JiaLiang

Måndag till torsdag har gått i en rasande fart. Efter vi lämnat Lovisa på dagis i måndags var jag och Moa bara hemma och "dolade". Vi lekte lite doktor (hon älskar fortfarande doktorsväskan) samt "arbetade". När jag säger att vi ska arbeta lyser hon upp, springer till trappan till övervåningen och skriker "albeta". För det betyder att vi ska upp och bädda sängarna och det älskar hon. Hon är inte till så mycket hjälp utan ligger mest uppe på sängen, men hon älskar iallafall denna stund av dagen.
Vi hämtar Lovisa 13:30 och efter det går vi hem och gör mellanmål och sitter och pratar en stund. Efter det försöker jag få tjejerna att leka själva en stund, men oftast går det till en början ganska trögt. Då kretsar de mest kring mig, men efter ett tag kommer de igång att leka. De har hittat tre gemensamma lekar än så länge.

- Prova alla skor ute i hallen.
- Bygga tågbana.
- Bygga koja av alla filtar vi har i huset.

Häromdagen byggde förresten Lovisa en jättestor järnväg alldeles själv och hon lyckades använda alla bitar utom en. Vi blev väldigt stolta och tog en bild av detta mästerbygge:



Tisdagen blev ganska intensiv eftersom farmor fyllde 68 år. Medan Lovisa var på dagis gick jag och Moa iväg på kyrkans öppna förskola här i Vännäsby. Det var andra gången vi var där och Moa kändes mer trygg den här gången. Hon började direkt leka med de leksaker de har och hade kul. Jag hade det också bra med en kopp kaffe och trevligt sällskap.
Vi hämtade Lovisa lite tidigare och åkte då direkt till Umeå för att handla födelsedagspresent till farmor och för att handla ett par röda julskor till Lovisa. Sedan direkt till farmor för middag och intesivt lekande med kusinen Frida.
Se så fina tjejer som var på kalaset:



Onsdag hände inget speciellt förutom att Moa byggde koja nästa hela tiden under tiden Lovisa var på dagis. Hon släpade på kuddar och filtar och hade ett himla sjå att bygga kojorna. Hon har ännu inte riktigt förstått sambandet mellan att röra stolarna och att kojan faller ihop. Det är ganska kul att se hennes frustration när filtarna faller ner gång på gång. Och hon har inte tid att lyssna på mina goda råd:-)



Vi lekte även frisörska och hon kammade mig frenetiskt (gjorde oftare ont än vad det var skönt...).  Det var kul att se prov på hennes fantasi. Ibland gick hon iväg till sin koja och låtsades hämta schampo och gnuggade sedan in det i mitt hår. Ibland gick hon till en lucka i köket och låtsades att handtaget var en vattenkran.
Skulle vara bra om hon valde frisöryrket med tanke på hur dyrt det är att klippa sig:-)

På kvällen for pappa och Lovisa på biblioteket och lånade nya böcker. De kom hem med en himla hög, 16 stycken, så nu har vi mycket att läsa på kvällarna. När de var på biblioteket for jag och Moa på vårdcentralen för att hon skulle få sin vaccinationsspruta. Hon började gråta så snart hon såg vårdcentralen och slutade inte förrän hon fått sin spruta.  Men då sken hon snart upp igen och vinkade till huset när vi gick.

Idag när hon vaknade på morgonen sa hon direkt "ont" och pekade på låret, så hon kände av gårdagens vaccinationsspruta. Efter vi lämnat Lovisa på dagis åkte jag och Moa iväg och hälsade på en familj som hämtade sitt andra barn i augusti, och som är nästan jämngammal med Moa. Tjejerna stred om samma leksaker, men hade nog ändå ganska kul. Vi vuxna hade en mycket trevlig stund tillsammans med prat och en god lunch.







Efter vi hämtat Lovisa lekte tjejerna en stund med tågbanan, men jag märkte ganska snabbt att Moa verkade gnällig och trött. Jag tog tempen på henne och hon hade 39,2 i feber. Verkar som om hon nu också fått en febertopp efter vaccineringen. Efter lite alvedon gick febern ner till 38, men den hann stiga igen innan vi gick för att sova. Hoppas det är bättre till imorgon.

För övrigt kan jag berätta att Lovisa nu för tiden inleder många sina meningar med "Alltså, ..." och gör ett sött smackande ljud. Det låter så himla kul och man har svårt att hålla sig för skratt. Hon gillar dock inte när man skrattar åt henne så det gäller att bita sig hårt i tungan:-)

I tordags tog Lovisa, jag och Johan influensavaccinationen och det gick snabbt och smidigt. Man hade delat upp en stor samlingssal i flera "stationer" och det var bara att ta plats. Lovisa och Johan satte sig vid en och jag och Moa vid en mittemot.
Moa trodde hon skulle vara tvungen att ta en spruta och började gråta direkt, men slutade när hon såg att det var jag som kavlade upp ärmen. Jag tyckte att det spände lite men inte att det gjorde speciellt ont. Lovisa däremot tyckte det gjorde rejält ont och grät högljutt, men höll armen helt stilla. Duktig tjej!
För er som undrar tyckte Johan också att det gjorde ont, men lyckades hålla sig från att gråta:-)

Efter sprutan har vi dock upplevt vissa biverkningar. Jag fick yrsel och illamående ett antal timmar efteråt och Lovisa feber. Mitt gick över på ett par timmar, men Lovisas feber har hållit i sig. Men nu är den på tillbakagående och imorgon är hon nog som vanligt igen.
Morfar var snäll och kom och hjälpte till medan vi var krassliga och han och Moa lekte "laga mat" i flera timmar. Moa var jättenöjd med denna uppmärksamhet och passade på att utnyttja den maximalt.

Lovisa ligger nedbäddad i soffan och ser på Nicke Nyfiken:


Morfar och Moa sitter på golvet och "lagar mat":



Idag har det varit jättefint väder för första gången på flera veckor. Vi passade på att vara ute en stund på förmiddagen och jag hann städa min trädgårdsbod.
På eftermiddagen städade vi huset och fortsatte den stora omflyttning vi påbörjade innan Kinaresan. Eftersom vårt sovrum varit på nedervåningen har Lovisa, fram till en månad före avresan, sovit i en juniorsäng nedanför vår säng. Nu var det dock dags för henne att börja sova i sitt eget rum på övervåningen och därför beslöt vi att flytta upp vårt sovrum till TV-rummet på övervåningen. Detta för att hamna på samma våningsplan och därmed minska risken för henne att falla i trappan när hon kommer till oss på natten. 
Samtidigt gjorde vi om gästrummet på övervåningen till Moas rum (fast tillsvidare sover hon i en juniorsäng brevid mig) och när vi ändå var i gång gjorde vi om vårt gamla sovrum på nedervåningen till ett lekrum.
Puh, det var mycket jobb och mycket bärande... Och ännu mer jobb blev det när jag fick för mig att alla förråd skulle rensas innan nästa barn kom och vi aldrig skulle ha tid för sånt igen...

När vi gjorde om TV-rummet till vårt sovrum lät vi TVn, ljudanläggningen och två sköna fåtöljer vara kvar, men nu har vi insett att den TVn kommer aldrig att användas eftersom Moa är så extremt lättväckt. Därför var det nu dags att bära ner TVn till vardagsrummet på nedervåningen. Det är inte idealiskt och så snyggt, men nu får vi ha det lite provisoriskt ett par år innan vi kan flytta ner till vårt gamla sovrum igen och låter barnen husera på övervåningen.

Efter vi flyttat TVn och städat klart var det dags att laga middagen. Under tiden jag och Johan hackade och stekte började tjejerna prova alla skor ute i groventrén. Det har Lovisa aldrig gjort förut, men Moa har visat stort intresse för dessa skor och lockade nu med sig Lovisa. De hade jättekul och provade hela sortimentet och kom och visade oss inne i köket. Tror de har anlag för att bli modeller med tanke på sina fina poser, eller hur?:-)



Vid middagen gick det lite trögt för Lovisa att få i sig maten pga av febern och Johan började leka flygplan med henne. Det tyckte Moa var jättekul och ville att jag också skulle göra det med de tomater och gurkor hon hade kvar på tallriken. Titta hur kul hon hade:



Nu ligger båda barnen och sover och nu ska föräldrarna titta på TV och äta lite lördagsgodis. Lovisa tror att föräldrar inte äter lördagsgodis utan att de bara dricker kaffe. Om hon bara visste... :-)

Igår var vi på luciafotografering hos den lokala tidningen VK (Västerbottens Kuriren). Jag bad farmor följa med mig och det var tur. Barnen var jätteduktiga, men det var otroligt mycket kläder och saker att hålla reda på. Lovisa var utklädd til Lucia och Moa till tomteflicka. Moa var lite tveksam till tomteklänningen eftersom hon nog tyckte den var lite varm, men med lite mutor i form av pepparkakor gick det bra.
När vi kom dit träffade vi på tjejernas kusin Frida som just fotograferats och var på väg hem. Frida och hennes mamma stannade kvar en stund och höll oss sällskap. Frida och Lovisa passade på att busa i korridoren och käka många pepparkakor. Mellan flickorna skiljer det endast sex veckor och vi har stugorna just brecid varandra, så de har blivit riktiga bästisar under den här sommaren.
Medan vi väntade på vår tur kom det fram en reporter och berättade att de skulle skriva lite om Luciafotograferingen och frågade om Lovisa och Moa fick fotograferas (tror vi stack ut lite bland de andra familjerna som var där). Så idag är Lovisa, Moa och Frida i del 2 av VK.








Innan fotograferingen var vi med Moa hos barnortopeden. Som vi misstänkte var det mer problem med benet än vad vi visste om och nu ska de konsultera andra specialister i Uppsala och Göteborg innan beslut tas hur man ska gå vidare. Tills vidare ska benlängdsskillnaden korrigeras med en "extra fot" (protes) och de gjorde gipsavgjutningar av Moas ben och fot. Innan jul ska vi förhoppningsvis ha fått denna "fot".

Imorgon är Lovisa ledig från dagis och då ska vi passa på att sova ut på morgonen. De senaste dagarna har båda tjejerna var jättetrötta när jag väckt dem vid 07:00, så imorgon ska de få sova hur länge de vill (och jag också...). Men då vaknar de säkert 06:00:-)

Fredag bakade vi pepparkakor hela förmiddagen. Lovisa var till en början försiktig, men i slutet skapade hon kakor på löpande band. Moa fick också en degklump, kavel, plastkniv och pepparkaksformar. Hon satt och gjorde små bollar, smulor och platta klumpar. Och det mesta hamnade till slut på golvet... Men kul hade hon...
Vi gjorde älgar, grisar, hundar, cirklar och stjärnor. De kom aldrig på att man kunde äta degen, men ni skulle ha sett vad de njöt när de fick varsin rejäl bit att "smaska" på när baket var klart:-)





När vi var klar med pepparkakorna bjöd vi farmor och farfar på fika. De tyckte kakorna var jättegoda. Medan de var hos oss hittade Moa den pruttkudde Lovisa fått en gång i tiden. Och gissa om hon blev fascinerad!
Till en början satt hon lite försiktigt på den, sedan skojade hon och Lovisa med oss men sedan började Moas show. Hon slängde sig på den, hon stampade på den, hon hoppade på den... Tills den small och det yrde gummibitar i vardagsrummet. Gissa om hon hade kul under den halvtimme den höll:-)









Lördag förmiddag hjälpte Lovisa mig baka en sockerkaka. Hon gör det gärna eftersom hon vet att i slutet får man slicka smeten från vispar och skål. Hon kan stå en halvtimme och göra det och efteråt är skålen så ren att man skulle tro att den redan var diskad.
Efter lunch gick Johan och Lovisa iväg på kalas hos en dagiskompis. När de kom hem var Lovisa supernöjd och slickade frenetiskt på den klubba hon fått i sin fiskdamm-godispåse.
Lovisa fick välja sina kalaskläder själv och så här fin blev hon:



Under lördagen lyckades vi pricka av så att Moa kissade i pottan (eller NjaNja som Moa säger) och berömde ordentligt. Efter det har hon kommit igång med att sitta potta och säger nu till hyfsat ofta när hon behöver gå och kissa. Bajsa säger hon inte till om men nu har jag lärt mig se när det ska hända. Det börjar med ett par pruttar, hon blir blixtstilla och sedan får hon en rödaktig färg runt ögonen. Då är det bara att ta henne och springa mot toaletten.
Men det finns även en avigsida med detta... När hon får tråkigt eller när vi ska sova säger hon "NjaNja". När vi sedan går till pottan sitter hon en bra stund, men inget kommer. Och hon skrattar bara gott när man påpekar att man inte ska säga NjaNja utan att man menar det. Hon är en riktig busunge:-)

Så här såg tjejerna ut häromdagen när de båda skrek busunge mot mig:



För att fira att Moa börjat gå på pottan och för att Lovisa börjat klara sig själv på toan, fick de varsin glass:





Eftersom mormor var sjuk förra helgen bjöd morfar på farsdagstårta den här helgen istället, så på söndagen åkte vi till Sävar. Så här fina var tjejerna:



Lovisa och kusin Hugo kom igång och lekte jättebra. De byggde koja, stojade och dansade.



Idag måndag har Johan börjat arbeta igen. Han ska arbeta fyra veckor och därefter vara ledig fyra veckor över jul. Det var lite nervöst att ta hand om båda barnen på morgonen och samtidigt hinna till dagis, men det gick jättebra. Efter jag och Moa lämnat Lovisa på dagis gick vi på en promenad i regnet (det har börjat regna och snön försvann i natt). Därefter "dolade" vi på med lek, diskning och måla med kritor. 13:30 hämtade vi Lovisa och gick hem och åt mellis och pratade om Lovisas dag på dagis.

Det flyter på bra för oss och vi ser framsteg varje dag med Moa. Hon tyr sig allt mer till Johan, men fortfarande ska allt vara på hennes villkor och initiativ. Jag kan nu sitta på andra sidan matbordet utan att hon gråter, men bara om det är Lovisa som sitter brevid henne. Ännu känns det dock långt borta att jag ska kunna gå ut och ta en promenad eller åka och träna. Men det kommer nog när hon blir mer trygg med oss.
Min klipp-och färgtid fick jag avboka, så jag måste hitta någon som är villig att klippa min lugg. För Johan litar jag inte på:-)

Moa språkutveckling går bra. Man märker att hon fattar mycket och orden kommer eftersom. Idag sa hon "Wawa njanja potta", vilket betyder "Docka kissa potta". Vi tycker det är kul att bevara lite kinesiska ord så nu för tiden använder vi också Njaja och Wawa.

Tisdag och onsdag var lugna dagar. Johan mekade med "gamm-bilen" för att han ska kunna ta den till och från jobbet nästa vecka samt han var också på jobbet för att rita på stugans altan. Medan Lovisa var på dagis passade jag och Moa på att vara ute och promenera. Moa verkar gilla vagnen och sitter som en drottning i den påbylsad med både fleecejacka, vinteroverall, vinteråkpåse och filt. Hon sitter och tittar en stund men slocknar därefter ganska snabbt och sover gott.
På morgonen gnyr hon lite när Lovisa och pappa går till dagis men blir desto gladare när vi på eftermiddagen säger att vi ska gå och hämta Lovisa. Då skiner hon upp och upprepar "Lobita dagi".

Idag torsdag var lite mer händelserik för efter vi hämtat Lovisa på dagis åkte vi alla fyra in till Umeå. Lovisa och pappa för att bada i Umeå simhall och jag och Moa för att hälsa på mitt jobb. Vi var även på leksaksaffär och köpte en present till det kalas Lovisa ska på lördag. Lovisa och pappa hade jättekul och badade två timmar. Moa hade det också trevligt på mitt jobb och var på ett strålande humör. Hon är lite reserverad i början men när hon känner sig tryggare börjar hon skämta och skratta. Jag tror hon charmade "tanterna" på mitt jobb:-)
De manliga arbetskamraterna var också framme och sa hej, men de hade det svårare att få henne att tina upp.

Innan vi åkte till Umeå hände en kul sak. Jag skulle byta blöja på Moa och när hon låg på skötbordet så skrattade hon gott och sa klart och tydligt "busunge". Måste ha sagt det några gånger till henne:-)

När vi kom till simhallen stod morfar där med en present från honom och mormor, en bobbycar. Mycket snällt och uppskattat! Hemma igen monterade Johan och Moa den tillsammans och efter det satt tjejerna konstant på den. De turades om jättebra och Lovisa styrde även runt Moa ett bra tag. Den stund de lämnade bobbycar:en lekte de istället med kartongen som bilen leverades med. De stod och låg i den. Sedan skar Johan ut hål för ögon, näsa, mun och armar och helt plötsligt hade kartongen förvandlats till ett spöke. Moa blev till en början lite rädd för "spöket" men efter ett tag vågade även hon krypa in i kartongen och "Bu:a" oss.

Imorgon är Lovisa ledig från dagis och vi ska passa på att baka pepparkakor. Undrar hur många pepparkakor det blir, eftersom jag vet att Lovisa gillar att äta degen...

Idag blir det många bilder...

Lovisa gör tummen upp för pannkaka:



Moa pussar pappa:



Efter pussen blev det akrobatik:




Moa på sin nya bobbycar:



Lovisa provar den också:



Moa kryper ut ur kartongen:



Lovisa leker spöket Laban:



Moa är sur över att behöva äta potatis. När vi blandat mer grönsaker i potatisen så försvann även den:



Lovisa slår in paketet till kalaset helt på egen hand. Hon är helt otrolig på att hantera sax och tejp:

Idag har vi varit på röntgen med Moa och det gick bra. Givetvis mycket gråt men hon var jätteduktig och låg ändå blixtstill med benen. Och när vi gick charmade hon alla med sina gulliga "Bye Bye" och vink med handen.
Under tiden vi var på sjukhuset hämtade morfar Lovisa på dagis och de myste rejält genom att åka på café och äta kladdkaka och dricka festis. Lovisa var supernöjd:-)

Till middag gjorde vi pannkaka som är Lovisas favoriträtt och vi börjar tro att det kan vara Moas också... Hon åt två pannkakor med god aptit. I början var hon frustrerad av att inte kunna hantera gaffeln på ett effektivt sätt, men när hon kom på att man kan ju faktiskt äta med fingrarna så blev hon nöjdare.
Lovisa lyckades få i sig tre och en halv pannkaka och var efter det väldigt mätt.







Efter middagen slog sig tjejerna ner tillsammans i fåtöljen och såg på Bollibompa. De satt lugnt ner och båda "grejsade" med håret. Och inga spår syntes av det bråk som tidigare under kvällen hade varit mellan dem och som avslutades med ett (kärleks)bett från Moa...




Igår var vi på farsdagsuppvaktning av farfar och vi tog några fina bilder:









För övrigt har Moa börjat gömma naveln med tröjan och säga "Vat ä dän?" och slå ut med händerna. Hon kan hålla på med det i evigheter och tycker det är lika kul hela tiden när man hittar den och killar henne.

Till sist kan jag berätta att solen lyst i Umeå idag och det har varit ett par plusgrader. Vilket betyder att snön smälter:-

Leos Lekland

Här är lite bilder från när vi var och lekte på Leos Lekland. Det var superkul både för barnen och oss vuxna. Vi var lite oroliga att Moa inte skulle ha så stor behållning genom att hon inte är lika rörlig som Lovisa, men det gick jättebra. Efter att först ha provat på rutschkanan för de minsta barnen så gav vi oss snabbt på de stora rutschkanorna. Vi fick "baxa" upp henne genom alla nät och öppningar, men hon var duktig på att hjälpa till.  Lovisa är snabb som blixten uppför trapporna och näten och åkte alla rutschkanor med en himla fart. Hon till och med vågade åka en rutschkana mer än mamma... Vi var där fyra timmar och tiden gick snabbt när man har så kul.











Bob- och Pulktur

Första snön ligger fortfarande kvar och det har till och med kommit mer. Igår tog vi med tjejerna ut på en pulk- och bobtur. Moa fick åka pulka och Lovisa bob:en. Lovisa är en rutinerad bobåkare som gillar att åka i snabba och branta backar. Moa var först lite skeptisk att kliva ner i pulkan men när hon väl var nere så slogs leendet på och det slutade inte förrän vi gick in. I början fattade hon inte att man måste luta sig framåt i uppförsbackar, men hon fattade snabbt och då gick det galant. Vi gick till en liten backe i närheten där det fanns tillräckligt med snö för att iallafall hjälpligt åka. Tjejerna hade kul och vi föräldrar fick dra upp och ner.
När vi gick tillbaka till gården gjorde Lovisa och Johan en stor snögubbe som blev jättefin. Moa var inte så förtjust över att gå i snön och ville istället beskåda Lovisas och pappas snörullning från min famn.









Fars Dag

När vi vaknat (som tur är Moa också en som tycker om att sova) så gick jag och tjejerna upp för att göra fika på sängen åt pappa. Kaffe till Johan och mig och välling till barnen. Moa har blivit enormt förtjust i fullkornsvälling med päronsmak och tjuter av glädje när vi säger att det är dags för "Nammis". I och för sig gillar hon all mat, men de senaste dagarna verkar hon ha fattat att det serveras mat med jämna mellanrum och att hon inte blir utan. Det betyder att hon kan kosta på sig att vara lite mer selektiv i sitt urval och numera godtar hon inte att få mer sallad istället för mer spaghetti, utan att först ha visat ett kraftigt missnöje. Men när hon fattar att det är sallad eller inget, så äter hon med god aptit. Och häromdagen till och med lämnade hon kvar lite mat i tallriken...
Moa och Lovisa skulle alltså få välling och jag gjorde i ordning den medans Lovisa ritade en teckning till pappa.
När fikat var klart gick vi upp till sovrummet och sjöng för pappa (Moa fattade ingenting och var mest frustrerad över att inte få sin nammis på en gång:-)
Pappa fick en DVD-film och så hade Lovisa köpt ett Kinderägg till honom.

På eftermiddagen idag åkte vi in till Umeå eftersom Lovisa skulle på bio med morfar och kusin Hugo. De såg den nya Labanfilmen "Bullar och Bång" och den var enligt Lovisa jättekul. Under tiden Lovisa var på bio åkte jag och Johan och fixade en ståbräda till vagnen samt en lekhjälm till Moa. Därefter åkte vi till farfar och uppvaktade honom.

Imorgon måndag är det dags för Lovisa att gå på dagis igen och vi ska med Moa på röntgen. Morfar ska hämta Lovisa på dagis och Lovisa ser fram emot det. Mormor är förkyld och är hemma och kurerar sig.

Lovisa ritar ett hus åt pappa:



Moa har kommit på hur man gör när man inte vill bli fotograferad:



Efterlysning

Om någon av er som läser bloggen, och bor i närheten av Umeå, har en bobbycar till försäljning kan ni väl höra av er. Moa kan inte cykla på trehjulingen och skulle tycka det vore jättekul att sparka sig runt med en bobbycar.

Här i Umeå har den första snön kommit under natten och den har faktiskt legat kvar hela dagen. När vi vaknade i morse och Johan upptäckte snön så studsade vi alla ur sängen, sprang till fönstret och kollade på detta vita under. När jag och Moa gick och hämtade Lovisa på dagis så småhaglade det till och med och Moa försökte hela tiden borsta bort det som landade på henne och vagnen. Det såg roligt ut:-)

Lovisa började dagis i måndags och det har gått jättebra. Hon går glatt dit med pappa på morgonen och är lika glad när vi hämtar henne. Men på kvällarna säger hon att hon hellre vill vara hemma och leka med Moa och att hon bara ska gå på dagis när jag jobbar. Det är jättekul att det går så bra på dagis eftersom det tidigare har varit problem med lämningarna när det varit längre uppehåll.
Vi tror det är skönt för Lovisa att komma in rutinerna igen och samtidigt få vara "Lovisa utan Moa" några timmar. För hemma är det stundtals fortfarande turbulent, med både gråt och bråk. Båda tjejerna är svartsjuka på varandra vilket resulterar i att Lovisa ofta blir sur medans Moa istället blir arg. Där ser man verkligen skillnad i deras personligheter, en är mer introvert medans den andra är extrovert. Moa är också en aningen hårdhänt när hon blir arg och smockade tex till Lovisa hårt i huvudet häromdagen när de bråkade om en leksak.
Jag har gått ett antal ledarskapskurser via jobbet och där har man ofta diskuterat och övat på hur konfliktsituationer på jobbet ska lösas. Men jag har nu konstaterat att dessa kunskaper är helt omöjliga att föra över på barn...
Men det blir bättre och bättre och idag lekte de riktigt bra tillsammans. Lovisa gillar att vara lite mammig mot Moa och idag accepterade Moa det. Lovisa fick hjälpa till att byta blöja och ta på henne kläder, vilket Lovisa tyckte var jättekul.

Det går också bättre med Moa och Johan. Hon är väldigt mån om att han ska se och uppmärksamma det hon gör. Hon gillar även att busa med honom och han får ofta lyfta upp henne här hemma. Men dess emellan är Moa helt ologisk och kan börja störtgråta när han ska lyfta upp henne i matstolen, när han ska ge henne något och när han ska klä på henne. Man förstår ingenting av hur hon tänker och resonerar. Igår hade jag ett allvarligt samtal med henne om vikten av tänka logiskt och hon tittade storögt på mig och i slutet av mitt tal till henne nickade hon. Det såg så kul ut, precis som att hon förstod allt jag sa och att hon nu lovade att förändra sig:-)

Vi har under de senaste två dagarna övat på att jag klär på mig, säger hejdå till henne och Johan och sedan går ut och går runt kvarteret. Första gången storgrät hon, skrek efter mamma och pratade massa på kinesiska. Johan fick inte ta i henne för då skrek hon ännu mer. När jag kom hem tog det en stund innan jag fick henne lugn.
Idag så började hon gråta innan jag sa hejdå, eftersom hon förstod vad som var på gång. Däremot så fick Johan lyfta upp henne när jag gått och hon satt i hans knä och grät. Och hon lugnade sig nästan direkt jag kommit tillbaka. Nu ska vi fortsätta varje dag med det här och långsamt utöka det till längre promenader.
Lovisa längtar till när Moa kan vara ensam länge med pappa för då ska vi "gå en jättelång promenad och åka buss in till Umeå och fika".

Imorgon ska vi göra något kul som Lovisa är jätteexalterad över. Vi ska till Leos lekland med ett annat par som adopterat från Kina och som nyss kom hem med sitt andra barn. Vi har varit på Leos lekland förut en gång och tom vi föräldrar var överväldigad av det roliga med att åka rutschkana och krypa i stora lekställningar. Men vi föräldrar hade en faslig träningsvärk dagen efter, till skillnad mot barnen som var pigga och fräscha.

När det gäller Moas språkutveckling så går det framåt med stormsteg. Hon kan nu även säga tak, katt, mera, komma, ha, kudde, macka, kissa, bajsa, blöja och potta. Hon kombinerar nu även ihop två ord, tex "pappa kolla", vilket jag tycker är jätteduktigt av henne efter så kort tid. Häromdagen sa hon även en treordsmening, men med en annan ordföljd "Pappa mamma kolla". Med det menade hon att pappa skulle kolla vad mamma gjorde.
Kul att det går så bra!

Nu några bilder.

Lovisa och Moa tittar på Teletubbies:




Moa har kommit på det här med att bygga järnväg. Pappa ser samtidigt på ett motorprogram på TVn :-)




Moa blev jätteglad när jag satte på en kinesisk barnskiva. Hon trallade, skrattade och satt nära CD-spelaren:



Lovisa leker med Moa. De "springer, sparkar boll, hoppar och cyklar" med Moas ben:




En fin bild på storasyster Lovisa:

Det har varit några dagar blandat med både gråt och skratt. Fredagen började med att vi alla fyra gick och hälsade på Lovisas dagis, dels för att Lovisa skulle få träffa sina kompisar men också för att Lovisa skulle få visa upp Moa. Vi hade en trevlig stund där vi fick vara med på samlingen, se Lovisa berätta och rita om sina två favoritmaträtter samt se en skuggteater. Moa verkade också trivas och hittade utklädningsvrån och dess halsband.

Vi gick sedan hem och käkade lunch och därefter ringde vi och hörde om en dagiskompis ville komma och leka. Hon kom och tjejerna lekte ett par timmar. Moa sov en stund medans de lekte och var sedan ganska gnölig och på dåligt humör. Tror hon hade velat sova längre, men jag väckte henne redan efter 30 minuter eftersom vi har börjat på att inse att annars somnar hon inte förrän sent på kvällen.

Eftersom det var fredag så hade vi fredagsmys med popcorn på kvällen. Allt var frid och fröjd och tjejerna lekte och stojade med oss efter popcornen var uppätna. Moa med mig och Lovisa med Johan. Helt plötsligt for Moa till Johan och ville att han skulle busa med henne. Lovisa blev då lite småputt men tog snabbt chansen att fara till mig. Det gillade inte Moa utan började gråta kraftigt. Då blev Lovisa ledsen och svartsjuk och alla hennes känslor kom ut. Allting slutade med att Johan och jag tog var sitt barn och gick och la dem.

Det jag har reflekterat över under dessa dagar är att vi var väldigt förberedda och fokuserade på vad som skulle hända vid överlämningen och tiden efteråt i Kina, men inte hade förberett oss på vad som skulle kunna hända när vi kom hem. Det är nog lätt att man som adoptivförälder vid en syskonadoption gör det felet, eftersom man fokuserar på vad som hände vid första adoptionen och vad man ska göra bättre den här gången.

Moa har ryckts upp från sin trygghet på barnhemmet och har nu har valt ut mig som sin största trygghet. Så hennes svartsjuka eller rädsla känns som ganska logisk, dvs när hon ser Lovisa hos mig känner hon en rädsla att förlora sin trygghet. 
Lovisa å sin sida hade förväntat sig en snäll liten lillasyster som hon kunde leka med och byta blöjor på. Helt plötsligt inser hon att lillasyster är ganska stor, har en egen vilja och vill ha mammas hela fokus. Så hennes känslor är också fullt naturliga.
Jag som mamma vill ge båda tjejerna det de behöver och vill ha, men upplever nu en mycket jobbig känsla av att inte kunna ge Lovisa det hon vill ha. Hon får det hon behöver, eftersom Johan hela tiden finns där för henne. Han och Lovisa har kommit varandra mycket närmare under den här tiden (hon var nämligen mycket mammig innan) villket är superpositivt och roligt både för henne och Johan.

Hur som helst så var tjejerna på ett bra humör igen när de vaknade och jag tog efter frukost ett "prat" med Lovisa om vad som hänt och vad vi måste vara förberedda på ytterligare en tid framöver. Jag vet inte om Lovisa förstod, men jag försökte förklara att Moa fortfarande är väldigt rädd och otrygg men att det snart kommer att bli bättre och då kommer vi att kunna vara tillsammans mycket mer igen. Sedan så ska vi också försöka lägga Moa tidigare så att Lovisa hinner vara tillsammans en timme med oss innan det är dags för henne att gå och lägga sig.

Helgen har varit ganska intensiv. Min bror Anders som bor i Stockholm är och hälsar på här uppe, så det var middag hos mormor och morfar på lördagen. Moa verkar inte bekommas av att det är mycket folk utan lekte och stojade med oss vuxna och kusiner.

Söndagens förmiddag ägnade vi oss åt att vika tvätt (mycket efter resan...) och jag fick bra hjälp av tjejerna. De vek med frenesi och så länge de höll sig till trosor och kalsonger var de faktiskt till en hjälp. Däremot var jag tvungen att vika om alla tröjor eftersom de var mer höga än platta.
De lekte även jättebra tillsammans i förmiddags under ca en timme vilket kändes jätteskönt. Lovisa försökte lära Moa svenska ord och jag kan berätta att kiss och bajsorden var ganska frekventa:-)

För övrigt kan jag berätta att Moa nu kan räkna till fyra på svenska och att orden "halsband", "titta", "kolla", och "bra" nu används av henne. Hon verkar även förstå mer och mer av vad man säger.

I förmiddags fick Johan både byta blöja och borsta Moas tänder så det blir stadigt bättre och bättre. Idag kunde jag också gå och duscha på övervåningen utan att det blev gråt. Moa gick och gnölade en stund men hoppade sedan upp i Johans knä.

På eftermiddagen hälsade vi på hos en kompis innan vi for till farmor och farfar på middag. Där var det också lite svartsjuka och känslor som kom fram, men inte på samma sätt som i fredags. Tjejerna fick välling, pyjamas och tandborstning hos dem innan vi for hem, så det var bara att bära in dem och stoppa dem i sängen.

Imorgon börjar Lovisa dagis igen. Det blir korta dagar här framöver, men det känns viktigt att hon börjar så det inte blir för långt uppehåll. Detta med tanke på hur jobbigt hon ibland haft det vid lämningen på morgonen efter helger och semestrar. Sedan tror vi också att det kan bli skönt för henne att komma iväg och leka med kompisar och få något att annat att tänka på en stund.

Till sist lite bilder från de senaste dagarna.

Moa provar mina glasögon och blir en riktig professor:



Pappa och tjejerna busar:




Lördagsgodis hemma hos mormor och morfar. Moa fick mest havrefras men var lika glad för det:





Tjejerna sitter och käkar macka i tvättkorgen: