Blivande modeller?
Moa trodde hon skulle vara tvungen att ta en spruta och började gråta direkt, men slutade när hon såg att det var jag som kavlade upp ärmen. Jag tyckte att det spände lite men inte att det gjorde speciellt ont. Lovisa däremot tyckte det gjorde rejält ont och grät högljutt, men höll armen helt stilla. Duktig tjej!
För er som undrar tyckte Johan också att det gjorde ont, men lyckades hålla sig från att gråta:-)
Efter sprutan har vi dock upplevt vissa biverkningar. Jag fick yrsel och illamående ett antal timmar efteråt och Lovisa feber. Mitt gick över på ett par timmar, men Lovisas feber har hållit i sig. Men nu är den på tillbakagående och imorgon är hon nog som vanligt igen.
Morfar var snäll och kom och hjälpte till medan vi var krassliga och han och Moa lekte "laga mat" i flera timmar. Moa var jättenöjd med denna uppmärksamhet och passade på att utnyttja den maximalt.
Lovisa ligger nedbäddad i soffan och ser på Nicke Nyfiken:
Morfar och Moa sitter på golvet och "lagar mat":
Idag har det varit jättefint väder för första gången på flera veckor. Vi passade på att vara ute en stund på förmiddagen och jag hann städa min trädgårdsbod.
På eftermiddagen städade vi huset och fortsatte den stora omflyttning vi påbörjade innan Kinaresan. Eftersom vårt sovrum varit på nedervåningen har Lovisa, fram till en månad före avresan, sovit i en juniorsäng nedanför vår säng. Nu var det dock dags för henne att börja sova i sitt eget rum på övervåningen och därför beslöt vi att flytta upp vårt sovrum till TV-rummet på övervåningen. Detta för att hamna på samma våningsplan och därmed minska risken för henne att falla i trappan när hon kommer till oss på natten.
Samtidigt gjorde vi om gästrummet på övervåningen till Moas rum (fast tillsvidare sover hon i en juniorsäng brevid mig) och när vi ändå var i gång gjorde vi om vårt gamla sovrum på nedervåningen till ett lekrum.
Puh, det var mycket jobb och mycket bärande... Och ännu mer jobb blev det när jag fick för mig att alla förråd skulle rensas innan nästa barn kom och vi aldrig skulle ha tid för sånt igen...
När vi gjorde om TV-rummet till vårt sovrum lät vi TVn, ljudanläggningen och två sköna fåtöljer vara kvar, men nu har vi insett att den TVn kommer aldrig att användas eftersom Moa är så extremt lättväckt. Därför var det nu dags att bära ner TVn till vardagsrummet på nedervåningen. Det är inte idealiskt och så snyggt, men nu får vi ha det lite provisoriskt ett par år innan vi kan flytta ner till vårt gamla sovrum igen och låter barnen husera på övervåningen.
Efter vi flyttat TVn och städat klart var det dags att laga middagen. Under tiden jag och Johan hackade och stekte började tjejerna prova alla skor ute i groventrén. Det har Lovisa aldrig gjort förut, men Moa har visat stort intresse för dessa skor och lockade nu med sig Lovisa. De hade jättekul och provade hela sortimentet och kom och visade oss inne i köket. Tror de har anlag för att bli modeller med tanke på sina fina poser, eller hur?:-)
Vid middagen gick det lite trögt för Lovisa att få i sig maten pga av febern och Johan började leka flygplan med henne. Det tyckte Moa var jättekul och ville att jag också skulle göra det med de tomater och gurkor hon hade kvar på tallriken. Titta hur kul hon hade:
Nu ligger båda barnen och sover och nu ska föräldrarna titta på TV och äta lite lördagsgodis. Lovisa tror att föräldrar inte äter lördagsgodis utan att de bara dricker kaffe. Om hon bara visste... :-)
Luciafotografering
När vi kom dit träffade vi på tjejernas kusin Frida som just fotograferats och var på väg hem. Frida och hennes mamma stannade kvar en stund och höll oss sällskap. Frida och Lovisa passade på att busa i korridoren och käka många pepparkakor. Mellan flickorna skiljer det endast sex veckor och vi har stugorna just brecid varandra, så de har blivit riktiga bästisar under den här sommaren.
Medan vi väntade på vår tur kom det fram en reporter och berättade att de skulle skriva lite om Luciafotograferingen och frågade om Lovisa och Moa fick fotograferas (tror vi stack ut lite bland de andra familjerna som var där). Så idag är Lovisa, Moa och Frida i del 2 av VK.
Innan fotograferingen var vi med Moa hos barnortopeden. Som vi misstänkte var det mer problem med benet än vad vi visste om och nu ska de konsultera andra specialister i Uppsala och Göteborg innan beslut tas hur man ska gå vidare. Tills vidare ska benlängdsskillnaden korrigeras med en "extra fot" (protes) och de gjorde gipsavgjutningar av Moas ben och fot. Innan jul ska vi förhoppningsvis ha fått denna "fot".
Imorgon är Lovisa ledig från dagis och då ska vi passa på att sova ut på morgonen. De senaste dagarna har båda tjejerna var jättetrötta när jag väckt dem vid 07:00, så imorgon ska de få sova hur länge de vill (och jag också...). Men då vaknar de säkert 06:00:-)
Pepparkakor, Prutt och Potta
Vi gjorde älgar, grisar, hundar, cirklar och stjärnor. De kom aldrig på att man kunde äta degen, men ni skulle ha sett vad de njöt när de fick varsin rejäl bit att "smaska" på när baket var klart:-)
När vi var klar med pepparkakorna bjöd vi farmor och farfar på fika. De tyckte kakorna var jättegoda. Medan de var hos oss hittade Moa den pruttkudde Lovisa fått en gång i tiden. Och gissa om hon blev fascinerad!
Till en början satt hon lite försiktigt på den, sedan skojade hon och Lovisa med oss men sedan började Moas show. Hon slängde sig på den, hon stampade på den, hon hoppade på den... Tills den small och det yrde gummibitar i vardagsrummet. Gissa om hon hade kul under den halvtimme den höll:-)
Lördag förmiddag hjälpte Lovisa mig baka en sockerkaka. Hon gör det gärna eftersom hon vet att i slutet får man slicka smeten från vispar och skål. Hon kan stå en halvtimme och göra det och efteråt är skålen så ren att man skulle tro att den redan var diskad.
Efter lunch gick Johan och Lovisa iväg på kalas hos en dagiskompis. När de kom hem var Lovisa supernöjd och slickade frenetiskt på den klubba hon fått i sin fiskdamm-godispåse.
Lovisa fick välja sina kalaskläder själv och så här fin blev hon:
Under lördagen lyckades vi pricka av så att Moa kissade i pottan (eller NjaNja som Moa säger) och berömde ordentligt. Efter det har hon kommit igång med att sitta potta och säger nu till hyfsat ofta när hon behöver gå och kissa. Bajsa säger hon inte till om men nu har jag lärt mig se när det ska hända. Det börjar med ett par pruttar, hon blir blixtstilla och sedan får hon en rödaktig färg runt ögonen. Då är det bara att ta henne och springa mot toaletten.
Men det finns även en avigsida med detta... När hon får tråkigt eller när vi ska sova säger hon "NjaNja". När vi sedan går till pottan sitter hon en bra stund, men inget kommer. Och hon skrattar bara gott när man påpekar att man inte ska säga NjaNja utan att man menar det. Hon är en riktig busunge:-)
Så här såg tjejerna ut häromdagen när de båda skrek busunge mot mig:
För att fira att Moa börjat gå på pottan och för att Lovisa börjat klara sig själv på toan, fick de varsin glass:
Eftersom mormor var sjuk förra helgen bjöd morfar på farsdagstårta den här helgen istället, så på söndagen åkte vi till Sävar. Så här fina var tjejerna:
Lovisa och kusin Hugo kom igång och lekte jättebra. De byggde koja, stojade och dansade.
Idag måndag har Johan börjat arbeta igen. Han ska arbeta fyra veckor och därefter vara ledig fyra veckor över jul. Det var lite nervöst att ta hand om båda barnen på morgonen och samtidigt hinna till dagis, men det gick jättebra. Efter jag och Moa lämnat Lovisa på dagis gick vi på en promenad i regnet (det har börjat regna och snön försvann i natt). Därefter "dolade" vi på med lek, diskning och måla med kritor. 13:30 hämtade vi Lovisa och gick hem och åt mellis och pratade om Lovisas dag på dagis.
Det flyter på bra för oss och vi ser framsteg varje dag med Moa. Hon tyr sig allt mer till Johan, men fortfarande ska allt vara på hennes villkor och initiativ. Jag kan nu sitta på andra sidan matbordet utan att hon gråter, men bara om det är Lovisa som sitter brevid henne. Ännu känns det dock långt borta att jag ska kunna gå ut och ta en promenad eller åka och träna. Men det kommer nog när hon blir mer trygg med oss.
Min klipp-och färgtid fick jag avboka, så jag måste hitta någon som är villig att klippa min lugg. För Johan litar jag inte på:-)
Moa språkutveckling går bra. Man märker att hon fattar mycket och orden kommer eftersom. Idag sa hon "Wawa njanja potta", vilket betyder "Docka kissa potta". Vi tycker det är kul att bevara lite kinesiska ord så nu för tiden använder vi också Njaja och Wawa.
Blandat
På morgonen gnyr hon lite när Lovisa och pappa går till dagis men blir desto gladare när vi på eftermiddagen säger att vi ska gå och hämta Lovisa. Då skiner hon upp och upprepar "Lobita dagi".
Idag torsdag var lite mer händelserik för efter vi hämtat Lovisa på dagis åkte vi alla fyra in till Umeå. Lovisa och pappa för att bada i Umeå simhall och jag och Moa för att hälsa på mitt jobb. Vi var även på leksaksaffär och köpte en present till det kalas Lovisa ska på lördag. Lovisa och pappa hade jättekul och badade två timmar. Moa hade det också trevligt på mitt jobb och var på ett strålande humör. Hon är lite reserverad i början men när hon känner sig tryggare börjar hon skämta och skratta. Jag tror hon charmade "tanterna" på mitt jobb:-)
De manliga arbetskamraterna var också framme och sa hej, men de hade det svårare att få henne att tina upp.
Innan vi åkte till Umeå hände en kul sak. Jag skulle byta blöja på Moa och när hon låg på skötbordet så skrattade hon gott och sa klart och tydligt "busunge". Måste ha sagt det några gånger till henne:-)
När vi kom till simhallen stod morfar där med en present från honom och mormor, en bobbycar. Mycket snällt och uppskattat! Hemma igen monterade Johan och Moa den tillsammans och efter det satt tjejerna konstant på den. De turades om jättebra och Lovisa styrde även runt Moa ett bra tag. Den stund de lämnade bobbycar:en lekte de istället med kartongen som bilen leverades med. De stod och låg i den. Sedan skar Johan ut hål för ögon, näsa, mun och armar och helt plötsligt hade kartongen förvandlats till ett spöke. Moa blev till en början lite rädd för "spöket" men efter ett tag vågade även hon krypa in i kartongen och "Bu:a" oss.
Imorgon är Lovisa ledig från dagis och vi ska passa på att baka pepparkakor. Undrar hur många pepparkakor det blir, eftersom jag vet att Lovisa gillar att äta degen...
Idag blir det många bilder...
Lovisa gör tummen upp för pannkaka:
Moa pussar pappa:
Efter pussen blev det akrobatik:
Moa på sin nya bobbycar:
Lovisa provar den också:
Moa kryper ut ur kartongen:
Lovisa leker spöket Laban:
Moa är sur över att behöva äta potatis. När vi blandat mer grönsaker i potatisen så försvann även den:
Lovisa slår in paketet till kalaset helt på egen hand. Hon är helt otrolig på att hantera sax och tejp:
Pannkaksmiddag
Under tiden vi var på sjukhuset hämtade morfar Lovisa på dagis och de myste rejält genom att åka på café och äta kladdkaka och dricka festis. Lovisa var supernöjd:-)
Till middag gjorde vi pannkaka som är Lovisas favoriträtt och vi börjar tro att det kan vara Moas också... Hon åt två pannkakor med god aptit. I början var hon frustrerad av att inte kunna hantera gaffeln på ett effektivt sätt, men när hon kom på att man kan ju faktiskt äta med fingrarna så blev hon nöjdare.
Lovisa lyckades få i sig tre och en halv pannkaka och var efter det väldigt mätt.
Efter middagen slog sig tjejerna ner tillsammans i fåtöljen och såg på Bollibompa. De satt lugnt ner och båda "grejsade" med håret. Och inga spår syntes av det bråk som tidigare under kvällen hade varit mellan dem och som avslutades med ett (kärleks)bett från Moa...
Igår var vi på farsdagsuppvaktning av farfar och vi tog några fina bilder:
För övrigt har Moa börjat gömma naveln med tröjan och säga "Vat ä dän?" och slå ut med händerna. Hon kan hålla på med det i evigheter och tycker det är lika kul hela tiden när man hittar den och killar henne.
Till sist kan jag berätta att solen lyst i Umeå idag och det har varit ett par plusgrader. Vilket betyder att snön smälter:-
Leos Lekland + Bob- och Pulktur + Fars Dag + Efterlysning
Här är lite bilder från när vi var och lekte på Leos Lekland. Det var superkul både för barnen och oss vuxna. Vi var lite oroliga att Moa inte skulle ha så stor behållning genom att hon inte är lika rörlig som Lovisa, men det gick jättebra. Efter att först ha provat på rutschkanan för de minsta barnen så gav vi oss snabbt på de stora rutschkanorna. Vi fick "baxa" upp henne genom alla nät och öppningar, men hon var duktig på att hjälpa till. Lovisa är snabb som blixten uppför trapporna och näten och åkte alla rutschkanor med en himla fart. Hon till och med vågade åka en rutschkana mer än mamma... Vi var där fyra timmar och tiden gick snabbt när man har så kul.
Bob- och Pulktur
Första snön ligger fortfarande kvar och det har till och med kommit mer. Igår tog vi med tjejerna ut på en pulk- och bobtur. Moa fick åka pulka och Lovisa bob:en. Lovisa är en rutinerad bobåkare som gillar att åka i snabba och branta backar. Moa var först lite skeptisk att kliva ner i pulkan men när hon väl var nere så slogs leendet på och det slutade inte förrän vi gick in. I början fattade hon inte att man måste luta sig framåt i uppförsbackar, men hon fattade snabbt och då gick det galant. Vi gick till en liten backe i närheten där det fanns tillräckligt med snö för att iallafall hjälpligt åka. Tjejerna hade kul och vi föräldrar fick dra upp och ner.
När vi gick tillbaka till gården gjorde Lovisa och Johan en stor snögubbe som blev jättefin. Moa var inte så förtjust över att gå i snön och ville istället beskåda Lovisas och pappas snörullning från min famn.
Fars Dag
När vi vaknat (som tur är Moa också en som tycker om att sova) så gick jag och tjejerna upp för att göra fika på sängen åt pappa. Kaffe till Johan och mig och välling till barnen. Moa har blivit enormt förtjust i fullkornsvälling med päronsmak och tjuter av glädje när vi säger att det är dags för "Nammis". I och för sig gillar hon all mat, men de senaste dagarna verkar hon ha fattat att det serveras mat med jämna mellanrum och att hon inte blir utan. Det betyder att hon kan kosta på sig att vara lite mer selektiv i sitt urval och numera godtar hon inte att få mer sallad istället för mer spaghetti, utan att först ha visat ett kraftigt missnöje. Men när hon fattar att det är sallad eller inget, så äter hon med god aptit. Och häromdagen till och med lämnade hon kvar lite mat i tallriken...
Moa och Lovisa skulle alltså få välling och jag gjorde i ordning den medans Lovisa ritade en teckning till pappa.
När fikat var klart gick vi upp till sovrummet och sjöng för pappa (Moa fattade ingenting och var mest frustrerad över att inte få sin nammis på en gång:-)
Pappa fick en DVD-film och så hade Lovisa köpt ett Kinderägg till honom.
På eftermiddagen idag åkte vi in till Umeå eftersom Lovisa skulle på bio med morfar och kusin Hugo. De såg den nya Labanfilmen "Bullar och Bång" och den var enligt Lovisa jättekul. Under tiden Lovisa var på bio åkte jag och Johan och fixade en ståbräda till vagnen samt en lekhjälm till Moa. Därefter åkte vi till farfar och uppvaktade honom.
Imorgon måndag är det dags för Lovisa att gå på dagis igen och vi ska med Moa på röntgen. Morfar ska hämta Lovisa på dagis och Lovisa ser fram emot det. Mormor är förkyld och är hemma och kurerar sig.
Lovisa ritar ett hus åt pappa:
Moa har kommit på hur man gör när man inte vill bli fotograferad:
Efterlysning
Om någon av er som läser bloggen, och bor i närheten av Umeå, har en bobbycar till försäljning kan ni väl höra av er. Moa kan inte cykla på trehjulingen och skulle tycka det vore jättekul att sparka sig runt med en bobbycar.
Första snön
Lovisa började dagis i måndags och det har gått jättebra. Hon går glatt dit med pappa på morgonen och är lika glad när vi hämtar henne. Men på kvällarna säger hon att hon hellre vill vara hemma och leka med Moa och att hon bara ska gå på dagis när jag jobbar. Det är jättekul att det går så bra på dagis eftersom det tidigare har varit problem med lämningarna när det varit längre uppehåll.
Vi tror det är skönt för Lovisa att komma in rutinerna igen och samtidigt få vara "Lovisa utan Moa" några timmar. För hemma är det stundtals fortfarande turbulent, med både gråt och bråk. Båda tjejerna är svartsjuka på varandra vilket resulterar i att Lovisa ofta blir sur medans Moa istället blir arg. Där ser man verkligen skillnad i deras personligheter, en är mer introvert medans den andra är extrovert. Moa är också en aningen hårdhänt när hon blir arg och smockade tex till Lovisa hårt i huvudet häromdagen när de bråkade om en leksak.
Jag har gått ett antal ledarskapskurser via jobbet och där har man ofta diskuterat och övat på hur konfliktsituationer på jobbet ska lösas. Men jag har nu konstaterat att dessa kunskaper är helt omöjliga att föra över på barn...
Men det blir bättre och bättre och idag lekte de riktigt bra tillsammans. Lovisa gillar att vara lite mammig mot Moa och idag accepterade Moa det. Lovisa fick hjälpa till att byta blöja och ta på henne kläder, vilket Lovisa tyckte var jättekul.
Det går också bättre med Moa och Johan. Hon är väldigt mån om att han ska se och uppmärksamma det hon gör. Hon gillar även att busa med honom och han får ofta lyfta upp henne här hemma. Men dess emellan är Moa helt ologisk och kan börja störtgråta när han ska lyfta upp henne i matstolen, när han ska ge henne något och när han ska klä på henne. Man förstår ingenting av hur hon tänker och resonerar. Igår hade jag ett allvarligt samtal med henne om vikten av tänka logiskt och hon tittade storögt på mig och i slutet av mitt tal till henne nickade hon. Det såg så kul ut, precis som att hon förstod allt jag sa och att hon nu lovade att förändra sig:-)
Vi har under de senaste två dagarna övat på att jag klär på mig, säger hejdå till henne och Johan och sedan går ut och går runt kvarteret. Första gången storgrät hon, skrek efter mamma och pratade massa på kinesiska. Johan fick inte ta i henne för då skrek hon ännu mer. När jag kom hem tog det en stund innan jag fick henne lugn.
Idag så började hon gråta innan jag sa hejdå, eftersom hon förstod vad som var på gång. Däremot så fick Johan lyfta upp henne när jag gått och hon satt i hans knä och grät. Och hon lugnade sig nästan direkt jag kommit tillbaka. Nu ska vi fortsätta varje dag med det här och långsamt utöka det till längre promenader.
Lovisa längtar till när Moa kan vara ensam länge med pappa för då ska vi "gå en jättelång promenad och åka buss in till Umeå och fika".
Imorgon ska vi göra något kul som Lovisa är jätteexalterad över. Vi ska till Leos lekland med ett annat par som adopterat från Kina och som nyss kom hem med sitt andra barn. Vi har varit på Leos lekland förut en gång och tom vi föräldrar var överväldigad av det roliga med att åka rutschkana och krypa i stora lekställningar. Men vi föräldrar hade en faslig träningsvärk dagen efter, till skillnad mot barnen som var pigga och fräscha.
När det gäller Moas språkutveckling så går det framåt med stormsteg. Hon kan nu även säga tak, katt, mera, komma, ha, kudde, macka, kissa, bajsa, blöja och potta. Hon kombinerar nu även ihop två ord, tex "pappa kolla", vilket jag tycker är jätteduktigt av henne efter så kort tid. Häromdagen sa hon även en treordsmening, men med en annan ordföljd "Pappa mamma kolla". Med det menade hon att pappa skulle kolla vad mamma gjorde.
Kul att det går så bra!
Nu några bilder.
Lovisa och Moa tittar på Teletubbies:
Moa har kommit på det här med att bygga järnväg. Pappa ser samtidigt på ett motorprogram på TVn :-)
Moa blev jätteglad när jag satte på en kinesisk barnskiva. Hon trallade, skrattade och satt nära CD-spelaren:
Lovisa leker med Moa. De "springer, sparkar boll, hoppar och cyklar" med Moas ben:
En fin bild på storasyster Lovisa:
Både gråt och skratt
Vi gick sedan hem och käkade lunch och därefter ringde vi och hörde om en dagiskompis ville komma och leka. Hon kom och tjejerna lekte ett par timmar. Moa sov en stund medans de lekte och var sedan ganska gnölig och på dåligt humör. Tror hon hade velat sova längre, men jag väckte henne redan efter 30 minuter eftersom vi har börjat på att inse att annars somnar hon inte förrän sent på kvällen.
Eftersom det var fredag så hade vi fredagsmys med popcorn på kvällen. Allt var frid och fröjd och tjejerna lekte och stojade med oss efter popcornen var uppätna. Moa med mig och Lovisa med Johan. Helt plötsligt for Moa till Johan och ville att han skulle busa med henne. Lovisa blev då lite småputt men tog snabbt chansen att fara till mig. Det gillade inte Moa utan började gråta kraftigt. Då blev Lovisa ledsen och svartsjuk och alla hennes känslor kom ut. Allting slutade med att Johan och jag tog var sitt barn och gick och la dem.
Det jag har reflekterat över under dessa dagar är att vi var väldigt förberedda och fokuserade på vad som skulle hända vid överlämningen och tiden efteråt i Kina, men inte hade förberett oss på vad som skulle kunna hända när vi kom hem. Det är nog lätt att man som adoptivförälder vid en syskonadoption gör det felet, eftersom man fokuserar på vad som hände vid första adoptionen och vad man ska göra bättre den här gången.
Moa har ryckts upp från sin trygghet på barnhemmet och har nu har valt ut mig som sin största trygghet. Så hennes svartsjuka eller rädsla känns som ganska logisk, dvs när hon ser Lovisa hos mig känner hon en rädsla att förlora sin trygghet.
Lovisa å sin sida hade förväntat sig en snäll liten lillasyster som hon kunde leka med och byta blöjor på. Helt plötsligt inser hon att lillasyster är ganska stor, har en egen vilja och vill ha mammas hela fokus. Så hennes känslor är också fullt naturliga.
Jag som mamma vill ge båda tjejerna det de behöver och vill ha, men upplever nu en mycket jobbig känsla av att inte kunna ge Lovisa det hon vill ha. Hon får det hon behöver, eftersom Johan hela tiden finns där för henne. Han och Lovisa har kommit varandra mycket närmare under den här tiden (hon var nämligen mycket mammig innan) villket är superpositivt och roligt både för henne och Johan.
Hur som helst så var tjejerna på ett bra humör igen när de vaknade och jag tog efter frukost ett "prat" med Lovisa om vad som hänt och vad vi måste vara förberedda på ytterligare en tid framöver. Jag vet inte om Lovisa förstod, men jag försökte förklara att Moa fortfarande är väldigt rädd och otrygg men att det snart kommer att bli bättre och då kommer vi att kunna vara tillsammans mycket mer igen. Sedan så ska vi också försöka lägga Moa tidigare så att Lovisa hinner vara tillsammans en timme med oss innan det är dags för henne att gå och lägga sig.
Helgen har varit ganska intensiv. Min bror Anders som bor i Stockholm är och hälsar på här uppe, så det var middag hos mormor och morfar på lördagen. Moa verkar inte bekommas av att det är mycket folk utan lekte och stojade med oss vuxna och kusiner.
Söndagens förmiddag ägnade vi oss åt att vika tvätt (mycket efter resan...) och jag fick bra hjälp av tjejerna. De vek med frenesi och så länge de höll sig till trosor och kalsonger var de faktiskt till en hjälp. Däremot var jag tvungen att vika om alla tröjor eftersom de var mer höga än platta.
De lekte även jättebra tillsammans i förmiddags under ca en timme vilket kändes jätteskönt. Lovisa försökte lära Moa svenska ord och jag kan berätta att kiss och bajsorden var ganska frekventa:-)
För övrigt kan jag berätta att Moa nu kan räkna till fyra på svenska och att orden "halsband", "titta", "kolla", och "bra" nu används av henne. Hon verkar även förstå mer och mer av vad man säger.
I förmiddags fick Johan både byta blöja och borsta Moas tänder så det blir stadigt bättre och bättre. Idag kunde jag också gå och duscha på övervåningen utan att det blev gråt. Moa gick och gnölade en stund men hoppade sedan upp i Johans knä.
På eftermiddagen hälsade vi på hos en kompis innan vi for till farmor och farfar på middag. Där var det också lite svartsjuka och känslor som kom fram, men inte på samma sätt som i fredags. Tjejerna fick välling, pyjamas och tandborstning hos dem innan vi for hem, så det var bara att bära in dem och stoppa dem i sängen.
Imorgon börjar Lovisa dagis igen. Det blir korta dagar här framöver, men det känns viktigt att hon börjar så det inte blir för långt uppehåll. Detta med tanke på hur jobbigt hon ibland haft det vid lämningen på morgonen efter helger och semestrar. Sedan tror vi också att det kan bli skönt för henne att komma iväg och leka med kompisar och få något att annat att tänka på en stund.
Till sist lite bilder från de senaste dagarna.
Moa provar mina glasögon och blir en riktig professor:
Pappa och tjejerna busar:
Lördagsgodis hemma hos mormor och morfar. Moa fick mest havrefras men var lika glad för det:
Tjejerna sitter och käkar macka i tvättkorgen:
En blivande doktor
Men det var faktiskt bra att de vaknade tidigt eftersom vi hade saker att göra på morgonen. Lovisa och pappa skulle till dagis klockan nio för att vara med på dagisets ljusfest. Innan dess skulle Lovisa få göra en lykta för att ta med sig till festen. Den blev jättefin med både klistermärken och bokmärken klistrade på glasburken.
Lovisa tyckte det var kul att vara på dagis några timmar och kom hem nöjd och belåten. Men även om hon var nöjd så är hon inte riktigt jättepositiv till att börja på dagis några timmar per dag nästa vecka...
Imorgon fredag ska vi följas till dagis och Lovisa ska få visa upp Moa för dagiskompisarna.
Under tiden Johan och Lovisa var på dagis så gick jag och Moa på en promenad med vagnen i det fina vädret. Det blev inte en så lång promenad eftersom jag har varit genomförkyld och med ont i ett öra sedan vi kom hem från Kina. Men vi gick lugnt och sakta och det var skönt att komma ut. Hemma på gården igen så gick vi runt på gräsmattan och Moa fick sparka på löven. Från början var hon väldigt tveksam och ville att jag skulle ta bort varenda löv som fastnade på skon, men efter ett tag blev hon mer och mer kavat. Hon fick även prova på att gunga och tyckte det var jättekul och fnittrade och skrattade hela tiden.
Men som jag skrev så har jag haft ont i örat sedan vi kom hem, har en förskräcklig rethosta och ögonen varar på natten. Det har varit påfrestande att känna sig sjuk eftersom dagarna har varit intensiva och man behöver mycket kraft när vi nu ska lära känna varandra. På eftermiddagen övertalade mormor mig att ringa vårdcentralen och de fixade en tid på Citymottagningen i Umeå. Vi åkte in till stan hela familjen och jag tog med Moa till doktorn medans Johan och Lovisa gjorde några ärenden. Moa trodde först det var hon som skulle undersökas och började gråta så fort vi kom in, men blev sedan nöjd och lugn när hon såg att det var jag (och sedan bidrog nog även knäckebrödbitarna jag hade med mig till lugnet...). Doktorn konstaterade vätska bakom örat och skrev ut både öronmedicin och hostmedicin. Skönt att veta vad det är och att det nu ska bli bättre. Johan blev väldigt glad över hostmedicinen, eftersom han tycker jag hostar för mycket...
Hemma igen började Moa leka med doktorsväskan och gav dockan sprutor på löpande band. Hela dagen idag har hon kånkat omkring på väskan och lekt jättebra på egen hand samt tillsammmans med Lovisa.
Idag torsdag sov tjejerna till efter sju vilket var skönt. Ett tag hade vi båda i sängen men efter att jag vaknat och legat med halva kroppen utanför sängen, så lyfte jag över Moa till spjälsängen igen. Efter lunch for vi in till Umeå (eller stan som vi säger här) och lämnade in lite prover till barnmottagningen samt visade upp TBC provet på Moas arm. Hon började storgråta när vi kom in i undersökningsrummet, men att visa upp armen gick på en minut och sedan kunde hon vinka och säga "Bye Bye".
Därefter for vi till farmor och farfar och fikade och Moa blev jätteglad att se dem. Mormor och morfar var också bjudna och när de kom sprang Moa fram och kramade dem.
Hemma på kvällen fortsatte Moa leka med doktorsväskan och gav både oss och dockan sprutor. Hon avbröt leken ibland och tog sig en cykeltur på trehjulingen. Sedan ramlade Lovisa när hon sprang omkring och busade och slog munnen så blodvite uppstod. Men det blev bättre efter lite isglass...
Några bilder:
Moa leker doktor.
Moa äter nyponsoppa och hårdbrödmacka. Efter vissa problem i början med skedtekniken så gick det till slut jättebra att äta soppan.
Storasyster har kommit in i en period där hon absolut inte vill bli fotad...
En fåfäng tjej
Söndag:
Vi tog det lugnt förmiddag och var bara inne och "dolade". Tjejerna lekte med lite olika saker. Mer för sig själva än tillsammans. Moa såg Lovisas hårsnodd och ville prova, men har man bara 2 cm långt hår är det inte lätt att göra en tofs. Så vi tog fram ett hårspänne istället och hon blev mäkta stolt. Oftast när ett barn får en sak i håret går de och pillrar på det och tar lös det, men Moa hon strålade bara av lycka och lät det vara.
Sedan hittade hon några av Lovisas plastörhängen och ville ha på sig dem också. Och gissa om hon blev söt... Hon hade på sig dem flera timmar och efter lunch, när vi skulle gå och sova, tog hon av sig dem och la dem på nattduksbordet Och när hon vaknade tog hon snabbt på sig dem igen.
Nu går jag händelserna lite i förväg men jag kan berätta att på tisdagen fick hon tag på ett halsband och hade på sig det halva dagen.
Så vi har konstaterat att vi fått en fåfäng liten tjej. Lovisa är väldigt bestämd när det kläder och vi har en ständig kamp om vad hon ska ha på sig. Hon får välja bkläder själv på måndagar men resten av veckan väljer vi. Och hur ska då Moa bli med en sådan fåfänga redan nu?
Efter lunch tog vi en promenad till affären. Lovisa cyklade (pappa håller i en stång) och Moa satt i vagnen. Moa gillar inte riktigt att bli påklädd så mycket kläder men när man väl fått ner henne i vagnen sitter hon lugnt. Men vagnen får inte stå still allt för länge för då blir hon orolig och börjar gnöla. Detta händer speciellt vid momentet då man ska betala på affären. Det gäller att vara effektiv...
Tillbaka hemma så bakade Lovisa och pappa chokladbollar. De är experter på detta och enligt min mening så gör de världens godaste:-) Moa var med och stod på en pall brevid och blev mycket nöjd då hon fick smaka lite smet.
På eftermiddagen kom moster Lina och Hugo och Vide på besök. Lovisa och Hugo började direkt leka och stoja. Moa höll sig lite brevid men var väldigt road av allt som pågick. Lovisa och Hugo gjorde en picknick i vardagsrummet.
Därefter lekte de kurragömma med lillkusinerna, Moa och Vide. Moa var stormförtjust och skrek av glädje.
Moa och Lovisa fick presenter, varsin tröja och varsin väska. Moa har lekt jättemycket med sin väska och har gått runt med den över axeln. Ännu ett tecken på hennes fåfänga:-)
Måndag:
Måndag var en tuff dag. Moa skulle vara på barnmottagningen för sin tropikundersökning klockan 10:00 och innan dess skjutsade vi Lovisa till farmor. Moa fick börja med att väga och mäta sig samt få en kisspåse och emblaplåster. Inte roligt tyckte hon och grät med stora tårar. Därefter fick vi leka en stund i väntrummet innan det var dags att träffa doktorn. Doktorn tittade på vaccinationsinformationen vi fått med oss från Kina, kolla Moas hjärta och lungor samt kände på Moas mage. Vi pratade även om vad som ska hända här framöver med tanke på Moas handikapp och det kommer att starta inom kort med röntgen samt träff med barnortoped.
Därefter fick vi vänta ytterligare en halvtimme i väntrummet innan det var dags för provtagningarna. Moa var jätteduktig men blev vansinnigt olycklig av alla prover. Men så snart de slutat blev hon snabbt glad och sa med glädje "Bye Bye" till sköterskorna.
Vi skyndade oss till farmor för att hämta Lovisa och snabbäta lunch. Johan hade ett möte i stugan 13:30 och innan dess skulle han hinna skjutsa och lämna av oss övriga tre hos mormor och morfar. Hos mormor och morfar kom tjejerna igång och busade med morfar. Och Moa sträckte ut armarna och ville krama mormor vilket gladde mormor mycket.
Efter middagen fick barnen var sin glass och gissa om Moa blev glad. Hon höll pinnen jätteduktigt och satt blixtstilla i stolen. Till skillad från Lovisa och kusinerna som har "myror i baken". Men hon får nog också det snart...
Lovisa dummade sig framför kameran och gjorde världens grimas. Visst fick hon till en riktig Caroline af Ugglas min?
På vägen hem somnade båda flickorna som stockar i bilen 18:30 och när vi kom hem bar vi bara in dem, bytte om till pyjamas samt lade dem i sängen. Som tur var hade vi varit förutseende och borstat tänderna på dem hos mormor och morfar. Moa älskar för övrigt att borsta tänderna och springer till toaletten när hon hör mig säga orden "Aaaah" och "Iiiih". Det är de ljud vi gör när vi ska få henne att bförstå när hon ska gapa stort och när hon ska bita ihop.
Tisdag:
Med tanke på hur tidigt de somnade på kvällen så befarade vi att de skulle vakna typ 4 eller 5, men de sov faktiskt till 6:30.
Förmiddagen var vi inne och pappa och tjejerna kom igång och busade.
Observera Lovisa mellan pappa och Moa...
Moa fick även sin första tatuering, en sol, vilket var den present hon fick på barnmottagningen igår. Det ska börjas i tid... För övrigt kan jag berätta att Lovisa gillar att se Miami Ink med mig, men hon tror att de bara ritar med penna som man kan tvätta bort.
Till lunch åt vi blodpudding och Moa åt med god aptit. Hittills är det bara fil hon vägrat att äta. När hon provade det fick hon nästan kräkreflexer. Moa gillar även alla sorts grönsaker till skillnad från sin syster som endast gillar majs och Chicky Bits (det kom fram vid dagens middag att Lovisa tror det hör till grönsakssläktet:-)
Det jobbiga med Moa är att så fort hon ser att man börjar duka eller laga mat, så sitter hon och gnölar vid ens fötter och verkar tro att vi ska glömma bort och ge henne. Oavsett hur länge det är kvar till middagen. Det är nästan omöjligt att kollra bort henne och få henne på andra tankar. Det tär på ens tålamod men man får tänka på att hon inte kan vårt språk och att man inte vet hur hon haft det på barnhemmet.
Idag efter middagen fick hon ett utbrott och var jättearg och ledsen. Så här i efterhand tror vi det berodde på att jag och Johan tog varsin kaffekopp och hon blev upprörd att hon inte fick något. Hon skrek, grät och sparkade och ville inte att man skulle komma nära. Men gick jag bort blev hon ännu ledsnare. Till slut tog jag upp henne, trots att hon försökte slå bort mina händer, och bara höll henne hårt mot mig och vyssjade. Till slut slappnade hon av, slutade gråta och accepterade den vattenmugg jag hämtade. Sedan var hon glad igen. Det är svårt att förstå hur hon tänker, men man förstår iallafall att just det här med mat är något som är viktigt för henne just nu.
Sedan lekte tjejerna frisör på mig och kammade mig. De hittade även doktorsväskan och den älskade Moa. Hon gav sprutor på löpande band och skrek av skratt när Johan låtsades gråta. Och när han grät sa hon "Bu cu", vilket betyder "inte gråta" och som vi ofta sagt till henne i Kina.
Till sist en bild på tjejrna när de diggar loss till sin egen musik.
Två dagar hemma
Nu har vi varit hemma två fulla dagar, dvs fredag och lördag och det går jättebra. Vi har mest varit inne, eftersom det är himla kallt och grått här i Umeå just nu. Lovisa tom säger att hon längtar tillbaka till Kina för där kunde man bara gå i tröja. Moa undersöker sig fram i huset och det är som vi befarade, dvs vi måste barnsäkra mer än med Lovisa för att inte behöva gå på helspänn hela tiden. Moa har en viss förkärlek för kablar och eluttag samt att klättra upp på saker.
Hon och Lovisa leker sporadiskt bra med varandra men däremellan är de svartsjuka.
Moa söker sig allt mer till Johan och då får han lyfta och skioja med henne. Om det däremot är han som tar initiativet blir det gråt och stora tårar, så det känns som det måste få ske i Moa takt.
Vi har däremot tagit en liten strid med Moa om att Lovisa och hon ska kunna sitta på var sin sida av mig utan att hon blir arg, ledsen och börjar slå mot Lovisa. Det kändes som att hon var så pass trygg med oss att vi vågade göra det. Hon blev arg och grät ca fem minuter men sedan ville hon komma upp och sitta igen. Och efter den här lilla striden verkar Moa ha fattat att även om jag tar i Lovisa så finns jag till lika mycket för henne, för ikväll kunde jag ta upp och krama Lovisa utan att Moa sprang fram och skulle trycka undan Lovisa. Hon bara tittade på oss och fortsatte sedan greja på med leksaken.
Moa är en tjej som gillar kontakt. Hon kramas gärna och när jag ligger och låtsas sova när vi ska sova middag pussas och stryker hon på mig. Man känner sig verkligen priviligerad:-)
När det gäller vår Kina-förkylning så "lever" den fortfarande. Otroligt seg förkylning... Lovisa är fortfarande hostig och snorig. Hon har även problem med tidsomställningen och fredag morgon vaknade hon 04:00. Sedan är hon enormt trött på kvällen och skulle gärna lägga sig direkt efter middagen.
Jag hostar och snörvlar och har för första gången fått ont i örat. Inte kul, men jag pepprar med nässpray och alvedon och hoppas det snart släpper.
Kommande dagar blir nog också lugna. Eventuellt blir det några besök av familjen samt vi ska försöka vara ute och kratta löv i trädgården. På måndag ska vi på tropikundersökningen av Moa och då sätter även utredningen av Moas ben och fot igång.
Till sist några bilder.
Första cykelturen:
Lovisa sover lunch:
Tuff brud:
Skulle gärna vilja gå själv i trappan:
En trött tjej som ändå försöker äta lördagsgodis:
Moa kröp upp i pappas knä:
Äntligen hemma!
Onsdag morgon var både Johan och jag uppe tidigt. Tror vi hade lite resfeber... Vi väckte barnen strax före 08.00 och gick sedan ner och åt frukost. Lovisa både såg och verkade hängig av förkylningen, men hade ingen feber. Frukost var det dock svårt att få henne och äta, men lite bacon och banan gick ner till slut.
Sedan gick vi upp och packade det sista och hann precis bli klara innan hotellpersonalen kom och hämtade bagaget.
På bussen till flygplatsen somnade Moa som en stock och Lovisa var också på väg att göra det. Guiden Jenny höll ett fint tal till barnen och skickade med dem välgångsönskningar på kinesiska samt bad oss hälsa dem att när de kommer tillbaka till Kina ska de inte glömma att kontakta "Tant Jenny".
När vi flög från provinsen till Beijing var Moa mycket olycklig och orolig, men den här gången gick det jättebra. Hon var på bra humör redan från morgonen och det höll i sig hela dagen. Johan och jag kände oss också mycket tryggare och lugnare och det kanske också smittade av sig på henne.
Flygresan mellan Beijing och Köpenhamn gick också jättebra. Det klart att den var intensiv eftersom både Lovisa och Moa är så pass stora att de måste aktiveras för att inte ha tråkigt, men det var inga ledsamheter eller utbrott.
När vi åkte hem med Lovisa så skrek, grät och sparkade hon 4 timmar och sov sedan resten av vägen. Och det var en otroligt jobbig resa som nyblivna föräldrar.
Den här gången var de vakna 5 timmar och sov de sista 4 timmarna. Och då sov de som en stock skavfötters. Mycket söta systrar!
När vi kom till Köpenhamn var det egentligen mitt i natten kinesisk tid och vi trodde det skulle vara i princip omöjligt att väcka dem, men de vaknade till och var på ett strålande humör. Moa skrattade i princip hela tiden och charmade alla. När vi sedan efter en kort väntan hoppade på planet till Köpenhamn somnade Lovisa nästan på en gång igen, medans Moa var vaken hela tiden. Eftersom hon är över två år har vi varit tvungna att boka egen stol till henne, men de stolarna har vi inte behövt utnyttja. Hon vägrar lämna mitt knä för en sekund utan istället får vi spänna fast henne med bebisbälte. Jag tyckte resan till Stockholm var extremt kort så jag tror jag dåsade till ett par gånger...
I Stockholm gick allt smidigt igen. Vi fick allt bagage snabbt och utan problem. Appropå bagage så slog vi rekord bland familjerna som reste med oss. Jag och johan hade 5 väskor + resesulky. Lars och Gudrun hade 4 väskor så tillsammans hade vi en imponerande mängd väskor när vi kom ut genom tullen. Där mötte morbror Anders oss och det hade Lovisa verkligen längtat efter. Han gav Lovisa och Moa varsin present och följde oss sedan till hotellet (Fly & Rest på Sky City). Under promenaden dit fick han Moa att skratta genom att blåsa upp kinderna och sedan "prutta" ut luften. Det tycker hon är superkul. När jag gör det får man passa sig eftersom hon tar maximal sats med båda händerna och sedan slår jättehårt. Hon har inte riktigt förstått vad som gör ont...
Hotellet var ett fem kvadrat stort rum med en våningssäng. Nedre slafen var 140 cm bred och den övre 120. Rummet blev jättefullt med allt bagage och det fanns minimalt med utrymme för att röra oss. Men vi sov hyfsat skönt fram till klockan 06:00. Farfar kände av tidsskillnaden mer än barnen, för han var uppe resan klockan 03:00 och duschade (09:00 kinesisk tid).
Vi checkade ut och åt sedan en lång frukost på inrikesterminalen. Barnen satt och pysslade med saker de fått från SAS-personalen på flygningarna, medans vi äldre njöt av svenskt kaffe. Kinesiskt kaffe är det inget fel på egentligen men det har en väldigt bränd smak. Man vänjer sig efter ett tag, men som svenskt kaffe blir det aldrig.
11:25 gick flyget hem till Umeå och barnen sov hela tiden på flyget. Vi väckte dem strax innan landningen för att vara pigga inför välkomstkommitén. Men de var väldigt påverkade av tidsomställningen och hann ej riktigt vakan till. Så de som mötte upp fick inte se prov på Moas otroligt härliga leende. De som mötte oss var mormor & morfar, moster Lina och kusin Hugo, farbror Krister och kusin Frida samt farbror Fredrik. Moa uppvaktades med presenter och teckningar. Mycket uppskattat! Moa har sedan vi kom hem lekt med dockan och pussat henne många gånger.
Hemfärden från flygplatsen till Vännäsby blev faktiskt den jobbigaste på hela resan. Moa har i Kina vant sig vid att sitta i mitt knä under alla bilresor och nu skulle hon sitta i bilbarnstolen. Hon skrek i högan sky och hade verklig panik i blicken. Jag försökte hela tiden vyssja och lugna men hon var helt panikslagen. Kändes inte alls roligt, men samtidigt måste hon vänja sig. Till slut lugnade hon sig hyfsat när jag fick fram ett gott kinakex ur väskan (hon kan inte säga nej till sådant:-). Tror det framöver behövs mutor tills hon vant sig vid att sitta fastspänd. Man kan ju fråga sig varför det skapade sådan panik hos henne, men vi tror hon har dålig erfarenhet av att sitta fastspänd på barnhemmet:-(
Hemma hade mormor och morfar smyckat med ballonger och lämnat presenter till barnen. Våra grannar som skött vårt hus hade lämnat en blomma samt bakat bröd och bullar och stoppat in det i vår frys. Otroligt uppskattat!
Vi visade Moa runt och det kändes som att hon var harmonisk. Hon satte direkt igång med att undersöka lekrummet och tyckte leksakerna var jättekul. Sitt rum kollade hon lite på innan hon direkt gick över till Lovisas rum. Där blev hon jätteimponerad av Lovisas takgunga och ville direkt gunga. De skrek av skratt och hade jättekul.
I Kina har Lovisa pratat om maträtter hon saknat och de som låg högst upp listan var stuvade makaroner och korv samt pannkakor. Vi hade därför lovat att vi skulle äta dessa när vi kom hem, så till lunch blev det makaroner och korv. Lovisa slevade koncentrerat i sig sin portion och var hellycklig. Moa som i Kina vägrat lämna mitt knä vid måltiderna ville nu helt plötsligt sitta i barnstolen och äta själv. Även om det varit mysigt att sitta med henne, så var det otroligt skönt att äntligen få sitta själv. Och gissa om Moa gillade makaroner och korv. Hon skrattade lyckligt efter varje tugga:-)
Efter lunchen var det dags för en dansstund i Lovisas rum.
Därefter försökte jag och Johan packa upp lite, men det var svårt med två trötta flickor. Lovisa hade som sagt längtat efter pannkaka och skulle nu få det till middag. Men när pannkakorna var klara så hade vi en extremt trött flicka som bara satt och hängde vid matbordet. Hon som brukar äta minst tre pannkakor fick med lite matning nu endast i sig en pannkaka. Sedan fick det bli tandborstning och läggning och gissa om hon somnade fort... Moa åt en pannkaka och verkade tycke det var jättegott. Men även hon gäspade och fick gå och lägga sig direkt efter middagen. Och hon somnade också snabbt...
Om man sammanfattar den tid vi nu varit tillsammans kan man säga att de första tre dagarna var otroligt jobbiga och känlosamma, både för henne och oss. Att vara 2,5 år och helt plötsligt lämna sin trygghet kan inte vara roligt, så man förstår verkligen hennes reaktion med gråt, gråt och gråt. Vi trodde vi var förberedda på att att den reaktionen nog var den vi skulle mötas av, men oavsett hur förberedd man är så kan man ändå inte förbereda sig. Den maktlöshet man känner är otrolig och känslostormarna många. Men sedan kommer de korta stunderna av lite skratt som sedan blir fler och fler och längre och längre. Och helt plötsligt har man ett barn som visar sitt rätta jag och som är hur härlig som helst.
Då känner man att all förtvivlan har varit värd den glädje man nu känner.
Till sist en bra sammanfattning av Lovisa angående skillnaderna mellan Kina och Sverige:
Det som är bra med Kina:
- De har längre bacon.
- De har en bra lekpark.
Det som är konstigt med Kina:
- Man kan inte dricka vatten ur kranen utan måste köpa flaskor.
- Mjölken smakar konstigt.
- Man kan inte åka egen bil utan åker taxi.
Bättre beskrivning av Kina har jag aldrig hört förut:-)
Nu sover barnen och vi ska försöka packa upp lite mer innan vi stupar i säng. Vet inte om jag kommer att fortsätta blogga, men troligtvis blir det isåfall korta inlägg om Moas utveckling samt mer bilder.
Nu ska jag gå och prova min nya Peakjacka... Ha det gott alla ni som följt vår resa!
Pappa har fått bära!
Inne i den förbjudna staden var det otroligt med folk. Det kryllade av kineser överallt och kön ringlade sig fram i vissa passager. Jag och Moa tog handikappvägen med resesulkyn och hade det riktigt behagligt.
Efter att ha gått igenom staden i ganska rask takt stannade vi och fikade och åt lunch på ett café. Lovisa hade ingen feber idag men var fortfarande inte helt i slag, så hon tog en tupplur i Moas vagn. Moa gillar att gå kortare sträckor, så hon var nöjd med denna uppdelning. Igår fick Moa nya skor istället för de mjuka mockasiner hon hittills haft. Efter att ha varit lite tveksam till dem så gillar hon nu dem stenhårt. Och vi upplever att hon velat gå mer idag än förut, så de nya skornas bättre sulor gör nog att det blir skönare för fötterna.
Efter stoppet på cafét skulle vi gå den sista biten genom den förbjudna staden och sedan gå ut genom utgången. På denna korta sträcka lyckades vi tappa bort farmor i myllret av kinseser. Johan fick ge sig ut och leta medans jag stod kvar med barnen. Efter ca en kvart hittade Johan henne och då var vi alla mycket lättade...
Efter vi kommit ut tog vi en taxi till Pearl Market för att handla en till resväska. Vi gick till samma butik som jag och farmor var till igår och de blev helt till sig när vi kom igen. De är så förtjusta i barnen och barnen verkar vara det i dem också.
Det blev lite mer inköpt än en väska. Farmor köpte en jättesnygg kinesisk blus. Jag och Johan köpte varsin huvjacka och en jacka till Moa.
Efter marknaden tog vi en taxi till hotellet där vi fikade och sedan började packa. 16:30 gick vi ner till lobbyn och träffade guiden och fick tillbaka Moas pass och hennes visum till Sverige. Vi fick även veta att vi lämnar hotellet 11:00 imorgon och att flyget går vid 15:00 kinesisk tid.
Vi gick till en kinesrestaurang och åt en jättegod sista middag. Dumplings, svamp med grönsaker, biff och paprika, fläsk i sötsursås och till det lokal kinesisk öl. Jättegott och billigt!
Tillbaka på hotellet badade vi barnen i badkaret. Moa blev helt till sig av skummet och tyckte det var rätt okej att bada. Lovisa satt länge och lekte att hon gjorde en "farlig dryck". Lovisas kusin Hugo gör sådana hela tiden och nu har även Lovisa börjat.
Kvällen avslutades väldigt positivt. Under dagen har Johan fått allt mer kontakt med Moa och kunnat busa med henne. Efter badet räckte hon upp händerna mot Johan och sa "Bu", vilket verkar betyda "bära". Johan tog upp henne och vi skrattade tillsammans. Så nu verkar det ha släppt lite och säkert kommer det nu att gå snabbt.
Nu ska jag packa det sista och sedan gå och lägga mig. Nästa inlägg blir hemifrån på torsdag med en rapport om hur resan gick.
Lovisa - Pappas flicka
Vid frukosten stötte på Saras (6,5 år och som fått en lillasyster som heter Leia) mamma och hon berättade att Sara också var sjuk. Hon hade haft 40,5 i feber igår och ont i magen, så det var nära att de åkt till sjukhuset. Nu på morgonen hade hon 38,5 och var snorig och hostig.
Så det verkar vara en farsot som drar igenom hela adoptionsgruppen. Farfar känner sig fortfarande svag och dålig, men tycker att idag är det något bättre.
Vid frukosten stötte vi på en annan flicka som blivit storasyster, Linn som är 5,5 år. Lovisa och hon fann varandra och Linn följde med oss upp på rummet och lekte hela förmiddagen. De ritade, lekte affär samt hade full sjå att hålla lillasyster från deras saker. Lillasyster Moa verkar nämligen älska att vara med där det händer saker och är inte rädd för att ta för sig.
Vi hade först tänkt gå ut och äta lunch, men ångrade oss. Istället gick jag, Johan och Moa på supermarketen medans farmor skötte Lovisa. På vägen till affären träffade vi på två ungdomar som pratade ovanligt bra engelska. De frågade oss om vart vi kom ifrån, om vi hade adopterat Moa, om vi inte frös (vi var de enda utan jacka), etc. De skulle också mot samma håll och vi hade en trevlig konversation. De var två konststudenter från Beijings universitet som hade blivit utvalda att få vara med på en konstutställning. De bjöd in oss att titta och eftersom utställningen låg just brevid affären kändes det som att vi inte kunde neka. Det var jättefina tavlor i mest traditionell kinesisk tekník. Killen var specialiserad på att rita djur medans tjejen ritade porträtt. Jag och Johan blev förtjusta i ett porträtt av en ung kinesisk flicka och det slutade faktiskt med att vi köpte tavlan för en billig penning. Tjejen var mäkta stolt att hennes tavla skulle komma utomlands...
Det speciella var att tjejen kommer från samma stad som Moa, så det kan vara en rolig tavla för Moa att ha på hennes rum.
Det här stoppet gjorde dock att besöket på affären tog längre tid än beräknat. Vi skyndade oss att handla lite olika maträtter och skyndade oss hem. Efter lunchen tog vi det lugnt en stund på rummet (Lovisa hade då fortfarande 37,4 i temp) innan vi gick till lekparken med Linn och hennes föräldrar. Tjejrna provade allt som fanns i parken och hade jättekul. Moa ville åka rutschkana hela tiden.
Idag har Moa inte varit lika sugen på att gå själv. Tror hon gick för mycket igår och har lite känningar av foten och benet. Men hon är hur god och glad som helst.
Sedan var det tänkt att jag, Johan, Moa och Linns mamma skul egå vidare till Pearl Market för att handla det sista (väska och lite kläder). Farmor och Linns pappa skulle gå hem med tjejerna. Lovisa blev dock så ledsen när hon skulle säga hejdå till pappa att vi fick ändra planerna. Johan fick gå hem med tjejerna medans farmor följde med oss. De senaste dagarna har Lovisa blivit mer och mer pappig i takt med att hon känt att Moa tar mig i anspråk och idag visade hon tydligt att nu är det pappa som gäller.
Vi som for och handlade hade en mycket bra stund på marknaden. Förra gången jag var där handlade jag lite t-shirtar i ett stånd och när vi prutat klart fick jag följa med längre in i i rummet. Där förklarade hon at det var fasta priser och bra priser på en gång. Och det var bra priser så jag handlade lite till och lovade sedan komma tillbaka. Och idag när jag kom kände de igen mig och vi fick ett kungligt mottagande. Alla försäljare i ståndet (mer än liten affär i affären) kom fram och beundrade Moa och ville prata med henne. Moa var helt lugn fastän hon egentligen inte gillar att någon är närgången och satt bara och lät sig beundras. Utan att jag hann märka något hade en försäljare gett Moa en klubba, vilket hon nöjt sög på under tiden vi satte igång och handlade. Och allt utan att behöva pruta, vilket himmelrike!
Jag handlade 2 kortärmade Paul Smith tröjor, två kortärmade Ralph Lauren blusar, två Helly Hansen barntäckvästar, två t-shirtar och en jättesnygg Peakjacka och hela kalaset gick på 550 kronor. Hade vi handlat vd ett annat stånd hade de börjat med 5000 kronor och sedan hade man fått pruta 30 minuter innan man kommit ner till det här priset.
Johan och Lovisa var på hotellet under tiden och spelade datorspel med Linn. Linn och Lovisa verkar ha hittat varandra vilket är roligt inför den långa flygresan hem. Sedan ville tjejerna gå och bada, men när Johan kollade Lovisas temp hade den gått upp till 37,9. Istället för bad fick det bli middag på rummet (vi blev lata och beställe room service) och sedan lite alvedon. Bättre att ta det lugnt och bli frisk så att vi kan åka hem på onsdag.
Efter middagen lekte Lovisa och Moa med varandra och hade kul. Moa är som en papegoja och upprepar vad vi säger. Och hon är jätteduktig och härmar klockrent tonfall och uttal. Tror det kommer att gå snabbt för henne med språket.
Moa är mäkta stolt över täckvästen jag köpte och vill ha på sig den hela tiden.
Vid sängdags låg Moa och babblade på kinesiska och när jag började härma henne kikande hon av skratt och tyckte det var jättekul. Skulle bra gärna vilja veta vad hon säger...
Imorgon är tanken att vi ska ta den förbjudna staden på förmiddagen och att Johan ska åka till Pearl Market eftermiddag. Sedan är det dags att packa på kvällen för hemfärd onsdag. Ska bli skönt!
En glad dag!
Natten var jobbig eftersom vi alla tyckte det var enormt varmt på hotellrummet samt att vi är förkylda. Lovisa sprang emellan pappas och sin säng. Så fort det blev för varmt bytte hon säng. Moa-Liang låg och snurrade och det gick inte att lyfta över henne til spjälsängen. Första gången vi provade lyfte hon ögonlocken, fick syn på Johan och skrek och grät 15 minuter innan jag fick henne lugn. Andra gången jag prövade var mitt i natten, men då vaknade hon och gnydde, så det var bara att lyfta tillbaka henne igen. Hon snurrade i sängen hela natten och en gång vaknade jag av en duns och då hade hon fallit ner från sängen längst ner på kortsidan... Hur man lyckas förflytta sig dit är en gåta, men hon landade tack och lov mjukt på ett överkast och en kudde.
Tjejerna sov bättre på morgonkvisten och vaknade först vid 8.00. Moa-Liang vaknade utan att gråta och hålla för ögonen, istället var hon glad och charmig.
Lovisa äter ägg och bacon tillfrukost, något annat får vi inte i henne. Moa-Liang gillar ägg, nudlar, ris, kinesisk pannkaka och tomater. Just tomater verkar hon älska. Hon är ganska speciell för hon äter inte upp skalet utan det ska hon prompt spotta ut i en servett eller i min hand.
Vid 10.00 samlades alla för att ge barnens pass till vår guide, eftersom hon nu ska fixa visum hos den svenska ambassaden. Samtidigt hämtade vi ut den kalligrafi och stämpel som vi köpt åt Moa-Liang. På Lovisas kalligrafi valde vi pandor på en grön bakgrund. Åt Moa har vi valt ett kinesiskt landskap med en guldfärgad bekgrund. Man ska på dessa kalligrafier skicka med en välgångsönskan eller hälsning till sitt barn. På Lovisas står det "Vår solstråle". På Moa valde vi "Älskade lillasyster, Född i våra hjärtan".
Efter samlingen packade vi ihop och gick iväg till supermarketen. Farfar låg kvar på hotellrummet och vilade. Det är bättre med honom men han valde att vara hemma. Jag tror han har det ganska skönt i sängen medans han tittar på sport:-)
Idag var det mycket svalare ute, endast 19 grader och det kändes lite småkallt. Vi promenerade i maklig takt in till centrum, handlade och åt lunch. Vi passade på att köpa några barnfilmer och CD-skivor på kinesiska. Det kan vara kul för Moa-Linag att se och lyssna på när hon kommer hem. Är det ett barnprogram på TVn lyser hon upp och dansar och pratar. Så TV verkar de ha sett på barnhemmet.
På vägen tillbaka till hotellet hittade vi en park och gick in. Där fann vi vad vi sökt hela tiden, nämligen en lekpark. Det var egentligen en blandning av styrketräningsutrustning och leksaker, men det här räckte för att göra barnen glada (och jag, Johan och farmor).
Moa-Liang fick åka rutschkana för första gången vilket till en början var väldigt hemskt, men snart övervann hon rädslan och vågade åka. En mamma och en pojke lekte också i samma rutschkana och Moa-Liang och pojken turades om. Här i Kina har barnen en stor skåra i byxorna så när de behöver kissa eller bajsa hukar de sig bara ner. Kanske praktiskt, men inte just i det här läget. Efter tag var det nämligen en stor pöl i slutet på kanan. Mamman berättade på kinesiska för Moa-Liang vad som hänt och hon verkade fatta för hon slutade propsa på att åka. Jag och mamman hade också en djup konversation... Jag frågade "Nanja" och hon svarade ja och pekade på pojken. Jag har nämligen lärt mig av Moa-Liang att kissa heter nanja.
´
Nu börjde det blåsa allt mer och vi gick tillbaka till hotellet. Där drack vi kaffe hos farmor och farfar innan vi drog oss tillbaka till vårt egna rum. Lovisa och Moa lekte riktigt bra, men helt plötsligt blev det något med Moa. Hon började gnöa och ville ut ur hotellrummet. Jag tog henne och då fick hon ett utbrott. Jag höll om henne och vaggade och vyssjade 15 minuter innan hon lugnade sig och somnade. Antagligen var hon trött vilket gjorde att hon blev arg och ledsen. Hon fick sova 30 minuter innan vi väckte henne för att gå och äta. Nu blåste det fullorkan ute med sandkorn i luften, så vi sprang till närmaste restaurang. Det visade sig vara en mongolisk restaurang som var jättetrevlig och med god mat. Moa åt säkert fem stycken vegetariska "bollar" och Lovisa åt ris, kött och lammspett. Lovisa såg lite trött och röd ut runt ögonen på restaurangen och ville hem till hotellet. Tillbaka på rummet lekte och busade tjejerna jättemycket. När vi skulle borsta tänderna på dem kände jag på Lovisas panna och den var varm. Vi tog tempen på henne och den visade 38,0 grader så nu har även hon fått vår förkylning. Typiskt, men själv tycker hon det är jättekul. Jag tror Lovisa har varit sjuk två gånger sedan vi fick henne, så för henne är det jätteexotiskt att få vara sjuk.
Hoppas hon mår bättre imorgon!
Vi övriga har snuva och ont i halsen. Jag var inne på ett apotek idag och lyckades få dem att förstå att jag behövde halstabletter (verkar ej finnas på supermarketen), men uppenbarligen misslyckades jag. Istället för sugtabletter blev det kapslar som ska intas 3 gånger per dag. Vet inte om jag tror på detta, men jag får ge det en chans. Men nog hade det varit skönare med riktiga Vics Blå:-)
Sammanfattningsvis har det här varit en glad dag förutom hennes utbrott innan middagen, men ett tag till får man nog räkna med att längtan till barnhemmet dyker upp när hon är trött. Moa-Liang är en riktig charmknutt:a när hon kommer igång och skrattar och skämtar konstant. Hon har ett smittande leende och hon är så söt när hon skrattar för ögonen dras ihop och handen kommer upp framför munnen. För varje dag som går kommer hennes rätta jag fram mer och mer. Och hon går rakt in i hjärtat:-)
Första flygresan
Hittills har Moa gjort nummer 2 på toaletten, men idag fick jag en känsla av en konstig odör just när vi satt oss vid frukostbordet. Mycket riktigt var det bajs i blöjan och Moa och jag gick upp till rummet. Hon gillade inte att bli rengjord och kämpade emot hela tiden, men när vi var klara blev hon som ett solsken igen. Jag insåg dock att jag har glömt bort hur mycket barnbajs kan lukta...
Efter frukost gick vi upp på rummet och packade ihop det sista. Moa blev arg över att hon blev tillsagd (hon är ganska kvick) och grät och sparkade säkert 20minuter. Hon har ett sjujäkla humör... Men nu börjar man på att fatta hur det ska hanteras.
Sedan åkte vi ner och checkade ut och det var en himla cirkus. Hotellet hade blandat ihop våra hotellrum samt tagit fel betalt. Vår guide hade ett himla sjå att reda ut hela soppan och till slut gick det, men då var vi ca 15 minuter försenade. Sedan blev det inte bättre av att vi kom på att hotellet glömt lämna tillbaka en deponi på 500 yuan, för då fick vi be chauffören vända om och förlorade ytterligare 15 minuter. På flygplatsen blev det ont om tid och vi som hade tänkt ge barnen lunch fick istället tvärköpa en varmkorv med bröd och trycka i dem.
Vi var lite oroliga för flygresan men den gick fantastiskt bra. Det fanns ingen chans att Moa skulle sitta i eget säte, utan vi fick be flygvärdinnorna om ett barnbälte. Hon började gnöla vid starten men då fick hon ett helt äpple och det fick henne glad igen. Äpplet tuggade hon på ända tills vi landade. Oerhört skönt att det gick så bra...
Framme på flygplatsen träffade vi den andra gruppen från FFIA som samtidigt varit i Chongqin och hämtat sina barn. Vi skulle åka i samma buss tillbaka til hotellet, men det tog lång tid innan vi kom oss iväg. Ett par i deras grupp fick nämligen inte en av sina väskor och fick jobba på länge för att anmäla det. Oturligt för dem var att det var den väska som innehöll alla barnsaker. Till slut kom vi dock oss iväg till hotellet, men all försening gjorde att vi checkade in först vid 18:30. Då var barnen rejält hungriga efter endast frukost, varmkorv, äpple och kex. Vi gjorde det lätt för oss och beställde mat från room service. Lovisa var så hungrig att hon nästan åt upp en hel vuxenportion med spaghetti och köttfärssås. Moa åt av oss alla, dva både spaghetti, kycklingburgare och smörgås.
Moa närmade sig Johan under middagen och till slut fick Johan tom mata henne.
Idag vägde jag henne och hon väger 14 kilo. Vi har fått en riktig liten sötknubbis:-) Alla som ser henne tycker hon är så söt och många kineser kommer fram, pekar på hennes hull och gör tummen upp. I Kina anses det nämligen hälsosamt med ett riktigt babyhull.
Efter middagen började tjejerna busa hejvilt. Man såg riktigt hur de njöt av att komma till ett hotellrum där det fanns yta att leka på. De sprang, hoppade, rev i alla leksaker, sprang till farmor och farfars rum samt gjorde bus på toaletten. Kul att se hur roligt de har:-)
Sedan var det dags för lördagsgodis. Lovisa som är storasyster fick riktigt godis medans lillasyster fick nöja sig med russin och flingor. Det gick ganska bra förutom det att Moa slukade sitt medans Lovisa sparade, vilket gjorde att Moa var extremt intresserad av Lovisas skål. Lovisa hade fullt sjå att gömma den för Moa.
Moa fick smaka fyra stycken M&M godisar. Gissa om hon gillade det.
Nu sover tjejerna och vi får hoppas de sover gott. Lovisa hoppas att Moa ska sova i sin spjälsäng hela natten för då ska hon komma till mig när hon vaknar på natten. Igår frågade hon mig "Mamma, varför ligger du alltid med ryggen mot mig när vi ligger alla tre i sängen?". Det är svårt för henne att förstå att så länge som Moa är rädd, känner sig otrygg och bevakar mig, så måste jag ligga vänd mot Moa. Men förhoppningsvis är den här jobbiga perioden snart över och att Moa tillåter Johan att närma sig. Det släpper allt mer och att Johan fick mata henne vid middagen var ett stort framsteg. Han har även fått leka mer med henne idag, så inom kort får han säkert också ta upp henne i famnen.
Men det är jobbigt för mig när Lovisa känner så där, eftersom man som mamma vill kunna ge alla sina barn den närhet de behöver. Men det som är bra med det här är att hon upptäcker att det går faktiskt att ligga hos pappa på nätterna:-)
Lägesrapport på förkylningsfronten:
- Farfar lägre feber, men fortfarande risig. Var nog en pärs för honom att resa idag.
- Farmor endast lite feber idag. Är snorig.
- Johan är snorig men ingen feber.
- Jag har fått mer ont i halsen, lite hosta samt snor. Men ingen feber.
- Lovisa helt symptomfri.
- Moa rosslig och lite hostig.
Vi tror alla att Moa är den som smittat oss eftersom vi fick förkylningen exakt samma dag. Men detvar det värt!
Nu får vi hoppas att alla piggnar till och att vi kan njuta av de sista dagarna i Beijing. Inga planer ännu för imorgon förutom att Moa ska ta visumfoto klockan 10.00. Resten av dagen är fri.
Vi vill även tacka för all stöttning och uppmuntran vi fått i era kommentarer. De har värmt jättemycket!
Mycket skratt och ett kraftigt utbrott
Under natten småsnyftade Moa några gånger samt vaknade en gång. Då lyfte jag över henne till mig och hon somnade direkt. Den här morgonen var Moa inte lika ledsen när hon vaknade, vilket känns otroligt skönt. Hon tittade på mig och lade armen över ögonen, men var sedan lugn medan jag strök henne över ryggen och pratade försiktigt. Efter en stund gav vi henne en av Lovisas små böcker och då lade hon sig till rätta och började läsa.
Inte ens när vi sedan klev upp började hon gråta. Hon sprudlade kanske inte direkt av glädje, men ett leende var inte långt borta.
Vid frukosten sken hon upp som vanligt och idag hade jag full sjå vid matbordet. Hon kastar sig efter sitt glas och dunkar ner det hårt i bordet. Hon slänger sig efter maten på tallriken. Och nu har hon också fått smak på att följa med och hämta mat. Och då har man full sjå att hon inte ska riva ner något. En kvick ung dam kan man verkligen säga...
Men ett renligare barn får man leta efter. Hon torkar sig efter varje tugga och torkar upp allt som far på bordet. Hon torkar även mina och Lovisas fingrar...
Hon är en väldigt givmild tjej och delar gärna med sig av maten. Idag satt hon och matade mig både frukost, lunch och middag.
Efter frukosten gick vi upp på rummet och borstade tänderna. Det älskar hon och gapar stort. Nu har hon lärt sig att säger jag "Aaaahhh" ska hon gapa. Säger jag "Iiiihhh" ska hon bita ihop.
Sedan packade vi ihop det vi behövde för att åka på en utflykt till Xians gamla stadsmur. Vår guide Sherry hämtade upp oss 09.30 med en minibuss. Vi hade trott att vi skulle gå eftersom hon sagt att det tog 20 minuter, men uppenbarligen tycker kineser att det är väldigt långt.
Stadsmuren byggdes av en kejsare för 600 år sedan och är den enda bevarade stadsmuren i Kina. Den är 13,7 km lång och är 15 meter bred hela vägen runt. Vi strosade omkring uppe på den i ca en timme och eftersom det var den soligaste och varmaste dagen under vår vistelse i Kina, så var det en jättehärlig stund.
Lovisa hade superkul och sprang omkring och klättrade i småtrappor på insidan av muren. Moa satt mest i vagnen, men var också jättenöjd. Roligt att guiden fått se henne glad åtminstone en gång innan vi åker:-)
På vägen hem bad vi om att bli avsläppta vid supermarketen, eftersom vi behövde fylla på förrådet med vatten och blöjor. Svärfar var sjuk även idag, så svärmor köpte med lite lunch till honom. Det är bättre än igår, men han har fortfarande lite feber.
Tillbaka på rummet tog vi det lugnt ett tag innan vi gick till farmor och farfars rum för att dricka lite kaffe. Då visade det sig att även farmor nu börjat känna sig febrig. Vi tog febern på henne (tur jag har med mig örontermometern) och hon hade 38,2 grader. Johan kände sig också varm och lite febrig, men hade bara 37,0. Men han har mest snuva av oss allihopa istället. Jag är hes, men känner mig för övrigt bra.
Det här börjar likna sjukstugan, men bara alla tar sig till Beijing så finns det ett par dagar för återhämtning innan avresan.
En bild på de två sjuklingarna:
Sedan gick vi tillbaka till vårt rum och Moa var på ett strålande humör. Men sedan ville hon ha en sak som hon inte fick och då började hon säga "Jag vill åka hem" igen. Hon ville ut ur rummet och jag följde med henne. Det brukar räcka med ett varv i korridoren och sedan är hon nöjd, men den här gången for hon till hissarna och skrek. Då insåg jag att det här är lite annorlunda och bar henne till hotellrummet vilt skrikande. Där fick hon värsta utbrottet och var jättearg. Hon ormade sig, skrek, grät, sparkade och skulle under nattduksbordet. Hon ville inte att man skulle röra henne, men ville ändå inte att man skulle dra sig bort. Det här pågick ca en kvart och sedan sprang hon till dörren och skrek.
Då bar jag henne till sängen och försökte hålla henne, men det var knappt det gick. Johan kom sedan på att han skulle försöka ta henne för att bryta hennes hysteri och det fungerade. Då blev Moa rädd, kom av sig lite och drog sig mot mig. Då kunde jag börja stryka henne över ryggen och sjunga vår nya speciella Moa-låt:
Mel: Lilla fröken fräken ifrån fryken...
Lilla söta Moa i från Kina
Hon är ganska go och glad
Men hon gråter ganska mycket
men det ska hon sluta med snart.
Då tog det bara fem minuter och sedan sov hon djupt. Vi lät henne sova i 30 minuter och sedan väckte vi henne. Då var hon först lite ledsen men sedan var det full fart igen.
Under tiden Moa hade sitt utbrott var Lovisa hos farmor och farfar, vilket nog var tur. Hon hade blivit väldigt förskräckt.
Både jag och Johan hade också varit helt hysteriska om vi inte hade upplevt exakt samma sak med Lovisa både i Kina och när vi kom hem. Alla som var med oss på den resan kommer nog ihåg Lovisas utbrott på flygplatsen i Changsha...
Nu visste vi hur vi skulle hanteras Moas ilska och frustration.
Det man kan säga redan nu är att Moa och Lovisa har helt två olika personligheter. Lovisa är försiktig och vill känna sig säker innnan hon börjar ta för sig. Moa däremot verkar vara van vid hårda tag på barnhemmet och är framåt. Lovisa kommer nog att få det lite jobbigt att hantera lillasyster ett tag framöver, innan hon inser hur hon måste agera gentemot Moa.
För jag och Johan blir det ett jobb att visa Moa vilka gränser som finns, iom hon verkar vara ganska hårdhänt när hon leker. Hon drämde till mig hårt i ansiktet flera gånger när vi skulle gå och lägga oss och petade mig också hårt i ögat. Fastän jag upprepade gånger sa "Bu ya", vilket betyder ungefär "Inte" på kinesiska, så skrattade hon bara och fortsatte. Hon vill leka och förstår inte vart gränsen går mellan lek och att vara för hårdhänt.
Efter middagen, som vi intog på hotellet, så gick vi upp på rummet och hade fredagsmys. I hotellkorridoren började tjejerna springa emot varandra och kramas:-)
Därefter fick tjejerna ta ett bad tillsammans. Moa gillar inte riktigt att bada, men kom igång hyfsat med att plaska med fötterna.
När vi gick och lade oss gav jag och Lovisa varandra en godnattpuss och då fick Moa fart och gav mig också en. Sedan fick tom Johan en när han frågade. I rena farten fortsatte hon sedan upprepade gånger att pussa mig på munnen, händerna, kinderna och pannan. Man blir glad:-)
Sedan satte hon igång att slå mig istället (som jag skrev om ovanför)... Men pussarna uppväger detta helt klart!
Angående Moa så har hon börjat lystra till det namnet istället för JiaLiang, fast vi säger Moa-Liang istället för bara Moa. Moa-Liang verkar för övrigt vara duktig på att lära sig ord. När vi ligger på kvällen och läser pekbok så härmar hon mig klockrent.
Imorgon åker vi till flygplatsen klockan 11.00 och det ska bli spännade hur Moa-Liang klarar av flygresan till Beijing. Vi stannar i Beijing till på onsdag och sedan bär det av hemåt. Det ska bli skönt att komma hem och få mer ytor att röra sig på, men istället blir det mer rutiner som ska arbetas in och man kan inte komma till dukat frukostbord och bara lägga ut tvättpåsen varje morgon. Men det får man ta för hemmets lugna och trygga vrå överväger det mesta.
En riktig Kinadag
Vi får känna oss fram och hitta våra rutiner Det blir enklare när vi kommit hem och vi har en större yta att röra oss på. Att lägga två barn samtidigt i ett hotellrum är inte det lättaste har vi upptäckt.
Så här såg det ut medans barnen sov i morse och bara föräldrarna var vakna:
Jag söver Moa i min säng och när hon somnat lägger jag över henne i sin spjälsäng. Första natten sov vi tillsammans men eftersom hon är van att sova själv kändes det som att hon inte sov så bra. Så inatt fick hon sova själv och då sov hon hela natten. Hon ligger aldrig rakt i sängen utan verkar helst ligga snett och med ett eller två ben utan genom spjälorna.
När hon vaknade var det storgråt och "Jag vill åka hem". Nu har man på något konstigt sätt vant sig och man berörs inte lika mycket känslomässigt av gråten. Moa grät hela tiden fram till vi kommit ner i frukostrummet. Där tvärtystnade hon och makade sig till rätta i mitt knä. Hon skrattade och skämtade med oss alla samt började mata mig med nudlar. Hon är otroligt noga med att inte bli smutsig utan torkar sig på munnen efter varje tugga. Vi får se hur länge det håller i sig...
Efter frukost gick vi upp på hotellrummet och gjorde oss i ordning för en promenad i staden. Farfar kände sig krasslig och stannade hemma. Alla började känna av halsen igår, men det verkar ha drabbat farfar värst än så länge. Han har 38,4 grader i feber och kraxar. Hoppas han snart piggnar till. Nu på kvällen snörvlar pappa Johan och farmor medans jag har en himla retklåda i halsen.
Vi gick mot centrumkärnan där Xians två kända klocktorn skulle finnas. De är byggda i gammal kinesisk stil och än idag används klockorna. Lovisa och Johan betalade 10 yuan och fick slå tre gånger i klockan.
Sedan gick vi vidare mot de gamla kvarteren och där fick vi, som det kändes, uppleva det riktiga Kina för första gången. Ett Kina utan de stora gatorna, utan de stora byggnaderna, utan de stora matkedjorna, utan bilarna, utan engelskan, utan stressen,...
Vi strosade på längs gatorna och fick se lokala matställen och affärer. Vid lunch gick vi först in på en mindre restaurang men vände om. Egentligen är vi inte knussliga, men när det står hinkar med kött efter väggarna så blir iallafall jag lite rädd om våra magar ska klara detta. Just nu känns det som om vi har det nog jobbigt ändå och vill inte utöver detta ha en härlig magsjuka:-)
Vi gick vidare och hittade en större lunchrestaurang fylld med lunchande kineser. Vi pekade oss fram i menyns bilder (ingen kunde engelska) och det blev riktigt bra. Lovisa ville bara äta ris och Moa var intresserad av allt, men efter att ha tuggat en stund så spottade hon ut. Till slut åt även hon bara riset. Men vi övriga smaskade i oss biff med lök, en superstark nudelblandning och kinesisk sallad med vitlök. Eftersom Moa bara vill sitta i mitt knä och inte i barnstol samt även bli matad, så är det lite besvärligt att hinna med både sig själv och henne. Man får äta ganska snabbt de små stunder man hittar för att plocka något åt sig själv med pinnarna.
Sedan gick vi vidare och hittade lite träleksaker att köpa med oss hem samt jag och svärmor köpte oss varsin kinajacka. Moa fick även ett par t-shirtar med kinesiskt motiv.
På vägen tillbaka hittade vi en Häagen-Dazs affär och stannde för att köpa lite glass. Lovisa har fått smaka hotellets glass de har i sin midagsbuffe och det har hittills inte gett någon reaktion. Vi blev därför lite övermodiga och tänkte att då går nog även det här bra. Hon njöt verkligen av de tre kulorna hon fick och som alltid när hon tycker något är gott, så kommer tungan fram. Svårt att beskriva men hon blir så himla söt:-)
Men på kvällen när vi nästan ätit klart middagen kom reaktionen. Det blev en snabbtur upp med hissen till rummet och där fick hon sitta en stund på toan. Men jag tror hon tyckte det var värt det:-)
Hela förmiddagen och eftermiddagen var Moa väldigt nöjd och grät inget. Hon fick hoppa ur vagnen och gå och det tyckte hon var jättekul. Hon håller mig hårt i ett finger och sedan går hon i ganska så rask takt. När det blir något konstigt med underlaget så vill hon bli buren, men små trappsteg klarar hon galant. Man är bara rädd att någon ska trampa på henne, delks eftersom hon bara har mockasiner på sig och dels för att hennes högra fot nog är lite skörare.
Tillbaka på hotellet lekte flickorna med leksakerna, både tillsammans och var för sig själv. Me djämna mellanrum blir Moa orolig och börjar med "Jag vill åka hem", men då är det bara att vi går ut och går ett varv i korridoren och sedan är hon nöjd igen.
Där på eftermiddagen närmade hon sig tom Johan litegrann och de busade lite med lampknapparna. Men han får fortfarande inte ta i henne. Men nu accepterar hon iallafall om han ger henne tex ett kex eller en vindruva. Det gjorde hon inte förut. Det går långsamt framåt, men vi har sagt att vi tar det på hennes villkor.
Vid 16:00 kom guiden med de officiella papper som vi fått från kinesiska myndigheten. Det var Moas födelsebevis (där det tom står vart hon är hittad), hennes medicinska papper samt bevis på att vi nu är hennes föräldrar. Det var ganska så stökigt under tiden hon var här. Moa började gråta eftersom guiden var på vårt rum, Lovisa blev uppspelt, Moa ville ut ur rummet samt hotellpersonal kom för att byta en lampa (som vi inte ens visste var sönder). Så det var ganska skönt sedan när alla for och lugnet infann sig igen.
Till middagen klädde vi upp tjejerna. Moa blev supernöjd med sina kläder. Det märks att hon inte är van med att ha klänning eller tröjor med tryck. Och Lovisa som älskar allt som är randigt gillade också sin utstyrsel.
Idag så gick Moa själv in i hotellrestaurangen och sprudlade av glädje. Vilken skillnad jämfört med tidigare frukostar och middagar då jag fått bära henne gråtandes. Idag så kunde vi tom gå omkring tillsammans och kika på maten. Hon kom även på att det fanns cornflakes vid glassen, vilket hon ville vi skulle gå och hämta flera gånger. Glass däremot gillar hon inte. Det verkar vara alldeles för kallt.
Hittills har hon varit försiktig vid matbordet, men idag kom även en annan sida fram. En Moa som ska dricka själv och slå ner glaset hårt i bordet, en Moa som flamsar, en Moa som ska ha alla servetter, etc.
Nu har hon blivit ett mer normalt barn.
Det här märks även på hotellrummet där hon nu genomsöker allt. Lovisa har aldrig varit någon som varit i alla skåp hemma, vilket gjort att vi aldrig har behövt barnsäkra något. Men nu känner vi att det definitivt kommer att behövas med den här "donnan".
Moa fick bada innan läggdags och det gör hon med en blandning av förtjusning och förskräckelse. Förtjusning för att det är vatten. Förskräckelse tror jag för att det är varmt vatten (tror hon är van med kallare) samt för att det nog kan svida lite i hennes sår på kroppen.
Men efteråt är hon helnöjd och idag verkade hon tom njuta av att jag smörjde in hennes kropp med hudkräm.
Idag fick förresten min första puss av henne. Det var en sak hon ville ha och då sa jag "mamma puss" och plutade med munnen. Och då kom hon och gav mig en. Senare vid läggningen kom hon igång ordentligt och låg och pussade mina händer säkert hundra gånger.
Jag tror att Lovisa har haft en bra dag också (förutom toalettbesöket på kvällen förstås). Hon tycker det har varit roligare nu när lillasyster har varit gladare och när de kunnat leka lite mer tillsammans. Lovisa har även tagit sina första steg mot att bli professionell fotograf. Här är resultatet:
Imorgon har vi bett guiden visa oss den gamla stadsmuren som löper runt det gamla Xian. Efter det blir det en stilla eftermiddag som sedan ska avslutas med ett besök på en känd Dumplingrestaurang. Sedan ska det packas efter barnen gått och lagt sig för på lördag bär det av mot Beijing igen.
Hoppas svärfar kryar på sig och vi andra håller oss någorlunda friska.
En bättre dag!
Sedan gick vi upp på rummet igen och då var hon på ett strålande humör. Tjejerna borstade tänderna och Lovisa fick hjälpa Moa.
Johan och Lovisa gick sedan till poolen och badade. Vi andra tittade på och jag tror Moa också skulle ha velat hoppa i. En bild på en huttrande Lovisa:
När vi gick från poolen fick Moa ett gråtil igen och sa hela tiden samma kinesiska ord för "Jag vill åke hem". Det hela slutade när vi kom upp till hotellrummet igen. Där tog vi det lugnt ett tag innan vi alla klädde på oss och for ut och åt lunch. På vägen dit handlade vi även lite enkla leksaker att ha på hotellrummet och några bollar inför eftermiddagens parkbesök. Moa tycker det är okej att vara på promenad när vagnen rör sig och det inte är allt för mycket folk runt omkring henne, annars börjar direkt gnöla.
Vi hamnade på McDonalds igen till lunchen (vi försöker variera oss mellan kinesisk lunch och västerländsk varannnan dag) och Moa fick för första gången smaka Chicky Bits. Det var en hödare! De fyra bitarna åkte ner i magen i mycket snabb takt. Hon fick majs istället för pommes frites (någon måtta får det ju vara....). Mjölk verkar hon också gilla och sög med ljudliga smack och efterföljande "aahh" i sig den.
Hon var på ett ypperligt humör och charmade oss alla.
Men även på McDonalds kom senare ett gråtil, orolighet i kroppen samt "Jag vill gå hem" (låter som "vaj ni"). Hon lugnade dock ner sig ganska fort.
Överhuvudtaget kändes förmiddagen som en stor förbättring jämfört med tidigare dagar, vilket kändes otroligt skönt för oss alla.
Hemma på hotellrummet försökte jag få Moa att ta en sovstund, men då började hon gråta rejält. Enligt barnhemmet är hon van att sova en stund varje dag.
Vi gick istället ut till en närliggande park, som egentligen mest består av granitplattor och lite gräs (som man inte får gå på). Där somnade Moa som en stock i mitt knä, men Lovisa spelade fotboll med pappa, farmor och farfar.
Vädret har varit strålande idag med sol och ca 25 grader varmt.
I parken skapade vi stor sensation och flera stod bara ett par meter ifrån oss och tittade. En del kom även fram, tittade på Moa och gjorde tummen upp.
Vi skulle 15:30 till Civil Affairs igen för att få några papper. Moa fick ett utbrott i foajen och blev jättearg och sa igen att hon ville hem. Guiden har inte trott på mig förut när jag berättat att folk på hotellet översatt åt mig att Moa säger så, men nu fick även hon höra det. Eftersom bara en av oss behövde följa med henne stannde jag kvar med Moa. Och så fort hon kom upp till vårt rum blev hon glad. Idag har vi en känsla av att "vill gå hem" betyder hotellrummet och det känns otroligt skönt. På hotellrummet verkar hon känna sig trygg med oss och blir en helt annan person än hon varit förut. Lovisa var inne hos farmor och byggde Lego medan jag och Moa sprang emellan rummen. Det tyckte hon var superkul.
Kvällens middag intogs på hotellet,men egentligen hade vi tänkt gå till en restaurang som guiden rekommenderat. Men på väg till middagen fick Lovisa ett tjuril och tänkte inte ta på sig några skor eftersom Moa inte har några (mockasiner är det enda som funkar på henne). Trots vi förklarade att hon inte kan ha några skor just nu, så vägrade Lovisa. Saken är den att den här diskussionen har pågått sedan i tisdags och vi var nu ganska less på att argumentera. Efter ultimatum från oss blev det så att Johan bar Lovisa upp på rummet, medans vi andra gick på hotellet och åt. Efter ca 30 minuter kom Johan och Lovisa ner och då hade situationen löst sig och Lovisa har nu lovat att i fortsätningen ta på sig skor.
Lovisa har det tufft just nu med en gråtande syster som inte blivit riktigt så kul som hon tänkt sig. En syster som dessutom är så svartsjuk att Lovisa knappt får röra mig utan att hon börjar gallskrika. Då förstår man att just sådana här småsaker som skor kan förstoras upp och bli något jättestort för henne.
Men vi tycker Lovisa är otroligt duktig och hanterar hela den här nya situationen otroligt bra.
Efter middagen såg tjejerna en stund på Pingu och allt var harmonsikt förutom att Moa hela tiden ville trycka på datorn. Hon förstår att hon inte får göra det, men gör det ändå och skrattar gott. Vi börjar tro att hon är ett riktigt busfrö...
Imorgon är det en lugn dag. Det enda inplanerade är att guiden ska komma med massa papper någon gång mellan 16-17. Ska bli skönt att bara vara tillsammans utan att behöva passa tider.
Nu är klockan mycket och det är dags att lägga sig och sova. Ursäkta svenskan och stavfel, men jag orkar inte läsa igenom innan jag trycker på publicera-knappen.
Ännu en dag med tårar samt Terrakottaarmén
Vid 7.00 skulle jag smyga iväg på toan men då vaknade Moa och började gråta. Så starten på dagen blev inte bra och den här gråten fortsatte sedan hela dagen med endast korta stopp. Hur man kan gråta så mycket fattar vi inte, men uppenbarligen finns det så mycket tårar i ett barns kropp.
På väg till frukosten frågade jag en kille vid hissen om han förstod vad Moa sa och enligt honom så sa hon "Jag vill åka hem" medans hon grät. Hjärtskärande!
Förmidagens korta stopp var efter frukosten då vi bara skulle borsta tänderna och sedan åka iväg på utflykt till Terrakottaarmén, då fick Lovisa för sig att hon skulle börja byta kanal på TVn med fjärrkontrollen. Moa reagerade direkt och kunde inte hålla sig från att skratta och säga "Kekele". Måste kolla med guiden vad det betyder.
Sedan startade gråten igen när vi gick iväg till vår guide som väntade i foajén. När vi åker bilen så är hon ganska lugn och sitter tyst i mitt knä och tittar. Lovisa vill väldigt gärna sitta brevid mig och Moa i bilen och ofatst går det bra, men kommer Lovisa lite för nära så blir det gråt. Inte lätt attt vara storasyster och så gärna vilja leka med lillasyster.
Första stoppet på utflykten var vid en fabrik där man visade hur Terrakottaarmén tillverkades och vilka kopior man gör idag. Fabrikens guide var mycket fascinerad av att vi hade två kinesiska barn och gav Lovisa en present pga detta.
Farmor fick köra Moa en stund medans jag var på toan och det gick ganska bra. Så länge hon får sitta i vagnen och den rörs, så är det lugnare med gråten.
Sedan stannade vi till vid en restaurang och åt lunch. Moa avbröt då sitt gråtande och käkade riktigt bra. Men hon vill inte äta själv utan vill att jag matar henne. Ibland vågar hon sticka fram fingrarna och ta en böna eller majskorn, men då tittar hon först på mig för godkännande. Man märker hur uppfostrade de är på barnhemmet. Hon blir även väldigt förskräckt när hon tappar ner mat på golvet eller om något ligger fel på bordet. Till middagen kom vi iallafall så pass långt att Moa vågade äta spaghetti med fingrarna, men hon ville mellan varje tag få sina fingrar torkade:-)
Därefter åkte vi vidare till Terrakottaarméns museum. En otrolig upplevelse att få se detta och vilket jobb som måste lagts ned av de som tillverkade dessa minst 8000 figurer i naturlig storlek. Och kejsaren regerade bara i 15 år, så hur de hann är otroligt.
Moa gillade inte museét eftersom hon tyckte det var för mycket folk runt om henne. Alla vill även prata med henne, men då börjar hon gråta på en gång och ropar "mama" efter mig. Alla verkar tycka att hon ser hälsosam ut eftersom hon är så rund:-)
Lovisa har fattat tycke för vår trevliga guide Sherry och tog henne i handen ett par gånger. Kul att se Lovisa ta sådana här initiativ:-)
I slutet av museet fick Moa gå en stund i sockarna. Eftersom ena foten är så pass mycket mindre och felriktad är det svårt med skor att gå i. Det får nog bli mockasiner här i Kina och sedan får vi fråga om hjälp hemma. Hon går riktigt bra och fort trots sitt handikapp och man blir riktigt förvånad när hon sätter iväg. Hon har tränat upp en himla balans märker man. Men eftersom ena benet också är kortare ser det lite roligt ut, eftersom hon kompenserar kortheten i det ena benet med att böja det andra benet ganska mycket.
Sedan bar det av hemmet och resan tog ca en timme. Moa och Lovisa sov båda två mest hela tiden. Moa vaknade på slutet och var otröstlig. När vi kom fram hörde guiden vad hon sa och det var att hon var kissnödig ("Naja"). Vi sprang upp på rummet, men det hade redan kommit i blöjan. Det tog en stund innan hon lugnat ner sig. Sedan gick vi till middagen och Moa åt spaghetti på löpande band ända tills detta med separationen från barnhemmet kom över henne igen. Uppe på hotellrummet lyckades Lovisa skapa kontakt med henne genom att ge henne pistagenötter. Då sken hon upp och började konversera med Lovisa på kinesiska. Hon gav Lovisa order sittande från mitt knä i sängen.
"Na" verkar betyda "mera".
"Bu" betyder "nej".
Hon gör även en typ av pussljud för att meddela ett "Ja".
Lovisa fick ge henne nötter, men när pappa skulle försöka började hon storgråta. Inte lätt för Johan, men det kommer nog så snart hon blir tryggare. Nu har iallafall Lovisa kommit en bit på vägen.
Sedan busade tjejerna med fjärrkontrollen till TVn och lyckades turas om på ett ganska hyggligt sätt.
Att lägga Moa är intressant för då blir hon extremt aktiv. Kryper omkring i sängen och ställer sig upp. Vi hade en riktig kamp innan hon somnade. Man är lite rädd att säga till eftersom man vill inte att hon ska börja gråta igen. Men samtidigt måste hon förstå att det finns regler också, så det är en balansgång.
Nu sover bägge tjejerna och vi hoppas på en lugnare dag imorgon. Hoppas gråten kan avta något och att stunderna med skratt blir fler. Vi ska försöka ta oss till en park för att Moa och Lovisa ska få "springa" av sig lite. Sedan är det dags för ännu ett besök på Civil Affairs, men sedan ska allt pappersarbete var över.
