JiaLiang

Det var ett tag sedan jag skrev sist, men dagarna rusar iväg med en himla fart. Eftersom Moa just nu sover lite oroligt på nätterna pga lättare förkylning så väcker hon mig med jämna mellanrum genom att slå på mig med handen, ropa mamma och vill hålla handen. Det gör att min sömn blir lite ryckig, jag blir trött på kvällarna och prioriterar sömn framför bloggandet.

Det som hänt sedan sist är detta:

Fredag
Lovisas lediga dag från dagis och vi tar det himla lugnt i princip hela dagen. Skönt att slippa stressa på morgonen för att hinna till dagis innan morgonsamlingen.
Efter lunch gick vi och handlade. På tillbakavägen gick vi förbi ett äldreboende som håller på att byggas. Jag frågade Lovisa om jag och pappa får komma och bo hos henne när vi blir gamla. Lovisa säger då:
"Men mamma du ska ju bli mormor och inte gammal".
Jaha, sa jag. Men får jag komma och bo hos dig när jag blir mormor?
Lovisa funderade en stund och sade sedan: 
"Jag tror du får komma och hälsa på ibland"... :-)

På kvällen efter fredagsmyset ville Lovisa sitta och mysa i mitt knä en stund, men det ville inte Moa... Hon blev helt galen och skrek och grät, det hjälper inte att man säger "Först Lovisa. Sedan Moa" (vilket hon mycket väl egentligen förstår) utan hon är helt blockerad. Just då kändes det väldigt jobbigt, men nu idag hände en sak som gör att det verkar bli bättre. Återkommer till det längre ner.

Lördag
Lördag förmiddag städade vi och barnen ville gärna vara delaktiga. De fejar på med trasor och handdukar, men däremellan leker de och drar fram leksaker så det knappt går att dammsuga.

På eftermiddagen tog jag med mig Lovisa och for in till Umeå för att uträtta lite ärenden. Det var andra gången jag for iväg längre än 15 minuter (jag har tidigare som mest gått två varv runt kvarteret). Första gången var på min födelsedag då jag faktiskt unnade mig ett par timmars SPA. Nu var det alltså andra gången jag åkte iväg en längre stund och det gick faktiskt bra. Hon började gråta när jag tog upp henne och berättade att jag skulle åka iväg, men att jag snart skulle vara tillbaka. Inte häftig gråt, utan snarare en "mittemellan" gråt.
Efter vi åkt ökade dock gråten och det blev även skrik. Efter en stund accepterade hon att Johan tog upp henne och han vaggade henne tills hon somnade. Efter 30 minuters sömn vaknade hon och då var hon mycket gladare. De lekte och åt "mellis". Ibland kom hon på sig, men bara korta stunder. När jag och Lovisa kom hem var hon på ett bra humör, skrattade och vi fick kramar. Nu ska vi fortsätta öva på att jag åker iväg korta stunder, så att "separationen" blir enklare för varje gång.

På kvällen kom tjejerna igång och lekte med en bit kartong. De drog varandra runt i vardagsrummet och hade jättekul.



Söndag
Vi åkte på förmiddagen till Sävar och hälsade på min syster. Lovisa och Moa lekte med sina kusiner och hade roligt. Vi tog även julkort på de fyra kusinerna tillsammans och det var inte enkelt. Efter lång övertalning och mutning i form av pepparkakor och leksaker, så fick vi ta några kort på dem. Här är ett av korten (men det är inte det som hamnar i kalendern till mormor och morfar).



Dagen avslutades med en god middag hos mormor och morfar. Köttfärssoppa och pannkakor. Har ni aldrig ätit köttfärssoppa kan jag verkligen rekommendera det. Godaste soppan enligt mig!

Måndag
Under natten mot måndag märkte jag att Lovisa kliade örat. På morgonen var hela örat rött samt båda kinderna röda och prickiga. Hon fick vara hemma från dagis och vi smörjde med kortison. Under eftermiddagen lättade klådan och rodnaden, så jag kunde avskriva min teori om scharlakansfeber. Skönt...
Eftersom hon inte hade någon feber var vi ute på eftermiddagen. Vi byggde snögubbe och gjorde massor av sockerkakor och chokladbollar åt honom. För om ni inte visste det så har Lovisa bestämt att kakor är medicin åt snögubbar. Får de inte massor av fika blir de sjuka med feber och vattkoppor:-)








Vi var ute i två timmar och när vi kom in var vi alla tre lite kalla. Då passade det bra att farmor kom med nybakade saffransbullar, så vi fick ett gott fika. Farmor var kvar hela kvällen och sov även över. Eftersom Johan var på tjänsteresa var det skönt med lite sällskap och hjälp vid läggningen. Förut har Lovisa inte velat att farmor ska lägga henne utan att jag eller Johan ska göra det. Men den här gången var hon eld och lågor och bestämde att farmor skulle sova med henne i hennes rum. Otroligt vad det har hänt mycket med Lovisa på slutet. Man märker att hon utvecklats och att hon blivit mycket "mognare" och vågar mycket mer. Både hemma och på dagis.

Tisdag
Lovisa hade en lång förklaring för mig om att hennes pussar inte kan flyttas från munnen till kinden eftersom hon inte har något stuprör mellan dessa två kroppsdelar. Man är helt fascinerad av hennes fantasi och har ibland svårt för att hålla sig för skratt.

Onsdag

Idag hände en väldigt positiv sak som kändes otroligt uppmuntrande. Lovisa hoppade upp i mitt knä efter middagen och ville kramas (Lovisa har undvikit det en tid eftersom hon vet vilket liv det brukar bli). Moa kom som en raket till oss, men accepterade när jag sa "Lovisa först. Moa sedan". Hon stod brevid, men gick sedan och busade med Johan. Efter en liten stund kom hon igen och försökte trycka bort Lovisa, men grät inte. Och sedan när det blev hennes tur hade hon bara tid att sitta 15 sekunder...
Hoppas den här svartsjukan nu släpper och att hon from nu förstår att jag finns till för både henne och Lovisa.

Moa har idag helt plötsligt börjat sjunga Bä Bä Vita Lamm. När vi går och lägger oss sjunger jag alltid den och "Hoppe Hoppe Hare" för henne. Nu verkar hon ha lyssnat klart och är redo att sjunga med. Idag när jag började sjunga hyssjade hon mig och sa "Moa sjunga". Och så kom det:
"Bä Bä BiLa GullLullLull"

Det som också hänt idag är att tjejerna kommit på att det är roligt att klä ut sig. De klädde ut sig till fjärilar. Moa hade inga vingar, men var nöjd ändå med den rosa kjolen.



Visst är de söta?