Sportlov och vår familjedag
De senaste veckorna har gått i blixtens hastighet. Vet inte om det är det soliga vädret som gör att tiden går snabbare eller om det är något annat. Men en sak är säker, man blir mycket alertare och piggare när solen tittar fram.
Nu för tiden är Lovisa ett "15-timmars" barn på dagis, vilket innebär att under vår föräldraledighet är hon på dagis 5 timmar per dag tisdag, onsdag och torsdag. Och att hon följer skolornas lov, dvs är ledig när skolan har lovdagar. Det här funkar bra och Lovisa är mycket nöjd att få vara hemma måndagar och fredagar.
Vecka 10 hade vi sportlov här uppe i Umeåtrakten och eftersom Lovisa var ledig passade vi att åka till stugan på ett minisportlov. Johan tog ledigt onsdag-fredag och vi hade några härliga och soliga dagar vid havet.
Vi hade just hunnit få husstommen uppsatt när vi hämtade Lovisa och nu har vi kommit så långt att undervåningen är färdig och har börjat få nya krafter för att starta med stugans övervåning.
Lovisa trivs otroligt bra i stugan och även Moa verkar ha funnit sig tillrätta. Så snart vi kommer till stugan är tjejerna i full gång med att leka och dra fram alla leksaker.
Vi fördrev dagarna med lek i snön, grillning ute på isen samt skoterturer. Moa har ju varit väldigt tveksam till skotern, men efter det att pappa (utan att fråga mamma...) lät henne tolka efter skotern med en bob, så har hennes rädsla varit som bortblåst. Istället står hon nu hela tiden vid skotern och gnäller om att få åka mera:-)
Fredagen 12 mars firade vi 3-årig familjedag med Lovisa. Då var det exakt 3 år sedan vi fick Lovisa i Kina. När man tänker tillbaka på den dagen och samtidigt ser bilder och film, så infinner sig många olika känslor. Man minns sin nervositet, glädje, ömhet, kärlek, funderingar, etc.
På morgonen vaknade jag och Lovisa lite tidigare än Moa och Johan, så vi låg och viskade med varandra. Jag berättade hur det gick till när vi fick henne, hur vi stod på kö och att vi var par nummer 4:a, att hon grät från början men slutade efter lite vatten och ett kex, hur hon tyckte om att bygga med saker, vilka vi ringde från hotellrummet, vilka andra barn som också samtidigt fick mammor och pappor, etc.
Jag fick berätta det flera gånger eftersom hon tycker det är så spännande att höra historien.
Lovisa frågar egentligen aldrig om sin egen tid i Kina, men har utifrån sina egna upplevelser vid hämtningen av Moa, börjat lägga ihop två och två. Nu vill hon ofta att hon och Moa ska leka "mamma som hämtar sitt barn på barnhem i Kina". Vi har redan från början pratat med Lovisa om "när vi hämtade dig i Kina", men har annars valt att bara berätta när hon själv frågat. Än så länge har det varit få frågor, men jag tror fler frågor snart kommer. Man märker att Lovisa blivit äldre och att hon funderar mer än tidigare.
Hur som helst hade vi alltså 3-årig familjedag. Vi firade den med en härlig utflykt ute på isen med kusinerna Hugo och Vide samt att Lovisa fick välja kvällens middag. Vi sade dock att pannkakor och stuvade makaroner ej fick väljas (äter vi nog ofta ändå...). Lovisa funderade en stund och sa sedan "McDonalds":-)
Nu har vi ju ingen sådan restaurang i stugan så jag och Johan fick använda vår uppfinningsrikedom. Vi inhandlade Chicky Bits på ICA och små presenter på KappAhl. På kvällen lagade vi till ett Happy Meal innehållande Chicky Bits, pommes frites, äppelklyftor i påse, present och Coca Cola. Allt snyggt inpackat i en glassbox.
Tjejerna var mycket nöjda och åt med stor glädje. Till efterrätt åt vi hemgjord kladdkaka, vilket är något som Lovisa älskar. Kvällen avslutades med att se den nya Laban-filmen "Bullar och Bång" på DVD.
En perfekt dag!
Lovisa och kusin Hugo har en Mora Träsk föreställning. Hugo är Leif och Lovisa gitrristen Daniel. Lovisa har lärt sig spela luftgitarr på dagis.
Lite övrigt:
Moa
En morgon i förra veckan vaknade Moa och satte sig genast upp och sa "Bllllööjjjja" (hon har ett konstigt sätt att säga det ordet) och fortsatte sedan genom att demonstrativt peka på den och säga "Moa vill ha trosa".
Oj då tänkte jag, är hon så bestämd måste det vara dags för att sluta med blöja. Så vi skippade blöjan och tog på en trosa när vi bytte om efter frukosten.
5 timmar och 6 ombyten senare tyckte både Moa och jag att det var dags att ta på blöjan igen. Hur kan man kissa så ofta? Inom loppet av 45 minuter lyckades hon kissa på sig tre gånger. I början tyckte hon det var mest kul, men de sista tre gångerna tyckte hon det var väldigt oskönt att bli så blöt. Hon gick väldigt bredbent till toan och var väldigt angelägen att jag skulle följa med...
Det är egentligen lite orättvist mot Moa, men man jämför ofrånkomligen med Lovisa. Hon kissade på sig tre gånger och efter det har hon varit klockren.
Nu vill Moa inte längre ha på sig trosa utan vi uppmuntrar istället henne att säga till när hon är, som hon själv säger, "kissanödig".
Bajsningen fungerar dock nu nästan klockrent och vi hinner för det mesta till toan för "pluppningen".
Varje morgon vi lämnar Lovisa på dagis och ska vinka till henne utanför fönstret har Moa tagit för vana att gå fram mot fönstret, ramla i snön och sedan tokskratta. Hon är en liten clown:-)
Från början kunde vi inte laga mat eller duka bordet utan att Moa skrek och gnölade efter mat. Långsamt har det blivit bättre, men fortfarande blir hon väldigt fokuserad på oss och maten och har svårt för att fortsätta leka. Nu har vi börjat lära henna att vi säger "varsågod" när maten är klar och först då är det dags att komma till bordet. Det här funkar ganska bra, men hon hon kommer ändå ganska ofta till oss, lägger huvudet sött på sned och säger:
"Är maten klar, eller?"
"Nu klar, eller?"
"Snart klar, eller?"
"Eller" har blivit ett ord som hon på senare tid ofta använder i sina frågor. Idag kom jag på mig själv att säga det, så jag börjar förstå vart det kommer ifrån:-)
Lovisa
Lovisa har också lärt sig ett antal nya ord, men där är inte jag skyldig. Istället tror vi det är dagiskompisarna som använder dem:
"Fub" => När något är fuskigt.
"Yes!" => Säger hon när något gått bra och sedan "Give me five".
Ända sedan jul har Lovisa i princip gråtit varje morgon vid lämningen på dagis. Det här hade känts jättejobbigt om inte dagisfröknarna rappporterat att så snart jag och Moa försvinner ur hennes åsyn blir Lovisa glad och börjar leka. Efter sportlovet har hon dock helt plötsligt slutat gråta och sitter istället och vinkar glatt tillsammans med fröken. Vi som trodde det skulle bli värre eftersom hon varit ledig så länge. Men vad skönt det är att ha fel ibland:-)
Tjejerna framför sin snögubbe:
På skotertur till Holmön. Två tuffa skoterbrudar:
Nu för tiden är Lovisa ett "15-timmars" barn på dagis, vilket innebär att under vår föräldraledighet är hon på dagis 5 timmar per dag tisdag, onsdag och torsdag. Och att hon följer skolornas lov, dvs är ledig när skolan har lovdagar. Det här funkar bra och Lovisa är mycket nöjd att få vara hemma måndagar och fredagar.
Vecka 10 hade vi sportlov här uppe i Umeåtrakten och eftersom Lovisa var ledig passade vi att åka till stugan på ett minisportlov. Johan tog ledigt onsdag-fredag och vi hade några härliga och soliga dagar vid havet.
Vi hade just hunnit få husstommen uppsatt när vi hämtade Lovisa och nu har vi kommit så långt att undervåningen är färdig och har börjat få nya krafter för att starta med stugans övervåning.
Lovisa trivs otroligt bra i stugan och även Moa verkar ha funnit sig tillrätta. Så snart vi kommer till stugan är tjejerna i full gång med att leka och dra fram alla leksaker.
Vi fördrev dagarna med lek i snön, grillning ute på isen samt skoterturer. Moa har ju varit väldigt tveksam till skotern, men efter det att pappa (utan att fråga mamma...) lät henne tolka efter skotern med en bob, så har hennes rädsla varit som bortblåst. Istället står hon nu hela tiden vid skotern och gnäller om att få åka mera:-)
Fredagen 12 mars firade vi 3-årig familjedag med Lovisa. Då var det exakt 3 år sedan vi fick Lovisa i Kina. När man tänker tillbaka på den dagen och samtidigt ser bilder och film, så infinner sig många olika känslor. Man minns sin nervositet, glädje, ömhet, kärlek, funderingar, etc.
På morgonen vaknade jag och Lovisa lite tidigare än Moa och Johan, så vi låg och viskade med varandra. Jag berättade hur det gick till när vi fick henne, hur vi stod på kö och att vi var par nummer 4:a, att hon grät från början men slutade efter lite vatten och ett kex, hur hon tyckte om att bygga med saker, vilka vi ringde från hotellrummet, vilka andra barn som också samtidigt fick mammor och pappor, etc.
Jag fick berätta det flera gånger eftersom hon tycker det är så spännande att höra historien.
Lovisa frågar egentligen aldrig om sin egen tid i Kina, men har utifrån sina egna upplevelser vid hämtningen av Moa, börjat lägga ihop två och två. Nu vill hon ofta att hon och Moa ska leka "mamma som hämtar sitt barn på barnhem i Kina". Vi har redan från början pratat med Lovisa om "när vi hämtade dig i Kina", men har annars valt att bara berätta när hon själv frågat. Än så länge har det varit få frågor, men jag tror fler frågor snart kommer. Man märker att Lovisa blivit äldre och att hon funderar mer än tidigare.
Hur som helst hade vi alltså 3-årig familjedag. Vi firade den med en härlig utflykt ute på isen med kusinerna Hugo och Vide samt att Lovisa fick välja kvällens middag. Vi sade dock att pannkakor och stuvade makaroner ej fick väljas (äter vi nog ofta ändå...). Lovisa funderade en stund och sa sedan "McDonalds":-)
Nu har vi ju ingen sådan restaurang i stugan så jag och Johan fick använda vår uppfinningsrikedom. Vi inhandlade Chicky Bits på ICA och små presenter på KappAhl. På kvällen lagade vi till ett Happy Meal innehållande Chicky Bits, pommes frites, äppelklyftor i påse, present och Coca Cola. Allt snyggt inpackat i en glassbox.
Tjejerna var mycket nöjda och åt med stor glädje. Till efterrätt åt vi hemgjord kladdkaka, vilket är något som Lovisa älskar. Kvällen avslutades med att se den nya Laban-filmen "Bullar och Bång" på DVD.
En perfekt dag!
Lovisa och kusin Hugo har en Mora Träsk föreställning. Hugo är Leif och Lovisa gitrristen Daniel. Lovisa har lärt sig spela luftgitarr på dagis.
Lite övrigt:
Moa
En morgon i förra veckan vaknade Moa och satte sig genast upp och sa "Bllllööjjjja" (hon har ett konstigt sätt att säga det ordet) och fortsatte sedan genom att demonstrativt peka på den och säga "Moa vill ha trosa".
Oj då tänkte jag, är hon så bestämd måste det vara dags för att sluta med blöja. Så vi skippade blöjan och tog på en trosa när vi bytte om efter frukosten.
5 timmar och 6 ombyten senare tyckte både Moa och jag att det var dags att ta på blöjan igen. Hur kan man kissa så ofta? Inom loppet av 45 minuter lyckades hon kissa på sig tre gånger. I början tyckte hon det var mest kul, men de sista tre gångerna tyckte hon det var väldigt oskönt att bli så blöt. Hon gick väldigt bredbent till toan och var väldigt angelägen att jag skulle följa med...
Det är egentligen lite orättvist mot Moa, men man jämför ofrånkomligen med Lovisa. Hon kissade på sig tre gånger och efter det har hon varit klockren.
Nu vill Moa inte längre ha på sig trosa utan vi uppmuntrar istället henne att säga till när hon är, som hon själv säger, "kissanödig".
Bajsningen fungerar dock nu nästan klockrent och vi hinner för det mesta till toan för "pluppningen".
Varje morgon vi lämnar Lovisa på dagis och ska vinka till henne utanför fönstret har Moa tagit för vana att gå fram mot fönstret, ramla i snön och sedan tokskratta. Hon är en liten clown:-)
Från början kunde vi inte laga mat eller duka bordet utan att Moa skrek och gnölade efter mat. Långsamt har det blivit bättre, men fortfarande blir hon väldigt fokuserad på oss och maten och har svårt för att fortsätta leka. Nu har vi börjat lära henna att vi säger "varsågod" när maten är klar och först då är det dags att komma till bordet. Det här funkar ganska bra, men hon hon kommer ändå ganska ofta till oss, lägger huvudet sött på sned och säger:
"Är maten klar, eller?"
"Nu klar, eller?"
"Snart klar, eller?"
"Eller" har blivit ett ord som hon på senare tid ofta använder i sina frågor. Idag kom jag på mig själv att säga det, så jag börjar förstå vart det kommer ifrån:-)
Lovisa
Lovisa har också lärt sig ett antal nya ord, men där är inte jag skyldig. Istället tror vi det är dagiskompisarna som använder dem:
"Fub" => När något är fuskigt.
"Yes!" => Säger hon när något gått bra och sedan "Give me five".
Ända sedan jul har Lovisa i princip gråtit varje morgon vid lämningen på dagis. Det här hade känts jättejobbigt om inte dagisfröknarna rappporterat att så snart jag och Moa försvinner ur hennes åsyn blir Lovisa glad och börjar leka. Efter sportlovet har hon dock helt plötsligt slutat gråta och sitter istället och vinkar glatt tillsammans med fröken. Vi som trodde det skulle bli värre eftersom hon varit ledig så länge. Men vad skönt det är att ha fel ibland:-)
Tjejerna framför sin snögubbe:
På skotertur till Holmön. Två tuffa skoterbrudar:
3 år sedan vi fick Lovisa!!!
Idag är det exakt 3 år sedan vi fick Lovisa. Man blir så glad och varm i kroppen när man tänker på detta:-)
Idag ska vi grilla ute på isen och njuta av solskenet. Ikväll ska vi äta en middag som Lovisa bestämt. Ganska roligt när hon valde middagen, men jag berättar mer om det när jag återkommer med en utförligare berättelse om firandet av vår familjedag.
Idag ska vi grilla ute på isen och njuta av solskenet. Ikväll ska vi äta en middag som Lovisa bestämt. Ganska roligt när hon valde middagen, men jag berättar mer om det när jag återkommer med en utförligare berättelse om firandet av vår familjedag.
Lovisas första akutenbesök samt hennes framtidsplaner
De senaste två veckorna har vi varit konstant krassliga. Först fick båda tjejerna feber samma dag förra veckan och för Moa höll den i sig tre dagar, medans Lovisa bara hade feber en dag. Moas näsa rann så otroligt mycket att jag höll på att få tillbaka min tennisarmbåge av allt snytande. Det var skönt när Johan kom hem från jobbet för då kunde han ta kvällspasset av snortorkandet.
På fredagen var Moa på bättringsvägen, men fick för säkerhetsskull vara hemma från Mora Träsk konserten i Umeå Sporthall. Lovisa var då ännu frisk och kry och stod i främsta led och rockade med i deras medryckande musik. Dagen efter däremot, på lördagen, verkade Lovisa hängig på förmiddagen och klagade på huvudvärk (vilket hon verkar börjat kunna känna de senaste månaderna). Vi provade febern och mycket riktigt hade hon närmare 39 grader. Senare samma dag kom halsonten, hesheten och hostan. Febern satt i ända till tisdagen så hon var hemma från dagis tom onsdagen. Det här var första gången sedan vi fick henne som hon haft feber mer än en dag, så för oss var det väldigt ovant att hon var så förkyld.
Natten till lördagen vaknade jag av att Lovisa kom till vår säng vid 01.00. Efter ett tag vaknade jag igen av att hon låg på min arm och slängde sig fram och tillbaka. Jag tyckte det var lite jobbigt så jag lyfte av henne från armen och somnade om. Sedan vaknade jag igen av att hon vred sig fram och tillbaka och därmed drog av mig täcket. Först blev jag lite irriterade men vaknade sedan till och började tänka. Jag väckte henne och frågade hur det var och då pekade hon mot magen. Resten av natten vred hon sig i sömnen och gnydde. På morgonen hade hon fortfarande ont och var väldigt dämpad. Febern steg på kort tid från 37,5 till 38,3 och hon ville bara ligga på soffan och hålla om magen. Vi blev väldigt oroliga och ringde sjukvårdsrådgivningen. De rådde oss att åka till sjukhuset för de misstänkte blindtarmen. Då blev man ännu mer orolig.
På sjukhuset blev vi snabbt mottagna och visade till ett undersökningsrum. Där inne hulkar Lovisa plötsligt till och kräks över hela golvet (och våra kläder). Hon blir väldigt förvånad över vad som händer och efteråt när hon ligger på britsen frågar hon mig "Mamma, vad var det som kom ut ur min mun?.
Hon som aldrig varit magsjuk förstod inte vad som hände och jag fick förklara detta med att kräkas och att det kommer från magen. Hon tyckte det var mycket fascinerande och berättar nu för alla att hon kräkts på sjukhusgolvet:-)
Vi fick vänta ca två timmar på doktorn och Lovisa var väldigt medtagen och ville bara ligga och slumra. Hon tom sov i en timme. Men det som var positivt är att magvärken avtog och försvann medans vi var där. Så när doktorn kom kunde hon efter undersökning konstatera att det inte var blindtarmen utan troligen en maginfektion. Lovisas feber hade dock stigit till 39 och hon hade väldigt ont i huvudet, så hon fick febernedsättande innan vi fick åka hem.
Hemma igen låg hon utslagen fram till kvällen, men i natt har hon sovit gott och i morse var hon i princip som vanligt igen. Förutom den förbaskade slemhostan som inte verkar ge med sig.
Hon har idag på förmiddagen ägnat sig åt att prata med dem som ringt och frågat hur det är med henne. Och de som inte har hört av sig har hon ringt själv och berättat om kräkningen på golvet:-)
Förutom denna ingående beskrivning av våra sjukdomar (jag har dock inte nämnt min och Johans förkylning...) kan jag berätta följande:
Moa
Moa har efter ett idogt mutande med kex nu börjat "pluppa" toan. Efter att ha gjort det tre dagar i rad drog vi in på kexen och hon får nu läsa tre istället för två böcker vid nattningen. Hon hade velat ha kvar kexen...
Nu återstår att hon även börjar kissa toan, men hon säger till allt oftare så det kommer nog snart.
Vår kinesiska vän, Shuoyun, provade prata kinesiska med Moa när vi träffade henne på det kinesiska nyårsfirande som vi har börjat fira med de som vi träffade på adoptionskursen och som också adopterade från Kina. Enligt Shuoyun förstår Moa fortfarande lite kinesiska men det har minskat sedan första gången de träffades.
Antagligen kommer det sista av Moas kinesiska snart att försvinna.
Vi har haft besök av sociala för 6-månadersrapporten som ska skrivas till Kina. Socialsekreteraren kom 16 och vid 17-tiden tyckte nog Moa att hon varit för länge, för då deklarerade hon klart och tydligt att hon ville ha mat. När socialsekreteraren frågade vad hon helst ville ha för mat så knäppte Moa händerna och sa "Tack gode gud för maten".
Farmor har lärt Lovisa detta och tydligen har Moa snappat upp meningen och sa det nu för första gången.
Socialsekreteraren visste inte vad hon skulle säga, men hon förstod nog vinken för hon åkte kort efter detta :-)
Lovisa
Vi var och hälsade på en arbetskompis i fredags och Lovisa och kompisens pojke stod och diskade och tvättade i deras tvättställ. Efter det har Lovisa bestämt sig för vad hon vill bli när hon blir stor:
- En som åker runt och tvättar tvättställ.
Ska bli spännade att höra vad hon vill bli nästa gång:-)
Några bilder från den senaste veckan:
Moa har fortfarande en förkärlek för "bling-bling".
När Moa fyllde tre år var det som att hennes ben blev längre. Helt plötsligt kunde hon cykla på den stora trehjulingen. Hon gillar att packa den full med saker.
Nu har solen kommit och inga solglasögon var inköpa till Moa. Jag letade och hittade dessa Kalle Anka glasögon som Johan måste ha fått med någon prenumeration på 70-talet. Alla som mötte oss log mot Moa och tyckte hon var söt. Och visst förstår man dem:-) Nu är nya coola svarta glasögon inköpta, men frågan är om inte de här var bättre.
Ibland roar Moa sig själv riktigt bra i lekrummet och när Lovisa var sjuk byggde hon det här legohuset.
Bilder från vår kinesiska nyårsfirande. Det är en kompis som tagit bilderna och det är otroligt vad mycket bättre bilderna blir med systemkamera och en duktig fotograf:
Moa har intagit festen.
Lovisa leker kurragömma.
Alla lagade två rätter var. Allt supergott och man var tvungen att äta mer fastän man var proppmätt.
Fiskdammen blev mycket uppskattad.
På fredagen var Moa på bättringsvägen, men fick för säkerhetsskull vara hemma från Mora Träsk konserten i Umeå Sporthall. Lovisa var då ännu frisk och kry och stod i främsta led och rockade med i deras medryckande musik. Dagen efter däremot, på lördagen, verkade Lovisa hängig på förmiddagen och klagade på huvudvärk (vilket hon verkar börjat kunna känna de senaste månaderna). Vi provade febern och mycket riktigt hade hon närmare 39 grader. Senare samma dag kom halsonten, hesheten och hostan. Febern satt i ända till tisdagen så hon var hemma från dagis tom onsdagen. Det här var första gången sedan vi fick henne som hon haft feber mer än en dag, så för oss var det väldigt ovant att hon var så förkyld.
Natten till lördagen vaknade jag av att Lovisa kom till vår säng vid 01.00. Efter ett tag vaknade jag igen av att hon låg på min arm och slängde sig fram och tillbaka. Jag tyckte det var lite jobbigt så jag lyfte av henne från armen och somnade om. Sedan vaknade jag igen av att hon vred sig fram och tillbaka och därmed drog av mig täcket. Först blev jag lite irriterade men vaknade sedan till och började tänka. Jag väckte henne och frågade hur det var och då pekade hon mot magen. Resten av natten vred hon sig i sömnen och gnydde. På morgonen hade hon fortfarande ont och var väldigt dämpad. Febern steg på kort tid från 37,5 till 38,3 och hon ville bara ligga på soffan och hålla om magen. Vi blev väldigt oroliga och ringde sjukvårdsrådgivningen. De rådde oss att åka till sjukhuset för de misstänkte blindtarmen. Då blev man ännu mer orolig.
På sjukhuset blev vi snabbt mottagna och visade till ett undersökningsrum. Där inne hulkar Lovisa plötsligt till och kräks över hela golvet (och våra kläder). Hon blir väldigt förvånad över vad som händer och efteråt när hon ligger på britsen frågar hon mig "Mamma, vad var det som kom ut ur min mun?.
Hon som aldrig varit magsjuk förstod inte vad som hände och jag fick förklara detta med att kräkas och att det kommer från magen. Hon tyckte det var mycket fascinerande och berättar nu för alla att hon kräkts på sjukhusgolvet:-)
Vi fick vänta ca två timmar på doktorn och Lovisa var väldigt medtagen och ville bara ligga och slumra. Hon tom sov i en timme. Men det som var positivt är att magvärken avtog och försvann medans vi var där. Så när doktorn kom kunde hon efter undersökning konstatera att det inte var blindtarmen utan troligen en maginfektion. Lovisas feber hade dock stigit till 39 och hon hade väldigt ont i huvudet, så hon fick febernedsättande innan vi fick åka hem.
Hemma igen låg hon utslagen fram till kvällen, men i natt har hon sovit gott och i morse var hon i princip som vanligt igen. Förutom den förbaskade slemhostan som inte verkar ge med sig.
Hon har idag på förmiddagen ägnat sig åt att prata med dem som ringt och frågat hur det är med henne. Och de som inte har hört av sig har hon ringt själv och berättat om kräkningen på golvet:-)
Förutom denna ingående beskrivning av våra sjukdomar (jag har dock inte nämnt min och Johans förkylning...) kan jag berätta följande:
Moa
Moa har efter ett idogt mutande med kex nu börjat "pluppa" toan. Efter att ha gjort det tre dagar i rad drog vi in på kexen och hon får nu läsa tre istället för två böcker vid nattningen. Hon hade velat ha kvar kexen...
Nu återstår att hon även börjar kissa toan, men hon säger till allt oftare så det kommer nog snart.
Vår kinesiska vän, Shuoyun, provade prata kinesiska med Moa när vi träffade henne på det kinesiska nyårsfirande som vi har börjat fira med de som vi träffade på adoptionskursen och som också adopterade från Kina. Enligt Shuoyun förstår Moa fortfarande lite kinesiska men det har minskat sedan första gången de träffades.
Antagligen kommer det sista av Moas kinesiska snart att försvinna.
Vi har haft besök av sociala för 6-månadersrapporten som ska skrivas till Kina. Socialsekreteraren kom 16 och vid 17-tiden tyckte nog Moa att hon varit för länge, för då deklarerade hon klart och tydligt att hon ville ha mat. När socialsekreteraren frågade vad hon helst ville ha för mat så knäppte Moa händerna och sa "Tack gode gud för maten".
Farmor har lärt Lovisa detta och tydligen har Moa snappat upp meningen och sa det nu för första gången.
Socialsekreteraren visste inte vad hon skulle säga, men hon förstod nog vinken för hon åkte kort efter detta :-)
Lovisa
Vi var och hälsade på en arbetskompis i fredags och Lovisa och kompisens pojke stod och diskade och tvättade i deras tvättställ. Efter det har Lovisa bestämt sig för vad hon vill bli när hon blir stor:
- En som åker runt och tvättar tvättställ.
Ska bli spännade att höra vad hon vill bli nästa gång:-)
Några bilder från den senaste veckan:
Moa har fortfarande en förkärlek för "bling-bling".
När Moa fyllde tre år var det som att hennes ben blev längre. Helt plötsligt kunde hon cykla på den stora trehjulingen. Hon gillar att packa den full med saker.
Nu har solen kommit och inga solglasögon var inköpa till Moa. Jag letade och hittade dessa Kalle Anka glasögon som Johan måste ha fått med någon prenumeration på 70-talet. Alla som mötte oss log mot Moa och tyckte hon var söt. Och visst förstår man dem:-) Nu är nya coola svarta glasögon inköpta, men frågan är om inte de här var bättre.
Ibland roar Moa sig själv riktigt bra i lekrummet och när Lovisa var sjuk byggde hon det här legohuset.
Bilder från vår kinesiska nyårsfirande. Det är en kompis som tagit bilderna och det är otroligt vad mycket bättre bilderna blir med systemkamera och en duktig fotograf:
Moa har intagit festen.
Lovisa leker kurragömma.
Alla lagade två rätter var. Allt supergott och man var tvungen att äta mer fastän man var proppmätt.
Fiskdammen blev mycket uppskattad.
