Drömmar, Cyklar och "Stina på Saltkråkan"
Länge sedan den senaste blogginlägget och jag vet inte riktigt vad det beror på. Men nu är det dags att ta nya tag...
Mycket har hänt och här kommer det i korta drag.
När vi kom hem från stugan efter påsklovet hade all snö försvunnit från gatan och alla barnen tagit fram sin cyklar. Var bara för undertecknad att ta fram cyklarna och pumpa hjulen. Lovisa fick en 16 tummare i höstas och därför fanns 12 tummaren lediga för Moa.
Vi var inte säkra på att hon skulle kunna cykla, men där hade vi helt fel. Moa satte sig på cykeln (med viss hjälp) och sedan drog hon iväg efter gatan. Nu cyklar vi minst 4-5 varv per dag och hon njuter av det. Ibland bråkar vi om att hon inte ska släppa styret (för då trillar hon direkt) samt att hon måste bromsa när jag säger till (nu tittar hon bara bakåt på mig och säger "Va?"), men jag får inget större gehör för mina förmaningar.
Man kan säga att har Moa bestämt sig för att göra något så ändrar hon sig inte i första taget. Och nu har hon bestämt sig för att inte bromsa...
Förra helgen bestämde vi att vi skulle ta bort stödhjulen från Lovisas cykel och jag och Johan turades om att springa runt kvarteret med henne. Det gick dock inte trots att hon till och med åt lite gröt till frukost för att orka:-)
Lovisa vill inte sätta tillbaka stödhjulen eftersom många av hennes kompisar kan cykla, så vi får träna vidare.
Appropå drömmar så berättade Lovisa en dröm för mig för några veckor sedan. Det var faktiskt första gången hon kom ihåg och kunde berätta. Lovisa hade drömt att hon tyckte om gröt (vilket hon verkligen avskytt sedan vi fick henne). Efter hon berättat skyndade hon sig dock att tillägga:
"Men jag vill inte börja tidigare på dagis och äta grötfrukost där. För jag tycker inte om det på riktigt."
När Moa hörde att Lovisa berättade en dröm blev hon nog ganska inspirerad, eftersom hon fortfarande härmar Lovisa i allt hon gör. När jag morgonen efter frågade om hon drömt något la hon pannan i bekymrade veck och sa:
"Drömde jag glömma dricka nammis". (Nammis = Välling).
Och det var en riktig mardröm för Moa, som fortfarande är lika förtjust i mat... :-)
Moa älskar verkligen mat och skulle nog, om hon fick, kunna äta hur mycket som helst. Det är en ganska konstig situation eftersom Lovisa är smal som en pinne och "picklig" med maten och därmed behöver få i sig så mycket som möjligt, medans Moa är rund och god och inte behöver mer vikt pga hennes fot.
Moa kan 30 minuter efter frukost säga "Mat, eller?" och sedan håller hon på så resten av dagen. Och lördagsgodis börjar hon fråga efter redan på söndagen.
"Eller" är ett favoritord för Moa. Sedan har hon även börjat med:
"Alltså, ..."
"Okej, ..."
"Vet du vad, ...".
Med anledning av "Vet du vad", så har jag börjat kalla Moa vår lilla "Stina på Saltkråkan". För det fattas bara att hon även ska säga "Hemma på vår gata i stan, ...":-)
Moa sa även för ca en vecka sedan "Pappa lägga" och då blev vi jätteglada. Johan och hon gick glada uppför trappan till sovrummet, läste ett par böcker och sedan började hon gråta. Men mycket mindre än förut och hon vaknade sedan inte senare på kvällen och grät, så det var ett stort steg framåt. Idag hade vi ett bakslag med längre gråt men jag tror det beror på att hon varit förkyld och är lite mer mammig pga av det.
Det märks att Lovisa blivit en stor flicka och snart ska fylla 5 år. Hon är mycket mer framåt och våglig, men även mer obstinat och busig hemma. En sorts frigörelseprocess från oss som både känns jobbig och bra. Jobbig eftersom det blir mer diskussioner med henne än vad vi är vana vid, men bra eftersom Lovisa varit väldigt försiktig och bunden till oss och nu visar att hon vågar mer mot oss och även vågar göra mer utan oss.
Vi såg aldrig till någon 3-årstrots hos Lovisa, så det är nog på tiden att den kommar:-)
Moa är otroligt framåt och social, så antagligen har Moa gjort att Lovisa "pushas" att vara mer utåtriktad. Lovisa säger nu "Hej", "Tja" och "Tjena" till människor vi möter på gatan, vilket hon aldrig gjort förut.
Moa gör likadant och får hon ingen respons höjer hon rösten tills dess personen inte har något annat val än att svara. Man kan inte säga annat än att Moa är en väldigt bestämd ung dam:-)
Här framöver ska vi förbereda Lovisas födelsedag fredagen 7:e maj, med kalas de efterföljande två dagarna. Lovisa har varit på den största leksaksaffären i Umeå och spanat in vad hon vill ha. Det blev en lång lista...
Och som avslutades med dator och platt-TV. Undrar vem hon brås på när det gäller det? :-)
Rätt svar = Pappa.
Vi ska även fortsätta öva på att Lovisa ska kunna cykla utan stödhjul (samt att Moa bromsar när det behövs). Hoppas det snart lossnar för Lovisa!
Och sedan ska vi även börja planera in vår tripp mot Visingsö i början på juni, då vi ska återse Lovisas adoptionskompisar för tredje gången. Ska bli otroligt kul att se hur tjejerna utvecklats och hur de leker ihop i år. Men lite gruvar vi för hur det ska gå med Moa så länge i bilen. Nu kan hon bli less redan innan vi har kommit till Umeå... Blir att planera många stopp efter vägen.
Bilder från de veckor som gått:
Träff med vårt "Kinagäng". Vilka härliga tjejer och kille!
Lovisa i dagisets "Klockarspel".
Moa var mycket nöjd att få följa med till "Klockarspelen" för även hon fick blåbärssoppa och kex.
Två glada påskkärringar. Visst blir man glad av att se dem?
Skidtur på isen. Lovisa är jätteduktig och till hösten ska hon få ett par riktiga skidor med bra bindningar och skor.
Moa är redan en motorcyklist. Barnen kör som galningar på vår altan. Till sommaren måste räcken upp runt altanen så man slipper ha hjärtat i halsgropen. Men så länge det finns mycket snö kan vi låta dem härja fritt.
Säsongens första cykeltur.
Moas första cykeltur. Gissa om hon var stolt...
Johan lär sig cykla.
Lovisa lär sig cykla.
En fin bild på en fin tjej.
En fin bild på en fin tjej.
Lovisa gillar att ta bilder.
Mycket har hänt och här kommer det i korta drag.
När vi kom hem från stugan efter påsklovet hade all snö försvunnit från gatan och alla barnen tagit fram sin cyklar. Var bara för undertecknad att ta fram cyklarna och pumpa hjulen. Lovisa fick en 16 tummare i höstas och därför fanns 12 tummaren lediga för Moa.
Vi var inte säkra på att hon skulle kunna cykla, men där hade vi helt fel. Moa satte sig på cykeln (med viss hjälp) och sedan drog hon iväg efter gatan. Nu cyklar vi minst 4-5 varv per dag och hon njuter av det. Ibland bråkar vi om att hon inte ska släppa styret (för då trillar hon direkt) samt att hon måste bromsa när jag säger till (nu tittar hon bara bakåt på mig och säger "Va?"), men jag får inget större gehör för mina förmaningar.
Man kan säga att har Moa bestämt sig för att göra något så ändrar hon sig inte i första taget. Och nu har hon bestämt sig för att inte bromsa...
Förra helgen bestämde vi att vi skulle ta bort stödhjulen från Lovisas cykel och jag och Johan turades om att springa runt kvarteret med henne. Det gick dock inte trots att hon till och med åt lite gröt till frukost för att orka:-)
Lovisa vill inte sätta tillbaka stödhjulen eftersom många av hennes kompisar kan cykla, så vi får träna vidare.
Appropå drömmar så berättade Lovisa en dröm för mig för några veckor sedan. Det var faktiskt första gången hon kom ihåg och kunde berätta. Lovisa hade drömt att hon tyckte om gröt (vilket hon verkligen avskytt sedan vi fick henne). Efter hon berättat skyndade hon sig dock att tillägga:
"Men jag vill inte börja tidigare på dagis och äta grötfrukost där. För jag tycker inte om det på riktigt."
När Moa hörde att Lovisa berättade en dröm blev hon nog ganska inspirerad, eftersom hon fortfarande härmar Lovisa i allt hon gör. När jag morgonen efter frågade om hon drömt något la hon pannan i bekymrade veck och sa:
"Drömde jag glömma dricka nammis". (Nammis = Välling).
Och det var en riktig mardröm för Moa, som fortfarande är lika förtjust i mat... :-)
Moa älskar verkligen mat och skulle nog, om hon fick, kunna äta hur mycket som helst. Det är en ganska konstig situation eftersom Lovisa är smal som en pinne och "picklig" med maten och därmed behöver få i sig så mycket som möjligt, medans Moa är rund och god och inte behöver mer vikt pga hennes fot.
Moa kan 30 minuter efter frukost säga "Mat, eller?" och sedan håller hon på så resten av dagen. Och lördagsgodis börjar hon fråga efter redan på söndagen.
"Eller" är ett favoritord för Moa. Sedan har hon även börjat med:
"Alltså, ..."
"Okej, ..."
"Vet du vad, ...".
Med anledning av "Vet du vad", så har jag börjat kalla Moa vår lilla "Stina på Saltkråkan". För det fattas bara att hon även ska säga "Hemma på vår gata i stan, ...":-)
Moa sa även för ca en vecka sedan "Pappa lägga" och då blev vi jätteglada. Johan och hon gick glada uppför trappan till sovrummet, läste ett par böcker och sedan började hon gråta. Men mycket mindre än förut och hon vaknade sedan inte senare på kvällen och grät, så det var ett stort steg framåt. Idag hade vi ett bakslag med längre gråt men jag tror det beror på att hon varit förkyld och är lite mer mammig pga av det.
Det märks att Lovisa blivit en stor flicka och snart ska fylla 5 år. Hon är mycket mer framåt och våglig, men även mer obstinat och busig hemma. En sorts frigörelseprocess från oss som både känns jobbig och bra. Jobbig eftersom det blir mer diskussioner med henne än vad vi är vana vid, men bra eftersom Lovisa varit väldigt försiktig och bunden till oss och nu visar att hon vågar mer mot oss och även vågar göra mer utan oss.
Vi såg aldrig till någon 3-årstrots hos Lovisa, så det är nog på tiden att den kommar:-)
Moa är otroligt framåt och social, så antagligen har Moa gjort att Lovisa "pushas" att vara mer utåtriktad. Lovisa säger nu "Hej", "Tja" och "Tjena" till människor vi möter på gatan, vilket hon aldrig gjort förut.
Moa gör likadant och får hon ingen respons höjer hon rösten tills dess personen inte har något annat val än att svara. Man kan inte säga annat än att Moa är en väldigt bestämd ung dam:-)
Här framöver ska vi förbereda Lovisas födelsedag fredagen 7:e maj, med kalas de efterföljande två dagarna. Lovisa har varit på den största leksaksaffären i Umeå och spanat in vad hon vill ha. Det blev en lång lista...
Och som avslutades med dator och platt-TV. Undrar vem hon brås på när det gäller det? :-)
Rätt svar = Pappa.
Vi ska även fortsätta öva på att Lovisa ska kunna cykla utan stödhjul (samt att Moa bromsar när det behövs). Hoppas det snart lossnar för Lovisa!
Och sedan ska vi även börja planera in vår tripp mot Visingsö i början på juni, då vi ska återse Lovisas adoptionskompisar för tredje gången. Ska bli otroligt kul att se hur tjejerna utvecklats och hur de leker ihop i år. Men lite gruvar vi för hur det ska gå med Moa så länge i bilen. Nu kan hon bli less redan innan vi har kommit till Umeå... Blir att planera många stopp efter vägen.
Bilder från de veckor som gått:
Träff med vårt "Kinagäng". Vilka härliga tjejer och kille!
Lovisa i dagisets "Klockarspel".
Moa var mycket nöjd att få följa med till "Klockarspelen" för även hon fick blåbärssoppa och kex.
Två glada påskkärringar. Visst blir man glad av att se dem?
Skidtur på isen. Lovisa är jätteduktig och till hösten ska hon få ett par riktiga skidor med bra bindningar och skor.
Moa är redan en motorcyklist. Barnen kör som galningar på vår altan. Till sommaren måste räcken upp runt altanen så man slipper ha hjärtat i halsgropen. Men så länge det finns mycket snö kan vi låta dem härja fritt.
Säsongens första cykeltur.
Moas första cykeltur. Gissa om hon var stolt...
Johan lär sig cykla.
Lovisa lär sig cykla.
En fin bild på en fin tjej.
En fin bild på en fin tjej.
Lovisa gillar att ta bilder.
