjan och tog på en trosa när vi bytte om efter frukosten.
5 timmar och 6 ombyten senare tyckte både Moa och jag att det var dags att ta på blöjan igen. Hur kan man kissa så ofta? Inom loppet av 45 minuter lyckades hon kissa på sig tre gånger. I början tyckte hon det var mest kul, men de sista tre gångerna tyckte hon det var väldigt oskönt att bli så blöt. Hon gick väldigt bredbent till toan och var väldigt angelägen att jag skulle följa med...
Det är egentligen lite orättvist mot Moa, men man jämför ofrånkomligen med Lovisa. Hon kissade på sig tre gånger och efter det har hon varit klockren.
Nu vill Moa inte längre ha på sig trosa utan vi uppmuntrar istället henne att säga till när hon är, som hon själv säger, "kissanödig".
Bajsningen fungerar dock nu nästan klockrent och vi hinner för det mesta till toan för "pluppningen".
Varje morgon vi lämnar Lovisa på dagis och ska vinka till henne utanför fönstret har Moa tagit för vana att gå fram mot fönstret, ramla i snön och sedan tokskratta. Hon är en liten clown:-)
Från början kunde vi inte laga mat eller duka bordet utan att Moa skrek och gnölade efter mat. Långsamt har det blivit bättre, men fortfarande blir hon väldigt fokuserad på oss och maten och har svårt för att fortsätta leka. Nu har vi börjat lära henna att vi säger "varsågod" när maten är klar och först då är det dags att komma till bordet. Det här funkar ganska bra, men hon hon kommer ändå ganska ofta till oss, lägger huvudet sött på sned och säger:
"Är maten klar, eller?"
"Nu klar, eller?"
"Snart klar, eller?"
"Eller" har blivit ett ord som hon på senare tid ofta använder i sina frågor. Idag kom jag på mig själv att säga det, så jag börjar förstå vart det kommer ifrån:-)
Lovisa
Lovisa har också lärt sig ett antal nya ord, men där är inte jag skyldig. Istället tror vi det är dagiskompisarna som använder dem:
"Fub" => När något är fuskigt.
"Yes!" => Säger hon när något gått bra och sedan "Give me five".
Ända sedan jul har Lovisa i princip gråtit varje morgon vid lämningen på dagis. Det här hade känts jättejobbigt om inte dagisfröknarna rappporterat att så snart jag och Moa försvinner ur hennes åsyn blir Lovisa glad och börjar leka. Efter sportlovet har hon dock helt plötsligt slutat gråta och sitter istället och vinkar glatt tillsammans med fröken. Vi som trodde det skulle bli värre eftersom hon varit ledig så länge. Men vad skönt det är att ha fel ibland:-)
Tjejerna framför sin snögubbe:
På skotertur till Holmön. Två tuffa skoterbrudar:
3 år sedan vi fick Lovisa!!!
Idag är det exakt 3 år sedan vi fick Lovisa. Man blir så glad och varm i kroppen när man tänker på detta:-)
Idag ska vi grilla ute på isen och njuta av solskenet. Ikväll ska vi äta en middag som Lovisa bestämt. Ganska roligt när hon valde middagen, men jag berättar mer om det när jag återkommer med en utförligare berättelse om firandet av vår familjedag.
Idag ska vi grilla ute på isen och njuta av solskenet. Ikväll ska vi äta en middag som Lovisa bestämt. Ganska roligt när hon valde middagen, men jag berättar mer om det när jag återkommer med en utförligare berättelse om firandet av vår familjedag.
Lovisas första akutenbesök samt hennes framtidsplaner
De senaste två veckorna har vi varit konstant krassliga. Först fick båda tjejerna feber samma dag förra veckan och för Moa höll den i sig tre dagar, medans Lovisa bara hade feber en dag. Moas näsa rann så otroligt mycket att jag höll på att få tillbaka min tennisarmbåge av allt snytande. Det var skönt när Johan kom hem från jobbet för då kunde han ta kvällspasset av snortorkandet.
På fredagen var Moa på bättringsvägen, men fick för säkerhetsskull vara hemma från Mora Träsk konserten i Umeå Sporthall. Lovisa var då ännu frisk och kry och stod i främsta led och rockade med i deras medryckande musik. Dagen efter däremot, på lördagen, verkade Lovisa hängig på förmiddagen och klagade på huvudvärk (vilket hon verkar börjat kunna känna de senaste månaderna). Vi provade febern och mycket riktigt hade hon närmare 39 grader. Senare samma dag kom halsonten, hesheten och hostan. Febern satt i ända till tisdagen så hon var hemma från dagis tom onsdagen. Det här var första gången sedan vi fick henne som hon haft feber mer än en dag, så för oss var det väldigt ovant att hon var så förkyld.
Natten till lördagen vaknade jag av att Lovisa kom till vår säng vid 01.00. Efter ett tag vaknade jag igen av att hon låg på min arm och slängde sig fram och tillbaka. Jag tyckte det var lite jobbigt så jag lyfte av henne från armen och somnade om. Sedan vaknade jag igen av att hon vred sig fram och tillbaka och därmed drog av mig täcket. Först blev jag lite irriterade men vaknade sedan till och började tänka. Jag väckte henne och frågade hur det var och då pekade hon mot magen. Resten av natten vred hon sig i sömnen och gnydde. På morgonen hade hon fortfarande ont och var väldigt dämpad. Febern steg på kort tid från 37,5 till 38,3 och hon ville bara ligga på soffan och hålla om magen. Vi blev väldigt oroliga och ringde sjukvårdsrådgivningen. De rådde oss att åka till sjukhuset för de misstänkte blindtarmen. Då blev man ännu mer orolig.
På sjukhuset blev vi snabbt mottagna och visade till ett undersökningsrum. Där inne hulkar Lovisa plötsligt till och kräks över hela golvet (och våra kläder). Hon blir väldigt förvånad över vad som händer och efteråt när hon ligger på britsen frågar hon mig "Mamma, vad var det som kom ut ur min mun?.
Hon som aldrig varit magsjuk förstod inte vad som hände och jag fick förklara detta med att kräkas och att det kommer från magen. Hon tyckte det var mycket fascinerande och berättar nu för alla att hon kräkts på sjukhusgolvet:-)
Vi fick vänta ca två timmar på doktorn och Lovisa var väldigt medtagen och ville bara ligga och slumra. Hon tom sov i en timme. Men det som var positivt är att magvärken avtog och försvann medans vi var där. Så när doktorn kom kunde hon efter undersökning konstatera att det inte var blindtarmen utan troligen en maginfektion. Lovisas feber hade dock stigit till 39 och hon hade väldigt ont i huvudet, så hon fick febernedsättande innan vi fick åka hem.
Hemma igen låg hon utslagen fram till kvällen, men i natt har hon sovit gott och i morse var hon i princip som vanligt igen. Förutom den förbaskade slemhostan som inte verkar ge med sig.
Hon har idag på förmiddagen ägnat sig åt att prata med dem som ringt och frågat hur det är med henne. Och de som inte har hört av sig har hon ringt själv och berättat om kräkningen på golvet:-)
Förutom denna ingående beskrivning av våra sjukdomar (jag har dock inte nämnt min och Johans förkylning...) kan jag berätta följande:
Moa
Moa har efter ett idogt mutande med kex nu börjat "pluppa" toan. Efter att ha gjort det tre dagar i rad drog vi in på kexen och hon får nu läsa tre istället för två böcker vid nattningen. Hon hade velat ha kvar kexen...
Nu återstår att hon även börjar kissa toan, men hon säger till allt oftare så det kommer nog snart.
Vår kinesiska vän, Shuoyun, provade prata kinesiska med Moa när vi träffade henne på det kinesiska nyårsfirande som vi har börjat fira med de som vi träffade på adoptionskursen och som också adopterade från Kina. Enligt Shuoyun förstår Moa fortfarande lite kinesiska men det har minskat sedan första gången de träffades.
Antagligen kommer det sista av Moas kinesiska snart att försvinna.
Vi har haft besök av sociala för 6-månadersrapporten som ska skrivas till Kina. Socialsekreteraren kom 16 och vid 17-tiden tyckte nog Moa att hon varit för länge, för då deklarerade hon klart och tydligt att hon ville ha mat. När socialsekreteraren frågade vad hon helst ville ha för mat så knäppte Moa händerna och sa "Tack gode gud för maten".
Farmor har lärt Lovisa detta och tydligen har Moa snappat upp meningen och sa det nu för första gången.
Socialsekreteraren visste inte vad hon skulle säga, men hon förstod nog vinken för hon åkte kort efter detta :-)
Lovisa
Vi var och hälsade på en arbetskompis i fredags och Lovisa och kompisens pojke stod och diskade och tvättade i deras tvättställ. Efter det har Lovisa bestämt sig för vad hon vill bli när hon blir stor:
- En som åker runt och tvättar tvättställ.
Ska bli spännade att höra vad hon vill bli nästa gång:-)
Några bilder från den senaste veckan:
Moa har fortfarande en förkärlek för "bling-bling".
När Moa fyllde tre år var det som att hennes ben blev längre. Helt plötsligt kunde hon cykla på den stora trehjulingen. Hon gillar att packa den full med saker.
Nu har solen kommit och inga solglasögon var inköpa till Moa. Jag letade och hittade dessa Kalle Anka glasögon som Johan måste ha fått med någon prenumeration på 70-talet. Alla som mötte oss log mot Moa och tyckte hon var söt. Och visst förstår man dem:-) Nu är nya coola svarta glasögon inköpta, men frågan är om inte de här var bättre.
Ibland roar Moa sig själv riktigt bra i lekrummet och när Lovisa var sjuk byggde hon det här legohuset.
Bilder från vår kinesiska nyårsfirande. Det är en kompis som tagit bilderna och det är otroligt vad mycket bättre bilderna blir med systemkamera och en duktig fotograf:
Moa har intagit festen.
Lovisa leker kurragömma.
Alla lagade två rätter var. Allt supergott och man var tvungen att äta mer fastän man var proppmätt.
Fiskdammen blev mycket uppskattad.
På fredagen var Moa på bättringsvägen, men fick för säkerhetsskull vara hemma från Mora Träsk konserten i Umeå Sporthall. Lovisa var då ännu frisk och kry och stod i främsta led och rockade med i deras medryckande musik. Dagen efter däremot, på lördagen, verkade Lovisa hängig på förmiddagen och klagade på huvudvärk (vilket hon verkar börjat kunna känna de senaste månaderna). Vi provade febern och mycket riktigt hade hon närmare 39 grader. Senare samma dag kom halsonten, hesheten och hostan. Febern satt i ända till tisdagen så hon var hemma från dagis tom onsdagen. Det här var första gången sedan vi fick henne som hon haft feber mer än en dag, så för oss var det väldigt ovant att hon var så förkyld.
Natten till lördagen vaknade jag av att Lovisa kom till vår säng vid 01.00. Efter ett tag vaknade jag igen av att hon låg på min arm och slängde sig fram och tillbaka. Jag tyckte det var lite jobbigt så jag lyfte av henne från armen och somnade om. Sedan vaknade jag igen av att hon vred sig fram och tillbaka och därmed drog av mig täcket. Först blev jag lite irriterade men vaknade sedan till och började tänka. Jag väckte henne och frågade hur det var och då pekade hon mot magen. Resten av natten vred hon sig i sömnen och gnydde. På morgonen hade hon fortfarande ont och var väldigt dämpad. Febern steg på kort tid från 37,5 till 38,3 och hon ville bara ligga på soffan och hålla om magen. Vi blev väldigt oroliga och ringde sjukvårdsrådgivningen. De rådde oss att åka till sjukhuset för de misstänkte blindtarmen. Då blev man ännu mer orolig.
På sjukhuset blev vi snabbt mottagna och visade till ett undersökningsrum. Där inne hulkar Lovisa plötsligt till och kräks över hela golvet (och våra kläder). Hon blir väldigt förvånad över vad som händer och efteråt när hon ligger på britsen frågar hon mig "Mamma, vad var det som kom ut ur min mun?.
Hon som aldrig varit magsjuk förstod inte vad som hände och jag fick förklara detta med att kräkas och att det kommer från magen. Hon tyckte det var mycket fascinerande och berättar nu för alla att hon kräkts på sjukhusgolvet:-)
Vi fick vänta ca två timmar på doktorn och Lovisa var väldigt medtagen och ville bara ligga och slumra. Hon tom sov i en timme. Men det som var positivt är att magvärken avtog och försvann medans vi var där. Så när doktorn kom kunde hon efter undersökning konstatera att det inte var blindtarmen utan troligen en maginfektion. Lovisas feber hade dock stigit till 39 och hon hade väldigt ont i huvudet, så hon fick febernedsättande innan vi fick åka hem.
Hemma igen låg hon utslagen fram till kvällen, men i natt har hon sovit gott och i morse var hon i princip som vanligt igen. Förutom den förbaskade slemhostan som inte verkar ge med sig.
Hon har idag på förmiddagen ägnat sig åt att prata med dem som ringt och frågat hur det är med henne. Och de som inte har hört av sig har hon ringt själv och berättat om kräkningen på golvet:-)
Förutom denna ingående beskrivning av våra sjukdomar (jag har dock inte nämnt min och Johans förkylning...) kan jag berätta följande:
Moa
Moa har efter ett idogt mutande med kex nu börjat "pluppa" toan. Efter att ha gjort det tre dagar i rad drog vi in på kexen och hon får nu läsa tre istället för två böcker vid nattningen. Hon hade velat ha kvar kexen...
Nu återstår att hon även börjar kissa toan, men hon säger till allt oftare så det kommer nog snart.
Vår kinesiska vän, Shuoyun, provade prata kinesiska med Moa när vi träffade henne på det kinesiska nyårsfirande som vi har börjat fira med de som vi träffade på adoptionskursen och som också adopterade från Kina. Enligt Shuoyun förstår Moa fortfarande lite kinesiska men det har minskat sedan första gången de träffades.
Antagligen kommer det sista av Moas kinesiska snart att försvinna.
Vi har haft besök av sociala för 6-månadersrapporten som ska skrivas till Kina. Socialsekreteraren kom 16 och vid 17-tiden tyckte nog Moa att hon varit för länge, för då deklarerade hon klart och tydligt att hon ville ha mat. När socialsekreteraren frågade vad hon helst ville ha för mat så knäppte Moa händerna och sa "Tack gode gud för maten".
Farmor har lärt Lovisa detta och tydligen har Moa snappat upp meningen och sa det nu för första gången.
Socialsekreteraren visste inte vad hon skulle säga, men hon förstod nog vinken för hon åkte kort efter detta :-)
Lovisa
Vi var och hälsade på en arbetskompis i fredags och Lovisa och kompisens pojke stod och diskade och tvättade i deras tvättställ. Efter det har Lovisa bestämt sig för vad hon vill bli när hon blir stor:
- En som åker runt och tvättar tvättställ.
Ska bli spännade att höra vad hon vill bli nästa gång:-)
Några bilder från den senaste veckan:
Moa har fortfarande en förkärlek för "bling-bling".
När Moa fyllde tre år var det som att hennes ben blev längre. Helt plötsligt kunde hon cykla på den stora trehjulingen. Hon gillar att packa den full med saker.
Nu har solen kommit och inga solglasögon var inköpa till Moa. Jag letade och hittade dessa Kalle Anka glasögon som Johan måste ha fått med någon prenumeration på 70-talet. Alla som mötte oss log mot Moa och tyckte hon var söt. Och visst förstår man dem:-) Nu är nya coola svarta glasögon inköpta, men frågan är om inte de här var bättre.
Ibland roar Moa sig själv riktigt bra i lekrummet och när Lovisa var sjuk byggde hon det här legohuset.
Bilder från vår kinesiska nyårsfirande. Det är en kompis som tagit bilderna och det är otroligt vad mycket bättre bilderna blir med systemkamera och en duktig fotograf:
Moa har intagit festen.
Lovisa leker kurragömma.
Alla lagade två rätter var. Allt supergott och man var tvungen att äta mer fastän man var proppmätt.
Fiskdammen blev mycket uppskattad.
Moas födelsedag
Idag har Moa fyllt tre år och jag tror hon haft jättekul. Dagen började med att vi uppvaktade henne med presenter och fika på sängen. Att fika i sängen var fantastiskt spännande och hon tjöt av förtjusning. Hon fick en blandning av tjejiga och grabbiga saker och bäst var nog en väska med en liten mjukishäst instoppad.
Sedan var det förberedelser inför kalaset på eftermiddagen. Tjejerna lekte medans jag och Johan städade, handlade och bakade tårta. Klockan två kom gästerna som var den närmaste familjen. Moa öppnade presenter på löpande band innan hon började leka med kusinerna. Alla barnen lekte jättebra med varandra och ni kan tro att det var stoj och hög ljudnivå här hemma:-)
Moa öppnar presenterna från kusinerna Hugo och Vide.
Prinsessattiraljer från Mormor och Morfar.
Farfar försöker krångla sig ut ur kojan.
Kusin Vide provar fjärilsvingar och är ute och går med Moas nya docka och vagn.
Lovisa och kusinerna Hugo och Frida fikar.
Pappa Johan kommer med tårtan.
Moa tyckte "sprutet" var både spännande och farligt. Tryggt i morfars famn.
Barnen fick fiska fiskdamm. Moa fiskade fiskdamm för första gången igår då vi var på kinanyårsfest, så hon var nu världsvan och visste precis hur man gjorde.
Tjejerna har brottat ner farbror Fredrik och killar han på magen (och naveln). Se hur snyggt de delat upp uppgifterna mellan sig. Moa håller Frippe och Lovisa sköter killandet.
Lite övrigt:
Lovisa
Lovisa har på något sätt lärt sig säga "int" istället för "inte". Hon gör det extremt tydligt och man kan inte låta bli att le varje gång hon gör det. En riktig norrländska:-)
För er som inte vet det har jag varit ett Carola-fan sedan tonåren. Ibland skäms jag över det (som när hon uppenbarligen har lämnat en parfymflaska till sitt faddderbarn på Haiti. Hur kan man göra det?), men jag säger som alla andra: Hon sjunger ju iallafall bra.
Jag har kämpat länge för att väcka Lovisas beundran för Carola och nu har det äntligen lyckats. Det hände efter att hon hört Carola sjunga "Vyssan lull" och nu vill hon höra på henne hela tiden. Hon har fått min Carola t-shirt och är mycket nöjd. Den ser mer ut som en stor klänning på henne, men hon pratar ändå om att ha den på dagis någon dag.
På lördag ska jag, tillsammans med en kompis, åka och lyssna på Carola i Lycksele och vi får se om det finns t-shirtar att köpa i barnstorlek.
Idag hörde jag förresten Moa säga "Carola är bäst , ingen protest" och blev mycket nöjd över att även hon insett hur bra Carola är. Pappa är inte lika nöjd...
I veckan sa Lovisa till mig, medan jag drog hon och Moa hem från dagis:
"Mamma, jag tycker bara om fisk som inte kommer från havet".
Efter lite kompletterande frågor från mig förstod jag att Lovisa bara gillar fiskpinnar. Jag vågade inte upplysa henne om vad det är för ingredienser i fiskpinnar:-)
En annan rolig sak som Lovisa i veckan sa vid läggdags är följande:
"Mamma, blir man tjock när man blir pumpad?"
Jag var tvungen att ställa några kompletterande frågor för att förstå vad hon menade med pumpa:
Då säger hon:
"Med en sån där sak som man pumpar cyklar med".
De är roliga barn:-)
Jag höll dock en liten föreläsning om vikten av bra kost och varför man bara får godis på lördagar.
Moa
Måndagen efter dopet gick jag och Moa och lämnade tillbaka nyckeln till församlingsgården. När vi gick förbi kyrkan pekade jag ut byggnaden och förklarade att där fick du vatten på huvudet i lördags. Då säger Moa att hon vill ha mer vatten på huvudet och jag försöker förklara att det får man bara en gång, men vi kan ju leka det hemma istället. Då tittar hon på mig och skriker:
"Mera vatten på huvudet. Inte hemma".
Och det skrek hon även när vi kom in på pastorsexpeditionen...
Vi har fortsatt att öva Moa att åka skoter. Nu har vi kommit till en punkt att hon accepterar det, men det är en överdrift att säga att hon gillar det. Vi måste nog låna en skoterpulka för att kolla om det går bättre.
Senast vi var hos mormor och morfar behövde jag åka på affären för att handla mat till vår helgvistelse i stugan. När jag lite på skämt frågade Moa om hon ville följa med mig eller stanna hos mormor och morfar, så svarade hon "Stanna". Jag höll på att falla baklänges, eftersom jag trott att Moa inte skulle vara redo för detta än på ett par månader. Jag var borta ca trettio minuter och det gick jättebra.
Vad mycket som hänt med Moa den sista tiden. Hon har blivit mycket mer säkrare och vågar sig längre bort från mig, tex på öppna förskolan där hon vågade hon gå iväg till ett annat rum och leka.
Hon är en otroligt öppen och glad tjej som charmar alla. Kassörskan som inte sagt ett ljud till mig på tolv år, lyckades Moa till exempel charma på en minut.
Sedan vi kom hem har Moa inte accepterat att jag legat med ryggen mot henne, utan hon har velat att jag ska ligga vänd mot henne. Ni kan ju tänka er hur jag haft kramp i kroppen på nätterna för hon verkar ha ett sjätte sinne och har vaknat så snart jag vänt mig. Nu har jag haft ett allvarligt samtal med henne om att mamma får ont och att Moa istället kan hålla om mammas rygg. Vi övade då och då en hel dag och när natten kom gick det jättebra. Nu har nätterna blivit mycker mer angenäma för både Moa och mig. Och dagarna också, eftersom iallafall jag blir gladare när jag är mer utvilad.
Häromdagen lärde jag Moa att man kan lura varandra, tex genom att säga "Kolla, en spindel i taket". När den andre tittar säger man "Lurad". Moa älskar den här leken och så fort hon är lite grining räcker det att man börjar leka "Lurad". Då är hon glad igen efter en sekund.
Ibland kanske man tycker det blir lite enformigt att titta efter en panda i taket ca trettio gånger i rad, men Moa verkar inte bekommas av det:-)
Sedan var det förberedelser inför kalaset på eftermiddagen. Tjejerna lekte medans jag och Johan städade, handlade och bakade tårta. Klockan två kom gästerna som var den närmaste familjen. Moa öppnade presenter på löpande band innan hon började leka med kusinerna. Alla barnen lekte jättebra med varandra och ni kan tro att det var stoj och hög ljudnivå här hemma:-)
Moa öppnar presenterna från kusinerna Hugo och Vide.
Prinsessattiraljer från Mormor och Morfar.
Farfar försöker krångla sig ut ur kojan.
Kusin Vide provar fjärilsvingar och är ute och går med Moas nya docka och vagn.
Lovisa och kusinerna Hugo och Frida fikar.
Pappa Johan kommer med tårtan.
Moa tyckte "sprutet" var både spännande och farligt. Tryggt i morfars famn.
Barnen fick fiska fiskdamm. Moa fiskade fiskdamm för första gången igår då vi var på kinanyårsfest, så hon var nu världsvan och visste precis hur man gjorde.
Tjejerna har brottat ner farbror Fredrik och killar han på magen (och naveln). Se hur snyggt de delat upp uppgifterna mellan sig. Moa håller Frippe och Lovisa sköter killandet.
Lite övrigt:
Lovisa
Lovisa har på något sätt lärt sig säga "int" istället för "inte". Hon gör det extremt tydligt och man kan inte låta bli att le varje gång hon gör det. En riktig norrländska:-)
För er som inte vet det har jag varit ett Carola-fan sedan tonåren. Ibland skäms jag över det (som när hon uppenbarligen har lämnat en parfymflaska till sitt faddderbarn på Haiti. Hur kan man göra det?), men jag säger som alla andra: Hon sjunger ju iallafall bra.
Jag har kämpat länge för att väcka Lovisas beundran för Carola och nu har det äntligen lyckats. Det hände efter att hon hört Carola sjunga "Vyssan lull" och nu vill hon höra på henne hela tiden. Hon har fått min Carola t-shirt och är mycket nöjd. Den ser mer ut som en stor klänning på henne, men hon pratar ändå om att ha den på dagis någon dag.
På lördag ska jag, tillsammans med en kompis, åka och lyssna på Carola i Lycksele och vi får se om det finns t-shirtar att köpa i barnstorlek.
Idag hörde jag förresten Moa säga "Carola är bäst , ingen protest" och blev mycket nöjd över att även hon insett hur bra Carola är. Pappa är inte lika nöjd...
I veckan sa Lovisa till mig, medan jag drog hon och Moa hem från dagis:
"Mamma, jag tycker bara om fisk som inte kommer från havet".
Efter lite kompletterande frågor från mig förstod jag att Lovisa bara gillar fiskpinnar. Jag vågade inte upplysa henne om vad det är för ingredienser i fiskpinnar:-)
En annan rolig sak som Lovisa i veckan sa vid läggdags är följande:
"Mamma, blir man tjock när man blir pumpad?"
Jag var tvungen att ställa några kompletterande frågor för att förstå vad hon menade med pumpa:
Då säger hon:
"Med en sån där sak som man pumpar cyklar med".
De är roliga barn:-)
Jag höll dock en liten föreläsning om vikten av bra kost och varför man bara får godis på lördagar.
Moa
Måndagen efter dopet gick jag och Moa och lämnade tillbaka nyckeln till församlingsgården. När vi gick förbi kyrkan pekade jag ut byggnaden och förklarade att där fick du vatten på huvudet i lördags. Då säger Moa att hon vill ha mer vatten på huvudet och jag försöker förklara att det får man bara en gång, men vi kan ju leka det hemma istället. Då tittar hon på mig och skriker:
"Mera vatten på huvudet. Inte hemma".
Och det skrek hon även när vi kom in på pastorsexpeditionen...
Vi har fortsatt att öva Moa att åka skoter. Nu har vi kommit till en punkt att hon accepterar det, men det är en överdrift att säga att hon gillar det. Vi måste nog låna en skoterpulka för att kolla om det går bättre.
Senast vi var hos mormor och morfar behövde jag åka på affären för att handla mat till vår helgvistelse i stugan. När jag lite på skämt frågade Moa om hon ville följa med mig eller stanna hos mormor och morfar, så svarade hon "Stanna". Jag höll på att falla baklänges, eftersom jag trott att Moa inte skulle vara redo för detta än på ett par månader. Jag var borta ca trettio minuter och det gick jättebra.
Vad mycket som hänt med Moa den sista tiden. Hon har blivit mycket mer säkrare och vågar sig längre bort från mig, tex på öppna förskolan där hon vågade hon gå iväg till ett annat rum och leka.
Hon är en otroligt öppen och glad tjej som charmar alla. Kassörskan som inte sagt ett ljud till mig på tolv år, lyckades Moa till exempel charma på en minut.
Sedan vi kom hem har Moa inte accepterat att jag legat med ryggen mot henne, utan hon har velat att jag ska ligga vänd mot henne. Ni kan ju tänka er hur jag haft kramp i kroppen på nätterna för hon verkar ha ett sjätte sinne och har vaknat så snart jag vänt mig. Nu har jag haft ett allvarligt samtal med henne om att mamma får ont och att Moa istället kan hålla om mammas rygg. Vi övade då och då en hel dag och när natten kom gick det jättebra. Nu har nätterna blivit mycker mer angenäma för både Moa och mig. Och dagarna också, eftersom iallafall jag blir gladare när jag är mer utvilad.
Häromdagen lärde jag Moa att man kan lura varandra, tex genom att säga "Kolla, en spindel i taket". När den andre tittar säger man "Lurad". Moa älskar den här leken och så fort hon är lite grining räcker det att man börjar leka "Lurad". Då är hon glad igen efter en sekund.
Ibland kanske man tycker det blir lite enformigt att titta efter en panda i taket ca trettio gånger i rad, men Moa verkar inte bekommas av det:-)
Moa 3 år!!!!
Lite bilder från morgonens uppvaktning:
Moa var nog lite förtjust över vår skönsång, men sa ändå "Tyst!! upprepade gånger:-)
Mer rapportering om dagens firande, samt lite om den senaste veckan, kommer ikväll.
Moa var nog lite förtjust över vår skönsång, men sa ändå "Tyst!! upprepade gånger:-)
Mer rapportering om dagens firande, samt lite om den senaste veckan, kommer ikväll.
Dopet och Moas första skotertur
I lördags döptes Moa och jag tror alla tyckte det blev en trevlig stund både i kyrkan och efteråt i församlingsgården. Jag och Johan tyckte nog att tjejerna kunde ha varit lite mindre "aktiva" under ceremonin, men de är ju barn och väldigt charmiga:-)
Moa och Lovisa dansade väldigt vackert när vår inhyrda sångare sjöng sina två sånger. De snurrade och svävade som fjärilar samt lyckades trilla nerför altartrappan... Det var Lovisa som lyckades med det eftersom hon snurrade så mycket. Jag såg hur hon grimaserade, men hon bet ihop och kom upp och dansade igen. Men efteråt på kvällen när vi pratade så sa hon: "Mamma, det gjorde väldigt ont".
När han slutade sjunga höjde Moa upp sin stämma och sa: "Mera sjunga". Gissa om det renderade skratt:-)
Båda tjejerna var likadant klädda med benvita klänningar inköpta på Lindex och röda lackskor. Riktiga prinsessor!
Lite bilder från dopet:
Lite övrigt om barnen:
Lovisa
När vi hade dopsamtal med prästen satt tjejerna tillsammans med oss och ritade under tiden vi talades vid. När vi hade pratat klart om dopet tyckte prästen vi skulle be för dopet. Jag sa till Lovisa att vi skulle be och då tittar Lovisa upp från ritandet och säger väldigt allvarligt:
"Varför då?"
Prästen måste nog ha funderat på hur ofta vi ber med våra barn:-)
Lovisa har genomgått någon typ av personlighetsförändring den senaste månaden. Från att varit ganska reserverad mot nya personer, så är hon nu mycket mer öppen. När prästen skulle säga hejdå så går Lovisa fram till honom och ger honom en stor kram. Jag och Johan höll på att trilla baklänges, men prästen fann sig snabbt och gick fram till Moa och gav henne en kram.
När vi pratades vid på dopkvällen om hur dagen varit och vad som varit roligast, så sa Lovisa att "kuligast" var att leka i församlingsgården med de andra barnen. Vi pratade även lite om hur det varit i kyrkan och jag sa att kanske kunde de ha stått lite mer stilla. Då sa Lovisa till mig:
"Men mamma, jag var lite nyfiken. Och det måste man ju få vara."
Vad ska man svara på det? För hon har ju så rätt...
Lovisa gråter fortfarande när jag lämnar henne på dagis, men blir glad så snart jag och Moa gått. Det här har pågått sedan två dagar före jul. Vi har försökt prata med henne lite försiktigt, men hon kan inte riktigt förklara varför hon gör det. Nu har vi tagit till "mutmetoden", dvs vi har pratat med henne att det är okej att vara ledsen men det kan vara bättre att spara tårarna till när de verkligen behövs. Och klarar hon av att inte gråta på tisdag så väntar en fin present på henne. Hon blev direkt tuff och sa att det kommer inte att bli några problem. Och jag tror henne, för hennes tårar har nog mer varit ett sätt att visa att "jag får minsann gå på dagis medans ni får vara hemma".
Den fina presenten hon ska få är ett kort till Nintendo DS-enheten med ett stort antal nya spel. Lovisa har blivit en riktig Nintendo-brud (Pappa Johan har i sin tur blivit en riktig Nintendo-pappa... Jag har bara blivit en mamma som tycker att Super Mario musiken är väldigt enformig...) och skulle nog kunna sitta hur länge som helst om hon bara fick. När jag och Moa går och lägger oss tar hon och Johan fram spelet och spelar tills dess jag kommer ner och det är dags för Lovisa att gå och lägga sig.
Moa
Jag har ofta skrivit om Moas språkutveckling, men jag måste berätta några saker till. Hon är så söt för hon har den senaste veckan fått två nya favoritord, "typiskt" och "alltså". Och ikväll vid läggningen sa hon "jajamän" säkert tjugo gånger.
Exempel:
- "Är det slut nu? Typiskt." => Säger hon varje gång en film på Bolibompa är slut.
- "Mamma! Alltså, ...." => Använder hon så snart hon ska berätta något. Och det är ofta :-)
- "Mamma tog pappas täcke, jajamän" => Vid läggningen drog jag Johans täcke över mig, eftersom jag låg på mitt.
Och ikväll räknade jag till en sex-ords mening: "Moa åka skoter, nu mycket trött".
Angående skoter så åkte Moa det för första gången idag. Lovisa gillar att åka så hon och Johan har varit ute och åkt ett par gånger, men Moa har bara skakat frenetiskt på huvudet och sagt "Pappa Lovisa skoter, Mamma Moa hemma". Nu tänkte vi att hon måste prova eftersom skotern är en stor del av vårt vinterliv och vi peppade henne hela förmiddagen. Men när vi kom ut till skotern började hon storgråta med stora tårar rinnande nerför kinderna. Man kände sig som en bov när vi lyfte upp henne och satte henne på skotern. Hon fick sitta längst fram, jag körde, sedan Lovisa och längst bak Johan. Och efter ett par meter var det en tjej som slutat gråta och nu satt nöjd:-)
Vi åkte en kort tur på ca femton minuter och det gick jättbra. Det kanske inte var det roligaste hon gjort, men hon tyckte det var helt okej så länge som jag satt närmast henne. Skönt!
Det går jättebra med Moa och hennes protes. Vi har fått den justerad en gång eftersom den tog lite i knävecket. Nu går hon jättebra med "den andra foten" (som hon själv säger) och det känns som att hon går snabbare och mer stabilt med den på. Nu är det mycket lättare att vara ute med henne i snön och vi tror att hon själv även tycker det. Ibland vill hon ta av sig den på dagen, men det räcker att man säger att doktor Piotr sagt att hon måste ha den. Då upprepar hon det väldigt förståndigt och accepterar att fortsätta ha på sig den. Ibland får hon ta av sig den vid lunchen, men det är inga problem att sätta på henne den igen.
Lite bilder från senaste veckan:
Lovisa och Moa fick igår en massa nya kläder från sin snälla morbror. Det här är två likadana klänningar inköpta i USA. De har haft på sig dem hela dagen och vägrade nästan ta av sig dem när vi skulle gå ut.
Idag lekte tjejerna tåg. De roade sig säkert en hel timme med detta och som ni ser får Moa betala Lovisa för att åka med. Moa hade på sig tre väskor för hon är en riktig väsktjej.
Tjejerna visar hur starka de är.
Lovisa leker åka båt med Moa och så här mycket kläder måste hon ha med sig på resan. 
Tjejerna ser på Mora Träsk och dansar och klappar.
Efter vi gjort klart doptårtorna var det kvar lite hallon, så vi åt upp dem med lite glass. Lovisa tyckte det var så gott att hon drack upp hallonsaften som var kvar i bunken.
Dagarna går
Dagarna flyter på i en otrolig fart, men det tror jag alla tycker. Fredag och måndag är lugna dagar eftersom Lovisa då är ledig från dagis. Då ligger vi och sover lite längre, äter en lång frukost, kollar lite på TV, äter lunch, går ut och leker i snön, äter mellis och sedan kommer pappa Johan hem. Alltså väldigt behagliga dagar:-)
Resten av veckodagarna är också ganska lugna, men iom att Lovisa då ska till dagis är det lite mer bråttom på morgonen. Klockan ringer 06:45, vi ligger och pratar och myser till strax efter sju, går upp och klär oss och dricker välling, går till dagis för att vara där 08:30, jag och Moa går hem och dricker en kopp kaffe samt läser tidningen, bäddar sängarna samt småplockar undan saker från gårdagen, äter lunch, går ut och leker i snön, går och hämtar Lovisa 13:30, vi kommer hem och äter mellis, tjejerna leker medans jag förbereder middagen och sedan kommer Johan hem från jobbet.
Tisdagar är lite annorlunda för då går jag och Moa iväg till kyrkans öppna förskola, som är mellan 09:30 och 11:00. Det är här i byn vilket är praktiskt eftersom vi kan promenera dit samt det är ett bra tillfälle att göra nya bekantskaper. Moa älskar sångstunden på slutet och blir allt mer kavat.
Lovisa går som sagt på dagis tisdag till torsdag och fem timmar per dag. Sedan hon började om efter jul har hon gråtit vid lämningen varenda morgon, men blir glad och positiv så snart jag och Moa gått. På kvällen och morgonen säger hon att hon inte vill till dagis, men protesterar inte när vi ska dit på morgonen. Vi tycker det är konstigt att hon säger så eftersom hon har så roligt där och har så många kompisar. Men man ska nog inte förstå allt som förälder...
Moa verkar däremot tycka det är ganska bra de dagar Lovisa är på dagis. Hon är väldigt nöjd när vi lämnar Lovisa och att hon får vara ensam med mig. Även om hennes svartsjuka mot Lovisa har blivit mycket bättre, så är det en bit kvar att vandra. Men jag förstår samtidigt Moa eftersom Lovisa i sin tur kan vara ganska uppmärksamhetskrävande efter det att hon blivit storasyster.
Jag och Moa har hittat två bra lekar som passar oss båda. En är att hon gör frisyr på mig och den andra att hon leker doktor Camilla. Att få en frisyr av henne innebär oftast en viss smärta eftersom hon kammar ganska hårt, men ibland kan det även vara ganska skönt. Speciellt när man får sitta i soffan med en kopp kaffe i handen:-)
Även "doktor Camilla"-leken är väldigt bra, eftersom då kommenderas man ner i liggläge i soffan och man ska blunda. Svårt att inte bli trött och somna...
Att hon heter doktor Camilla beror på att hennes doktor på vårdcentralen heter så och är den mest fantastiska doktor jag träffat när det gäller att hantera barn. Hon fick Moa att sluta gråta och bli glad och harmonisk på bara ett par minuter, genom att sätta sig ner på golvet och leka med henne en stund. Den här positiva doktorupplevelsen gjorde även att Moas besök hos fotspecialisten från Göteborg (för övrigt den som senast opererade Peter Forsberg) blev en väldigt trevlig stund och Moa lyckades charma honom och de två övriga läkarna.
Moa har även börjat säga hej till alla hon möter. Och är det någon som är lite kärvare och inte säger hej tillbaka, så ger hon inte upp. Då säger hon hej ända tills dess personen ger upp och säger hej tillbaka. Här ser man skillnaden mellan Lovisa och Moa. Moa är mer extrovert och social och Lovisa introvert och mer blyg. Kul att se hur olika barnen är och hur de tacklar olika situationer på sitt egna sätt.
När tjejerna leker tillsammans blir det oftast rollekar. Populärast är att en av dem är mamma och den andra barn. Och jag ska vara farmor som sköter barnet medans mamman går till jobbet. Moa hänger på bra och har tagit till sig den här leken. Det är kul att höra henne försöka resonera med det busiga barnet Lovisa och höra henne förklara för mig att hon ska på jobbet och jag under tiden ska sköta och leka med barnet:
"Mamma jobbet, Farmor leka bebis".
Språkutvecklingen hos Moa fortsätter att gå bra. Nu i veckan har hon fått kläm på detta med "mig", "dig", "min" och "din". Hon har även kommit på att ordet "vill" är väldigt användbart. Och en vilja av stål har hon mycket av och lever verkligen ut sina känslor när något går emot henne. Inte alltid lätt att veta hur man ska hantera dessa känslor och hur bestämd man ska vara.
I veckan hade vi dock tillfälle att få lite råd då vi träffade den barnpsykolog man får erbjudande om att träffa efter en adoption. Det var jättebra att sitta och prata med honom och vi fick några konkreta råd som vi tagit till oss. Tex ska bara jag lägga Moa under ca tre månader framåt, eftersom hon varit så ledsen och hysterisk under de veckor Johan provat att lägga henne varannan kväll.
I och för sig hade vi redan ändrat till det ett par dagar före, eftersom vi själva kände att så här kunde vi inte fortsätta, men det var ändå skönt att få höra det av honom.
Jag fortsätter lägga Lovisa varannan kväll och det löser vi genom att jag lägger Moa först och sedan Lovisa. För är man storasyster ska man ha vissa privilegier, såsom att lägga sig senare och få tugga tuggummi... Det hävdar i allafall Lovisa:-)
Lovisas är en så klok storasyster ibland. Det är kul att höra henne berätta för Moa hur man ska göra och inte göra, men sedan ser man sekunden efter att hon själv gör precis det man inte ska göra. När man frågar henne varför hon gjorde så, när hon nyss sa till Moa att man inte skulle göra så, då säger hon förvånat:
"Men mamma, det är ju bara Moa som inte ska göra så" :-)
Eller så hävdar hon att hon inte gjort något...
En sak jag lärt mig om Moa de senaste dagarna är hur hon somnar. Först så snurrar hon på sig och pratar med sitt gosedjur, sedan börjar hon lugna ner sig och dra i pyjamasärmen, därefter lägger hon sig på vänstersida och börjar suga på ärmen och sedan somnar hon tvärt.
Lovisa har alltid kommit till oss vid två-tiden på natten, men nu har hon börjat komma till vår säng vid 23:00. Vet inte varför, men jag tror att största orsaken är att hon börjat drömma mer. Läser man en bok på kvällen kan hon på morgonen berätta att hon hade en dröm om detta. Och det behöver inte vara mycket dramatik i boken för att hon ska bli rädd och inte vilja läsa den igen. Hon har verkligen kommit in i en känslig ålder med mycket känslor och funderingar. Det här med frågorna kring döden har lugnat ner sig lite, men mer frågor kommer nog snart.
Annars så är förberedelserna i full gång inför dopet den 6:e februari. Vi gör det ganska enkelt för oss, men det är ändå saker som måste ordnas. Den som sjöng på vårt bröllop och på Lovisas dop, ska även sjunga på Moas. Det blir två sånger varav en Tomas Di Levas "Miraklet", men med omskriven text av mig och min syster. Nu handlar texten om hur vi hämtat ett barn och blivit en familj. Ska bli kul att höra honom sjunga den i kyrkan.
Bilder sedan senast:
Tjejerna bygger lego och blundar när jag ska ta bilden.
Moa har fått en ny overall av mormor och morfar. Här provar hon den tillsammans med pappas skoter face mask.
Lovisa leker häst med morfar.
Moa har tagit av sig sin hårsnodd och istället bytt till diadem. Hon har fått en mycket intressant frisyr.
Vinprovning hemma hos oss i helgen. De vuxna provade viner medan Lovisa och Tim spelade Nintendo en hel kväll.
Moa busar istället för att gå och byta om till pyjamas. Hon sparng omkring och sa "na na nanna nana" och viftade med händerna vid öronen.
Pappa leker monster med tjejerna och Moa söker skydd mot mammas trygga ben.
Resten av veckodagarna är också ganska lugna, men iom att Lovisa då ska till dagis är det lite mer bråttom på morgonen. Klockan ringer 06:45, vi ligger och pratar och myser till strax efter sju, går upp och klär oss och dricker välling, går till dagis för att vara där 08:30, jag och Moa går hem och dricker en kopp kaffe samt läser tidningen, bäddar sängarna samt småplockar undan saker från gårdagen, äter lunch, går ut och leker i snön, går och hämtar Lovisa 13:30, vi kommer hem och äter mellis, tjejerna leker medans jag förbereder middagen och sedan kommer Johan hem från jobbet.
Tisdagar är lite annorlunda för då går jag och Moa iväg till kyrkans öppna förskola, som är mellan 09:30 och 11:00. Det är här i byn vilket är praktiskt eftersom vi kan promenera dit samt det är ett bra tillfälle att göra nya bekantskaper. Moa älskar sångstunden på slutet och blir allt mer kavat.
Lovisa går som sagt på dagis tisdag till torsdag och fem timmar per dag. Sedan hon började om efter jul har hon gråtit vid lämningen varenda morgon, men blir glad och positiv så snart jag och Moa gått. På kvällen och morgonen säger hon att hon inte vill till dagis, men protesterar inte när vi ska dit på morgonen. Vi tycker det är konstigt att hon säger så eftersom hon har så roligt där och har så många kompisar. Men man ska nog inte förstå allt som förälder...
Moa verkar däremot tycka det är ganska bra de dagar Lovisa är på dagis. Hon är väldigt nöjd när vi lämnar Lovisa och att hon får vara ensam med mig. Även om hennes svartsjuka mot Lovisa har blivit mycket bättre, så är det en bit kvar att vandra. Men jag förstår samtidigt Moa eftersom Lovisa i sin tur kan vara ganska uppmärksamhetskrävande efter det att hon blivit storasyster.
Jag och Moa har hittat två bra lekar som passar oss båda. En är att hon gör frisyr på mig och den andra att hon leker doktor Camilla. Att få en frisyr av henne innebär oftast en viss smärta eftersom hon kammar ganska hårt, men ibland kan det även vara ganska skönt. Speciellt när man får sitta i soffan med en kopp kaffe i handen:-)
Även "doktor Camilla"-leken är väldigt bra, eftersom då kommenderas man ner i liggläge i soffan och man ska blunda. Svårt att inte bli trött och somna...
Att hon heter doktor Camilla beror på att hennes doktor på vårdcentralen heter så och är den mest fantastiska doktor jag träffat när det gäller att hantera barn. Hon fick Moa att sluta gråta och bli glad och harmonisk på bara ett par minuter, genom att sätta sig ner på golvet och leka med henne en stund. Den här positiva doktorupplevelsen gjorde även att Moas besök hos fotspecialisten från Göteborg (för övrigt den som senast opererade Peter Forsberg) blev en väldigt trevlig stund och Moa lyckades charma honom och de två övriga läkarna.
Moa har även börjat säga hej till alla hon möter. Och är det någon som är lite kärvare och inte säger hej tillbaka, så ger hon inte upp. Då säger hon hej ända tills dess personen ger upp och säger hej tillbaka. Här ser man skillnaden mellan Lovisa och Moa. Moa är mer extrovert och social och Lovisa introvert och mer blyg. Kul att se hur olika barnen är och hur de tacklar olika situationer på sitt egna sätt.
När tjejerna leker tillsammans blir det oftast rollekar. Populärast är att en av dem är mamma och den andra barn. Och jag ska vara farmor som sköter barnet medans mamman går till jobbet. Moa hänger på bra och har tagit till sig den här leken. Det är kul att höra henne försöka resonera med det busiga barnet Lovisa och höra henne förklara för mig att hon ska på jobbet och jag under tiden ska sköta och leka med barnet:
"Mamma jobbet, Farmor leka bebis".
Språkutvecklingen hos Moa fortsätter att gå bra. Nu i veckan har hon fått kläm på detta med "mig", "dig", "min" och "din". Hon har även kommit på att ordet "vill" är väldigt användbart. Och en vilja av stål har hon mycket av och lever verkligen ut sina känslor när något går emot henne. Inte alltid lätt att veta hur man ska hantera dessa känslor och hur bestämd man ska vara.
I veckan hade vi dock tillfälle att få lite råd då vi träffade den barnpsykolog man får erbjudande om att träffa efter en adoption. Det var jättebra att sitta och prata med honom och vi fick några konkreta råd som vi tagit till oss. Tex ska bara jag lägga Moa under ca tre månader framåt, eftersom hon varit så ledsen och hysterisk under de veckor Johan provat att lägga henne varannan kväll.
I och för sig hade vi redan ändrat till det ett par dagar före, eftersom vi själva kände att så här kunde vi inte fortsätta, men det var ändå skönt att få höra det av honom.
Jag fortsätter lägga Lovisa varannan kväll och det löser vi genom att jag lägger Moa först och sedan Lovisa. För är man storasyster ska man ha vissa privilegier, såsom att lägga sig senare och få tugga tuggummi... Det hävdar i allafall Lovisa:-)
Lovisas är en så klok storasyster ibland. Det är kul att höra henne berätta för Moa hur man ska göra och inte göra, men sedan ser man sekunden efter att hon själv gör precis det man inte ska göra. När man frågar henne varför hon gjorde så, när hon nyss sa till Moa att man inte skulle göra så, då säger hon förvånat:
"Men mamma, det är ju bara Moa som inte ska göra så" :-)
Eller så hävdar hon att hon inte gjort något...
En sak jag lärt mig om Moa de senaste dagarna är hur hon somnar. Först så snurrar hon på sig och pratar med sitt gosedjur, sedan börjar hon lugna ner sig och dra i pyjamasärmen, därefter lägger hon sig på vänstersida och börjar suga på ärmen och sedan somnar hon tvärt.
Lovisa har alltid kommit till oss vid två-tiden på natten, men nu har hon börjat komma till vår säng vid 23:00. Vet inte varför, men jag tror att största orsaken är att hon börjat drömma mer. Läser man en bok på kvällen kan hon på morgonen berätta att hon hade en dröm om detta. Och det behöver inte vara mycket dramatik i boken för att hon ska bli rädd och inte vilja läsa den igen. Hon har verkligen kommit in i en känslig ålder med mycket känslor och funderingar. Det här med frågorna kring döden har lugnat ner sig lite, men mer frågor kommer nog snart.
Annars så är förberedelserna i full gång inför dopet den 6:e februari. Vi gör det ganska enkelt för oss, men det är ändå saker som måste ordnas. Den som sjöng på vårt bröllop och på Lovisas dop, ska även sjunga på Moas. Det blir två sånger varav en Tomas Di Levas "Miraklet", men med omskriven text av mig och min syster. Nu handlar texten om hur vi hämtat ett barn och blivit en familj. Ska bli kul att höra honom sjunga den i kyrkan.
Bilder sedan senast:
Tjejerna bygger lego och blundar när jag ska ta bilden.
Moa har fått en ny overall av mormor och morfar. Här provar hon den tillsammans med pappas skoter face mask.
Lovisa leker häst med morfar.
Moa har tagit av sig sin hårsnodd och istället bytt till diadem. Hon har fått en mycket intressant frisyr.
Vinprovning hemma hos oss i helgen. De vuxna provade viner medan Lovisa och Tim spelade Nintendo en hel kväll.
Moa busar istället för att gå och byta om till pyjamas. Hon sparng omkring och sa "na na nanna nana" och viftade med händerna vid öronen.
Pappa leker monster med tjejerna och Moa söker skydd mot mammas trygga ben.
Moas extra fot
Idag ringde de från Ortopedtekniskt Centrum på Norrlands Universitetssjukhus och meddelade att Moas protes var klar för avhämtning. Johan skyndade sig dit på lunchen och Moa väntade förväntansfullt på att få sin extra fot.
När Johan kom hem provade hon den direkt och började "tulta" runt en aning stapplande. Vi befarade att hon skulle vilja ta av sig den direkt, men hon hade faktiskt på sig den tills det var dags för läggning. Hoppas hon känner att det här kommer att bli bra och att med lite övning kommer den att göra henne snabbare.
Har ni förresten någonsin sett en lastbilschaufför med kjol? Här har ni en:
Annars kan jag berätta att Lovisa verkar ha upptäckt ett nytt ord: Nackdel.
Idag har hon använt det i många av sina meningar. Jag har hört alla nackdelar om Nintendo, Moas sänggående, gosedjur, sparkning, etc... Blir spännade att se om hon upptäcker ordet "Fördel" snart, så jag får höra alla bra saker om ovanstående ämnen:-)
När Johan kom hem provade hon den direkt och började "tulta" runt en aning stapplande. Vi befarade att hon skulle vilja ta av sig den direkt, men hon hade faktiskt på sig den tills det var dags för läggning. Hoppas hon känner att det här kommer att bli bra och att med lite övning kommer den att göra henne snabbare.
Har ni förresten någonsin sett en lastbilschaufför med kjol? Här har ni en:
Annars kan jag berätta att Lovisa verkar ha upptäckt ett nytt ord: Nackdel.
Idag har hon använt det i många av sina meningar. Jag har hört alla nackdelar om Nintendo, Moas sänggående, gosedjur, sparkning, etc... Blir spännade att se om hon upptäcker ordet "Fördel" snart, så jag får höra alla bra saker om ovanstående ämnen:-)
Åter till vardagen
Nu är vi tillbaka till vardagen efter att Johan och Lovisa varit lediga i fyra veckor. Johan var nog ganska trött i måndags när klockan började spela sin musik 05:15 (han börjar tidigt för att kunna sluta tidigare). Tjejerna var också trötta när jag väckte dem 06:45 och det tog säkert en kvart innan de var kommunicerbara. Och då sa Lovisa:
"Mamma jag är trött, kan vi inte sova en stund till?"
Jag svarade att det går inte utan vi får istället lägga oss tidigare ikväll. Varvid Lovisa svarade:
"Men mamma, kan vi inte istället gå och lägga oss nu på en gång och sova till imorgon?"
Bra försök:-)
En dag i veckan när vi var ute och körde bil satt jag och Lovisa och pratade. Jag insåg då att Lovisa inte riktigt förstått vad förmiddag och eftermiddag betyder. Jag försökte förklara, men då svarade Lovisa att hon tyckte vi skulle göra så här istället:
Mitt på morgonen = Förmiddag
Mitt på dagen = Eftermiddag
Mitt på kvällen = Kväll
Mitt på natten = Natt
Ganska logiskt egentligen, eller hur?
Lovisa funderingar kring livet fortsätter och även hennes känslor verkar utvecklas. Hon har helt plötsligt blivit rädd för en musikvideo i ett Bolibompaspel på SVTs web och har fått sova i vår säng ett par nätter. Videon handlar om en pojke som ska dammsuga och som helt plötsligt dammsuger upp sin pappa och sitt hus. Lovisa tror nu att det finns sådana dammsugare och det hjälper inte hur mycket vi än berättar att det är på låtsas.
Hon har även blivit lite mer obstinat mot oss och när hon inte gillar vad vi har att säga (för hon kan uppenbarligen aldrig ha fel...), så säger hon "Va" upprepade gånger och tycker det är mycket kul att inte låtsas höra oss.
Mycket av denna förändring beror säkert på att hon blivit äldre, men jag tror även att en viss del beror på att hon blivit storasyster och att den förändringen gick ganska snabbt och var stor.
Relationen mellan Lovisa och Moa blir bättre och bättre hela tiden. Det går inte att sticka under stolen med att den första tiden var jättejobbig för hela familjen. Moas extrema svartsjuka om Lovisa närmade sig mig var jobbig både för Lovisa och oss och vi visste nästan inte hur vi skulle hantera den. Nu har dock Moa blivit mer säker på oss och accepterar för det mesta att Lovisa sitter hos mig. Men inte på morgonen för då skriker hon i högan sky om jag, just när Moa vaknar, ligger och håller om Lovisa.
Det är kul att se hur tjejerna leker tillsammans och speciellt deras rollekar. Idag har de lekt mamma och barn nästan hela dagen och turats om att vara mamma. Moa härmar Lovisa och blir allt mer säkrare i rollen som mamma. I eftermiddag utnämnde de mig till farmor och Moa kom och lämnade Lovisa hos mig. För som hon sa:
"Mamma jobba, Lovisa leka farmor".
Moas språkutveckling är enorm och nya ord och uttryck kommer konstant. Häromdagen sa hon tex:
"Lovisa sitta mammas knä".
"Huvva va kallt"
"När är maten klar?"
Både Johan och jag är helt fascinerade över hur ett snart treårigt barn, med ett redan utvecklat språk, kan lära sig ett nytt språk så snabbt. Det känns som hon förstår innebörden i det mesta som vi säger och vi får nu prata engelska med varandra när vi inte vill att Moa ska förstå.
Hon verkar även ha övergivit kinesiskan och pratar för det mesta nu bara svenska.
Däremot verkar hon tycka att det är jättesvårt att säga ord som börjar på Mo, dvs Moa, mormor och morfar. Istället säger hon "Donga" om sig själv och "farmor" istället för mormor och morfar. Vi vet inte varför hon säger Donga och måste fråga vår kinesiska vän om det kan vara ett kinesiskt ord.
I veckan märkte jag att Moa numera känner igen vårt hus på långt håll. Förut sa hon "hemma" först när vi kom in på gården, men nu skriker hon "hemma" så fort hon ser huset. Vi är ofta ute och sparkar, eftersom hon verkar gilla det och det är ett bra sätt att få henne att röra på sig. Genom att hålla i sparken känner hon att balansen är bättre och kan tom nu springa med vinterskorna på.
I tisdags var vi och provade ut den protes hon ska få och det gick jättebra. Först var hon väldigt ostadig och gick stelt med benet rakt ut, men efter en liten stund blev hon säkrare och kände att protesen hjälpte henne. Jag och Johan tittade fascinerat på henne för med protesen på blev hon så lång och kändes helt plötsligt ett år äldre. Nu var hon inte längre en "bebis" utan mer en ung liten dam.
För övrigt kan jag berätta att Moa kan göra en "rulle" av tungan och i veckan fick hon även fram en svag vissling.
Har inte vågat berätta det för Lovisa, eftersom hon kunde det först i höstas. Lovisa har nämligen sedan lillayster kommit haft ett otroligt stort behov av vara bäst.
Veckan i bilder:
En solig helgdag med sparkning och lek i snön.
Lördagsgodis. Lovisa äter och då har pappa lagt beslag på hennes Nintendospel. Han gillar det väldigt mycket...
Moa äter lördagsgodis och gör tummen upp. Jag har lärt henne att samtidigt sticka ut tungan lite snett och hon är så söt när hon gör det.
Lovisa i sin kalasutstyrsel. Hon var bjuden på 5-årskalas hos en dagiskompis.
När Lovisa klädde sig inför kalaset ville Moa också göra sig fin i håret.
Tjejerna i sina nya mössor.
"Mamma jag är trött, kan vi inte sova en stund till?"
Jag svarade att det går inte utan vi får istället lägga oss tidigare ikväll. Varvid Lovisa svarade:
"Men mamma, kan vi inte istället gå och lägga oss nu på en gång och sova till imorgon?"
Bra försök:-)
En dag i veckan när vi var ute och körde bil satt jag och Lovisa och pratade. Jag insåg då att Lovisa inte riktigt förstått vad förmiddag och eftermiddag betyder. Jag försökte förklara, men då svarade Lovisa att hon tyckte vi skulle göra så här istället:
Mitt på morgonen = Förmiddag
Mitt på dagen = Eftermiddag
Mitt på kvällen = Kväll
Mitt på natten = Natt
Ganska logiskt egentligen, eller hur?
Lovisa funderingar kring livet fortsätter och även hennes känslor verkar utvecklas. Hon har helt plötsligt blivit rädd för en musikvideo i ett Bolibompaspel på SVTs web och har fått sova i vår säng ett par nätter. Videon handlar om en pojke som ska dammsuga och som helt plötsligt dammsuger upp sin pappa och sitt hus. Lovisa tror nu att det finns sådana dammsugare och det hjälper inte hur mycket vi än berättar att det är på låtsas.
Hon har även blivit lite mer obstinat mot oss och när hon inte gillar vad vi har att säga (för hon kan uppenbarligen aldrig ha fel...), så säger hon "Va" upprepade gånger och tycker det är mycket kul att inte låtsas höra oss.
Mycket av denna förändring beror säkert på att hon blivit äldre, men jag tror även att en viss del beror på att hon blivit storasyster och att den förändringen gick ganska snabbt och var stor.
Relationen mellan Lovisa och Moa blir bättre och bättre hela tiden. Det går inte att sticka under stolen med att den första tiden var jättejobbig för hela familjen. Moas extrema svartsjuka om Lovisa närmade sig mig var jobbig både för Lovisa och oss och vi visste nästan inte hur vi skulle hantera den. Nu har dock Moa blivit mer säker på oss och accepterar för det mesta att Lovisa sitter hos mig. Men inte på morgonen för då skriker hon i högan sky om jag, just när Moa vaknar, ligger och håller om Lovisa.
Det är kul att se hur tjejerna leker tillsammans och speciellt deras rollekar. Idag har de lekt mamma och barn nästan hela dagen och turats om att vara mamma. Moa härmar Lovisa och blir allt mer säkrare i rollen som mamma. I eftermiddag utnämnde de mig till farmor och Moa kom och lämnade Lovisa hos mig. För som hon sa:
"Mamma jobba, Lovisa leka farmor".
Moas språkutveckling är enorm och nya ord och uttryck kommer konstant. Häromdagen sa hon tex:
"Lovisa sitta mammas knä".
"Huvva va kallt"
"När är maten klar?"
Både Johan och jag är helt fascinerade över hur ett snart treårigt barn, med ett redan utvecklat språk, kan lära sig ett nytt språk så snabbt. Det känns som hon förstår innebörden i det mesta som vi säger och vi får nu prata engelska med varandra när vi inte vill att Moa ska förstå.
Hon verkar även ha övergivit kinesiskan och pratar för det mesta nu bara svenska.
Däremot verkar hon tycka att det är jättesvårt att säga ord som börjar på Mo, dvs Moa, mormor och morfar. Istället säger hon "Donga" om sig själv och "farmor" istället för mormor och morfar. Vi vet inte varför hon säger Donga och måste fråga vår kinesiska vän om det kan vara ett kinesiskt ord.
I veckan märkte jag att Moa numera känner igen vårt hus på långt håll. Förut sa hon "hemma" först när vi kom in på gården, men nu skriker hon "hemma" så fort hon ser huset. Vi är ofta ute och sparkar, eftersom hon verkar gilla det och det är ett bra sätt att få henne att röra på sig. Genom att hålla i sparken känner hon att balansen är bättre och kan tom nu springa med vinterskorna på.
I tisdags var vi och provade ut den protes hon ska få och det gick jättebra. Först var hon väldigt ostadig och gick stelt med benet rakt ut, men efter en liten stund blev hon säkrare och kände att protesen hjälpte henne. Jag och Johan tittade fascinerat på henne för med protesen på blev hon så lång och kändes helt plötsligt ett år äldre. Nu var hon inte längre en "bebis" utan mer en ung liten dam.
För övrigt kan jag berätta att Moa kan göra en "rulle" av tungan och i veckan fick hon även fram en svag vissling.
Har inte vågat berätta det för Lovisa, eftersom hon kunde det först i höstas. Lovisa har nämligen sedan lillayster kommit haft ett otroligt stort behov av vara bäst.
Veckan i bilder:
En solig helgdag med sparkning och lek i snön.
Lördagsgodis. Lovisa äter och då har pappa lagt beslag på hennes Nintendospel. Han gillar det väldigt mycket...
Moa äter lördagsgodis och gör tummen upp. Jag har lärt henne att samtidigt sticka ut tungan lite snett och hon är så söt när hon gör det.
Lovisa i sin kalasutstyrsel. Hon var bjuden på 5-årskalas hos en dagiskompis.
När Lovisa klädde sig inför kalaset ville Moa också göra sig fin i håret.
Tjejerna i sina nya mössor.
Precis som sin storasyster
Allt Lovisa gör eller känner, det gör eller känner även Moa. Säger Lovisa att hon har ont i ett finger, så tar det bara en millisekund så kommer även Moa och visar sitt finger och har "ont". Gör Lovisa en "föreställning" för oss, så gör även Moa en sådan. Lovisa gillar det inte, men vi föräldrar tycker det är väldigt sött och roligt.
Hon härmar även Lovisa när det gäller frisyrer och det senaste är att även hon ska ha pippilotter. Det är tur att hon ännu inte krävt att härma Lovisas flätor:-)
Häromdagen åt vi blåbärspannkakor och tjejerna njöt något otroligt. Har ni aldrig smakat tunnpannkakor med blåbär måste ni bara göra det. Något godare finns inte och jag kan berätta att det är den enda maträtt när tallriken måste slickas efteråt (fast nu får man göra det i smyg efter att ha blivit förälder...).
Lovisa har, ända sedan vi fick henne, alltid "korvat" håret när hon blir trött. Hon tar en hårslinga och lindar den sedan gång på gång runt fingret. Ibland har jag på kvällen eller natten fått försöka få loss håret från fingret, eftersom fingret sitter fast och långsamt blivit allt blåare. Ett par gånger har vi även fått hämta sax...
Nu hade jag kommit på idén att vi skulle pröva att sova i hårnät och jag och Lovisa for till Umeå och inhandlade detta. Samtidigt passade vi på att gå på bio och titta på Nike Nyfiken 2, så vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans.
Men tillbaka till den här idén med hårnät. På kvällen fick en mycket lycklig Lovisa ta på sig hårnätet, men efter det kan jag säga att minen snabbt förändrades. För det här med hårnät var nog inte riktigt vad hon hade tänkt sig:-) Efter lite övertalning, och att vi hade visat hur lätt det var att ta av sig, gick hon tveksamt med på att ha på sig det ett tag till. Men efter sagostunden kan jag berätta att hon fått nog och fick mig att pröva det istället. Och jag hade bara på mig det tills jag kommit ut från hennes rum, eftersom jag måste erkänna att det inte var så skönt. Men kanske det beror på kvaliteten, eftersom jag köpte billigast tänkbara?
Moa har visat sig vara jätteduktig på att sparka med spark. Vi tog ut sparkarna i söndags och Lovisa hade den lilla och jag och Moa den stora. Jag trodde att Moa var för liten att sparka, men lät henne prova Lovisas efter ett tag. Och döm om min förvåning när hon ställde upp det korta benet på meden och sedan började sparka med det långa. Det var precis som att hon gjort det förut!
Men då uppstod ju problemet med att vi hade en spark för lite, men det löste sig inom några minuter. Vi träffade på våra snälla grannar som genast erbjöd sig att låna ut en av sina sparkar från när deras barn var små. Så nu är vår favoritsysselsättning att vara ute och sparka runt kvarteret. När det inte är för kallt förstås. Idag har vi fått hålla oss inne hela dagen eftersom vi haft -28 grader och lite småblåst.
Eftersom det var så kallt idag att vi inte kunde vara ute passade vi på att städa bort julen. Tjejerna (eller brudarna som jag allt oftare kallar dem) hjälpte helhjärtat till. De var riktigt duktiga även om de och Johan inte alltid hade riktigt samma åsikter om hur julgransdekorationerna skulle förvaras och hanteras.
Efter att granen och tomtarna var nedpackade hade vi en trevlig fikastund med pepparkakshus och "tomtedricka". Lovisa hade länge väntat på den här stunden när hon skulle få äta av huset, eftersom hon både älskar pepparkaka och non-stop godis. Och Moa verkar också älska det...
Så här såg Moa ut efter hon druckit tomtedrickan:
Efter fikastunden "lekte" vi en stund med en av Lovisas julklappar, en "groda-till-prins" leksak. Man häller vatten i en behållare som innehåller en groda och efter ca 30 minuter har den blivit en liten prins som sedan under 72 timmar ska växa sig tre gånger så stor.
Jag återkommer när de 72 timmarna gått och vi har en "stor" prins.
Moa
Moa chockar oss hela tiden med nya ord och uttryck. Varken jag eller Johan kan förstå hur snabbt ett snart treårigt barn kan snappa upp ett nytt språk. I princip känns det som att hon övergett kinesiskan och nu bara tänker och pratar svenska. En sak som fortfarande hänger i är att hon ofta säger "danga" om sig själv. Vi tror det betyder "jag" men är inte säkra. Hon säger tex "Danga ha", "Danga vatten", "Danga blunda", etc. Varför hon hellre säger det än Moa tror jag beror på att hon har svårt att säga Moa. Oftast blir det istället MMMMMMMMooooMMMMMMooooMMMMMoooa. Men ber man henne säga Moa Liang går det utan problem. Vet inte vad det beror på, men det löser sig säkert snart.
Idag har hon förstått skillnaden mellan varsågod och tack och tycker det är väldigt roligt att visa oss detta. En annan sak hon tycker är roligt är att räcka ut handen och säga goddag. Då ska man säga goddag tillbaka samt "Jag heter Malin, vad heter du?". Då säger hon Moa. Sedan ska man säga "Och hur gammal är du?" och då säger hon två och håller upp en, två eller tre fingrar. Den här leken är väldigt rolig och periodvis måste man göra det många gånger:-)
Lovisa
Lovisa fortsätter med sina härliga tankegångar. Igår när jag skulle lägga henne och vi låg och pratade en stund efter vi släckt lyset, så säger hon:
"Mamma, om man har en bebis i magen, får inte den mat på sig när man äter?"
Jag förklarade att maten och bebisen var på två olika ställen i magen och frågade sedan hur hon hade kommit att tänka på det?
"Vet inte, kom bara på det....":-)
Lovisa har sovit borta för andra gången i sitt liv i tisdags. Hon sov över hos mormor och morfar samt morbror Anders som var på besök från Stockholm. Det var på hennes eget initiativ och hon hade längtat länge. Johan skjutsade henne dit och just innan hon åkte började läppen darra lite och hon sa:
"Mamma, jag vill som åka, men inte ibland".
Efter ytterligare en stund sa hon:
"Mamma, jag vill inte åka, men jag måste".
Jag svarade att det klart hon inte måste utan hon får vara hemma om hon vill. Hon ville dock åka och det gick utan problem. Hon pratade med mig innan sängdags och var hur glad som helst. Kan bero på att glassmängden hon får hos mormor och morfar...
Hon härmar även Lovisa när det gäller frisyrer och det senaste är att även hon ska ha pippilotter. Det är tur att hon ännu inte krävt att härma Lovisas flätor:-)
Häromdagen åt vi blåbärspannkakor och tjejerna njöt något otroligt. Har ni aldrig smakat tunnpannkakor med blåbär måste ni bara göra det. Något godare finns inte och jag kan berätta att det är den enda maträtt när tallriken måste slickas efteråt (fast nu får man göra det i smyg efter att ha blivit förälder...).
Lovisa har, ända sedan vi fick henne, alltid "korvat" håret när hon blir trött. Hon tar en hårslinga och lindar den sedan gång på gång runt fingret. Ibland har jag på kvällen eller natten fått försöka få loss håret från fingret, eftersom fingret sitter fast och långsamt blivit allt blåare. Ett par gånger har vi även fått hämta sax...
Nu hade jag kommit på idén att vi skulle pröva att sova i hårnät och jag och Lovisa for till Umeå och inhandlade detta. Samtidigt passade vi på att gå på bio och titta på Nike Nyfiken 2, så vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans.
Men tillbaka till den här idén med hårnät. På kvällen fick en mycket lycklig Lovisa ta på sig hårnätet, men efter det kan jag säga att minen snabbt förändrades. För det här med hårnät var nog inte riktigt vad hon hade tänkt sig:-) Efter lite övertalning, och att vi hade visat hur lätt det var att ta av sig, gick hon tveksamt med på att ha på sig det ett tag till. Men efter sagostunden kan jag berätta att hon fått nog och fick mig att pröva det istället. Och jag hade bara på mig det tills jag kommit ut från hennes rum, eftersom jag måste erkänna att det inte var så skönt. Men kanske det beror på kvaliteten, eftersom jag köpte billigast tänkbara?
Moa har visat sig vara jätteduktig på att sparka med spark. Vi tog ut sparkarna i söndags och Lovisa hade den lilla och jag och Moa den stora. Jag trodde att Moa var för liten att sparka, men lät henne prova Lovisas efter ett tag. Och döm om min förvåning när hon ställde upp det korta benet på meden och sedan började sparka med det långa. Det var precis som att hon gjort det förut!
Men då uppstod ju problemet med att vi hade en spark för lite, men det löste sig inom några minuter. Vi träffade på våra snälla grannar som genast erbjöd sig att låna ut en av sina sparkar från när deras barn var små. Så nu är vår favoritsysselsättning att vara ute och sparka runt kvarteret. När det inte är för kallt förstås. Idag har vi fått hålla oss inne hela dagen eftersom vi haft -28 grader och lite småblåst.
Eftersom det var så kallt idag att vi inte kunde vara ute passade vi på att städa bort julen. Tjejerna (eller brudarna som jag allt oftare kallar dem) hjälpte helhjärtat till. De var riktigt duktiga även om de och Johan inte alltid hade riktigt samma åsikter om hur julgransdekorationerna skulle förvaras och hanteras.
Efter att granen och tomtarna var nedpackade hade vi en trevlig fikastund med pepparkakshus och "tomtedricka". Lovisa hade länge väntat på den här stunden när hon skulle få äta av huset, eftersom hon både älskar pepparkaka och non-stop godis. Och Moa verkar också älska det...
Så här såg Moa ut efter hon druckit tomtedrickan:
Efter fikastunden "lekte" vi en stund med en av Lovisas julklappar, en "groda-till-prins" leksak. Man häller vatten i en behållare som innehåller en groda och efter ca 30 minuter har den blivit en liten prins som sedan under 72 timmar ska växa sig tre gånger så stor.
Jag återkommer när de 72 timmarna gått och vi har en "stor" prins.
Moa
Moa chockar oss hela tiden med nya ord och uttryck. Varken jag eller Johan kan förstå hur snabbt ett snart treårigt barn kan snappa upp ett nytt språk. I princip känns det som att hon övergett kinesiskan och nu bara tänker och pratar svenska. En sak som fortfarande hänger i är att hon ofta säger "danga" om sig själv. Vi tror det betyder "jag" men är inte säkra. Hon säger tex "Danga ha", "Danga vatten", "Danga blunda", etc. Varför hon hellre säger det än Moa tror jag beror på att hon har svårt att säga Moa. Oftast blir det istället MMMMMMMMooooMMMMMMooooMMMMMoooa. Men ber man henne säga Moa Liang går det utan problem. Vet inte vad det beror på, men det löser sig säkert snart.
Idag har hon förstått skillnaden mellan varsågod och tack och tycker det är väldigt roligt att visa oss detta. En annan sak hon tycker är roligt är att räcka ut handen och säga goddag. Då ska man säga goddag tillbaka samt "Jag heter Malin, vad heter du?". Då säger hon Moa. Sedan ska man säga "Och hur gammal är du?" och då säger hon två och håller upp en, två eller tre fingrar. Den här leken är väldigt rolig och periodvis måste man göra det många gånger:-)
Lovisa
Lovisa fortsätter med sina härliga tankegångar. Igår när jag skulle lägga henne och vi låg och pratade en stund efter vi släckt lyset, så säger hon:
"Mamma, om man har en bebis i magen, får inte den mat på sig när man äter?"
Jag förklarade att maten och bebisen var på två olika ställen i magen och frågade sedan hur hon hade kommit att tänka på det?
"Vet inte, kom bara på det....":-)
Lovisa har sovit borta för andra gången i sitt liv i tisdags. Hon sov över hos mormor och morfar samt morbror Anders som var på besök från Stockholm. Det var på hennes eget initiativ och hon hade längtat länge. Johan skjutsade henne dit och just innan hon åkte började läppen darra lite och hon sa:
"Mamma, jag vill som åka, men inte ibland".
Efter ytterligare en stund sa hon:
"Mamma, jag vill inte åka, men jag måste".
Jag svarade att det klart hon inte måste utan hon får vara hemma om hon vill. Hon ville dock åka och det gick utan problem. Hon pratade med mig innan sängdags och var hur glad som helst. Kan bero på att glassmängden hon får hos mormor och morfar...
Jul och Nyår
Tisdagen innan julafton packade vi två bilar fulla med kläder, mat, julpynt och julklappar och åkte till stugan. Jag hade en tanke om att skriva några inlägg under jul och vi tog därför med oss vår netbook. Men tror ni att vi kom ihåg att ta med oss surfstickan? Nejdå, i den totala förvirringen som rådde innan vi kom oss iväg glömde vi uppenbarligen den...
Vi var lite fundersamma över hur Moa skulle uppleva att åka till ett annat ställe och sova där, men hon var tryggheten själv. Lovisa visade henne runt och efter det gick hon bara fram till leklådan, hällde ut alla leksaker mitt på golvet och började sedan leka. Och hon har sovit hur bra som helst hela tiden utan att vakna och vara orolig. Och när vi sedan kom hem var hon lika glad för det:-)
Men om vi börjar en dag innan vi åkte till stugan upptäckte vi att Moa fått så pass långt hår att hon kunde ha en tofs uppe på huvudet. En stor händelse som hon fortfarande är mycket nöjd över:
Hon verkar dock vara en otroligt håröm ung dam, men låter sig inte stoppas av detta.
I stugan var det mycket snö redan när vi kom och under den vecka vi var där kom det ännu mer. Efter som det samtidigt blåste från havet drevade vägen hela tiden igen. Johan fick köra med snöslunga både för att vi skulle ta oss ut därifrån samt för att ta oss tillbaka från de middagar vi var på.
Tjejerna tyckte det var roligt med all snö och vi var ute en stund varje dag. Det var dock samtidigt otroligt kallt så det gällde att klä barnen ordentligt. Gissa om Moa tyckte det var jobbigt med alla kläder...
Lite bilder från våra utevistelser:
Julaftonsmorgonen vaknade tjejerna ganska tidigt och Lovisa var förväntansfull. Vi gick upp och delade ut lite morgonjulklappar till varandra. Lovisa blev mest nöjd över sin tugummimaskin samt sitt läppglans:
Om ni tittar noga ser ni att Lovisa har sår på näsan och vid ögat efter att ha blivit sårad i strid med lillasyster. Lillasyster blev irriterad över att Lovisa sa att hon inte fick öppna ett skåp, nöp till rejält mot ögat och Lovisa började gallskrika.
Moa har slutat att bitas när hon blir arg, men vi har uppenbarligen en bit kvar innan nypningarna försvunnit.
Moa blev otroligt glad över ett diadem med tillhörande örhängen samt en bur med en katt inklusive en massa redskap för att ta hand om den:
Senare på dagen åkte vi till min syster där vi firade jul med hennes familj inklusive hennes svärmor, min mamma och pappa samt min bror, Johans föräldrar och hans yngre bror. Tomten kom även dit och lämnade en massa julklappar. Lovisa har blivit en van julklappsöppnerska och öppnade i en raasande takt. Moa däremot tog till en början emot sina klappar med glädje men efter fyra eller fem stycken tyckte hon det fick vara nog. Hon viftade vvärjande amed handen och sa Bu Bu, dvs inte inte. Så resterande klappar fick sparas och öppnas senare.
Moa var först väldigt reserverad mot tomten och smågnydde hela tiden och ville vara i min famn, men det gick snabbt över och tomten fick på slutet en stor kram.
Lovisa och Moa har en väldigt snäll morbror som alltid köper kläder och presenter till dem när han kommer på besök från Stockholm. Lovisa fick av honom sin hemskt efterlängtade Nintendo DS spelkonsol och sken som en sol. Moa fick många saker som lät (vi ska hämnas detta:-) samt en vattenflaska med Nalle Puh på höljet. Den vattenflaskan blev hennes stora favorit och det hade egentligen räckt med den. Hela kvällen gick hon runt med flaskan och smösörplade vatten. Annars har hon fått för sig att varenda gång vi dricker kaffe ska hon också ha. Hon får en kaffekopp med vatten och sitter sedan och dricker en "kaffetår" med oss.
Lite bilder från julafton:
Dagen efter annandagen var vi till mormor och morfar och åt middag. Moa fick då låna morbror Anders telefon och gissa om hon fotade hela kvällen:
Sedan hade vi besök av farmor och farfar i stugan där vi bjöd på fika och middag. Lovisa satt länge och pysslade med farmor medan Moa la beslag på farfar. Moa prydde honom med allt "blingbling" hon fått på julafton:
På tisdagen packade vi ihop oss igen och åkte hem. Både Moa och Lovisa var tveksamma att åka från stugan men när vi kom hem var båda nöjda. Moa skrek "Hemma" när hon såg uppfarten till huset. De har sedan dess lekt med sina julklappar och vi har även varit ute och skottat ett slott samt åkt bob.
Igår på nyårsafton hade vi besök av Johans bror med sambo och ett barn. Frida är endast sex veckor äldre än Lovisa och de älskar att leka med varandra. Även om det även kivas och bråkas då och då...
Vi lagade mat tillsammans och hade det det jättetrevligt.
Innan de kom åt vi en pastalunch och för att inte få tomatfläckar på nyårskläderna fick tjejerna äta med bar överkropp:-)
Idag har det varit en seg dag eftersom vi varit ganska trötta. Vi gick i säng direkt efter tolvslaget, men man känner sig ändå inte utvilad. Antagligen på grund av att tjejerna fått för sig att de båda ska sova tillsammans med mig och bara på min halva av sängen. Jag ligger mitt i mellan och är helt fasttryckt mellan två små härliga tjejer. Men även om de är härliga blir det lite jobbigt i längden att inte kunna vända på sig som man vill. Sedan blir det inte bättre när man på morgonen beklagar sig lite och får då höra av Johan att "Jag hade då ganska gott om plats i natt...":-)
Idag hände det en sak som gjorde oss förvånade. Dels att Lovisa nu gått tillbaka in i bebisåldern och ville ha haklapp, men det är nog en engångsföreteelse.
Moa brukar sitta och äta i ganska rask takt samt tycka att allt är gott. Men nu verkar hon ha fattat att det finns god mat och mindre god mat. Vi gjorde potatis, skinka, stekt ägg och kokta grönsaker till middag (man måste ju bli av med skinkan någon gång) och det gick väldigt trögt och hon visade med jämna mellanrum att hon inte ville ha mer. Men när man skulle ta tallriken slet hon åt sig den igen och började äta. För även om det inte var världens godaste går det ju inte ännu att lämna den:-)
Lovisa med haklapp:
En sur Moa som hellre skulle vilja ha någon annan mat:
Lovisa
När det gäller Lovisa fortsätter hon sjunga påhittade sånger på påhittade språk. Hon kan hålla på i en timme och högt sjunger hon också.
Hennes tankar om döden fortsätter och man får frågor då och då. Men hon har ännu inte kommit till frågan om hon och vi ska dö.
Däremot ställer hon ännu inga frågor kring sin adoption vilket förvånar oss lite, men de kommer nog tids nog. Hon tycker dock om att titta i sitt fotoalbum från adoptionsresan och pratar nu om att ta med sig det till dagis.
Mycket av hennes tankar kretsar just nu kring detta med filmer på TV och om de är riktiga. Vi berättade nämligen att Anna i "Barnen i Bullerbyn" (den nya versionen) spelas av en flicka som idag är vuxen och är en känd sångerska. Hon kan inte förstå det här med att barnen spelar en roll och egentligen heter något annat samt finns utanför TVn. Man har fullt sjå att försöka svara på alla hennes tankar och frågor kring detta.
Vad svarar man tex på detta:
"Varför träffade jag inte Anna när jag var i Stockholm?"
"Hur kan de vara stora?"
"Hur kan de finnas utanför TVn?"
Och det var ändå de enkla frågorna...
Moa
Lite kort om Moa så kan jag berätta att hon mer och mer accepterar att Lovisa sitter hos mig. Däremot håller gråten fortfarande i sig när Johan ska lägga henne. Men hon verkar nu fatta det här med att vi lägger varannan dag.
Vi försöker uppmuntra henne att säga till innan hon bajsar i blöjan, så vi hinner på toan, genom att ge hon och Lovisa kex när de bajsar på toan. Men hon verkar inte bry sig att Lovisa får kex varje dag utan verkar fullt nöjd med blöjalternativet. Så hon är uppenbarligen inte mogen ännu och vi har slutat tjata.
Moas språkutveckling går med raketfart och nya ord bubblar ur henne. Tre- och fyrordsmeningar kommer regelbundet. Naturligtvis förstår vi henne bäst men jag tycker ändå hon pratar otroligt rent.
Hon är fortfarande bestämd av sig och gör gärna saker vi sagt hon inte får. Allt som ligger på golvet verkar hon inte kunna motstå att gå och hoppa på, vilket gör att leksaker gått sönder.
Men hon är ett otroligt glatt barn som inte har långt till skratt. Hon är otroligt kittlig och speciellt i armhålorna. Hon gillar att skåla och dricka "kaffe". Hon älskar att sjunga "Hoppe Hoppe Hare", men är alltid en halv mening bakom.
Att pappa busar med henne älskar hon. Åka bob skulle hon kunna göra i timmar. Just nu låtsas hon ofta måla läpparna med läppglans (Moa gör allt som Lovisa gör, vilket retar storasyster väldigt, väldigt mycket:-).
Att packa hanväskor med småsaker är för närvarande också en stor favoritsysselsättning.
Vi var lite fundersamma över hur Moa skulle uppleva att åka till ett annat ställe och sova där, men hon var tryggheten själv. Lovisa visade henne runt och efter det gick hon bara fram till leklådan, hällde ut alla leksaker mitt på golvet och började sedan leka. Och hon har sovit hur bra som helst hela tiden utan att vakna och vara orolig. Och när vi sedan kom hem var hon lika glad för det:-)
Men om vi börjar en dag innan vi åkte till stugan upptäckte vi att Moa fått så pass långt hår att hon kunde ha en tofs uppe på huvudet. En stor händelse som hon fortfarande är mycket nöjd över:
Hon verkar dock vara en otroligt håröm ung dam, men låter sig inte stoppas av detta.
I stugan var det mycket snö redan när vi kom och under den vecka vi var där kom det ännu mer. Efter som det samtidigt blåste från havet drevade vägen hela tiden igen. Johan fick köra med snöslunga både för att vi skulle ta oss ut därifrån samt för att ta oss tillbaka från de middagar vi var på.
Tjejerna tyckte det var roligt med all snö och vi var ute en stund varje dag. Det var dock samtidigt otroligt kallt så det gällde att klä barnen ordentligt. Gissa om Moa tyckte det var jobbigt med alla kläder...
Lite bilder från våra utevistelser:
Julaftonsmorgonen vaknade tjejerna ganska tidigt och Lovisa var förväntansfull. Vi gick upp och delade ut lite morgonjulklappar till varandra. Lovisa blev mest nöjd över sin tugummimaskin samt sitt läppglans:
Om ni tittar noga ser ni att Lovisa har sår på näsan och vid ögat efter att ha blivit sårad i strid med lillasyster. Lillasyster blev irriterad över att Lovisa sa att hon inte fick öppna ett skåp, nöp till rejält mot ögat och Lovisa började gallskrika.
Moa har slutat att bitas när hon blir arg, men vi har uppenbarligen en bit kvar innan nypningarna försvunnit.
Moa blev otroligt glad över ett diadem med tillhörande örhängen samt en bur med en katt inklusive en massa redskap för att ta hand om den:
Senare på dagen åkte vi till min syster där vi firade jul med hennes familj inklusive hennes svärmor, min mamma och pappa samt min bror, Johans föräldrar och hans yngre bror. Tomten kom även dit och lämnade en massa julklappar. Lovisa har blivit en van julklappsöppnerska och öppnade i en raasande takt. Moa däremot tog till en början emot sina klappar med glädje men efter fyra eller fem stycken tyckte hon det fick vara nog. Hon viftade vvärjande amed handen och sa Bu Bu, dvs inte inte. Så resterande klappar fick sparas och öppnas senare.
Moa var först väldigt reserverad mot tomten och smågnydde hela tiden och ville vara i min famn, men det gick snabbt över och tomten fick på slutet en stor kram.
Lovisa och Moa har en väldigt snäll morbror som alltid köper kläder och presenter till dem när han kommer på besök från Stockholm. Lovisa fick av honom sin hemskt efterlängtade Nintendo DS spelkonsol och sken som en sol. Moa fick många saker som lät (vi ska hämnas detta:-) samt en vattenflaska med Nalle Puh på höljet. Den vattenflaskan blev hennes stora favorit och det hade egentligen räckt med den. Hela kvällen gick hon runt med flaskan och smösörplade vatten. Annars har hon fått för sig att varenda gång vi dricker kaffe ska hon också ha. Hon får en kaffekopp med vatten och sitter sedan och dricker en "kaffetår" med oss.
Lite bilder från julafton:
Dagen efter annandagen var vi till mormor och morfar och åt middag. Moa fick då låna morbror Anders telefon och gissa om hon fotade hela kvällen:
Sedan hade vi besök av farmor och farfar i stugan där vi bjöd på fika och middag. Lovisa satt länge och pysslade med farmor medan Moa la beslag på farfar. Moa prydde honom med allt "blingbling" hon fått på julafton:
På tisdagen packade vi ihop oss igen och åkte hem. Både Moa och Lovisa var tveksamma att åka från stugan men när vi kom hem var båda nöjda. Moa skrek "Hemma" när hon såg uppfarten till huset. De har sedan dess lekt med sina julklappar och vi har även varit ute och skottat ett slott samt åkt bob.
Igår på nyårsafton hade vi besök av Johans bror med sambo och ett barn. Frida är endast sex veckor äldre än Lovisa och de älskar att leka med varandra. Även om det även kivas och bråkas då och då...
Vi lagade mat tillsammans och hade det det jättetrevligt.
Innan de kom åt vi en pastalunch och för att inte få tomatfläckar på nyårskläderna fick tjejerna äta med bar överkropp:-)
Idag har det varit en seg dag eftersom vi varit ganska trötta. Vi gick i säng direkt efter tolvslaget, men man känner sig ändå inte utvilad. Antagligen på grund av att tjejerna fått för sig att de båda ska sova tillsammans med mig och bara på min halva av sängen. Jag ligger mitt i mellan och är helt fasttryckt mellan två små härliga tjejer. Men även om de är härliga blir det lite jobbigt i längden att inte kunna vända på sig som man vill. Sedan blir det inte bättre när man på morgonen beklagar sig lite och får då höra av Johan att "Jag hade då ganska gott om plats i natt...":-)
Idag hände det en sak som gjorde oss förvånade. Dels att Lovisa nu gått tillbaka in i bebisåldern och ville ha haklapp, men det är nog en engångsföreteelse.
Moa brukar sitta och äta i ganska rask takt samt tycka att allt är gott. Men nu verkar hon ha fattat att det finns god mat och mindre god mat. Vi gjorde potatis, skinka, stekt ägg och kokta grönsaker till middag (man måste ju bli av med skinkan någon gång) och det gick väldigt trögt och hon visade med jämna mellanrum att hon inte ville ha mer. Men när man skulle ta tallriken slet hon åt sig den igen och började äta. För även om det inte var världens godaste går det ju inte ännu att lämna den:-)
Lovisa med haklapp:
En sur Moa som hellre skulle vilja ha någon annan mat:
Lovisa
När det gäller Lovisa fortsätter hon sjunga påhittade sånger på påhittade språk. Hon kan hålla på i en timme och högt sjunger hon också.
Hennes tankar om döden fortsätter och man får frågor då och då. Men hon har ännu inte kommit till frågan om hon och vi ska dö.
Däremot ställer hon ännu inga frågor kring sin adoption vilket förvånar oss lite, men de kommer nog tids nog. Hon tycker dock om att titta i sitt fotoalbum från adoptionsresan och pratar nu om att ta med sig det till dagis.
Mycket av hennes tankar kretsar just nu kring detta med filmer på TV och om de är riktiga. Vi berättade nämligen att Anna i "Barnen i Bullerbyn" (den nya versionen) spelas av en flicka som idag är vuxen och är en känd sångerska. Hon kan inte förstå det här med att barnen spelar en roll och egentligen heter något annat samt finns utanför TVn. Man har fullt sjå att försöka svara på alla hennes tankar och frågor kring detta.
Vad svarar man tex på detta:
"Varför träffade jag inte Anna när jag var i Stockholm?"
"Hur kan de vara stora?"
"Hur kan de finnas utanför TVn?"
Och det var ändå de enkla frågorna...
Moa
Lite kort om Moa så kan jag berätta att hon mer och mer accepterar att Lovisa sitter hos mig. Däremot håller gråten fortfarande i sig när Johan ska lägga henne. Men hon verkar nu fatta det här med att vi lägger varannan dag.
Vi försöker uppmuntra henne att säga till innan hon bajsar i blöjan, så vi hinner på toan, genom att ge hon och Lovisa kex när de bajsar på toan. Men hon verkar inte bry sig att Lovisa får kex varje dag utan verkar fullt nöjd med blöjalternativet. Så hon är uppenbarligen inte mogen ännu och vi har slutat tjata.
Moas språkutveckling går med raketfart och nya ord bubblar ur henne. Tre- och fyrordsmeningar kommer regelbundet. Naturligtvis förstår vi henne bäst men jag tycker ändå hon pratar otroligt rent.
Hon är fortfarande bestämd av sig och gör gärna saker vi sagt hon inte får. Allt som ligger på golvet verkar hon inte kunna motstå att gå och hoppa på, vilket gör att leksaker gått sönder.
Men hon är ett otroligt glatt barn som inte har långt till skratt. Hon är otroligt kittlig och speciellt i armhålorna. Hon gillar att skåla och dricka "kaffe". Hon älskar att sjunga "Hoppe Hoppe Hare", men är alltid en halv mening bakom.
Att pappa busar med henne älskar hon. Åka bob skulle hon kunna göra i timmar. Just nu låtsas hon ofta måla läpparna med läppglans (Moa gör allt som Lovisa gör, vilket retar storasyster väldigt, väldigt mycket:-).
Att packa hanväskor med småsaker är för närvarande också en stor favoritsysselsättning.
God Jul och Gott Nytt År!
God Jul och Gott Nytt År!
önskar
Lovisa och Moa
med föräldrar.
Roliga men svåra frågor
Just nu är det förberedelse inför jul som gäller, som vi för övrigt ska fira hemma hos min syster i Sävar, men vi hinner med annat också. Den BB-fotografering vi var på i veckan gick jättebra. I vårt fall är det ingen "BB-bild", utan mer av en "kommit hem-bild", men det är ändå roligt för både oss och barnen att ha som ett minne. Fotografen lyckades få båda tjejerna att skratta genom att göra prutt-ljud med munnen. Tänk att det är något som alltid funkar:-)
Är ni nyfikna på resultatet så kan ni kolla på den här länken:
http://vk.se/familje/
Klicka på "BB-bilder" och från datumet 18/12.
Johan är hemma med oss och vi har ganska så lugna dagar. Vi vaknar mellan 7.00 och 7.30. Ligger och myser en stund innan vi går upp och tittar på det adventskalenderavsnitt vi spelat in tidigare på morgonen. Jag och Johan har turats om att åka in till Umeå och handla julklappar, eftersom varken Lovisa eller Moa tycker att handla är så roligt.
Idag åkte Johan och Lovisa på en liten utflykt till Umeå. De tog bussen dit och hämtade bilen som vi hade stående där efter att Johan druckit "vuxendricka" på jobbets julfest i fredags. På stan, som vi kallar Umeå, passade de på att äta lunch på McDonalds samt handla lite julklappar.
Lovisa älskar att åka buss så hon var mycket förväntansfull redan när hon vaknade i morse. Hon och jag hade av olika anledningar sovit i hennes säng sedan tre-tiden i natt (man kan säga att tre personer i vår säng snarkade och det var inte jag...) och när vi vaknade hade vi en mycket trevlig pratstund. Vi avhandlade ett antal ämnen och Lovisa hade ett par mycket roliga men svåra frågor samt ett förslag:
- Mamma, hur sitter ögonen fast?
- Mamma, jag tycker vi borde måla huset rött nu när det är jul.
- Mamma, vad var jag innan jag blev Lovisa? Var jag en leksak?
Inte visste jag att man fick så svåra frågor när man är mamma:-) Tror det blir ett besök på biblioteket för att låna böcker om kroppens anatomi samt hur barn blir till...
Sedan har Lovisa även börjat ställa frågor om döden och vad som händer. Här är det jättesvårt att förklara att man inte vet, men att det här är det jag vet och det här är vad jag tror. Även om man bara försöker svara enkelt på hennes frågor så känns det som att man ibland trasslar in sig i sina svar.
Moa har däremot inte så mycket frågor utan tar dagen och minuten som den kommer. Hon är ett väldigt glatt barn men med otroligt mycket vilja. Vi har med jämna mellanrum riktiga viljekonfrontationer och hon kan bli väldigt arg. Nu känner man henne allt bättre och vet mer och mer hur utbrotten ska hanteras. Vi har lyckats få bort att hon bits när hon blir arg, men fortfarande kan det komma rejäla nypningar och slag.
Hon vet precis hur hon ska provocera mig så när hon blir sur sätter hon sig tex ner och spottar på golvet. Det har hon gjort från första början och vi antar att det är ett beteende hon har med sig från barnhemmet. Det är ännu bara mig hon provocerar och vi antar att det beror på att hon fortfarande är mest knuten till mig. Därför vågar hon nu testa hur långt hon kan gå.
Förra helgen släppte hennes rädsla för att jag går iväg, så nu den senaste veckan har vi även provat att Johan lägger henne varannan kväll. Det är svårt att veta om det är rätt tillfälle att börja samt om han borde lägga henne varje kväll för att få en kontinuitet. Men vi har efter viss fundering valt att börja och att det blir varannan kväll. Från början skrek hon i högan sky ända tills hon somnade, men nu har det börjat lugna ner sig allt mer och hon vill ligga nära honom. Lovisa är jätteglad över att jag nu kan lägga henne igen, för det har hon längtat efter ett bra tag.
Moas svartsjuka har även blivit bättre och nu accepterar hon ganska hyfsat att Lovisa kommer och sitter hos mig. Hon gnyr lite men väntar duktigt på att det ska bli hennes tur. Det har varit en jobbig tid, men det är skönt att saker börjar lösa sig.
Moas språkutveckling går med raketfart. Hela tiden kommer nya ord och hon sätter allt oftare ihop tre ord. Igår sa hon tex "Moa blöt händerna". Men hon har fortfarande svårt att säga katalysator:-)
Däremot kan hon nästan sjunga "Natten går tunga fjät, runt gård och stuva" efter att ha hört sin storasyster sjunga den tusen gånger.
Igår hade vi besök av en vän från Kina med familj och hon provade prata med Moa. Man såg att hon förstår vad som sägs, men hon är inte så sugen på att prata tillbaka. Tror det mest beror på blyghet, men även att hon redan nu faktiskt börjat betrakta svenska som sitt huvudspråk. Jag frågade min kompis om ord och uttryck som Moa sagt till mig och hon kunde förstå vissa av dem. Moa har uppenbarligen bland annat sagt de kinesiska orden för "öppna", "stjärt", "boll" och "bära".
Här är lite bilder från de senaste dagarna:
