Åter till vardagen
Nu är vi tillbaka till vardagen efter att Johan och Lovisa varit lediga i fyra veckor. Johan var nog ganska trött i måndags när klockan började spela sin musik 05:15 (han börjar tidigt för att kunna sluta tidigare). Tjejerna var också trötta när jag väckte dem 06:45 och det tog säkert en kvart innan de var kommunicerbara. Och då sa Lovisa:
"Mamma jag är trött, kan vi inte sova en stund till?"
Jag svarade att det går inte utan vi får istället lägga oss tidigare ikväll. Varvid Lovisa svarade:
"Men mamma, kan vi inte istället gå och lägga oss nu på en gång och sova till imorgon?"
Bra försök:-)
En dag i veckan när vi var ute och körde bil satt jag och Lovisa och pratade. Jag insåg då att Lovisa inte riktigt förstått vad förmiddag och eftermiddag betyder. Jag försökte förklara, men då svarade Lovisa att hon tyckte vi skulle göra så här istället:
Mitt på morgonen = Förmiddag
Mitt på dagen = Eftermiddag
Mitt på kvällen = Kväll
Mitt på natten = Natt
Ganska logiskt egentligen, eller hur?
Lovisa funderingar kring livet fortsätter och även hennes känslor verkar utvecklas. Hon har helt plötsligt blivit rädd för en musikvideo i ett Bolibompaspel på SVTs web och har fått sova i vår säng ett par nätter. Videon handlar om en pojke som ska dammsuga och som helt plötsligt dammsuger upp sin pappa och sitt hus. Lovisa tror nu att det finns sådana dammsugare och det hjälper inte hur mycket vi än berättar att det är på låtsas.
Hon har även blivit lite mer obstinat mot oss och när hon inte gillar vad vi har att säga (för hon kan uppenbarligen aldrig ha fel...), så säger hon "Va" upprepade gånger och tycker det är mycket kul att inte låtsas höra oss.
Mycket av denna förändring beror säkert på att hon blivit äldre, men jag tror även att en viss del beror på att hon blivit storasyster och att den förändringen gick ganska snabbt och var stor.
Relationen mellan Lovisa och Moa blir bättre och bättre hela tiden. Det går inte att sticka under stolen med att den första tiden var jättejobbig för hela familjen. Moas extrema svartsjuka om Lovisa närmade sig mig var jobbig både för Lovisa och oss och vi visste nästan inte hur vi skulle hantera den. Nu har dock Moa blivit mer säker på oss och accepterar för det mesta att Lovisa sitter hos mig. Men inte på morgonen för då skriker hon i högan sky om jag, just när Moa vaknar, ligger och håller om Lovisa.
Det är kul att se hur tjejerna leker tillsammans och speciellt deras rollekar. Idag har de lekt mamma och barn nästan hela dagen och turats om att vara mamma. Moa härmar Lovisa och blir allt mer säkrare i rollen som mamma. I eftermiddag utnämnde de mig till farmor och Moa kom och lämnade Lovisa hos mig. För som hon sa:
"Mamma jobba, Lovisa leka farmor".
Moas språkutveckling är enorm och nya ord och uttryck kommer konstant. Häromdagen sa hon tex:
"Lovisa sitta mammas knä".
"Huvva va kallt"
"När är maten klar?"
Både Johan och jag är helt fascinerade över hur ett snart treårigt barn, med ett redan utvecklat språk, kan lära sig ett nytt språk så snabbt. Det känns som hon förstår innebörden i det mesta som vi säger och vi får nu prata engelska med varandra när vi inte vill att Moa ska förstå.
Hon verkar även ha övergivit kinesiskan och pratar för det mesta nu bara svenska.
Däremot verkar hon tycka att det är jättesvårt att säga ord som börjar på Mo, dvs Moa, mormor och morfar. Istället säger hon "Donga" om sig själv och "farmor" istället för mormor och morfar. Vi vet inte varför hon säger Donga och måste fråga vår kinesiska vän om det kan vara ett kinesiskt ord.
I veckan märkte jag att Moa numera känner igen vårt hus på långt håll. Förut sa hon "hemma" först när vi kom in på gården, men nu skriker hon "hemma" så fort hon ser huset. Vi är ofta ute och sparkar, eftersom hon verkar gilla det och det är ett bra sätt att få henne att röra på sig. Genom att hålla i sparken känner hon att balansen är bättre och kan tom nu springa med vinterskorna på.
I tisdags var vi och provade ut den protes hon ska få och det gick jättebra. Först var hon väldigt ostadig och gick stelt med benet rakt ut, men efter en liten stund blev hon säkrare och kände att protesen hjälpte henne. Jag och Johan tittade fascinerat på henne för med protesen på blev hon så lång och kändes helt plötsligt ett år äldre. Nu var hon inte längre en "bebis" utan mer en ung liten dam.
För övrigt kan jag berätta att Moa kan göra en "rulle" av tungan och i veckan fick hon även fram en svag vissling.
Har inte vågat berätta det för Lovisa, eftersom hon kunde det först i höstas. Lovisa har nämligen sedan lillayster kommit haft ett otroligt stort behov av vara bäst.
Veckan i bilder:
En solig helgdag med sparkning och lek i snön.
Lördagsgodis. Lovisa äter och då har pappa lagt beslag på hennes Nintendospel. Han gillar det väldigt mycket...
Moa äter lördagsgodis och gör tummen upp. Jag har lärt henne att samtidigt sticka ut tungan lite snett och hon är så söt när hon gör det.
Lovisa i sin kalasutstyrsel. Hon var bjuden på 5-årskalas hos en dagiskompis.
När Lovisa klädde sig inför kalaset ville Moa också göra sig fin i håret.
Tjejerna i sina nya mössor.
"Mamma jag är trött, kan vi inte sova en stund till?"
Jag svarade att det går inte utan vi får istället lägga oss tidigare ikväll. Varvid Lovisa svarade:
"Men mamma, kan vi inte istället gå och lägga oss nu på en gång och sova till imorgon?"
Bra försök:-)
En dag i veckan när vi var ute och körde bil satt jag och Lovisa och pratade. Jag insåg då att Lovisa inte riktigt förstått vad förmiddag och eftermiddag betyder. Jag försökte förklara, men då svarade Lovisa att hon tyckte vi skulle göra så här istället:
Mitt på morgonen = Förmiddag
Mitt på dagen = Eftermiddag
Mitt på kvällen = Kväll
Mitt på natten = Natt
Ganska logiskt egentligen, eller hur?
Lovisa funderingar kring livet fortsätter och även hennes känslor verkar utvecklas. Hon har helt plötsligt blivit rädd för en musikvideo i ett Bolibompaspel på SVTs web och har fått sova i vår säng ett par nätter. Videon handlar om en pojke som ska dammsuga och som helt plötsligt dammsuger upp sin pappa och sitt hus. Lovisa tror nu att det finns sådana dammsugare och det hjälper inte hur mycket vi än berättar att det är på låtsas.
Hon har även blivit lite mer obstinat mot oss och när hon inte gillar vad vi har att säga (för hon kan uppenbarligen aldrig ha fel...), så säger hon "Va" upprepade gånger och tycker det är mycket kul att inte låtsas höra oss.
Mycket av denna förändring beror säkert på att hon blivit äldre, men jag tror även att en viss del beror på att hon blivit storasyster och att den förändringen gick ganska snabbt och var stor.
Relationen mellan Lovisa och Moa blir bättre och bättre hela tiden. Det går inte att sticka under stolen med att den första tiden var jättejobbig för hela familjen. Moas extrema svartsjuka om Lovisa närmade sig mig var jobbig både för Lovisa och oss och vi visste nästan inte hur vi skulle hantera den. Nu har dock Moa blivit mer säker på oss och accepterar för det mesta att Lovisa sitter hos mig. Men inte på morgonen för då skriker hon i högan sky om jag, just när Moa vaknar, ligger och håller om Lovisa.
Det är kul att se hur tjejerna leker tillsammans och speciellt deras rollekar. Idag har de lekt mamma och barn nästan hela dagen och turats om att vara mamma. Moa härmar Lovisa och blir allt mer säkrare i rollen som mamma. I eftermiddag utnämnde de mig till farmor och Moa kom och lämnade Lovisa hos mig. För som hon sa:
"Mamma jobba, Lovisa leka farmor".
Moas språkutveckling är enorm och nya ord och uttryck kommer konstant. Häromdagen sa hon tex:
"Lovisa sitta mammas knä".
"Huvva va kallt"
"När är maten klar?"
Både Johan och jag är helt fascinerade över hur ett snart treårigt barn, med ett redan utvecklat språk, kan lära sig ett nytt språk så snabbt. Det känns som hon förstår innebörden i det mesta som vi säger och vi får nu prata engelska med varandra när vi inte vill att Moa ska förstå.
Hon verkar även ha övergivit kinesiskan och pratar för det mesta nu bara svenska.
Däremot verkar hon tycka att det är jättesvårt att säga ord som börjar på Mo, dvs Moa, mormor och morfar. Istället säger hon "Donga" om sig själv och "farmor" istället för mormor och morfar. Vi vet inte varför hon säger Donga och måste fråga vår kinesiska vän om det kan vara ett kinesiskt ord.
I veckan märkte jag att Moa numera känner igen vårt hus på långt håll. Förut sa hon "hemma" först när vi kom in på gården, men nu skriker hon "hemma" så fort hon ser huset. Vi är ofta ute och sparkar, eftersom hon verkar gilla det och det är ett bra sätt att få henne att röra på sig. Genom att hålla i sparken känner hon att balansen är bättre och kan tom nu springa med vinterskorna på.
I tisdags var vi och provade ut den protes hon ska få och det gick jättebra. Först var hon väldigt ostadig och gick stelt med benet rakt ut, men efter en liten stund blev hon säkrare och kände att protesen hjälpte henne. Jag och Johan tittade fascinerat på henne för med protesen på blev hon så lång och kändes helt plötsligt ett år äldre. Nu var hon inte längre en "bebis" utan mer en ung liten dam.
För övrigt kan jag berätta att Moa kan göra en "rulle" av tungan och i veckan fick hon även fram en svag vissling.
Har inte vågat berätta det för Lovisa, eftersom hon kunde det först i höstas. Lovisa har nämligen sedan lillayster kommit haft ett otroligt stort behov av vara bäst.
Veckan i bilder:
En solig helgdag med sparkning och lek i snön.
Lördagsgodis. Lovisa äter och då har pappa lagt beslag på hennes Nintendospel. Han gillar det väldigt mycket...
Moa äter lördagsgodis och gör tummen upp. Jag har lärt henne att samtidigt sticka ut tungan lite snett och hon är så söt när hon gör det.
Lovisa i sin kalasutstyrsel. Hon var bjuden på 5-årskalas hos en dagiskompis.
När Lovisa klädde sig inför kalaset ville Moa också göra sig fin i håret.
Tjejerna i sina nya mössor.
Kommentarer
Trackback
