Pannkaksmiddag

Idag har vi varit på röntgen med Moa och det gick bra. Givetvis mycket gråt men hon var jätteduktig och låg ändå blixtstill med benen. Och när vi gick charmade hon alla med sina gulliga "Bye Bye" och vink med handen.
Under tiden vi var på sjukhuset hämtade morfar Lovisa på dagis och de myste rejält genom att åka på café och äta kladdkaka och dricka festis. Lovisa var supernöjd:-)

Till middag gjorde vi pannkaka som är Lovisas favoriträtt och vi börjar tro att det kan vara Moas också... Hon åt två pannkakor med god aptit. I början var hon frustrerad av att inte kunna hantera gaffeln på ett effektivt sätt, men när hon kom på att man kan ju faktiskt äta med fingrarna så blev hon nöjdare.
Lovisa lyckades få i sig tre och en halv pannkaka och var efter det väldigt mätt.







Efter middagen slog sig tjejerna ner tillsammans i fåtöljen och såg på Bollibompa. De satt lugnt ner och båda "grejsade" med håret. Och inga spår syntes av det bråk som tidigare under kvällen hade varit mellan dem och som avslutades med ett (kärleks)bett från Moa...




Igår var vi på farsdagsuppvaktning av farfar och vi tog några fina bilder:









För övrigt har Moa börjat gömma naveln med tröjan och säga "Vat ä dän?" och slå ut med händerna. Hon kan hålla på med det i evigheter och tycker det är lika kul hela tiden när man hittar den och killar henne.

Till sist kan jag berätta att solen lyst i Umeå idag och det har varit ett par plusgrader. Vilket betyder att snön smälter:-

Kommentarer
Postat av: Bea

Så har vi det också, med bråk ena stunden och kärlek i nästa. Förbered dig på att det kan fortsätta i några år ... social träning, försöker jag påminna mig.

Vad sa doktorn om Moas ben? Eller ni kanske inte har fått veta något än. Vad söt hon är förresten, en riktig liten kramgo knubbis. Ja, storasyster är ju också jättesöt, men det visste vi ju redan!

2009-11-10 @ 12:30:44
Postat av: Malin

Några år, det låter jobbigt... Nåja, det är som du skriver: Man får anta att det finns någon typ av mening med det.

Det var bara röntgen i måndags. Vi ska till barnortopeden onsdag nästa vecka och då får vi förhoppningsvis veta mer exakt vad som kommer att ske framöver.

Och det är som du skriver, en riktig kramgo knubbis. Och det är bara mamma som får pussa på dem än så länge, så jag har en exklusiv ensamrätt:-)

Kram,

/Malin

2009-11-11 @ 12:30:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0