Dagarna går
Dagarna flyter på i en otrolig fart, men det tror jag alla tycker. Fredag och måndag är lugna dagar eftersom Lovisa då är ledig från dagis. Då ligger vi och sover lite längre, äter en lång frukost, kollar lite på TV, äter lunch, går ut och leker i snön, äter mellis och sedan kommer pappa Johan hem. Alltså väldigt behagliga dagar:-)
Resten av veckodagarna är också ganska lugna, men iom att Lovisa då ska till dagis är det lite mer bråttom på morgonen. Klockan ringer 06:45, vi ligger och pratar och myser till strax efter sju, går upp och klär oss och dricker välling, går till dagis för att vara där 08:30, jag och Moa går hem och dricker en kopp kaffe samt läser tidningen, bäddar sängarna samt småplockar undan saker från gårdagen, äter lunch, går ut och leker i snön, går och hämtar Lovisa 13:30, vi kommer hem och äter mellis, tjejerna leker medans jag förbereder middagen och sedan kommer Johan hem från jobbet.
Tisdagar är lite annorlunda för då går jag och Moa iväg till kyrkans öppna förskola, som är mellan 09:30 och 11:00. Det är här i byn vilket är praktiskt eftersom vi kan promenera dit samt det är ett bra tillfälle att göra nya bekantskaper. Moa älskar sångstunden på slutet och blir allt mer kavat.
Lovisa går som sagt på dagis tisdag till torsdag och fem timmar per dag. Sedan hon började om efter jul har hon gråtit vid lämningen varenda morgon, men blir glad och positiv så snart jag och Moa gått. På kvällen och morgonen säger hon att hon inte vill till dagis, men protesterar inte när vi ska dit på morgonen. Vi tycker det är konstigt att hon säger så eftersom hon har så roligt där och har så många kompisar. Men man ska nog inte förstå allt som förälder...
Moa verkar däremot tycka det är ganska bra de dagar Lovisa är på dagis. Hon är väldigt nöjd när vi lämnar Lovisa och att hon får vara ensam med mig. Även om hennes svartsjuka mot Lovisa har blivit mycket bättre, så är det en bit kvar att vandra. Men jag förstår samtidigt Moa eftersom Lovisa i sin tur kan vara ganska uppmärksamhetskrävande efter det att hon blivit storasyster.
Jag och Moa har hittat två bra lekar som passar oss båda. En är att hon gör frisyr på mig och den andra att hon leker doktor Camilla. Att få en frisyr av henne innebär oftast en viss smärta eftersom hon kammar ganska hårt, men ibland kan det även vara ganska skönt. Speciellt när man får sitta i soffan med en kopp kaffe i handen:-)
Även "doktor Camilla"-leken är väldigt bra, eftersom då kommenderas man ner i liggläge i soffan och man ska blunda. Svårt att inte bli trött och somna...
Att hon heter doktor Camilla beror på att hennes doktor på vårdcentralen heter så och är den mest fantastiska doktor jag träffat när det gäller att hantera barn. Hon fick Moa att sluta gråta och bli glad och harmonisk på bara ett par minuter, genom att sätta sig ner på golvet och leka med henne en stund. Den här positiva doktorupplevelsen gjorde även att Moas besök hos fotspecialisten från Göteborg (för övrigt den som senast opererade Peter Forsberg) blev en väldigt trevlig stund och Moa lyckades charma honom och de två övriga läkarna.
Moa har även börjat säga hej till alla hon möter. Och är det någon som är lite kärvare och inte säger hej tillbaka, så ger hon inte upp. Då säger hon hej ända tills dess personen ger upp och säger hej tillbaka. Här ser man skillnaden mellan Lovisa och Moa. Moa är mer extrovert och social och Lovisa introvert och mer blyg. Kul att se hur olika barnen är och hur de tacklar olika situationer på sitt egna sätt.
När tjejerna leker tillsammans blir det oftast rollekar. Populärast är att en av dem är mamma och den andra barn. Och jag ska vara farmor som sköter barnet medans mamman går till jobbet. Moa hänger på bra och har tagit till sig den här leken. Det är kul att höra henne försöka resonera med det busiga barnet Lovisa och höra henne förklara för mig att hon ska på jobbet och jag under tiden ska sköta och leka med barnet:
"Mamma jobbet, Farmor leka bebis".
Språkutvecklingen hos Moa fortsätter att gå bra. Nu i veckan har hon fått kläm på detta med "mig", "dig", "min" och "din". Hon har även kommit på att ordet "vill" är väldigt användbart. Och en vilja av stål har hon mycket av och lever verkligen ut sina känslor när något går emot henne. Inte alltid lätt att veta hur man ska hantera dessa känslor och hur bestämd man ska vara.
I veckan hade vi dock tillfälle att få lite råd då vi träffade den barnpsykolog man får erbjudande om att träffa efter en adoption. Det var jättebra att sitta och prata med honom och vi fick några konkreta råd som vi tagit till oss. Tex ska bara jag lägga Moa under ca tre månader framåt, eftersom hon varit så ledsen och hysterisk under de veckor Johan provat att lägga henne varannan kväll.
I och för sig hade vi redan ändrat till det ett par dagar före, eftersom vi själva kände att så här kunde vi inte fortsätta, men det var ändå skönt att få höra det av honom.
Jag fortsätter lägga Lovisa varannan kväll och det löser vi genom att jag lägger Moa först och sedan Lovisa. För är man storasyster ska man ha vissa privilegier, såsom att lägga sig senare och få tugga tuggummi... Det hävdar i allafall Lovisa:-)
Lovisas är en så klok storasyster ibland. Det är kul att höra henne berätta för Moa hur man ska göra och inte göra, men sedan ser man sekunden efter att hon själv gör precis det man inte ska göra. När man frågar henne varför hon gjorde så, när hon nyss sa till Moa att man inte skulle göra så, då säger hon förvånat:
"Men mamma, det är ju bara Moa som inte ska göra så" :-)
Eller så hävdar hon att hon inte gjort något...
En sak jag lärt mig om Moa de senaste dagarna är hur hon somnar. Först så snurrar hon på sig och pratar med sitt gosedjur, sedan börjar hon lugna ner sig och dra i pyjamasärmen, därefter lägger hon sig på vänstersida och börjar suga på ärmen och sedan somnar hon tvärt.
Lovisa har alltid kommit till oss vid två-tiden på natten, men nu har hon börjat komma till vår säng vid 23:00. Vet inte varför, men jag tror att största orsaken är att hon börjat drömma mer. Läser man en bok på kvällen kan hon på morgonen berätta att hon hade en dröm om detta. Och det behöver inte vara mycket dramatik i boken för att hon ska bli rädd och inte vilja läsa den igen. Hon har verkligen kommit in i en känslig ålder med mycket känslor och funderingar. Det här med frågorna kring döden har lugnat ner sig lite, men mer frågor kommer nog snart.
Annars så är förberedelserna i full gång inför dopet den 6:e februari. Vi gör det ganska enkelt för oss, men det är ändå saker som måste ordnas. Den som sjöng på vårt bröllop och på Lovisas dop, ska även sjunga på Moas. Det blir två sånger varav en Tomas Di Levas "Miraklet", men med omskriven text av mig och min syster. Nu handlar texten om hur vi hämtat ett barn och blivit en familj. Ska bli kul att höra honom sjunga den i kyrkan.
Bilder sedan senast:
Tjejerna bygger lego och blundar när jag ska ta bilden.
Moa har fått en ny overall av mormor och morfar. Här provar hon den tillsammans med pappas skoter face mask.
Lovisa leker häst med morfar.
Moa har tagit av sig sin hårsnodd och istället bytt till diadem. Hon har fått en mycket intressant frisyr.
Vinprovning hemma hos oss i helgen. De vuxna provade viner medan Lovisa och Tim spelade Nintendo en hel kväll.
Moa busar istället för att gå och byta om till pyjamas. Hon sparng omkring och sa "na na nanna nana" och viftade med händerna vid öronen.
Pappa leker monster med tjejerna och Moa söker skydd mot mammas trygga ben.
Resten av veckodagarna är också ganska lugna, men iom att Lovisa då ska till dagis är det lite mer bråttom på morgonen. Klockan ringer 06:45, vi ligger och pratar och myser till strax efter sju, går upp och klär oss och dricker välling, går till dagis för att vara där 08:30, jag och Moa går hem och dricker en kopp kaffe samt läser tidningen, bäddar sängarna samt småplockar undan saker från gårdagen, äter lunch, går ut och leker i snön, går och hämtar Lovisa 13:30, vi kommer hem och äter mellis, tjejerna leker medans jag förbereder middagen och sedan kommer Johan hem från jobbet.
Tisdagar är lite annorlunda för då går jag och Moa iväg till kyrkans öppna förskola, som är mellan 09:30 och 11:00. Det är här i byn vilket är praktiskt eftersom vi kan promenera dit samt det är ett bra tillfälle att göra nya bekantskaper. Moa älskar sångstunden på slutet och blir allt mer kavat.
Lovisa går som sagt på dagis tisdag till torsdag och fem timmar per dag. Sedan hon började om efter jul har hon gråtit vid lämningen varenda morgon, men blir glad och positiv så snart jag och Moa gått. På kvällen och morgonen säger hon att hon inte vill till dagis, men protesterar inte när vi ska dit på morgonen. Vi tycker det är konstigt att hon säger så eftersom hon har så roligt där och har så många kompisar. Men man ska nog inte förstå allt som förälder...
Moa verkar däremot tycka det är ganska bra de dagar Lovisa är på dagis. Hon är väldigt nöjd när vi lämnar Lovisa och att hon får vara ensam med mig. Även om hennes svartsjuka mot Lovisa har blivit mycket bättre, så är det en bit kvar att vandra. Men jag förstår samtidigt Moa eftersom Lovisa i sin tur kan vara ganska uppmärksamhetskrävande efter det att hon blivit storasyster.
Jag och Moa har hittat två bra lekar som passar oss båda. En är att hon gör frisyr på mig och den andra att hon leker doktor Camilla. Att få en frisyr av henne innebär oftast en viss smärta eftersom hon kammar ganska hårt, men ibland kan det även vara ganska skönt. Speciellt när man får sitta i soffan med en kopp kaffe i handen:-)
Även "doktor Camilla"-leken är väldigt bra, eftersom då kommenderas man ner i liggläge i soffan och man ska blunda. Svårt att inte bli trött och somna...
Att hon heter doktor Camilla beror på att hennes doktor på vårdcentralen heter så och är den mest fantastiska doktor jag träffat när det gäller att hantera barn. Hon fick Moa att sluta gråta och bli glad och harmonisk på bara ett par minuter, genom att sätta sig ner på golvet och leka med henne en stund. Den här positiva doktorupplevelsen gjorde även att Moas besök hos fotspecialisten från Göteborg (för övrigt den som senast opererade Peter Forsberg) blev en väldigt trevlig stund och Moa lyckades charma honom och de två övriga läkarna.
Moa har även börjat säga hej till alla hon möter. Och är det någon som är lite kärvare och inte säger hej tillbaka, så ger hon inte upp. Då säger hon hej ända tills dess personen ger upp och säger hej tillbaka. Här ser man skillnaden mellan Lovisa och Moa. Moa är mer extrovert och social och Lovisa introvert och mer blyg. Kul att se hur olika barnen är och hur de tacklar olika situationer på sitt egna sätt.
När tjejerna leker tillsammans blir det oftast rollekar. Populärast är att en av dem är mamma och den andra barn. Och jag ska vara farmor som sköter barnet medans mamman går till jobbet. Moa hänger på bra och har tagit till sig den här leken. Det är kul att höra henne försöka resonera med det busiga barnet Lovisa och höra henne förklara för mig att hon ska på jobbet och jag under tiden ska sköta och leka med barnet:
"Mamma jobbet, Farmor leka bebis".
Språkutvecklingen hos Moa fortsätter att gå bra. Nu i veckan har hon fått kläm på detta med "mig", "dig", "min" och "din". Hon har även kommit på att ordet "vill" är väldigt användbart. Och en vilja av stål har hon mycket av och lever verkligen ut sina känslor när något går emot henne. Inte alltid lätt att veta hur man ska hantera dessa känslor och hur bestämd man ska vara.
I veckan hade vi dock tillfälle att få lite råd då vi träffade den barnpsykolog man får erbjudande om att träffa efter en adoption. Det var jättebra att sitta och prata med honom och vi fick några konkreta råd som vi tagit till oss. Tex ska bara jag lägga Moa under ca tre månader framåt, eftersom hon varit så ledsen och hysterisk under de veckor Johan provat att lägga henne varannan kväll.
I och för sig hade vi redan ändrat till det ett par dagar före, eftersom vi själva kände att så här kunde vi inte fortsätta, men det var ändå skönt att få höra det av honom.
Jag fortsätter lägga Lovisa varannan kväll och det löser vi genom att jag lägger Moa först och sedan Lovisa. För är man storasyster ska man ha vissa privilegier, såsom att lägga sig senare och få tugga tuggummi... Det hävdar i allafall Lovisa:-)
Lovisas är en så klok storasyster ibland. Det är kul att höra henne berätta för Moa hur man ska göra och inte göra, men sedan ser man sekunden efter att hon själv gör precis det man inte ska göra. När man frågar henne varför hon gjorde så, när hon nyss sa till Moa att man inte skulle göra så, då säger hon förvånat:
"Men mamma, det är ju bara Moa som inte ska göra så" :-)
Eller så hävdar hon att hon inte gjort något...
En sak jag lärt mig om Moa de senaste dagarna är hur hon somnar. Först så snurrar hon på sig och pratar med sitt gosedjur, sedan börjar hon lugna ner sig och dra i pyjamasärmen, därefter lägger hon sig på vänstersida och börjar suga på ärmen och sedan somnar hon tvärt.
Lovisa har alltid kommit till oss vid två-tiden på natten, men nu har hon börjat komma till vår säng vid 23:00. Vet inte varför, men jag tror att största orsaken är att hon börjat drömma mer. Läser man en bok på kvällen kan hon på morgonen berätta att hon hade en dröm om detta. Och det behöver inte vara mycket dramatik i boken för att hon ska bli rädd och inte vilja läsa den igen. Hon har verkligen kommit in i en känslig ålder med mycket känslor och funderingar. Det här med frågorna kring döden har lugnat ner sig lite, men mer frågor kommer nog snart.
Annars så är förberedelserna i full gång inför dopet den 6:e februari. Vi gör det ganska enkelt för oss, men det är ändå saker som måste ordnas. Den som sjöng på vårt bröllop och på Lovisas dop, ska även sjunga på Moas. Det blir två sånger varav en Tomas Di Levas "Miraklet", men med omskriven text av mig och min syster. Nu handlar texten om hur vi hämtat ett barn och blivit en familj. Ska bli kul att höra honom sjunga den i kyrkan.
Bilder sedan senast:
Tjejerna bygger lego och blundar när jag ska ta bilden.
Moa har fått en ny overall av mormor och morfar. Här provar hon den tillsammans med pappas skoter face mask.
Lovisa leker häst med morfar.
Moa har tagit av sig sin hårsnodd och istället bytt till diadem. Hon har fått en mycket intressant frisyr.
Vinprovning hemma hos oss i helgen. De vuxna provade viner medan Lovisa och Tim spelade Nintendo en hel kväll.
Moa busar istället för att gå och byta om till pyjamas. Hon sparng omkring och sa "na na nanna nana" och viftade med händerna vid öronen.
Pappa leker monster med tjejerna och Moa söker skydd mot mammas trygga ben.
Kommentarer
Trackback
