Moas födelsedag
Sedan var det förberedelser inför kalaset på eftermiddagen. Tjejerna lekte medans jag och Johan städade, handlade och bakade tårta. Klockan två kom gästerna som var den närmaste familjen. Moa öppnade presenter på löpande band innan hon började leka med kusinerna. Alla barnen lekte jättebra med varandra och ni kan tro att det var stoj och hög ljudnivå här hemma:-)
Moa öppnar presenterna från kusinerna Hugo och Vide.
Prinsessattiraljer från Mormor och Morfar.
Farfar försöker krångla sig ut ur kojan.
Kusin Vide provar fjärilsvingar och är ute och går med Moas nya docka och vagn.
Lovisa och kusinerna Hugo och Frida fikar.
Pappa Johan kommer med tårtan.
Moa tyckte "sprutet" var både spännande och farligt. Tryggt i morfars famn.
Barnen fick fiska fiskdamm. Moa fiskade fiskdamm för första gången igår då vi var på kinanyårsfest, så hon var nu världsvan och visste precis hur man gjorde.
Tjejerna har brottat ner farbror Fredrik och killar han på magen (och naveln). Se hur snyggt de delat upp uppgifterna mellan sig. Moa håller Frippe och Lovisa sköter killandet.
Lite övrigt:
Lovisa
Lovisa har på något sätt lärt sig säga "int" istället för "inte". Hon gör det extremt tydligt och man kan inte låta bli att le varje gång hon gör det. En riktig norrländska:-)
För er som inte vet det har jag varit ett Carola-fan sedan tonåren. Ibland skäms jag över det (som när hon uppenbarligen har lämnat en parfymflaska till sitt faddderbarn på Haiti. Hur kan man göra det?), men jag säger som alla andra: Hon sjunger ju iallafall bra.
Jag har kämpat länge för att väcka Lovisas beundran för Carola och nu har det äntligen lyckats. Det hände efter att hon hört Carola sjunga "Vyssan lull" och nu vill hon höra på henne hela tiden. Hon har fått min Carola t-shirt och är mycket nöjd. Den ser mer ut som en stor klänning på henne, men hon pratar ändå om att ha den på dagis någon dag.
På lördag ska jag, tillsammans med en kompis, åka och lyssna på Carola i Lycksele och vi får se om det finns t-shirtar att köpa i barnstorlek.
Idag hörde jag förresten Moa säga "Carola är bäst , ingen protest" och blev mycket nöjd över att även hon insett hur bra Carola är. Pappa är inte lika nöjd...
I veckan sa Lovisa till mig, medan jag drog hon och Moa hem från dagis:
"Mamma, jag tycker bara om fisk som inte kommer från havet".
Efter lite kompletterande frågor från mig förstod jag att Lovisa bara gillar fiskpinnar. Jag vågade inte upplysa henne om vad det är för ingredienser i fiskpinnar:-)
En annan rolig sak som Lovisa i veckan sa vid läggdags är följande:
"Mamma, blir man tjock när man blir pumpad?"
Jag var tvungen att ställa några kompletterande frågor för att förstå vad hon menade med pumpa:
Då säger hon:
"Med en sån där sak som man pumpar cyklar med".
De är roliga barn:-)
Jag höll dock en liten föreläsning om vikten av bra kost och varför man bara får godis på lördagar.
Moa
Måndagen efter dopet gick jag och Moa och lämnade tillbaka nyckeln till församlingsgården. När vi gick förbi kyrkan pekade jag ut byggnaden och förklarade att där fick du vatten på huvudet i lördags. Då säger Moa att hon vill ha mer vatten på huvudet och jag försöker förklara att det får man bara en gång, men vi kan ju leka det hemma istället. Då tittar hon på mig och skriker:
"Mera vatten på huvudet. Inte hemma".
Och det skrek hon även när vi kom in på pastorsexpeditionen...
Vi har fortsatt att öva Moa att åka skoter. Nu har vi kommit till en punkt att hon accepterar det, men det är en överdrift att säga att hon gillar det. Vi måste nog låna en skoterpulka för att kolla om det går bättre.
Senast vi var hos mormor och morfar behövde jag åka på affären för att handla mat till vår helgvistelse i stugan. När jag lite på skämt frågade Moa om hon ville följa med mig eller stanna hos mormor och morfar, så svarade hon "Stanna". Jag höll på att falla baklänges, eftersom jag trott att Moa inte skulle vara redo för detta än på ett par månader. Jag var borta ca trettio minuter och det gick jättebra.
Vad mycket som hänt med Moa den sista tiden. Hon har blivit mycket mer säkrare och vågar sig längre bort från mig, tex på öppna förskolan där hon vågade hon gå iväg till ett annat rum och leka.
Hon är en otroligt öppen och glad tjej som charmar alla. Kassörskan som inte sagt ett ljud till mig på tolv år, lyckades Moa till exempel charma på en minut.
Sedan vi kom hem har Moa inte accepterat att jag legat med ryggen mot henne, utan hon har velat att jag ska ligga vänd mot henne. Ni kan ju tänka er hur jag haft kramp i kroppen på nätterna för hon verkar ha ett sjätte sinne och har vaknat så snart jag vänt mig. Nu har jag haft ett allvarligt samtal med henne om att mamma får ont och att Moa istället kan hålla om mammas rygg. Vi övade då och då en hel dag och när natten kom gick det jättebra. Nu har nätterna blivit mycker mer angenäma för både Moa och mig. Och dagarna också, eftersom iallafall jag blir gladare när jag är mer utvilad.
Häromdagen lärde jag Moa att man kan lura varandra, tex genom att säga "Kolla, en spindel i taket". När den andre tittar säger man "Lurad". Moa älskar den här leken och så fort hon är lite grining räcker det att man börjar leka "Lurad". Då är hon glad igen efter en sekund.
Ibland kanske man tycker det blir lite enformigt att titta efter en panda i taket ca trettio gånger i rad, men Moa verkar inte bekommas av det:-)
Moa 3 år!!!!
Moa var nog lite förtjust över vår skönsång, men sa ändå "Tyst!! upprepade gånger:-)
Mer rapportering om dagens firande, samt lite om den senaste veckan, kommer ikväll.
Dopet och Moas första skotertur
I lördags döptes Moa och jag tror alla tyckte det blev en trevlig stund både i kyrkan och efteråt i församlingsgården. Jag och Johan tyckte nog att tjejerna kunde ha varit lite mindre "aktiva" under ceremonin, men de är ju barn och väldigt charmiga:-)
Moa och Lovisa dansade väldigt vackert när vår inhyrda sångare sjöng sina två sånger. De snurrade och svävade som fjärilar samt lyckades trilla nerför altartrappan... Det var Lovisa som lyckades med det eftersom hon snurrade så mycket. Jag såg hur hon grimaserade, men hon bet ihop och kom upp och dansade igen. Men efteråt på kvällen när vi pratade så sa hon: "Mamma, det gjorde väldigt ont".
När han slutade sjunga höjde Moa upp sin stämma och sa: "Mera sjunga". Gissa om det renderade skratt:-)
Båda tjejerna var likadant klädda med benvita klänningar inköpta på Lindex och röda lackskor. Riktiga prinsessor!
Lite bilder från dopet:
Lite övrigt om barnen:
Lovisa
När vi hade dopsamtal med prästen satt tjejerna tillsammans med oss och ritade under tiden vi talades vid. När vi hade pratat klart om dopet tyckte prästen vi skulle be för dopet. Jag sa till Lovisa att vi skulle be och då tittar Lovisa upp från ritandet och säger väldigt allvarligt:
"Varför då?"
Prästen måste nog ha funderat på hur ofta vi ber med våra barn:-)
Lovisa har genomgått någon typ av personlighetsförändring den senaste månaden. Från att varit ganska reserverad mot nya personer, så är hon nu mycket mer öppen. När prästen skulle säga hejdå så går Lovisa fram till honom och ger honom en stor kram. Jag och Johan höll på att trilla baklänges, men prästen fann sig snabbt och gick fram till Moa och gav henne en kram.
När vi pratades vid på dopkvällen om hur dagen varit och vad som varit roligast, så sa Lovisa att "kuligast" var att leka i församlingsgården med de andra barnen. Vi pratade även lite om hur det varit i kyrkan och jag sa att kanske kunde de ha stått lite mer stilla. Då sa Lovisa till mig:
"Men mamma, jag var lite nyfiken. Och det måste man ju få vara."
Vad ska man svara på det? För hon har ju så rätt...
Lovisa gråter fortfarande när jag lämnar henne på dagis, men blir glad så snart jag och Moa gått. Det här har pågått sedan två dagar före jul. Vi har försökt prata med henne lite försiktigt, men hon kan inte riktigt förklara varför hon gör det. Nu har vi tagit till "mutmetoden", dvs vi har pratat med henne att det är okej att vara ledsen men det kan vara bättre att spara tårarna till när de verkligen behövs. Och klarar hon av att inte gråta på tisdag så väntar en fin present på henne. Hon blev direkt tuff och sa att det kommer inte att bli några problem. Och jag tror henne, för hennes tårar har nog mer varit ett sätt att visa att "jag får minsann gå på dagis medans ni får vara hemma".
Den fina presenten hon ska få är ett kort till Nintendo DS-enheten med ett stort antal nya spel. Lovisa har blivit en riktig Nintendo-brud (Pappa Johan har i sin tur blivit en riktig Nintendo-pappa... Jag har bara blivit en mamma som tycker att Super Mario musiken är väldigt enformig...) och skulle nog kunna sitta hur länge som helst om hon bara fick. När jag och Moa går och lägger oss tar hon och Johan fram spelet och spelar tills dess jag kommer ner och det är dags för Lovisa att gå och lägga sig.
Moa
Jag har ofta skrivit om Moas språkutveckling, men jag måste berätta några saker till. Hon är så söt för hon har den senaste veckan fått två nya favoritord, "typiskt" och "alltså". Och ikväll vid läggningen sa hon "jajamän" säkert tjugo gånger.
Exempel:
- "Är det slut nu? Typiskt." => Säger hon varje gång en film på Bolibompa är slut.
- "Mamma! Alltså, ...." => Använder hon så snart hon ska berätta något. Och det är ofta :-)
- "Mamma tog pappas täcke, jajamän" => Vid läggningen drog jag Johans täcke över mig, eftersom jag låg på mitt.
Och ikväll räknade jag till en sex-ords mening: "Moa åka skoter, nu mycket trött".
Angående skoter så åkte Moa det för första gången idag. Lovisa gillar att åka så hon och Johan har varit ute och åkt ett par gånger, men Moa har bara skakat frenetiskt på huvudet och sagt "Pappa Lovisa skoter, Mamma Moa hemma". Nu tänkte vi att hon måste prova eftersom skotern är en stor del av vårt vinterliv och vi peppade henne hela förmiddagen. Men när vi kom ut till skotern började hon storgråta med stora tårar rinnande nerför kinderna. Man kände sig som en bov när vi lyfte upp henne och satte henne på skotern. Hon fick sitta längst fram, jag körde, sedan Lovisa och längst bak Johan. Och efter ett par meter var det en tjej som slutat gråta och nu satt nöjd:-)
Vi åkte en kort tur på ca femton minuter och det gick jättbra. Det kanske inte var det roligaste hon gjort, men hon tyckte det var helt okej så länge som jag satt närmast henne. Skönt!
Det går jättebra med Moa och hennes protes. Vi har fått den justerad en gång eftersom den tog lite i knävecket. Nu går hon jättebra med "den andra foten" (som hon själv säger) och det känns som att hon går snabbare och mer stabilt med den på. Nu är det mycket lättare att vara ute med henne i snön och vi tror att hon själv även tycker det. Ibland vill hon ta av sig den på dagen, men det räcker att man säger att doktor Piotr sagt att hon måste ha den. Då upprepar hon det väldigt förståndigt och accepterar att fortsätta ha på sig den. Ibland får hon ta av sig den vid lunchen, men det är inga problem att sätta på henne den igen.
Lite bilder från senaste veckan:
Lovisa och Moa fick igår en massa nya kläder från sin snälla morbror. Det här är två likadana klänningar inköpta i USA. De har haft på sig dem hela dagen och vägrade nästan ta av sig dem när vi skulle gå ut.
Idag lekte tjejerna tåg. De roade sig säkert en hel timme med detta och som ni ser får Moa betala Lovisa för att åka med. Moa hade på sig tre väskor för hon är en riktig väsktjej.
Tjejerna visar hur starka de är.
Lovisa leker åka båt med Moa och så här mycket kläder måste hon ha med sig på resan. 
Tjejerna ser på Mora Träsk och dansar och klappar.
Efter vi gjort klart doptårtorna var det kvar lite hallon, så vi åt upp dem med lite glass. Lovisa tyckte det var så gott att hon drack upp hallonsaften som var kvar i bunken.
