JiaLiang

De senaste veckorna har gått i blixtens hastighet. Vet inte om det är det soliga vädret som gör att tiden går snabbare eller om det är något annat. Men en sak är säker, man blir mycket alertare och piggare när solen tittar fram.

Nu för tiden är Lovisa ett "15-timmars" barn på dagis, vilket innebär att under vår föräldraledighet är hon på dagis 5 timmar per dag tisdag, onsdag och torsdag. Och att hon följer skolornas lov, dvs är ledig när skolan har lovdagar. Det här funkar bra och Lovisa är mycket nöjd att få vara hemma måndagar och fredagar.

Vecka 10 hade vi sportlov här uppe i Umeåtrakten och eftersom Lovisa var ledig passade vi att åka till stugan på ett minisportlov. Johan tog ledigt onsdag-fredag och vi hade några härliga och soliga dagar vid havet.
Vi hade just hunnit få husstommen uppsatt när vi hämtade Lovisa och nu har vi kommit så långt att undervåningen är färdig och har börjat få nya krafter för att starta med stugans övervåning.
Lovisa trivs otroligt bra i stugan och även Moa verkar ha funnit sig tillrätta. Så snart vi kommer till stugan är tjejerna i full gång med att leka och dra fram alla leksaker.

Vi fördrev dagarna med lek i snön, grillning ute på isen samt skoterturer. Moa har ju varit väldigt tveksam till skotern, men efter det att pappa (utan att fråga mamma...) lät henne tolka efter skotern med en bob, så har hennes rädsla varit som bortblåst. Istället står hon nu hela tiden vid skotern och gnäller om att få åka mera:-)

Fredagen 12 mars firade vi 3-årig familjedag med Lovisa. Då var det exakt 3 år sedan vi fick Lovisa i Kina. När man tänker tillbaka på den dagen och samtidigt ser bilder och film, så infinner sig många olika känslor. Man minns sin nervositet, glädje, ömhet, kärlek, funderingar, etc.

På morgonen vaknade jag och Lovisa lite tidigare än Moa och Johan, så vi låg och viskade med varandra. Jag berättade hur det gick till när vi fick henne, hur vi stod på kö och att vi var par nummer 4:a, att hon grät från början men slutade efter lite vatten och ett kex, hur hon tyckte om att bygga med saker, vilka vi ringde från hotellrummet, vilka andra barn som också samtidigt fick mammor och pappor, etc.
Jag fick berätta det flera gånger eftersom hon tycker det är så spännande att höra historien.

Lovisa frågar egentligen aldrig om sin egen tid i Kina, men har utifrån sina egna upplevelser vid hämtningen av Moa, börjat lägga ihop två och två. Nu vill hon ofta att hon och Moa ska leka "mamma som hämtar sitt barn på barnhem i Kina". Vi har redan från början pratat med Lovisa om "när vi hämtade dig i Kina", men har annars valt att bara berätta när hon själv frågat. Än så länge har det varit få frågor, men jag tror fler frågor snart kommer. Man märker att Lovisa blivit äldre och att hon funderar mer än tidigare.

Hur som helst hade vi alltså 3-årig familjedag. Vi firade den med en härlig utflykt ute på isen med kusinerna Hugo och Vide samt att Lovisa fick välja kvällens middag. Vi sade dock att pannkakor och stuvade makaroner ej fick väljas (äter vi nog ofta ändå...). Lovisa funderade en stund och sa sedan "McDonalds":-)

Nu har vi ju ingen sådan restaurang i stugan så jag och Johan fick använda vår uppfinningsrikedom. Vi inhandlade Chicky Bits på ICA och små presenter på KappAhl. På kvällen lagade vi till ett Happy Meal innehållande Chicky Bits, pommes frites, äppelklyftor i påse, present och Coca Cola. Allt snyggt inpackat i en glassbox.
Tjejerna var mycket nöjda och åt med stor glädje. Till efterrätt åt vi hemgjord kladdkaka, vilket är något som Lovisa älskar. Kvällen avslutades med att se den nya Laban-filmen "Bullar och Bång" på DVD.
En perfekt dag!











Lovisa och kusin Hugo har en Mora Träsk föreställning. Hugo är Leif och Lovisa gitrristen Daniel. Lovisa har lärt sig spela luftgitarr på dagis.









Lite övrigt:

Moa
En morgon i förra veckan vaknade Moa och satte sig genast upp och sa "Bllllööjjjja" (hon har ett konstigt sätt att säga det ordet) och fortsatte sedan genom att demonstrativt peka på den och säga "Moa vill ha trosa".
Oj då tänkte jag, är hon så bestämd måste det vara dags för att sluta med blöja. Så vi skippade blöjan och tog på en trosa när vi bytte om efter frukosten.
5 timmar och 6 ombyten senare tyckte både Moa och jag att det var dags att ta på blöjan igen. Hur kan man kissa så ofta? Inom loppet av 45 minuter lyckades hon kissa på sig tre gånger. I början tyckte hon det var mest kul, men de sista tre gångerna tyckte hon det var väldigt oskönt att bli så blöt. Hon gick väldigt bredbent till toan och var väldigt angelägen att jag skulle följa med...

Det är egentligen lite orättvist mot Moa, men man jämför ofrånkomligen med Lovisa. Hon kissade på sig tre gånger och efter det har hon varit klockren.
Nu vill Moa inte längre ha på sig trosa utan vi uppmuntrar istället henne att säga till när hon är, som hon själv säger, "kissanödig".
Bajsningen fungerar dock nu nästan klockrent och vi hinner för det mesta till toan för "pluppningen".

Varje morgon vi lämnar Lovisa på dagis och ska vinka till henne utanför fönstret har Moa tagit för vana att gå fram mot fönstret, ramla i snön och sedan tokskratta. Hon är en liten clown:-)

Från början kunde vi inte laga mat eller duka bordet utan att Moa skrek och gnölade efter mat. Långsamt har det blivit bättre, men fortfarande blir hon väldigt fokuserad på oss och maten och har svårt för att fortsätta leka. Nu har vi börjat lära henna att vi säger "varsågod" när maten är klar och först då är det dags att komma till bordet. Det här funkar ganska bra, men hon hon kommer ändå ganska ofta till oss, lägger huvudet sött på sned och säger:
"Är maten klar, eller?"
"Nu klar, eller?"
"Snart klar, eller?"

"Eller" har blivit ett ord som hon på senare tid ofta använder i sina frågor. Idag kom jag på mig själv att säga det, så jag börjar förstå vart det kommer ifrån:-)

Lovisa
Lovisa har också lärt sig ett antal nya ord, men där är inte jag skyldig. Istället tror vi det är dagiskompisarna som använder dem:

"Fub" => När något är fuskigt.
"Yes!" => Säger hon när något gått bra och sedan "Give me five".

Ända sedan jul har Lovisa i princip gråtit varje morgon vid lämningen på dagis. Det här hade känts jättejobbigt om inte dagisfröknarna rappporterat att så snart jag och Moa försvinner ur hennes åsyn blir Lovisa glad och börjar leka. Efter sportlovet har hon dock helt plötsligt slutat gråta och sitter istället och vinkar glatt tillsammans med fröken. Vi som trodde det skulle bli värre eftersom hon varit ledig så länge. Men vad skönt det är att ha fel ibland:-) 


Tjejerna framför sin snögubbe:


På skotertur till Holmön. Två tuffa skoterbrudar: