JiaLiang

I lördags döptes Moa och jag tror alla tyckte det blev en trevlig stund både i kyrkan och efteråt i församlingsgården. Jag och Johan tyckte nog att tjejerna kunde ha varit lite mindre "aktiva" under ceremonin, men de är ju barn och väldigt charmiga:-)
Moa och Lovisa dansade väldigt vackert när vår inhyrda sångare sjöng sina två sånger. De snurrade och svävade som fjärilar samt lyckades trilla nerför altartrappan... Det var Lovisa som lyckades med det eftersom hon snurrade så mycket. Jag såg hur hon grimaserade, men hon bet ihop och kom upp och dansade igen. Men efteråt på kvällen när vi pratade så sa hon: "Mamma, det gjorde väldigt ont".
När han slutade sjunga höjde Moa upp sin stämma och sa: "Mera sjunga". Gissa om det renderade skratt:-)

Båda tjejerna var likadant klädda med benvita klänningar inköpta på Lindex och röda lackskor. Riktiga prinsessor!

Lite bilder från dopet:











Lite övrigt om barnen:

Lovisa
När vi hade dopsamtal med prästen satt tjejerna tillsammans med oss och ritade under tiden vi talades vid. När vi hade pratat klart om dopet tyckte prästen vi skulle be för dopet. Jag sa till Lovisa att vi skulle be och då tittar Lovisa upp från ritandet och säger väldigt allvarligt:
"Varför då?"
Prästen måste nog ha funderat på hur ofta vi ber med våra barn:-)

Lovisa har genomgått någon typ av personlighetsförändring den senaste månaden. Från att varit ganska reserverad mot nya personer, så är hon nu mycket mer öppen. När prästen skulle säga hejdå så går Lovisa fram till honom och ger honom en stor kram. Jag och Johan höll på att trilla baklänges, men prästen fann sig snabbt och gick fram till Moa och gav henne en kram. 

När vi pratades vid på dopkvällen om hur dagen varit och vad som varit roligast, så sa Lovisa att "kuligast" var att leka i församlingsgården med de andra barnen. Vi pratade även lite om hur det varit i kyrkan och jag sa att kanske kunde de ha stått lite mer stilla. Då sa Lovisa till mig:
"Men mamma, jag var lite nyfiken. Och det måste man ju få vara." 
Vad ska man svara på det? För hon har ju så rätt...

Lovisa gråter fortfarande när jag lämnar henne på dagis, men blir glad så snart jag och Moa gått. Det här har pågått sedan två dagar före jul. Vi har försökt prata med henne lite försiktigt, men hon kan inte riktigt förklara varför hon gör det. Nu har vi tagit till "mutmetoden", dvs vi har pratat med henne att det är okej att vara ledsen men det kan vara bättre att spara tårarna till när de verkligen behövs. Och klarar hon av att inte gråta på tisdag så väntar en fin present på henne. Hon blev direkt tuff och sa att det kommer inte att bli några problem. Och jag tror henne, för hennes tårar har nog mer varit ett sätt att visa att "jag får minsann gå på dagis medans ni får vara hemma".

Den fina presenten hon ska få är ett kort till Nintendo DS-enheten med ett stort antal nya spel. Lovisa har blivit en riktig Nintendo-brud (Pappa Johan har i sin tur blivit en riktig Nintendo-pappa... Jag har bara blivit en mamma som tycker att Super Mario musiken är väldigt enformig...) och skulle nog kunna sitta hur länge som helst om hon bara fick. När jag och Moa går och lägger oss tar hon och Johan fram spelet och spelar tills dess jag kommer ner och det är dags för Lovisa att gå och lägga sig. 

Moa
Jag har ofta skrivit om Moas språkutveckling, men jag måste berätta några saker till. Hon är så söt för hon har den senaste veckan fått två nya favoritord, "typiskt" och "alltså". Och ikväll vid läggningen sa hon "jajamän" säkert tjugo gånger.

Exempel:
- "Är det slut nu? Typiskt." => Säger hon varje gång en film på Bolibompa är slut.
- "Mamma! Alltså,  ...." => Använder hon så snart hon ska berätta något. Och det är ofta :-)
- "Mamma tog pappas täcke, jajamän" => Vid läggningen drog jag Johans täcke över mig, eftersom jag låg på mitt. 

Och ikväll räknade jag till en sex-ords mening: "Moa åka skoter, nu mycket trött".

Angående skoter så åkte Moa det för första gången idag. Lovisa gillar att åka så hon och Johan har varit ute och åkt ett par gånger, men Moa har bara skakat frenetiskt på huvudet och sagt "Pappa Lovisa skoter, Mamma Moa hemma". Nu tänkte vi att hon måste prova eftersom skotern är en stor del av vårt vinterliv och vi peppade henne hela förmiddagen. Men när vi kom ut till skotern började hon storgråta med stora tårar rinnande nerför kinderna. Man kände sig som en bov när vi lyfte upp henne och satte henne på skotern. Hon fick sitta längst fram, jag körde, sedan Lovisa och längst bak Johan. Och efter ett par meter var det en tjej som slutat gråta och nu satt nöjd:-)
Vi åkte en kort tur på ca femton minuter och det gick jättbra. Det kanske inte var det roligaste hon gjort, men hon tyckte det var helt okej så länge som jag satt närmast henne. Skönt!

Det går jättebra med Moa och hennes protes. Vi har fått den justerad en gång eftersom den tog lite i knävecket. Nu går hon jättebra med "den andra foten" (som hon själv säger) och det känns som att hon går snabbare och mer stabilt med den på. Nu är det mycket lättare att vara ute med henne i snön och vi tror att hon själv även tycker det. Ibland vill hon ta av sig den på dagen, men det räcker att man säger att doktor Piotr sagt att hon måste ha den. Då upprepar hon det väldigt förståndigt och accepterar att fortsätta ha på sig den. Ibland får hon ta av sig den vid lunchen, men det är inga problem att sätta på henne den igen.

Lite bilder från senaste veckan:


Lovisa och Moa fick igår en massa nya kläder från sin snälla morbror. Det här är två likadana klänningar inköpta i USA. De har haft på sig dem hela dagen och vägrade nästan ta av sig dem när vi skulle gå ut.


Idag lekte tjejerna tåg. De roade sig säkert en hel timme med detta och som ni ser får Moa betala Lovisa för att åka med. Moa hade på sig tre väskor för hon är en riktig väsktjej.


Tjejerna visar hur starka de är.


Lovisa leker åka båt med Moa och så här mycket kläder måste hon ha med sig på resan. 


Tjejerna ser på Mora Träsk och dansar och klappar.


Efter vi gjort klart doptårtorna var det kvar lite hallon, så vi åt upp dem med lite glass. Lovisa tyckte det var så gott att hon drack upp hallonsaften som var kvar i bunken.