JiaLiang

Idag har Lovisa fyllt 5 år. När man tänker efter så är det den fjärde födelsedagen vi har tillsammans och himmel vad tiden flyger iväg. Men det är väldigt innehållsrika och tänkvärda dagar jämfört med när det bara var jag och Johan.

Några exempel:

Exempel 1
En dag när vi jäktade för att hinna i tid till dagis och jag nog var lite småretlig pga att de gjorde allt annat än att klä på sig, så sa Lovisa helt plötsligt till mig:
"Mamma, varför har vi så många regler i vår familj?"
Jag hajade till och fick lite dåligt samvete för att hon tyckte så (för vi har ett antal regler...). Jag frågade om hon kunde ge ett exempel på en dålig regel och en bra regel. Då sa hon:
"Dålig är att jag och Moa inte får gegga på som vi vill ute. Bra är att vi måste äta mat".
Då blev jag lite förvånad för den uppenbart bra regeln är något jag trodde hon inte tyckte om, eftersom vi alltid måste tjata på att hon hon ska äta. Och den dåliga tycker jag inte är så dålig eftersom om geggandet inte begränsades skulle de bada i lera (vilket Lovisa faktiskt gjorde en dag...).
Jag sa det till henne, men då sa hon "Förresten gör vi det ändå":-)

Exempel 2
Att Moa är tjurig har ni nog förstått av mina föregående inlägg, men ni har nog inte förstått hur mycket. Nu har jag dock ett exempel som precis speglar hennes tjurighet.
En dag, när Lovisa var på dagis och vi två var själva hemma, sa Moa att hon var kall om armarna. Jag gick och hämtade en kofta och skulle hjälpa henne att ta på sig. Då säger hon "Kan själv".
Hon sätter igång att ta på sig men misslyckas ta på sig den andra ärmen. Hon börjar gnöla och jag frågar därför om jag får hjälpa. Men hon skakar på huvudet. Hon fortsätter prova och gnölandet fortsätter i en allt högre ton och efter ytterligare en stund börjar även skriket. Efter ett par minuter frågar jag återigen om mamma får hjälpa, men hon skakar bara på huvudet och motar bort mig.
Då kan jag berätta att Moa skrek och grät i 15 minuter innan hon till slut fick på sig koftan. Helt otroligt hur tjurig ett barn kan vara... Och efteråt när jag berömde henne över att hon fått på sig koftan är hon bara som ett åskmoln och det tog säkert 30 minuter innan hon var sitt vanliga glada jag igen.
Eftersom hon har en tjurig mamma (man kan nog luras att tro att jag är lugn som en filbunke och aldrig är arg, men det stämmer inte), så har vi riktiga viljeduster ibland.

För övrigt har Johan nu fått lägga Moa utan att hon grät. Det var i förrgår när jag ville baka bullar på kvällen och därför mutade Moa med att om hon gick och la sig med pappa, så skulle jag kunna baka och hon därmed smaka dagen därpå. Eftersom Moa är en stor älskare av bullar gick hon med på det arrangemanget och vi trodde inte våra ögon (och öron) när hon somnade utan gråt. Tänk vad bullar kan göra underverk:-)
Kvällen efter provade jag muta med en peng att lägga i hennes börs, men det funkade inte. Då fick Johan läsa för henne, men sedan var det bara för mig att komma. Det blev ingen peng, men det verkade inte bekomma henne.
Så nu vet vi att hon kan lägga sig med Johan utan att gråta en timme. Krävs bara lite bullar:-)

Idag har Lovisa fyllt fem år och ni må tro att hon längtat och räknat dagarna. Igår blev hon uppvaktad på dagis och fick bjuda på glass. Nu på morgonen hade vi uppvaktning och fika på sängen. Hon vaknade när vi klev upp men låg snällt kvar och väntade på att vi skulle komma med fika och presenter. Hon riktigt lyste när vi kom inmarscherande med fem tända ljus och ljuvlig stämsång. Jag hade just nästan satt eld på hela brickan med fika (lärdomen är att inte använda baguetter för att sticka ner tårtljusen i), så jag hade fortfarande hjärtat lite i halsgropen.
Hon fick många presenter: Kick board, vattenrutschkana, DVD film, hoppboll, pysselbok och två CD-skivor.
Lovisa var mycket snäll och lät Moa öppna två av paketen.

Efter uppvaktningen åkte Johan till jobbet och vi andra tre åkte till Leos Lekland. Där lekte vi i över fyra timmar med en kusin och två andra kompisar. Lovisa och Moa var helt slut när vi åkte hem, men de hade haft superkul!
Hemma igen tog de det lugnt en stund genom att se på den nya Barbie-filmen. Sedan var det full fart igen och de hoppade med hoppbollarna samt körde kick board inomhus.

Imorgon är det kalas för dagiskompisarna. Lovisa fick välja vilka hon skulle bjuda och det blev alla tjejer (13 stycken) samt en kille. En kille hon har lekt jättemycket med på slutet och som hon verkar gilla jättemycket.
Alltid när vi kommer på morgonen blir han glad och kommer och frågar "Lovisa, ska vi vara med varandra?". Han har varit en starkt bidragande orsak till att Lovisa inte gråtit vid lämningen de senaste två veckorna.
När jag frågade om hon inte skulle bjuda någon fler kille för att Mikael inte skulle känna sig ensam sa Lovisa:
"Men han leker ju med mig". Och det har hon ju faktiskt helt rätt i.
För säkerhetskull har vi dock bett Lovisas kusin Hugo komma på kalaset imorgon, eftersom han och den inbjudna pojken är jämngamla. Hugo får därför komma på kalas två dagar i rad, eftersom på söndag har vi kalas för den närmaste släkten. Men det hade Hugo inget emot:-)

Här framöver börjar vi ladda för Moas magnetröntgen där hon ska sövas för att ligga stilla. Sedan verkar det bli fotoperation direkt efter sommaren och det känns bra, eftersom då hinner hon läka till det att dagis börjar vid årsskiftet. Moa har förresten fått träffa Peters Forsbergs fotdoktor från Göteborg. Så hon har en celeber doktor:-)

Lite bilder från de senaste dagarna samt Lovisas födelsedag:

Moa har nu fått en egen sax och är faktiskt jätteduktig och försiktig.



Lovisa och Moa är ute och gör "kladdkaka".


Lovisa och Moa spelar boule för första gången. Det var kul att höra Lovisa lära Moa.


Pappa och Lovisa har bakat bakor. Non Stop kakor är alltid en succe bland barnen.


Lovisa öppnar paket.


Lovisa och Moa prövar sina nya hoppbollar (Moa fick också en eftersom vi annars misstänkte möjliga slagsmål...).


Moa på Leos Lekland med sin kompis Julia.


Lovisa, kusin Frida samt kompisen Hugo var svåra att fånga på bild. De sprang oupphörligen i fyra timmar.


Moa hoppar studsmatta. Gick jättebra trots "extra foten".